Another article about glyphosate, Monsanto, Round-up… by Elias Marat

From Elias Marat, Feb 26, 2019

Toxic Weed Killer Found in Almost All Beer and Wine Brands … Including Organic

Most of the food that we eat makes a long and tortuous journey to our tables, often over great distances or from unknown origins.

Whether it’s factory-farmed eggs, processed chicken, fresh fruit from the west coast, seafood from the east coast, or a glass of wine or ice-cold beer, we often assume that what we’re eating is generally healthy or at least won’t harm us if enjoyed in moderation.

However, a new report by public-interest watchdog group U.S. PIRG has revealed that most of the top beers and wines in the United States are contaminated with glyphosate, the main ingredient in Monsanto’s weed-killer, Roundup.

Roundup is a controversial herbicide that has been linked to cancer and other health problems in studies by the World Health Organization and the State of California, among others. In recent years, thousands of people have blamed Monsanto for being a key contributor to their cancer, leading to calls across the world for the weed-killer to be banned.

The advocacy group tested five wines and fifteen beers. The beer brands tested included top-sellers Budweiser, Coors, Miller Lite, Sam Adams, Samuel Smith Organic, and New Belgium. The wine brands tested included Beringer, Barefoot and Sutter Home.

Out of the 20 brands tested, glyphosate was found in 19 of them – including in 3 out of 4 organic beers and wines.

Among the beverages with the highest concentration of glyphosate was 2018 Sutter Home Merlot at 51.4 parts per billion (pbb) and Tsingtao, a beer from China, with 49.7 pbb – a rather high level when compared with the U.S. beer with the largest amount, which was Coors Light at 31.1 pbb.

Organic beverages like 2016 Inkarri Malbec lagged behind at 5.3 pbb while 2017 Samuel Smith Lager had 5.7 pbb.

In a statement, organic winery Frey Vineyards noted that while it refrains from the use of both herbicides and pesticides, “glyphosate in trace amounts is now found in rainwater because of its application to conventionally farmed agricultural land. Glyphosate in trace amounts can be found in many food products across the United States. We urge consumers to speak up to ban all use of glyphosate.”

Peak Organic IPA was the sole adult beverage that had no trace of the likely carcinogen.

The group warned that while the level of contamination isn’t necessarily deadly, the discovery raises potential health concerns.

The report noted:

“The levels of glyphosate we found are not necessarily dangerous, but are still concerning given the potential health risks. What is surprising is that glyphosate found its way into almost every type of beer and wine tested, including organic products. That indicates that consumers who want to avoid glyphosate, due to its probably health effects, would have a difficult time doing so. Considering the ubiquity of glyphosate found in many foods tested by other scientists and groups, and the amount of glyphosate sprayed throughout the country, people are constantly exposed to glyphosate.”

While industry representatives have sought to minimize the report in media statements to USA Today, PIRG stressed that it remains important for consumers to understand the potential danger of imbibing pesticides on a regular basis.

Kara Cook-Schultz of the U.S. PIRG Education Fund, who also authored the study, noted:

“No matter the efforts of brewers and vintners, we found that it is incredibly difficult to avoid the troubling reality that consumers will likely drink glyphosate at every happy hour and backyard barbecue around the country.”

The U.S. Environmental Protection Agency (EPA), for its part, has fiercely defended the use of glyphosates, telling USA Today in an email that it “found no meaningful risks to human health, including infants and children, when the product is used according to the pesticide label,” and that it has concluded at this stage that the herbicide is “not likely to be carcinogenic” to humans.

The EPA’s conclusion is sharply at odds with that reached by the World Health Organization, which found glyphosate to be a probable carcinogen in 2015 – a conclusion that the State of California concurred with in 2017. Monsanto has tried to appeal the case paving the way for its legal liability, along with parent company Bayer, in thousands of lawsuits where consumers and farmers have blamed Roundup for their incurable cancer.

In October, the first court trial over Roundup’s link to cancer ended with a victory for groundskeeper DeWayne Johnson, who was diagnosed with terminal cancer at the age of 42 due to the herbicide. Now 46, Johnson will be paid $78 million, but may not live long enoughto receive the money.

And starting Monday, a jury in San Francisco federal court began the first federal case on Roundup’s links to a 70-year-old man’s cancer, which may pave the way for hundreds of similar cases. On its first day, the judge threatened to “shut down” any discussion of Monsanto’s long track-record of pressuring government regulators and manipulating cancer research.

