Video: Food inc


The whole movie:

The words from youtube about the movie:

Publicerades den 15 dec. 2013

The ugly truth about the Food Production Industry
A film by Robert Kenner
FAIR USE NOTICE: This video is for research and educational purposes only with the purpose of promoting environmental, human rights, social, economic and scientific awareness. Videos which are, or contain copyrighted material which use in accordance with US Copyright Law 17 U.S.C. Section 107 “Fair Use” is allowed for the purposes of criticism, commenting, news reporting, teaching, and or research and is not an infringement of copyright.

Erbjudande om Jin Shin Jyutsu behandling, halva priset på första behandlingen

Jag ger behandlingar i Jin Shin Jyutsu och erbjuder 50 % rabatt (250:-) för första beh., 25% på 2:a o. 3:e. Jin Shin Jyutsu bygger på samma principer som akupunktur, akupressur etc. JSJ balanserar energisystemet så att en läkningsprocess påbörjas. Behandling sker genom lätt beröring. Jin Shin Jyutsu är också utmärkt för självhjälp/egenvård, så du kommer att få förslag till självhjälp, enkla övningar som du gör själv.
Jag finns i Stockholm.

Välkommen att höra av dig till:

Video: The Health Dangers of Roundup (glyphosate) Herbicide. Jeffrey Smith & Stephanie Seneff

This is the info about the video at youtube:

Publicerades den 10 maj 2013

It was “supposed” to be harmless to humans and animals—the perfect weed killer. Now a groundbreaking article just published in the journal Entropy points to Monsanto’s Roundup herbicide, and more specifically its active ingredient glyphosate, as devastating—possibly “the most important factor in the development of multiple chronic diseases and conditions that have become prevalent in Westernized societies.”

That’s right. The herbicide sprayed on most of the world’s genetically engineered crops—and which gets soaked into the food portion—is now linked to “autism … gastrointestinal issues such as inflammatory bowel disease, chronic diarrhea, colitis and Crohn’s disease, obesity, cardiovascular disease, depression, cancer, cachexia, Alzheimer’s disease, Parkinson’s disease, multiple sclerosis, and ALS, among others.”

Enjoy this videotaped guided tour of Jeffrey Smith interviewing co-author Stephanie Seneff, PhD, a Senior Research Scientist at MIT.

Article about recovery of Parkinson’s with gluten free diet

Posted on:

Friday, February 7th 2014 at 5:45 pm

Written By:

Sayer Ji, Founder

Could gluten’s toxicity extend to the nervous system, producing symptoms identical to classical Parkinson’s disease? A new case study adds to a growing body of research indicating that wheat’s neurotoxicity is greatly underestimated. 

A remarkable new case report describing the dramatic recovery of a 75-year-old Parkinson’s disease patient after following a 3-month long gluten free diet reveals the need to explore whether there is an increased prevalence of silent or symptomatic celiac disease or non-celiac gluten sensitivity both in those afflicted with Parkinson’s disease and the related multi-factorial neurodegenerative condition known as Parkinsonism.

Published in the Journal of Neurology,[i] the report notes that celiac disease often manifests with only neurological symptoms, even in advanced age.  This may strike the reader as surprising, considering gastrointestinal complaints are the most commonly noticeable symptom; and yet, when the voluminous published literature on gluten related adverse health effects is taken into account, so-called ‘out of intestine’ expressions of intolerance to gluten-containing grains are far more common than gut-related ones, with no less than 200 distinct adverse health effects implicated. You can read our summary of the biological carnage exacted by this ‘king of grains’ here: Wheat: 200 Clinically Confirmed Reasons Not To Eat It. You will notice that harm to the brain figures high on the list. From schizophrenia to maniaautism to peripheral neuropathy, the central nervous system is particularly sensitive to its adverse effects.

There are a wide range of mechanisms driving gluten associated neurotoxicity, such as:

You can also read Dr. Kelly Brogan’s article This Is Your Body (and Brain) on Gluten” to get greater perspective on the topic.

Considering these factors, it is not surprising that gluten removal from the diet could result in what the title of the published case report described as a “Dramatic improvement of parkinsonian symptoms after gluten-free diet introduction in a patient with silent celiac disease.” We’ve seen similar remarkable recoveries with brain-metabolism optimizing fats like coconut oil in cases of debilitating dementia, including Alzheimer’s disease.

In this new case study, the 75-year-old man presented with a 1-year history of “difficulty walking, instability, and fatigability.” His neurological examination revealed:

  • Facial hypomimia (reduced facial expressions)
  • Bradykinesia (extreme slowness of movements and reflexes)
  • Rigidity
  • Postural instability

A brain scan was performed using Single-photon emission computed tomography (SPECT), revealing abnormalities consistent with low dopamine production and which in combination with the clinical data lead to a diagnosis of Parkinson’s disease. Additional laboratory blood work revealed lower than normal level of serum folate, elevated homocysteine, with normal vitamin B12 levels. To assess the possibility of asymptomatic malabsorption due to a silent celiac disease further blood screening was explored.  Anti-gliadin antibodies, markedly elevated IgA, anti-transglutaminase antibodies, and positive anti-endomysial antibodies – all signs of gluten associated autoimmunity. Finally, a duodenal biopsy was performed revealing intestinal characteristics (flattened villi; crypt hyperplasia) consistent with celiac disease.  As a result, the gastroenterologist prescribed a gluten-free diet.

Remarkably, after only 3 months of abstinence from gluten, the patient reported an almost complete remission of symptoms, subsequently confirmed by a neurological evaluation. 18 months later he was reexamined and was found to have improved further.

Notably, the patient did not see measurable improvements in the dopaminergic abnormalities discovered in his brain scan, which would be expected in classical Parkinson’s disease, which is marked by the degeneration of the dopamine producing cells in the substantia nigra of the brain. The authors therefore did not posit that the celiac disease “caused” Parkinson’s disease in the patient, but rather that celiac disease exacerbated parkinsonism in this case.  The case, however, does illustrate the possibility that a number of patients diagnosed with Parkinson’s disease are suffering from previously unidentified and unreported gluten-associated Parkinsonism, which from the outside clinical presentation can look identical. Those folks, who would benefit greatly from removing the cause of the neurological problems – namely, gluten/wheat removal – are often overdiagnosed and overtreated with drugs aimed at alleviating Parkinson’s disease, but which ultimately can lead to accelerated degeneration of endogenous dopamine production in the brain, enhanced neurotoxicity due to drug metabolites (e.g. 6-hydroxydopamine), and the production of dyskinesias (movement disorders) that are far worse than, or were never present within, the pre-treatment condition.

For additional research related to natural interventions for Parkinson’s disease, use our database: Parkinson’s Disease Research.  Also, our section on neurodegenerative diseases provides additional help: Neurodegenerative Disease Research.