Critics have long accused Monsanto of using its wealth and power to force regulators to declare glyphosate safe, including through outright collusion with EPA officials who killed past investigations by the agency.

Nevertheless, PIRG hopes that their study will help inform consumers about what’s at stake in the federal trial – and what goes into their bodies. The group has called for the ubiquitous herbicide to be banned until it can be proven safe, and for consumers to opt for organic products whenever possible due to the significantly lower amounts of glyphosate found in them.

Cook-Schultz commented:

“With a federal court looking at the connection between Roundup and cancer today, we believe this is the perfect time to shine a spotlight on glyphosate … This chemical could prove a true risk to so many Americans’ health, and they should know that it is everywhere – including in many of their favorite drinks.”

Article from Max Goldberg: GMO Impossible Burger Tests Positive for Glyphosate

Another article in the never ending story about the importance of food, and what’s in it….

Article from Max Goldberg:
As Beyond Meat’s very successful IPO is bringing a lot of attention to the alt-protein category, it is important to take a look at what exactly are in these food products.

One popular name in this space is the Impossible Burger, a product we first wrote about in 2017 when Freedom of Information Act (FOIA) documents uncovered that the FDA disagreed with the company’s safety assessments of the burger’s main ingredient — soy leghemoglobin. However, the company continued selling it to the public anyhow without informing consumersabout the FDA’s very serious concerns.

The issue this time around with the Impossible Burger is the amount of glyphosate that it contains.

According to Moms Across America, who had the product tested at Health Research Institute Laboratories, the levels of glyphosate were 11x that of the Beyond Meat burger and the total result (glyphosate and its metabolite AMPA) came in at 11.3 parts per billion (ppb).

Why should consumers care about glyphosate?

Because glyphosate is known to the State of California to cause cancer and the World Health Organization says it is “probably carcinogenic to humans.” — which means that it “probably causes cancer to humans.” Glyphosate also happens to be the primary ingredient in Monsanto’s Roundup herbicide, and approximately 250 million pounds of this weed killer are sprayed each year in the U.S.

Recent court cases, including the $2 billion judgment to a couple whose non-Hodgkin’s lymphoma was caused by Roundup, have provided more evidence of how harmful this chemical is.

So, the Impossible Burger not only contains a genetically-modified protein that has never been in the human diet until a few years ago, but it has also tested positive for glyphosate.

Additionally, company founder Pat Brown wrote the other day that the Impossible Burger will now be using GMO soy in its burgers. Genetically-modified soy is sprayed with Roundup and is one of Monsanto’s most important products.

“We are shocked to find that the Impossible Burger can have up to 11x higher levels of glyphosate residues than the Beyond Meat burger according to these samples tested. This new product is being marketed as a solution for ‘healthy’ eating, when in fact 11 ppb of glyphosate herbicide consumption can be highly dangerous. Only 0.1 ppb of glyphosate has been shown to alter the gene function of over 4,000 genes in the livers, kidneys and cause severe organ damage in rats. I am gravely concerned that consumers are being misled to believe the Impossible Burger is healthy,” said Zen Honeycutt, Executive Director of Moms Across America.

If you’re looking to switch to a vegan diet or consume less meat, there are numerous organic meatless options out there, such as Hilary’s Veggie Burgers or Don Lee Farms, products that are not genetically modified and whose ingredients have not been sprayed with glyphosate.

While the Impossible Burger may be generating a lot of hype and is Instagram-worthy because of how it “bleeds”, it carries elevated levels of glyphosate when compared to its non-organic peers, and its key ingredients are not found in nature but are manufactured in a laboratory.

Is eating the Impossible Burger a risk worth taking?

As the Institute for Responsible Technology has pointed out, GMOs carry many health risks.

But maybe Steven Molino (who now Tweets under @steven_molino) can answer this for us.

On Twitter, he said that 20 minutes after eating his first Impossible Burger at Bareburger, he “went into anaphylactic shock & taken to ER. Never happened to me before…” His Tweet about going into “anaphylactic shock” has since been deleted.

Artikel om D-vitaminbrist, av Mats Humble och Susanne Bejerot (SvD 18/1 2015)

Brist på D-vitamin måste tas på allvar

Låga D-vitaminnivåer utgör en förbisedd och allvarlig riskfaktor för en lång rad kroniska sjukdomar. Trots upprepade påstötningar om vikten av uppdaterade riktlinjer i området agerar inte ansvariga myndigheter, skriver forskarna Susanne Bejerot och Mats Humble.