[i] Vincenzo Di Lazzaro, Fioravante Capone, Giovanni Cammarota, Daniela Di Giuda, Federico Ranieri. Dramatic improvement of parkinsonian symptoms after gluten-free diet introduction in a patient with silent celiac disease. J Neurol. 2014 Feb ;261(2):443-5. Epub 2014 Jan 25. PMID: 24464413

Don’t fall for “gluten-free” foods made with junk carbs – Dr William Davis

When I started to leave out gluten from my diet I was eating the so called “gluten-free” products, a lot of them with wheat starch and such things – I felt that I actually got more sick from eating those products, so I had to stop eating things like that completely. This is another post from Dr William Davis about that subject:

Kyla posted this question on the Wheat Belly Facebook page. Her story so perfectly illustrates some of the problems with gluten-free foods that I’m sharing it here. I started the wheat free diet at the end of May. I lost over 8 1/2 inches all over during June and at the end that month I found the “gluten free/wheat free” section at the grocery store. Not thinking about the fact that it had rice flour, I found things I really liked. Problem is I stopped losing and actually gained an inch back, and started getting incredibly bad headaches that would last for hours.  Could it be the rice flour? Yes, Kyla: The increase in fat weight and headaches can most definitely be blamed on the rice flour. We’ve discussed why such gluten-free replacements are unhealthy, but let’s do so again in some greater detail. There are four common flours used to replace wheat and gluten to recreate baked products like breads, pasta, and cookies:

  • Rice flour (and brown rice flour)
  • Potato flour
  • Cornstarch
  • Tapioca starch

You already know that wheat products raise blood sugar to high levels, such that 2 slices of whole wheat bread raises blood sugar higher than 6 teaspoons of table sugar. (Don’t believe it? It’s in every table of glycemic index. Get yourself an inexpensive glucose meter and test strips and check your blood sugar 30-60 minutes after consuming either: You will see high values after sugar, higher values after whole wheat bread.) What foods are worse than wheat? Rice flour, potato flour, cornstarch, and tapioca starch. Every time blood sugars rise to high levels, high insulin levels follow. Insulin blocks mobilization of fat and encourages fat deposition. So wheat makes you grow fat, especially the inflammatory visceral fat variety–and so do these gluten-free flours and starches. That’s why I call these gluten-free replacement ingredients junk carbs. Let me state this unequivocally: Gluten-free foods made with these junk carb ingredients make you fat. The values below would be a representative blood sugar experience 30-60 minutes after consumption of these foods: Fasting blood glucoose: 100 mg/dl After a whole wheat bagel: 167 mg/dl After a whole grain gluten-free bagel: 189 mg/dl These would be typical values in a non-diabetic. People with diabetes typically range even higher. Every time blood sugar ranges above 100 mg/dl, you glycate proteins, i.e,. you glucose-modify proteins irreversibly. If the proteins in the lenses of your eyes are glycated, they create opacities that, over time, result in cataracts. If the proteins in the cartilage of your knees and hips are glycated, cartilage becomes increasingly brittle, eroding over time and leading to arthritis. If the proteins in your LDL particles in the bloodstream are glycated, they are much more adherent to artery walls and cause atherosclerosis and heart attack. If you glycate the proteins in the skin layers, you get brittle skin and age spots. Glycation is a body-wide process and, the higher the blood sugar, the greater the glycation. It doesn’t end there. As Kyla observed, rice flour had effects that could not be blamed on blood sugar phenomena, headaches in her case. In addition to its exceptional glycemic potential, rice has a small quantity of wheat germ agglutinin (even though it is in rice) that is inflammatory and a direct bowel toxin. It also contains inorganic arsenic, a finding that had the FDA commissioner, Dr. Margaret Hamburg hemming and hawing recently. FDA conclusion: levels detected did not provoke acutetoxicity, even though the highest levels (30 mcg per serving in rice bran cereal) overlap with the toxic levels that occur in water in some parts of the world (WHO), but chronic toxicity is still an uncertainty. Among the effects of acute inorganic arsenic toxicity are neurological phenomena, such as headaches. If her gluten-free products were made with cornstarch, then there are other potential problems. Even though corn is technically classified as “gluten-free,” nobody tells you that the zein protein of corn overlaps substantially in amino acid structure with the gliadinproteins of wheat, rye, and barley. Many of effects triggered by wheat gliadin, such as increased intestinal permeability and anti-gliadin antibody autoimmune phenomena, are also triggered by the zein protein of corn. This explains why, for instance, in animal models of type 1 diabetes, 15% of animals eating wheat- and cornstarch-free chow develop the disease, while 57-70% of animals develop type 1 diabetes if they consume either corn- or wheat-containing chow.  And, because the majority of corn is now genetically-modified, it means that most corn products contain residues of the herbicides glyphosate and/or Bt toxin, as well as all the uncertainties introduced by the insertion of new genes, changes both genetic and epigenetic. In other words, the gluten-free industry have chosen to dig this deep hole for themselves, resorting to such junk ingredients to replace wheat and gluten. Don’t fall for it. And if you hear me repeating this over and over and over again, it is because the gluten-free message continues to propagate and engage many people who enjoy initial health benefits from elimination of wheat and gluten, just as Kyla did, only to then experience health problems because of the gluten-free bagels or breads you thought were good. 100% gluten-free usually means 100% awful.

Saltet – människans själ? (Artikel av Anna Tillberg)

Innan jag förstod hur viktigt salt är för hur vi mår, så försökte jag äta så lite salt som möjligt, men mådde inte bra utan… var jättetrött och hade ofta ont i ryggen redan när jag vaknade på morgonen, då man borde vara som mest utvilad och ha minst ont… nu ser jag till att jag använder ett bra salt när jag lagar mat, och använder också en hel del alger, då får jag i mig nyttigt salt! 🙂
Här är en artikel av Anna Tillberg om hur viktigt salt är:

Saltet – människans själ? Del 1
Anna Tillberg
Många gånger har jag undrat varför salt förr ansågs så helande medan det nu för tiden anses som dåligt för oss människor. En allmänt spridd uppfattning är numera att vi äter för mycket salt och att vi ska sträva efter att minska saltintaget för att undvika de nya folksjukdomarna som hjärtinfarkt, stroke och njursjukdom. Dessa beräknas kunna minska med 30 procent om saltkonsumtionen halveras. (1).

Samtidigt vet vi att saltet fyller livsnödvändiga funktioner. Med tanke på den debatt vi har i dag om kvaliteten på livsmedel i stort, tycker jag att det är märkligt att inte kvaliteten på saltet vi äter debatteras mer. Salt har förvisso blivit trendigt och i butiken finns det mängder av sorter att välja mellan. Vad ska man köpa?
För att ta reda på mer om salt har jag läst boken Water & Salt – The Essence of Life av medicine doktor Barbara Hendel och Peter Ferreira. I denna artikel gör jag på inga vis anspråk på att berätta sanningen om salt, men vill förmedla en aspekt av salt som sällan når ut genom mediabruset. Boken tar upp salt ur både ett biokemiskt och ett biofysiskt perspektiv.(2) Hendel och Ferreira menar att endast det kemiska perspektivet inte räcker till för att förklara saltets terapeutiska egenskaper. Salt är så mycket mer än den kemiska formeln. Man måste se saltet även ur ett biofysiskt perspektiv för att få en mer heltäckande förståelse för dess egenskaper och helande effekter. Som vi ska se lite längre fram har våra förfäder förstått att använda saltet för många olika sjukdomstillstånd. 

Saltet – människans själ?
Människor har sen tidernas begynnelse varit medvetna om saltets betydelse för sitt eget välbefinnande. Men då pratar vi förstås inte om vårt moderna industrisalt utan om ett naturligt kristallint salt som inte bara innehåller natrium och klorid utan även alla de mineraler och spårelement som våra kroppar är uppbyggda av och som återfanns i den näringstäta vätska som livet uppstod ur.
Rent kristallsalt kallas i geologiska kretsar för halit. Ordet härstammar från de keltiska orden ”hall” (som betyder salt, men även vibration) och lit (ljus). Kristallsalt kan alltså lite förenklat översättas som ”ljusvibration”. Mer om den kristallina formens betydelse längre fram i artikeln.
Vi kan i språket hitta en mängd ledtrådar till hur vi historiskt har betraktat saltet och dra slutsatsen att saltet haft en mycket stor betydelse för oss. Varje saltfyndighet som hittades var en skatt som vördades och vaktades. Senare i historien kallades också saltet för det vita guldet. Det spelade en stor roll i det internationella politiska maktspelet och var också ofta en anledning till krig. Det engelska ordet ”salary” (lön) härstammar t.ex. från det latinska ”salarium” som syftar på betalningen som romerska soldater fick för att köpa salt.
Sallad betyder ”saltad” och kommer från den gamla romerska seden att salta gröna bladgrönsaker. Många orter har uppkallats efter saltet. I tysktalande länder hittar vi t.ex. Salzburg, Salzgitter, Bad Reichenhall, Hallein m.fl. Förutom att ”hall” betyder salt och vibration, har ordet samma rötter som det tyska ordet ”heilig” som betyder helig. Hall härleds även till ordet ”själ”. Kelterna trodde att själen uppstod ur havet.
Man kan undra om kelterna anade att saltet innehöll alla grundelementens frekvensmönster. De hade hur som helst stor kunskap om hur man botade sjukdom och återställde energiobalanser med hjälp av salt. 

Dagens bordssalt har ingenting gemensamt med ett naturligt kristallsalt. I och med den industriella utvecklingen började man rena saltet. De essentiella mineralerna och spårelementen ansågs som orenheter. Och kvar blev bara natriumklorid (NaCl).
Endast en mycket liten del av världens saltproduktion hamnar i våra kök i form av s.k. bordssalt. Den större delen, 93 procent, används inom industrin i olika kemiska processer som kräver NaCl – t.ex. tillverkningen av tvättmedel och plaster. Industrins behov av ren NaCl verkar spilla över på livsmedelsindustrin där samma sorts salt används som krydda och konserveringsämne i allehanda färdigrätter.
Förutom att bordssaltet har renats från alla mineraler tillsätts ofta jod, fluor, tiocyanater, klorogensyra och metallsalter. Exempelvis används kalciumkarbonat, magnesiumkarbonat och aluminiumhydroxid som klumpförebyggande medel liksom natriumferrocyanid (E535) och kaliumferrocyanid (E536). Tillverkaren är inte skyldig att uppge dessa ämnen på en innehållsförteckning.
För vår hälsas skull kan man ifrågasätta många av dessa tillsatser. Den ansedda tyska tidningen Öko-Test har klassat halogener som fluor, brom och klor som olämpliga för konsumtion eftersom de anses orsaka allergier och är cancerogena.
Vitt salt saknar alltså liksom andra raffinerade livsmedel sina ursprungliga beståndsdelar. Det renade bordssaltet är en aggressiv substans som måste neutraliseras av andra ämnen i kroppen för att pH:t ska hållas neutralt. De mineraler som krävs för detta är kalium, kalcium, magnesium och alla de övriga spårelementen som tagits bort i reningsprocessen.

Om definitionen på kvalitet är ett rent, oraffinerat salt, kan man räkna in diverse olika sorters havssalter och bergssalter som i sin tur kan delas upp i olika underkvaliteter. Tanken här är emellertid inte att räkna upp alla olika sorters salt som kan hittas i affären utan att försöka förstå vad det är som skiljer det terapeutiskt användbara saltet från övriga salt.

Vi härstammar från havet och än idag kan vi se vårt arv i blodet, som innehåller samma saltkoncentration och samma halter av övriga mineraler och spårämnen som havsvattnet. Mycket intressant forskning om terapi med havsvatten finns att läsa om på webbplatsen
Den franska biologen Rene Quinton genomförde i början på 1900-talet ett experiment där han bytte ut blodet i hundar mot havsvatten. Hundarna överlevde och blev dessutom mot all förmodan både piggare och friskare efter detta ganska drastiska försök!
Men från att ha varit livets vagga har vi omvandlat våra världshav till hela världens soptipp. De har förorenats med oräkneliga tungmetaller och kemikalier som alla innehåller frekvensmönster som disharmonierar med våra kroppar. Därför menar Hendel och Ferreira att havssalt generellt sett inte längre har den positiva inverkan på vår hälsa som det hade förr.
Åttio procent av saltproducenterna raffinerar dessutom sitt havssalt. Vill man ha ett så bra havssalt som möjligt kan man leta efter salt bland de oraffinerade atlantsalterna som är lite gråbruna i färgen. De innehåller inga tillsatser och skördas enligt traditionella metoder med träredskap.

Det renaste saltet finner vi dock i bergen. När de förhistoriska oceanerna drog sig tillbaka efterlämnades saltet i skydd för moderna tiders föroreningar. Kristallsalt återfinns i bergen men skiljer sig från vanliga, billigare bergssalt. En förutsättning för att kristallsalt ska bildas är nämligen ett enormt tryck under lång tid. Ju högre tryck, desto mer överlägsen struktur/ordning bildas inuti kristallen.
Kristallsaltet är dyrt att utvinna då det bara finns i speciella ådror i saltlager i vissa berg. Man kan inte utvinna det med de metoder som gruvnäringen normalt använder eftersom kristallsaltet inte kan berabetas mekaniskt. Oftast utvinner man hundra gånger mer vanligt bergssalt innan man hittar kristallsalt. Eftersom det bara var de allra rikaste som hade råd att använda kristallsalt kallades det förr för ”kungens salt”.
Kristallformen innebär att saltet har en geometrisk, kubisk struktur. Biofysiskt menar man att kristallen är konstruerad av fotoner, ljuskvanta, som är ren ljusenergi. Denna energi kan lösgöras från saltstrukturen när man löser upp saltet i vatten.
Kristallstrukturen är elektrisk, inte molekylär. Skillnaden mellan ett vanligt bergssalt och ett kristallsalt är alltså att mineralerna i bergssaltet inte är fullständigt integrerade i en kristallstruktur, utan hänger liksom lite löst utanpå. Detta innebär att de inte är tillräckligt finfördelade för att kunna ta sig in i cellerna. Mineralerna som däremot är fångade i saltkristallens struktur joniseras och har därmed möjlighet att tränga in i alla kroppens celler.
De mineraler som fångas inuti kristallen har alltså en partikelstorlek som är tillräckligt liten för att kunna tränga in i den mänskliga cellen och omsättas där. Det som inte kan ta sig in i cellen kan inte heller metaboliseras. Detta menar man är förklaringen till att vi kan känna saltsug vid relativ saltbrist trots en alldeles för hög saltkonsumtion.
Hendel och Ferreira betraktar kristallsaltet mer som en informationsbärare än som en krydda och anser att kristallformen är förutsättningen för att information ska nå våra celler. De menar också att endast ett naturligt kristallsalt ger förutsättningar för att säkra den geometriskt korrekta strukturen i kroppen. Om dessa strukturer saknas uppstår energibrist. Salt ska alltså inte användas i första hand för att tillföra smak till vår mat utan för att ge oss det rätta frekvensmönstret, d.v.s. samma mönster som återfinns i kroppen. 