Lika självklart som att solskyddsmedel rekommenderas vid resa söderöver bör D-vitamintillskott erbjudas riskgrupper i Sverige i preventivt syfte.
Susanne Bejerot och Mats Humble

Personer med invandrarbakgrund, låg inkomst och låg utbildning har en förhöjd risk för psykisk och fysisk ohälsa. Marginalisering, traumatiska erfarenheter och ohälsosamt leverne brukar anföras som sannolika orsaker. Forskningen visar nu att möjligen är kronisk D-vitaminbrist en bidragande faktor, något som borde vara betydligt enklare att komma till rätta med än att ändra folks livsstil och levnadsförhållanden. Lika självklart som att solskyddsmedel rekommenderas vid resa söderöver bör D-vitamintillskott erbjudas riskgrupper i Sverige i preventivt syfte. I dag förskrivs inte D-vitamin ens till gravida kvinnor som är mörkhyade eller har täckande klädsel; i stället rekommenderas de att själva köpa D-vitamin i doser motsvarande en bråkdel av vad de egentligen behöver.

**Vad D-vitaminbrist **innebär diskuteras fortfarande, men enligt internationell konsensus representeras “insufficiens” av blodnivåer under 50 nanomol per liter, och “brist” av värden under 30 nanomol per liter. Flera svenska forskargrupper har genom åren undersökt D-vitaminnivåer utifrån olika perspektiv. I vår befolkning har D-vitaminnivåerna sjunkit över tid, på 70-talet hade 14 procent av norrlänningarna nivåer över 75 nanomol per liter men 2005 uppnådde inte ens 2 procent dessa nivåer. Den D-vitaminberikning av vissa mejeriprodukter som görs i Sverige är uppenbarligen otillräcklig, eftersom vart fjärde ljushyllt förskolebarn och hälften av barnen med mörk hy boende i Umeå har insufficienta nivåer vintertid.

I en Göteborgsstudie av gravida ljushyllta kvinnor uppvisade var fjärde D-vitaminnivåer motsvarande ett bristtillstånd vintertid och hela 85 procent hade insufficiens. Att tro att D-vitaminrika födoämnen som fisk och kantareller kan råda bot på detta är naivt.

**Solstrålningen under **sommarmånaderna när solen står som högst utgör själva förutsättningen för att vi ska kunna producera D-vitamin i huden. Vid andra årstider nås vi inte av den nödvändiga UVB-strålningen, även om solen skiner, varför D-vitaminnivåerna gradvis sjunker under vinterhalvåret. Mörk hud hämmar bildningen av D-vitamin avsevärt; ljus hud är i själva verket en evolutionär anpassning för att effektivisera D-vitaminproduktion på våra breddgrader. Det innebär att mörk hud, täckande klädsel, innesittande sommartid och solundvikande utgör betydande riskfaktorer för D-vitaminbrist. Därför är det knappast förvånande att svår brist har uppmätts hos över 90 procent av Somaliafödda gravida kvinnor i Dalarna. Majoriteten av dessa var också så pass muskelförsvagade att de inte kunde resa sig från huksittande, något som sannolikt beror på just D-vitaminbrist.

Somaliafödda kvinnor i Sverige har dessutom en tre- till fyrfaldigt ökad risk för att föda ett barn med svår autism kombinerat med psykisk utvecklingsstörning och hyperaktivitet. Förutom den tragedi detta är för varje enskild familj har det medfört att många avstår från att låta vaccinera sina barn, då själva vaccinationen uppfattas orsaka tillståndet.

Eftersom D-vitamin krävs för en normal hjärnutveckling finns anledning att tro att D-vitaminbrist under graviditet kan bidra till en autismutveckling hos barnet. En färsk studie, publicerad i den ansedda tidskriften Molecular Autism, visar att i ett syskonpar där det ena barnet senare erhöll diagnosen autism hade just det barnet lägre D-vitaminnivåer än sitt friska syskon redan vid födelsen. D-vitaminnivåerna hos barnen följde deras etniska ursprung, med lägsta nivåer hos dem med rötter i Afrika och Mellanöstern, i likhet med tidigare forskningsrapporter från en rad europeiska länder.