Vitt guld blir vitt gift
Trots att vår kropp bara behöver en liten mängd salt per dag, ca 0,2 gram, och att vi i snitt får i oss mellan 11–20 gram salt per dag, lider alltså de allra flesta av oss brist på salt. När saltmängden är mindre än 0,2 gram blir vi sugna på salt. Vi saknar helt enkelt de andra mineralerna som ska finnas i saltet. Därför är även de bästa mineralerna värdelösa om de inte görs tillgängliga för kroppens celler. För att kunna använda ett mineral måste vi få det i sitt organiska, joniska tillstånd, i perfekt balans med alla dess övriga relaterade beståndsdelar.
Biokemiskt sett är naturligt bergssalt och havssalt icke-aggressivt, till skillnad från bordssalt. Även om dessa salter har en underlägsen struktur jämfört med kristallsaltet är de att föredra jämfört med det vanliga bordssaltet eftersom de är naturligare produkter.
Bordssaltet identifieras däremot som ett gift av kroppen – en onaturlig substans som ska rensas bort så fort som möjligt. Eftersom kroppen, beroende på ålder, hälsa och kön, bara kan rensa ut 5–7 gram per dag blir summan en stor belastning för kroppen. I försöken att isolera överdosen av natriumklorid kommer vattenmolekyler att omringa och neutralisera natriumkloridmolekyler genom att jonisera dem till natriumjoner och kloridjoner.
Denna process kräver att kroppen använder intracellulärt vatten, vilket i sin tur resulterar i att cellerna torkar ut och dör, och att ett överskott av vätska i vävnaderna (ödem) uppstår. Detta är orsaken till att läkare ofta avråder från salt. För varje överskottsgram av natriumklorid behöver kroppen 23 gånger mer av sitt cellvatten för att neutralisera det.
Om halten av natriumklorid fortfarande är för hög uppstår i stället återkristallisering. Kroppen använder sig då av icke nedbrytbart animaliskt protein och producerar urinsyra som inte kan utsöndras, utan istället binder till natriumkloriden. Detta leder till bildning av nya kristaller som i sin tur sätter sig i ben och leder. Detta är enligt Hendel och Ferreira en bidragande orsak till olika former av reumatism, gikt och njur- och gallstensbesvär. Återkristalliseringen är alltså kroppens sätt att skydda celler och organ från oreparerbara skador som orsakats av för hög saltkonsumtion.

Detta var del 1 i en artikelserie om salt av Anna Tillberg. Del 2 kommer i nästa nummer.

Anna Tillberg är närings-och örtterapeut samt skribent på Näringsmedicinsk Tidskrift. Anna är verksam vid egna kliniken ÖrtAnna ( och kan nås på

Vår tids kost bakom inflammation och sjukdomsutveckling (Läkartidningen, Stig Bengmark)

Upphettning av mat ger dysfunktionella proteiner som ansamlas i kroppen

Vår tids kost bakom inflammation och sjukdomsutveckling

Stig Bengmark,honorary visiting professor, University College, London University,


Ökad ansamling i kroppens vävnader och vätskor av dysfunktionella proteiner, bildade utan medverkan av enzymer genom glykosidering och lipoxidering av proteiner, peptider och nukleinsyror, är starkt associerad med förhöjt blodtryck, ökad kroppsvikt och en rad kroniska sjukdomar.

Dessa substanser, kallade AGE (advanced glycation end products) och ALE (advanced lipoxidation end products), aktiverar bla RAGE, en receptor med central roll i den inflammatoriska kaskaden, med förmåga att undertrycka en rad autoregulatoriska skyddsfaktorer i kroppen och framför allt aktivera den starkt proinflammatoriska transkriptionsfaktorn NF-(kappa)B liksom en mängd andra signalmolekyler, som VCAM-1, ICAM-1, E-selektin, eNOS, TGF-(beta), TNF-(alfa), Il-6, PAI-1 och VEGF.

En löslig form av RAGE, benämnd sRAGE, motverkar RAGEs negativa funktioner i kroppen.

Många kroniska sjukdomar kännetecknas av förhöjt RAGE kombinerat med för lågt sRAGE.

Dietära åtgärder har visat sig kunna minska AGE/ALE-ackumulationen, förbättra RAGE/ sRAGE-kvoten och förhindra utveckling och progress av kroniska sjukdomar.

oDet är nästan 100 år sedan den franske biokemisten Louis-Camille Maillard upptäckte att om mat hettas upp så bildas icke-enzymatiska kemiska föreningar mellan reducerande socker (socker med en aldehydgrupp: fruktos, glukos, glycerolaldehyd, laktos, arabinos och maltos) och reaktiva aminosyror i proteiner, peptider och nukleinsyror, både DNA och RNA [1]. Aminosyror som lysin (essentiell) och histidin (essentiell för barn) är ofta involverade. Upptäckten uppmärksammades av dåtiden, och 1914 tilldelades Maillard Franska Medicinakademiens pris. I Maillardprocessen frisätts tusentals, ofta mycket smakrika, sk volatila föreningar men också, tyvärr kanske, betydande mängder av ofta bruna till svarta pigment (melanoider), något som föranlett att processen också kallas bryning. Vanliga bryningprodukter finns i brödskorpa, stekytan på stekt kött och fisk, buljonger, kinesisk soja, balsamico-produkter och i cola-drycker. Vita Maillardprodukter förekommer rikligt i mjölk- och äggpulver.
Upphettning – färre antioxidanter, fler AGE/ALEDe kemiska föreningar som bildas mellan proteiner och karbonylgrupper i socker kallas advanced glycation end products (AGE). Liknande föreningar bildas också mellan volatila fettsyror och proteiner, numera kallade advanced lipoxidation end products (ALE). Industriell hantering av växter –rostning, torkning, åtgärder för att förbättra smak och hållbarhet (curing) – ger upphov till stora mängder AGE/ALE i födan. Färska tobaksblad, färska kaffebönor och färska jordnötter är ytterst rika på antioxidativa substanser, men de försvinner i det närmaste totalt vid industriell behandling och ersätts av mindre nyttiga AGE/ALE-komplex. När temperaturen starkt höjs från 100–120° bildas i tilltagande grad stora mängder av karcinogena substanser, sk heterocykliska aminer.

De flesta kända växtantioxidanter inaktiveras vid temperaturer mellan 30° och 100°. Antioxidanterna i tex oliv- och rapsolja elimineras redan vid ca 30°, och starkare upphettning, tex med mikrovågor, eliminerar så gott som alla antioxidanter. I takt med att antioxidanterna försvinner accelererar bildningen av Maillardprodukter och fortsätter närmast exponentiellt i takt med att temperaturen höjs från ca 80° och uppåt.

AGE och ALE bildas också vid bestrålning, jonisering och mikrovågsbehandling och framför allt vid längre tids förvaring i rumstemperatur. Åtskilliga AGE och ALE har identifierats, men varje år tillkommer ytterligare två–tre nya. De Maillardsubstanser som oftast studeras är pentosidin, N(epsilon)-karboximetyllysin (CML) och N(epsilon)-karboxietyllysin (CEL).
Molekylärbiologin ökade vår förståelse

Redan Maillard själv föreslog att intag av AGE/ALE kunde medföra negativa konsekvenser för vår hälsa, åtminstone vid intag i större mängder, främst därför att de ofta ackumuleras permanent i kroppen men kanske också därför att det kunde medföra minskad tillgång till viktiga aminosyror i kroppen. Han föreslog ett speciellt samband med sjukdomar som diabetes och kronisk njursjukdom. Men dåtidens läkare var inte mogna för tankar av detta slag. Maillardprodukter förblev under åtskilliga årtionden ett begrepp för främst matingenjörer och kockar. Det var först i och med molekylärbiologins intåg, speciellt sedan receptorer i kroppen för dessa substanser identifierats 1992, som intresset vaknade inom medicinen. Idag finns mer än 5000 artiklar om AGE och ALE förtecknade på PubMed. Till detta skall läggas ytterligare nästan 14000 om glykerat hemoglobin, HbA1c.

Den helt dominerande andelen av vårt immunförsvar finns i mag–tarmkanalen (till 20–30 procent i benmärg, lymfkörtlar och mjälte och till 70–80 procent i tunntarm och tjocktarm) [2], och det vi äter har ett avgörande inflytande på vår hälsa. RAGE-receptorn, som spelar en central roll i immunförsvaret, anses fungera som »huvudströmbrytare«. Den initierar och koordinerar den inflammatoriska reaktionen i kroppen, främst genom en ofta långvarig aktivering av den proinflammatoriska transkriptionsfaktorn NF-(kappa)B men också genom att undertrycka ett flertal autoregulatoriska skyddsfaktorer.