Att D-vitamin är nödvändigt för ett välfungerande immunförsvar och att D-vitaminbrist ger upphov till värk, muskelsvaghet och kognitiva nedsättningar är väl känt. Möjligen är det mindre känt att D-vitaminbrist också är överrepresenterat vid ms, Alzheimerdemens, Parkinsons sjukdom, barndiabetes, tjocktarmscancer, schizofreni, fetma, autism, utvecklingsstörning och depression.

D-vitamin kan antas bidra till att förebygga uppkomsten av åtminstone några av dessa sjukdomar, men för att den preventiva effekten ska kunna bevisas krävs mycket stora studier under lång tid. Inga sådana är oss veterligen på gång i Sverige, men en omfattande amerikansk studie på gravida har visat att doser upp till 100 mikrogram per dygn under graviditet är ofarligt och minskar antalet graviditetskomplikationer.

**Låga D-vitaminnivåer **utgör en förbisedd och allvarlig riskfaktor för en lång rad kroniska sjukdomar. Provtagningen kostar bara ett par hundralappar, motsvarande några timmars institutionsboende för en person med svår autism. För närvarande är det upp till varje enskild läkare om de vill förskriva D-vitamin och belasta klinikens läkemedelsbudget med en dyr och inte självklart sjukvårdande behandling. D-vitaminberikad oljelösning, framtagen för vitaminberikning av mjölkprodukter, kostar dock knappt en hundradel av receptförskrivet D-vitamin och kan enkelt doseras en gång per vecka. D-vitamin är med andra ord mycket billigt.

Trots upprepade påstötningar om vikten av uppdaterade riktlinjer i området (se till exempel Jonatan Salzers och Peter Sundströms inlägg om sambandet mellan ms och D-vitaminbrist på Brännpunkt den 20 november 2012) agerar inte ansvariga myndigheter. Fortfarande är D-vitaminfrågan “ingens bord”. Man kan fråga sig hur många sjukdomar som måste kopplas till låga D-vitaminnivåer för att något ska hända. Ansvar kommer förr eller senare att utkrävas. Vad har vår nya sjukvårdsminister att anföra i frågan?


psykiater och docent, Karolinska institutet


psykiater och forskare, Örebro universitet

Artikel om kolesterol, Uffe Ravnskov, Ralf Sundberg, Björn Hammarskjöld, Tore Scherstén (

Ett bidrag till i artikelsamlingen om kolesterol, från Uffe Ravnskov, Ralf Sundberg, Björn Hammarskjöld, Tore Scherstén

Debattinlägg: “‘Ont’ kolesterol är i själva verket gott.”

Fyra forskare ifrågasätter att man ska sänka kolesterolnivåerna i blodet.

I ett debattinlägg publicerat på Världshjärtdagen (Aktuella frågor 30/9) påstod Inger Ros, Gunnar Karlsson och Mats Eriksson att de flesta är ovetande om kolesterolets roll.

Detta känns som ett eko från 1980-talet när statliga myndigheter i USA samarbetade med läkemedelsindustrin i kolesterolkampanjen. Know your numbers hette det då. Artikelförfattarna hävdar helt korrekt att Sverige är bland de länder som har de högsta kolesterolvärdena enligt Världshälsoorganisationen, WHO. Men enligt WHO lever invånarna längst i de länder som har högst kolesterol.
Att de flesta är ovetande om risken att dö i förtid är korrekt, men det gäller även debattinläggets författare. Det finns till exempel inga bevis på ett starkt samband mellan åderförkalkning och höga kolesterolvärden i blodet, som de påstår. Redan på 1930-talet visade amerikanska forskare att människor med lågt kolesterol blir lika åderförkalkade som människor med högt kolesterol och åtskilliga forskare har senare bekräftat detta.
Föreställningen att högt kolesterol skulle vara orsak till hjärtkärlsjukdom är sedan gammalt djupt rotad i läkarkåren. När vi för tio år sedan på SvD Brännpunkt tillsammans med den nu framlidne hjärtprofessorn Lars Werkö påpekade, att en studie på närmare 140 000 infarktpatienter i USA visade att deras ”onda” LDL-kolesterol var lägre än normalt blev vi knappast trodda av våra kollegor.
Men för drygt två år sedan publicerade vi i samarbete med 13 internationella experter en artikel i British Medical Journal där vi pekade på 19 studier som visade att människor över 60 år med högt ”ont” LDL-kolesterol lever längst. Vår artikel omtalades med förvåning i mer än 100 tidningar över hela världen, men ingen har hittills kunnat peka på en studie som visade det motsatta.
Mer än 95 procent av dem som dör av en hjärtinfarkt är äldre än 60 år så orsaken måste vara något annat än högt LDL-kolesterol. Danska forskare har till exempel visat att kolesterolsänkning med statiner endast kan förlänga livet med några få dagar, och inget experiment har lyckats förlänga livet för kvinnor eller friska människor.
I de statinexperiment, som är finansierade av läkemedelsindustrin, drabbas enligt rapporterna mindre än 1 procent av allvarliga biverkningar. Oberoende forskare har emellertid funnit att mer än 20 procent drabbas av diabetes, starr, leverskada, nedsatt hörsel, minnesförlust, alzheimer, demens, parkinson, depression, nervskador, njursvikt eller cancer. Den vanligaste biverkan är muskelskador. I ett experiment utfört av oberoende forskare fick nästan 40 procent av kvinnorna svaga och smärtfulla muskler. Detta är ingen oskyldig biverkan därför att den bästa metoden till att förebygga hjärtinfarkt är motion.