Ökad inlagring av AGE/ALE i vävnaderna rapporteras leda till betydande nedreglering av leptin i fettceller och ha central betydelse för utveckling av metabola syndromet. RAGE anses ha speciellt stark inverkan på endotelceller och stimulerar där till ökat uttryck av en lång rad molekyler som VCAM-1, ICAM-1, E-selektin, eNOS, TGF-(beta), TNF-(alfa), Il-6, PAI-1 och VEGF [3]. Men starka RAGE-inducerade effekter har också iakttagits på andra immunceller: makrofager, dendritiska celler och muskelceller, speciellt glatta muskelceller, i blodkärl, under mukosa och i anslutning till hud. Långvarig RAGE-aktivering medför kroniskt nedsatt cellfunktion, som bla leder till förhöjt blodtryck, kroniska sjukdomar och/eller komplikationer till kronisk sjukdom. Medan ansamlingen av AGE/ALE på endotelceller och immunceller kan förbättras genom målmedveten exklusion av AGE/ALE-rik föda så förblir ackumulationen relativt irreversibel/kronisk i vävnader med låg omsättning och lång livslängd, särskilt i myelin- och kollagenrika strukturer som hjärna, nerver, skelettmuskler, senor, leder, hud och i öga och ögonlins. Detta kan förklara iakttagelsen att halten av AGE/ALE i vissa vävnader och inflammationsgraden i kroppen förblir förhöjda även långt efter att exponeringen upphört, som när man slutat röka eller efter organtransplantation av lever, njurar och hjärta.

Födoämnen spär på inflammation

Forskning under senare år har också påvisat förekomsten av en endogen löslig form av RAGE, kallad sRAGE, som tycks ha funktionen att hämma eller »filtrera bort« RAGE och motverka ackumulation av AGE/ALE i kroppen [4]. Kliniska studier antyder att kroniska sjukdomar är förknippade inte bara med höga RAGE-nivåer utan lika mycket, och kanske lika viktigt, med låga sRAGE-nivåer. En inflammation är multifaktoriell, och en mångfald faktorer bidrar till dess uppkomst.

Vid sidan om AGE/ALE anses många andra födorelaterade faktorer bidra till ökad RAGE-aktivering och därmed till graden av generell inflammation i kroppen. Mycket talar för att dessa faktorer är additiva och gemensamt bidrar till en seg, långdragen kronisk förhöjning av inflammationsnivån i kroppen – ofta kallad överdriven systemisk inflammation. Bidragande är bla fysisk och psykisk stress (ökad frisättning av noradrenalin i tarmen nedsätter immunförsvaret och ökar infektionskänsligheten; förhöjda serumnivåer av noradrenalin iakttas vid tex Alzheimers sjukdom), låga nivåer av D-vitamin och växtantioxidanter som folinsyra och glutation med åtföljande förhöjda homocysteinnivåer illustrerar dessa antioxidanters centrala roll för att förhindra homocysteinbildning, liksom bristande hormonell homeostas i kroppen (17(beta)-östradiol, tex, inducerar en kraftig aktivering av RAGE-mRNA i endotelceller) och förhöjda nivåer i serum av angiotensin/renin (Figur 1) [5]. Också intag av glutenoider, raffinerade kolhydrater, mättat fett och transfetter bidrar till ökad inflammation i kroppen.
Dramatiskt ändrade kostvanor

Ett flertal kroniska sjukdomar har under de senaste 150 åren ökat på ett nästan exponentiellt sätt. Under samma period har också våra livsmedelsvanor starkt förändrats. En klar relation mellan medelintaget av mättat fett i ett land och dödligheten i samma land i bröstcancer kunde tidigt påvisas (Figur 2) [6].

Senare har liknande kurvor tillkommit för en lång rad kroniska sjukdomar, som hjärt–kärlsjukdomar, diabetes och olika typer av cancer. Eftersom omkring tre fjärdedelar av intaget av mättat fett kommer från kon blir i princip kurvorna likadana om man relaterar sjukligheten till intaget av mejeriprodukter. Sedan år 1850 har intaget av mättat fett per individ och år fördubblats, medan intaget av omega-3-fettsyror minskat och intaget av omega-6-fettsyror ökat kraftigt (Figur 3) [7]. Sockerintaget har ökat från 0,5 kg till nära 50 kg per individ och år. Men konsumtionen av mejeriprodukter är det som ökat mest dramatiskt, speciellt gäller det mjölkpulver och ost, som båda är ytterst rika på AGE/ALE. Intaget av ost, en ingrediens i de flesta snabbmatsrätter och chips, har mer än fyrdubblats de 30 senaste åren (från ca 4 kg per individ och år till 15 kg i USA och 19 kg i EU år 2000).

Ändå kraftigare är ökningen av konsumtionen av mjölkpulver, numera använd i många maträtter, som bröd, choklad och glass, men också i kliniska näringslösningar och som näringstillskott till alla – från spädbarn till gamla. Inblandning av mjölkpulver i kliniska näringslösningar kan förklara varför de hos försöksdjur ger ökad inflammation, nedsatt tarmbarriärfunktion och ökad translokering. Det kan också förklara den ökning av inflammationsgrad och infektionsbenägenhet som kan iakttas när kliniska näringslösningar tillförs patienter, liksom då upphettad bröstmjölk och tillskott tillförs spädbarn. Figur 4 [8] visar innehållet av AGE i mjölkprodukter efter olika former av industriell behandling.
Också husdjurens foder har förändrats dramatiskt 

Under det senaste århundradet har inte bara människans föda utan i hög grad också våra husdjurs näringstillförsel genomgått en radikal förändring: från att för kon vara baserad på olika gräsväxter och för grisen på rötter till att alltmer bestå i socker- och stärkelserikt foder som säd, majs, melass/socker osv. Modern grisuppfödning kan idag få en gris att väga upp till 100 kg på 4 (USA) till 6 (Europa) månader jämfört med 1,5 till 2 år vid traditionell uppfödning.

Påfrestningarna på djurens hälsa är omfattande, och om djuren skulle tillåtas att leva tillräckligt länge skulle de utveckla kroniska sjukdomar som diabetes. Höga nivåer av proinflammatoriska cytokiner och stresshormoner uppmäts regelbundet hos intensivuppfödda djur, och insulinresistens har iakttagits hos kalvar som intensivuppfötts med komjölk och laktos [9]. Det har föreslagits att ökat intag av hormonrika livsmedel, främst mejerivaror, skulle kunna förklara den allt tidigare mensdebuten, den senarelagda menopausen liksom de väsentligen kortare perioder mellan menstruationerna som ses idag. I motsats till vad som var praxis för några årtionden sedan kommer idag komjölken till ca 80 procent från gravida kor och innehåller ett flertal hormoner, bla ganska stora mängder potenta östrogener som 17(beta)-östradiol [10].
Sjukdomar associerade med höga vävnadsnivåer av AGE/ALE

Förhöjda nivåer av olika AGE/ALE-substanser i kroppen iakttas vid så gott som alla kroniska sjukdomstillstånd: från allergi och alzheimer till diverse urogenitala sjukdomstillstånd och ögonsjukdomar (Fakta 1) [11]. Associering med intag av mejeriprodukter har rapporterats vid sjukdomar som allergi, vissa cancerformer som bröst-, ovarial-, prostata- och testiscancer, hjärt–kärlsjukdom och neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons sjukdom.

Det har föreslagits att benskörhet, osteoporos, inte skulle bero på främst mineralbrist utan på förhöjd systemisk inflammation, vilket kan förklara den frekventa förekomsten av nedsatt bentäthet hos patienter med kroniska sjukdomar [12]. Nyligen rapporterades från USA både minskad bentäthet hos personer som konsumerar >3 cola-drycker i veckan [13] och nedsatt lungfunktion hos personer som äter mycket av hållbarhetsbehandlat kött som bacon, korv och dylikt [14]. Både cola-drycker och rökt eller på annat sätt hållbarhetsbehandlad mat anses nämligen vara rika på AGE/ALE. Förhöjda AGE/ALE-nivåer rapporteras också vid varierande sjukdomstillstånd, tex ruptur av akillessenan, fibromyalgi och obesitas. Också paradontit, som ofta ses hos patienter med kroniska sjukdomar, anses starkt förknippad med höga halter av AGE/ALE.
Industriellt bearbetad mat boven i dramat

Det får anses vara ställt utom allt tvivel att det främst är starkt industriellt bearbetad mat som tillför kroppen större mängder av dysfunktionella proteiner (Fakta 2) [11], men kartläggningen av AGE/ALE-förekomst i olika födoämnen är långt ifrån fullständig. Ledande universitet runt jorden bygger därför institutioner eller skapar nätverk för nutrigenomik (nutrigenomics), vetenskapen om hur födoingredienser påverkar hälsa.

Veganer rapporteras ha generellt lägre halter i kroppen av AGE/ALE än köttätare och laktovegeterianer [15]. Laktovegetarianer rapporteras till och med ha högre halter av AGE/ALE än köttätare, troligen därför att de ersätter kött och fisk med större intag av mejerivaror, speciellt ost [15]. Kanske är sockerintaget, speciellt av högreaktiv fruktos, också väsentligen större. Betydande hälsofördelar har också rapporterats för veganer: statistiskt signifikant lägre nivåer av proinflammatoriska molekyler, cytokiner och akutfasproteiner, lägre systoliskt och diastoliskt blodtryck, lägre S-totalkolesterol och S-LDL-kolesterol, lägre fasteblodsocker och triglycerider, betydligt mindre viktproblem och lägre incidens av kroniska sjukdomar, speciellt diabetes och komplikationer till diabetes [16, 17].
Kalorirestriktion och vitaminer eliminerar AGE/ALE

Ett flertal läkemedel, inte minst de som används vid diabetes, uppges åtminstone i begränsad mån kunna reducera AGE/ ALE och åtminstone i vävnader med hög grad av omsättning/ förnyelse. Betydande minskning av AGE/ALE jämfört med kontroller (normal västerländsk kost) rapporteras hos individer som under >2 år tillämpat »kalorirestriktion« (dvs de äter bara två tredjedelar av vad de egentligen skulle vilja äta) och åtföljs av lägre blodtryck (102/61 ± 7 vs 131/83 mm Hg) och lägre nivåer av inflammationsmarkörerna CRP (0,3 vs 1,9 mg/l), TNF-(alfa) (0,8 vs 1,5 pg/ml) och TGF-(beta) (29,4 vs 35,4 ng/ml). Lägre AGE och RAGE och förhöjt sRAGE har också rapporterats hos patienter med reumatoid artrit och som praktiserar kalorirestriktion [18].

Betydelsen av riklig tillförsel av vitaminerna A, B, speciellt B6 och B12, C, D, E och K liksom av glutation och folinsyra betonas. En rad växtantioxidanter, speciellt polyfenoler, med upp till tio gånger starkare »oxidationssläckande« egenskaper än traditionella vitaminer och starka kemopreventiva egenskaper har visat speciell förmåga att minska ansamling i kroppen av AGE/ALE liksom grad av inflammation, nedsättning av organfunktion och prematurt åldrande. Fakta 3 [11] visar några av de mest kända och utforskade. Godartade bakterier har också förutsättningar att eliminera AGE/ALE från födan, på samma sätt som de visat sig kunna eliminera gluten och karcinogener, heterocykliska aminer, från födan. Fruktoslysin, den AGE som dominerar i upphettad mjölk, kan – åtminstone in vitro – helt elimineras när den inkuberas med tarmflora.
Hälsosam livsstil sjukvårdens räddning

Relativt färska studier från USA har visat en reduktion på 83 procent i koronarsjukdom [18], 91 procent i diabetes hos kvinnor [19] och 71 procent [20] i koloncancer hos dem som långsiktigt praktiserar en hälsosam livsstil, dvs avstår från tobak, begränsar alkoholintaget, motionerar regelbundet och är eftertänksamma i sitt ätande. Ett flertal studier också från Europa och andra länder i världen pekar i samma riktning.

Det är välkänt att sjukligheten hos lågutbildade och deras barn är väsentligt högre än hos välutbildade. Det är tyvärr också de som har det bra i livet som mest orkar engagera sig i en hälsosam livsstil. Noggranna prognoser utförda av professionella hälsoekonomer antyder att kostnaderna för sjukvård i USA kommer att fördubblas inom tio år. De beräknas år 2011 uppgå till ca 100000 kronor per individ och år. Med en sådan utveckling i sikte är det ytterst angeläget att både studier och implementering av hälsofrämjande åtgärder/förebyggande vård ges ökat utrymme. Det lär annars inte dröja länge förrän sjukvård för alla blir bara en dröm från det förgångna.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

1. Maillard LC. Action des acids amine sur des sucres: formation des melanoides per voie methodique. C R Acad Sci. 1912;154:66-8.

2. Brandtzaeg P, Halstensen TS, Krajci P, Kett K, Kvale D, Rognum TO, et al. Immunobiology and immunopathology of human gut mucosa: Humoral immunity and intraepithelial lymphocytes. Gastroenterology. 1989;97(6):1562-84

3. Bohlender JM, Franke S, Stein G, Wolf G. Advanced glycation end products and the kidney. Am J Physiol Renal Physiol. 2005;289(4):


4. Bierhaus A, Humpert PM, Morcos M, Wendt T, Chavakis T, Arnold B, et al. Understanding RAGE, the receptor for advanced glycation end products. J Mol Med. 2005;83(11):


5. Mattson MP. Will caloric restriction and folate protect against AD and PD? Neurology. 2003;60(4):


6. Carroll KK. Experimental evidence of dietary factors and hormone-dependent cancers. Cancer Res. 1975;35(11 Pt. 2):3374-83.

7. Leaf A, Weber PC. Cardiovascular effects of n-3 fatty acids. N Engl J Med. 1988;318(9):549-57.

8. Baptista JA, Carvalho RC. Indirect determination of Amadori compounds in milk-based products by HPLC/ELSD/UV as an index of protein detorioration. Food Res Internat. 2004;37:739-47.

9. Hostettler-Allen RL, Tappy L, Blum JW. Insulin resistance, hyperglycemia, and glucosuria in intensively milk-fed calves. J Anim Sci. 1994;72(1):160-73.

10. Malekinejad H, Scherpenisse P, Bergwerff AA. Naturally occurring estrogens in processed milk and in raw milk (from gestated cows). Agric Food Chem. 2006; 54(26):


11. Bengmark S. Advanced glycation and lipoxidation end products – amplifiers of inflammation: the role of food. JPEN Parenter Enteral Nutr. 2007;31(5):430-40.

12. Hein G, Wiegand R, Lehmann G, Stein G, Franke S. Advanced glycation end-products pentosidine and N epsilon-carboxymethyllysine are elevated in serum of patients with osteoporosis. Rheumatology. 2003;


13. Tucker KL, Morita K, Qiao N, Hannan MT, Cupples LA, Kiel DP. Colas, but not other carbonated beverages, are associated with low bone mineral density in older women: The Framingham Osteoporosis Study. Am J Clin Nutr. 2006;84(4):936-42.