Att högt ”ont” LDL-kolesterol är en fördel beror på att LDL, den molekylära ubåten som transporterar kolesterolet i blodet, även deltar i immunförsvaret genom att inaktivera de flesta mikroorganismer. I god överensstämmelse har amerikanska forskare visat att friska, unga människor med lågt LDL-kolesterol har en större risk att drabbas av infektionssjukdomar senare i livet.
Hittills har nästan en miljon svenskar ordinerats statinbehandling. Med tanke på dess många allvarliga biverkningar tror vi att kolesterolkampanjen kan vara en av förklaringarna till den pågående krisen inom sjukvården. Varför sänka kolesterolet om högt ”ont” LDL-kolesterol i själva verket är gott?

Videoserie: Kampen om hälsoparadigmet

Här är en viktig serie med 3 videos, Kampen om hälsoparadigmet:

Sanna Ehdin, PhD, hälsobloggare och författare.
Robert Hahn, läkare, professor och forskningschef.
Ursula Flatters, leg. läkare, specialist i allmänmedicin, utvecklings- och utbildningschef på Vidar Rehab.
Peter Wilhelmsson, näringsmedicinare och författare.
Marina Szöges, redaktör Dagens Homeopati, ordf. i Svenska Föreningen för Vetenskaplig Homeopati.
Torbjörn Sassersson, mediekonsult och redaktör på NewsVoice.
Ansvarig utgivare: 2000-talets Vetenskap 2017

Del 1: Publicerades den 11 nov. 2017

Del 2: Publicerades den 18 nov. 2017

Del 3: Publicerades den 25 nov. 2017


Filmens innehåll:

Den nya hälsovågen.
Det bloggas, poddas och skrivs om hälsa som aldrig förr. Populära hälsoprofiler delar med sig av hälsofrämjande tips, intresset för matens påverkan på hälsan ökar, stora grupper bildas på Facebook där information om hälsa är i centrum. Trenden med mer ekologiska livsmedel och produkter växer för varje år. En konsumentdriven rörelse med intresse för bättre hälsa är på frammarsch.
Intervju med:
Sanna Ehdin, PhD, hälsobloggare och författare.
Peter Wilhelmsson, näringsmedicinare och författare.

Integrativ medicin.
Helhetssynen på hälsa ökar i takt med att människor inser att man själv kan påverka sin hälsa genom att stärka den inneboende självläkande kraften. Den integrativa vården har just detta fokus och är på frammarsch runt om i världen men här i Sverige finns bara ett enda alternativ att tillgå. Vidarkliniken i Järna är Sveriges enda komplementärmedicinska klinik, dit patienter kan söka sig via landstingsvården. Men trots sitt unika slag och popularitet hos patienter är man hårt ansatt i media.
Intervju med:
Ursula Flatters, allmänläkare, utvecklings- och utbildningschef på Vidarkliniken i Järna.