14. Jiang R, Paik DC, Hankinson JL, Barr RG. Cured meat consumption, lung function, and chronic obstructive pulmonary disease among United States adults. Am J Respir Crit Care Med. 2007;175(8):798-804.

15. Sebeková K, Krajcoviová-Kudlacková M, Schinzel R, Faist V, Klvanová J, Heidland A. Plasma levels of advanced glycation end products in healthy, long-term vegetarians and subjects on a western mixed diet. Eur J Nutr. 2001;40(6):275-81.

16. Meyer TE, Kovács SJ, Ehsani AA, Holloszy JO, Fontana L. Long-term caloric restriction ameliorates the decline in diastolic function in humans. J Am Coll Cardiol 2006;47


17. Fontana L, Meyer TE, Klein S, Holloszy JO. Long-term low-calorie low-protein vegan diet and endurance exercise are associated with low cardiometabolic risk. Rejuvenation Res. 2007;10(2):225-34.

18. Stampfer MJ, Hu FB, Manson JE, Rimm EB, Willett WC. Primary prevention of coronary heart disease in women through diet and lifestyle. N Engl J Med. 2000;343


19. Hu FB, Manson JE, Stampfer MJ, Colditz G, Liu S, Solomon CG, et al. Diet, lifestyle and the risk of type 2 diabetes mellitus in women. N Engl J Med. 2001;345(11)5:790-7.

20. Platz EA, Willett WC, Colditz GA, Rimm EB, Spiegelman D, Giovannucci E. Proportion of colon cancer risk that might be preventable in a cohort of middle-aged US men. Cancer Causes Control. 2000;11


Figur 1. Homocystein, den ökade risken för kronisk sjukdom och betydelsen av tillförsel av folinsyra, vitamin B6 och vitamin B12. SAM = S-adenosylmetionin, SAH = S-adenosylhomocystein. Efter Mattson [5].

Figur 2. Dödlighet i bröstcancer i ett land relaterad till medelintaget av fett i samma land. Efter Carroll [6].

Figur 3. Förändring av fettintag i västvärlden under 4 miljoner år av människans existens. Efter Leaf et al [7].

Ny sändning Jin Shin Jyutsu självhjälpsböcker från USA

Har fått ett paket med Mary Burmeisters självhjälpsböcker igen från Jin Shin Jyutsu institutet i Scottsdale, Arizona – om det är någon som vill beställa böckerna från mig går det bra (om man inte vill beställa direkt från USA, förstås) – jag tar bara självkostnadspris för böckerna (priset för boken + portot)
Jag har självhjälpsbok 1, 2 och 3, Happy Hands (för barn), Animal book, och om det är någon som vill ha Star Wheel, Safety Energy Locks sheet eller Answer Sheet så har jag det också.

Här är länkarna till dom olika böckerna, eller “sheets”, om ni vill beställa själva från USA:

Bok 1:

Bok 2:

Bok 3:

Happy Hands:

Animal book:

Answer sheet:

Star Wheel:

Safety energy locks:

och här är länken till JSJ institutet:

Post om Monsanto från Sanna Anandala + article about nanopesticides

Här är en post från Sanna Anandala (från Facebook) – viktigt om hur Monsanto påverkar oss! Och det är demonstrationer mot Monsanto idag, här är info om det:

Och här är länken till Sannas inlägg:

Nu ska jag dela något personligt som jag aldrig visat förut: jag blev mycket sjuk sommaren 2011 i flera saker men det värsta var GMO och nanopesticider – vilket är värre och nästan ingen känner till det och det regleras inte överhuvudtaget…

Det ni ser på bilderna är vad som kom ur min hud under nästan två års tid, och när det torkade var det hårt och plastliknande. Jag hade väldigt ont i hela huden i nio månader. Ni som följde mig då på FB vet hur nära det var flera gånger att jag inte höll mig kvar här…

Nanopesticider är mkt små kapslar gjorde av självreplikerande nanofibrer och Monsanto & Co menar det är bra för man kan få en högre dos pesticider specifikt. Eftersom ingen rapporterar om detta har vi ingen aning om hur mycket det används, eller hur många som är drabbade. Men i USA är hundratusentals drabbade av det jag hade – och i Sverige känner jag flera som har det också. Vi är ett par st som läkt ifrån det i vart fall…

Våren 2011 bodde jag invid ett fält där växterna besprutades med nanopesticider och det kom in i mitt system, där de självreplikerande nanofibrerna först började växa i tarmen och slog ut den så den funkade inte utan laxermedel efter ett tag. När jag sedan fick ett fästingbett och en annan exponering så sänktes immunförsvaret och helvetet brakade loss. Dessa nanofibrer växte överallt i min hud och det gjorde väldigt ont i nio månader. Jag fick det diagnosticerat av en Miljötoxikolog i LA som hjälpte mig med protokoll för att bli av med det – att detoxa, stärka tarmen, hålla mkt strikt diet och ta örter (som gurkmeja och kattklo), Glutathion o annat som stärker det friskar o reparerar DNA. Samt även göra detoxbad varje dag…
Jag fick både GMO-saker och de självreplikerande nanofibrerna för det gick in i mitt DNA o var mkt obehagligt när jag plötsligt fick flera vita ögonfransar och ögonbryn… Som inte var gjorda av hår. Alltså påverkade det min arvsmassa, och det tog lång tid att reparera.

Detta är något nytt och en fullkomlig mardröm – för växter sprutas med det och det drabbar arbetarna, djur o insekter kring fälten o går ner i grundvattnet. Det går inte att skölja av grönsakerna eller frukterna så människor i Sverige får troligen redan i sig detta via processad industrimat. Det medicinska etablissemanget förnekar det och CDC (Center för Diseace control) säger att de drabbade hallucinerar… Javisst, det ni ser på bilderna hallucinerade jag fram. Och hundratusental människor hallucinerar precis samma sak…

Lite kort om detta – och en stor uppmaning till alla att vakna upp och se vad som håller på att ske utan att vi får veta något. Kom på demonstrationen imorgon på alla ställena runt om i Sverige och visa att du INTE accepterar detta. Vi måste stå upp mot Monsanto & Co som är sjukt destruktiva – och ingen reglerar deras aktivitet. Vi måste stå upp för Moder Natur och visa att vi inte accepterar dess övergrepp på naturen och människors hälsa!

Kan du inte demonstrera på eftermiddagen – var med i tanken – annars kom och hör mig brandtala i Humlegården kl 15!
2022 – it’s now or never! Varmt välkomna

Sanna Anandala's photo.

Everything You Need To Know About Nanopesticides

Stacey Harper has never been a farmer. In wooded Alsea, Oregon, Harper is more likely to be found hunting elk than sowing seeds.

Rather, it’s Harper’s work in the laboratory that links her to the soil.

A scientist at Oregon State University in Corvallis, Harper is doggedly researching tiny, human-made substances called nanoparticles, with the goal of identifying which will be a boon and which a bane for farmers, consumers and the environment. Nanoparticles, which are the size of molecules, are already used in everything from sunscreen to biomedical devices. Their minuscule size makes them efficient, but also unpredictable. That’s what worries Harper: The first nano-formulations of pesticides are quietly making their way onto agricultural fields, and she wants to know what happens next.

An engineer as well as a toxicologist, Harper holds a unique perspective. She believes nanotechnology could help revolutionize farming just as it has medicine. But she sees the potential as well as the risks of nanopesticides. “I think the vast majority of nanopesticides will not be toxic” — or, at least, no more toxic to non-target organisms than current pesticides, says Harper. “We just need a way to identify that handful that may be hazardous.”