Det är inte alla som uppskattar den växande hälsotrenden. Runt om i världen finns en väl organiserad skeptikerrörelse som har som mål att motarbeta utvecklingen som går bortom traditionell skolmedicin. Filmen tar upp skeptikerrörelsens bakgrund, uppbyggnad och beskriver hu de organiserat arbetar som drivna lobbyister. Flera skeptikeranhängare har viktiga positioner i media, som utan att redovisa kopplingen till lobbyisterna skapar rubriker mot olika hälsotrender. Skeptikerna rider på professorstitlar och bjuds okritiskt in för att debattera hälsofrågor. Även bland politiker med inflytande inom sjukvården drivs frågor som är helt i skeptikernas anda.
Intervju med:
Torbjörn Sassersson, mediekonsult och redaktör för NewsVoice.
Robert Hahn, läkare, professor och forskningschef.

Skeptikerdrevet mot homeopati.
Homeopati är en läkekonst som funnits i över 200 år och används dagligen över hela världen. Trots den utbredda användningen är homeopatin omstridd eftersom det saknas en vetenskaplig förklaringsmodell och att homeopatiska medel bereds så att den verksamma substansen är kraftigt utspädd. Det har skeptikerna tagit fasta på och menar att homeopati är bluff och båg och bör förbjudas helt. Men det finns en annan bild som sällan kommer fram. Forskare som synat skeptikernas påstående om homeopati menar att de förvanskar bilden av forskningen och att homeopati har bevisad effekt.
I en världsomfattande kampanj 2010, kallad 10:23, tog hundratals skeptiker simultant en överdos av homeopatiska medel för att visa att medlen är overksamma. I Sverige utspelades samma kampanj på bästa sändningstid i SVT., utan att det redovisades att lobbyorganisationer låg bakom.
Intervju med:
Marina Szöges, redaktör för Dagens Homeopati.
Robert Hahn, läkare, professor och forskningschef.

Framtidens hälsoparadigm.
När konsumenter själva driver en utveckling kommer kraften underifrån. Det är ingen från ovan som bett hundratusentals människor att på egen hand söka information på nätet som främjar hälsan. Det sker på eget initiativ.
Trots olika gruppers intressen och motsättningar är framtidstron är stark.

Detta filmprojekt är ett samarbete mellan flera föreningar, företag och privatpersoner.
Ansvarig utgivare: 2000-talets vetenskap

Kontaktperson är Heléne Bengtsson som du kan nå per e-mail:

Vill du stödja filmprojektet, spridning, marknadsföring och uppföljning av filmen:

Hjälp oss arbeta vidare med filmen

Filmen grundfinansierades av ett antal olika företag och föreningar under 2015. Nu i slutet av 2017 slutförs filmprojektet och vi skulle gärna fortsätta att arbeta mer med den färdiga filmen.
Filmen kan ses som en grund för en vidare diskussion om synen på hälsa i Sverige.
Vi vill gärna sprida den vitt och brett, inte minst till alla de beslutsfattare som har möjlighet att påverka hälsoarbetet framöver.

Vill du stötta oss i det framtida arbetet, kan du bidra till filmens swish eller PayPal.


Använd SWISH till nummer:
076 421 94 36


Artikel från Sahlgrenska sjukhuset/Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus: Fett är bra kost mot epilepsi

I Jin Shin Jyutsu sammanhang säger man ju att stortårna är bra att hålla i när någon får ett epileptiskt anfall, men det allra bästa är ju förstås om man kan förhindra att det blir några anfall – kosten kan hjälpa till med det, här är en artikel om det från Sahlgrenska sjukhuset, dvs till och med “vanliga” läkare håller med om det här.

Fett bra kost mot epilepsi


En förändring av kosten kan hjälpa barn med svår epilepsi. Just nu behandlas 25 barn med ketogen diet på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus.

Egentligen har kunskapen funnits sedan förra sekelskiftet – att en viss diet kan påverka onormal hjärnaktivitet hos patienter med epilepsi. Men när nya effektiva mediciner togs fram föll metoden  i glömska – och det skulle dröja nästan hundra år innan den kom i bruk igen.

Först under 1990-talet dammades dieten av och började användas i den kliniska vården.

– Dieten kan ge lindring när ingenting annat hjälper. Av de som har förändrat sin kost har 10-20 procent blivit helt fria från epilepsianfall och hos hälften av dem har antalet anfall halverats, säger Tove Hallböök, som är barnneurolog på Drottnings Silvias barn- och ungdomssjukhus.

Dieten kan liknas vid den populära bantningsmetoden LCHF, även om den är väldigt mycket mer extrem. Genom att nästan helt utesluta kolhydrater, minimera protein och äta massor av fett försätts kroppen i så kallat ketos. Tillståndet är ungefär detsamma som inträffar vid svält. När hjärnan inte får socker måste den använda ketoner som ett alternativt bränsle. Ketonerna bildas när fett bryts ner i levern, och kan sedan passera fritt från blodet till hjärnan.