By shrinking the size of individual nanopesticide droplets, there is broad consensus — from industry to academia to the Environmental Protection Agency — that the total amount of toxins sprayed on agricultural fields could be significantly reduced. Smaller droplets have a higher total surface area, which offers overall greater contact with crop pests. As well, these tiny particles can be engineered so that, for example, a physical shell called a capsule can better withstand degradation in the environment, offering longer-lasting protection than conventional pesticides. But that shell can alter what had been predictable physical properties, such as how soluble the pesticide is in water.

And Harper is also well aware that the unique physical properties of the nano-scale call into question the particles’ environmental fate. Once they’re sprayed on fields, will they clump on crops or slide through the soil into water bodies? Most worrisome, Harper wonders whether they will be readily taken up by organisms that aren’t pests (such as bees or fish), and how long they will persist in the environment — properties that could radically change with size. “We just don’t know,” she says.

“The potential for nano-enabled pesticides is unbelievable, but it’s still a dream at the moment,” says Sonny Ramaswamy, director of the USDA’s National Institute of Food and Agriculture. And the dream goes beyond pesticides. He describes plans for nano-sized sensors that can detect low nitrogen and send a message to a farmer’s cell phone or nanosensors in plastic food packaging that lights up when it comes into contact with listeria or salmonella. “The concern is that there might be unintended consequences associated with nanoparticles — that’s the big question being looked at by federal agencies,” he adds. “People like Stacey Harper are providing that yeoman service in making sure we are addressing any potential unintended consequences.”

“The potential for nano-enabled pesticides is unbelievable, but it’s still a dream at the moment.”

Harper remembers the first time she heard the term “nanotechnology.” It was a decade ago during a meeting at the U.S. Environmental Protection Agency in Las Vegas, where she worked as a postdoctoral student. Her team was tasked with assessing the health risks of nanomaterials. “The big discussion was ‘what are they and why are we concerned about them,’” she recalls.

Intrigued, Harper dove all-in, focusing initially on biomedical applications such as gold nanoparticles used to target drug delivery (one of the first products that adopted the technology). Eco-conscious companies were soon flooding her lab with products — ranging from sunscreens to acne medicine to compounds that fight methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA, a flesh-eating bacteria) — for feedback on safety. She soon realized that with this new technology, an infinite number of nanoparticle types could be created, and that traditional risk assessment approaches, which would test individual nanoparticles, weren’t going to keep up with the challenge. “It’s really about figuring out what physical or structural properties would make one nanoparticle toxic compared to others,” she says.

Finding these answers has been anything but easy. One problem is a lack of funding. Over the last 13 years, the U.S. government has funneled billions into the National Nanotechnology Initiative (NNI), a coordinated R&D program that spans 20 federal departments and agencies and aims to spur nanotechnology across sectors. In 2008, the NNI took an unprecedented step and also began funding environmental health and safety research. “The need to assess new technology risks is one of the lessons learned from the GM (genetic modification of food) backlash,” says Harper. So far, however, the small fraction of this money available for risk testing has focused largely on workers who may inhale nanoparticles.

Scientists realized they needed faster, more efficient ways of assessing the risks of nanoparticles. Harper, for example, developed a test to assess the toxicity of nanomaterials on zebrafish, an aquatic version of a lab rat, one that can inform impacts to human health as well as the environment. Ramaswamy calls it “a really cool model system.”

“Of the hundreds of nanotech compounds we have tested, only a few are raising red flags,” Harper says. “It often boils down to whether the particle’s surface chemistry has an overall positive charge,” meaning, for example, that they could be attracted to negatively-charged cell membranes if they got into the human body. To keep track of the trouble-making nano-features, she helped create an international database of the physical structures and their toxicity. The goal is to determine which nanoparticle designs should be avoided, then share that information with industry.

It was Harper’s husband and current lab manager, Bryan, who turned her attention to the environmental impact of nanopesticides. Years ago, he worked at the National Pesticide Information Center (NPIC), a federally funded hotline housed on OSU’s campus that handles the public’s questions about pesticide health risks. Bryan was caught off-guard when calls starting coming in seeking information about the environmental risks of nanosilver, the first nanopesticide to hit the market. It’s an anti-bacterial compound used in a wide range of consumer products, from clothing to dietary supplements.

Naturally, he asked his wife for input. She couldn’t find anything on the risks in the scientific literature. “The environmental fate of nanopesticides is a big, black hole,” says Bryan. To help fill that void, Harper and colleagues recently received funding to determine how first-generation agricultural nanopesticides would move through soil and water, and whether they could inadvertently harm fish or bees.

To test these scenarios, Harper created “nano-sized ecosystems” to test how these compounds move through their environment and interact with fauna. In her lab, for example, plastic containers holding only a few grams of soil are poised above quarter-sized containers holding embryonic zebrafish. The team applies pesticides to the soil and then records the number of deformities in the zebrafish embryos. Harper’s OSU colleague, Louisa Hooven, will soon begin an experiment to see whether aerial sprays of nano-pesticide formulations will effect how bees transport pollen to their hives. The team expects to publish their findings by the end of the year.

But testing is not as easy as it sounds. Since the active ingredient in any given pesticide will likely be an already-approved chemical, pesticide companies don’t have to test a nano-sized version. Harper has run into enough walls that she doubts pesticide companies will voluntarily share their compounds, or even whether or not their products contain nanoparticles.

So she started pulling agricultural pesticides off the shelf to see if any already contain nano-sized particles, which, by definition, would make them nano-enabled pesticides. “Stacey is tenacious,” says NPIC director David Stone, who co-authored a 2010 paper with Harper laying out why “business-as-usual pesticide registration” won’t work at the nanoscale. “She’s got a lot of horsepower and creative ideas,” he says, adding that she’s one of the few researchers that will test products already on the market.

An initial scan revealed that 90 percent of the dozen pesticide products Harper and her colleagues have tested contain particles in the nanoscale range. Now she has to determine whether the nanoparticles are an active ingredient, a chemical stabilizer or simply a benign component that’s been in pesticides all along, unseen until recently.

“The environmental fate of nanopesticides is a big, black hole.”

“There is very little environmental fate and transport testing of nanoparticles being done,” says Jennifer Sass, a senior scientist focused on regulation of toxic chemicals at the Natural Resources Defense Council. “It’s expensive research, and where companies may have collected some environmental monitoring data, they don’t have any interest in making that information public,” she adds.

But Harper knows it won’t be long before manufacturers move beyond simply shrinking pesticides into nano-formulations. She expects to see multifunctional nanopesticides — for example, products equipped with biosensors able to detect pests before releasing the active ingredient — within the next 10 years. The speed with which the technology is advancing only bolsters her determination to answer these questions quickly.

Traveling over the hills from Alsea to the Willamette Valley each morning, she and her husband sometimes get a pungent reminder that their research could help find sustainable ways to reduce the need for so many sprays. “We can smell the fungicides and pesticides being applied to fields,” she says. “The more time you spend enjoying the beautiful country around here, the more you want to protect it.”

This story was produced by the Food and Environment Reporting Network, an independent, nonprofit news organization focusing on food, agriculture, and environmental health.

Correction: This article incorrectly identified MRSA as a flesh-eating virus. It is a flesh-eating bacteria.

Blogpost från Ytterjärnaforum om diverse ingredienser i hudvårdsprodukter

Jag använder till allra största delen Weleda (och läser ingredienslistan noga om jag köper något annat…) Kolla den här länken från Ytterjärna forum – har du mineralolja och parabener i dina hudvårdsprodukter?

Previous Older Entries

May 2015