– Om det finns en ämnesomsättningssjukdom i bakgrunden, till exempel att det är fel på ”transportören” som tar in glukos i hjärnan kan den ketogena dieten ha extra stor effekt. Den kan till och med förhindra hjärnskador, säger Tove Hallböök.

Eftersom hjärnan drabbas av energibrist när den får i sig för lite socker, fungerar fettet i dieten som en alternativ energikälla. Nervcellerna lugnar ner sig och retligheten minskar, vilket i sin tur dämpar de epileptiska anfallen eller tar bort dem helt.

– Men eftersom dieten är så pass extrem, vill jag understryka att vi bara rekommenderar den när vi har utdömt andra, mer effektiva behandlingsmöjligheter. Som till exempel epilepsikirurgisk åtgärder, säger Tove Hallböök.

Om epilepsin till exempel beror på en ärrbildning i hjärnan eller en godartad tumör erbjuds så gott som alltid operation. Då kan barnet bli helt friskt, vilket ju är det allra bästa. Men även medicinering kan vara att föredra framför kostförändringen, eftersom den kan innebära en stor förändring i vardagslivet.

– En del föräldrar tycker att de klarar dieten utan problem, medan andra upplever den som väldigt jobbig. Förutsättningen för att lyckas är ju att vi har föräldrar, skola och eventuella assistenter med på tåget, menar överläkaren.

På Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus finns ett särskilt team runt barnen som behandlas med ketogen diet. Framförallt gör dietisterna ett viktigt jobb med att lära ut vilka inskränkningar som måste göras i barnens mat och lämna recept på goda, kolhydratfattiga och fettrika måltider.

– Kosten innehåller mycket crème fraiche och olivolja och minimalt med kolhydrater och protein. Det brukar trots allt fungera över förväntan, säger Tove Hallböök.

När läkaren tillsammans med familjen beslutat att göra ett behandlingsförsök med kosten, börjar man alltid med tre månader. Om barnet får en minskning av antalet epilepsianfall eller blir kvitt sina epileptiska anfall under den perioden satsar man på att fortsätta med dieten minst under två år. Under tiden går barnet på regelbundna kontroller för att hon eller han ska behålla sin vikt och att blodfetterna ska fortsätta att hålla sig på en acceptabel nivå.

– Vi är ändå förvånade över hur få risker det finns med kosten. Och när det gäller en del av våra patienter diskuterar vi en livslång behandling med ketogen diet, säger Tove Hallböök.

Skärmavbild 2017-11-24 kl. 17.33.18
Det ketogena teamet på Drottnings Silvias barn- och ungdomssjukhus. Kirsi Andersson, sjuksköterska, Anna Dahlberg, dietist, Marie Nilsson, dietist och barnneurologen Tove Hallböök. I teamet ingår också läkarna Gunilla Drake och Björn Bjurolf som saknas på bilden.

Artikel om D-vitamin, av Stig Bengmark


D-vitaminbrist – ett elände utan like

Historien om brist på vitamin D är lång och fylld av obeskrivliga plågor. Genom åren har både barn (från 6 månader och uppåt) och vuxna i ofattbart stor omfattning lidit av D-vitaminbrist – det var priset man fick betala för att bosätta sig så här långt norrut. Speciellt utbredd var D-vitaminbristen på 16-1700-talet, något som troligen hade samband med att man i större grad flyttade in till till städer.

Tillståndet beskrevs i den medicinska litteraturen för första gången kring 1750 av, som så ofta på den tiden, två engelska läkare. Tillståndet fick i övriga världen namnet rakit men benämndes i Sverige för engelska sjukan. Sjukdomen började som regel med svåra matsmältningsproblem och, hos barn, obeskrivlig gnällighet – så fort mödrarna tog i barnen skrek de av smärta. Konsekvenserna av D-vitaminbrist gjorde skelettet mjukt och om det inte behandlades i tid deformerades det för livet – svåra missbildningar ledde till omfattande handikapp och svårigheter för kvinnor att föda barn. Omfattande tandskador och tidig tandlöshet var också vanligt och förekom hos stora delar av befolkningen.

engelskasjukan_merge (kopia)

Någon egentlig behandling fanns sålunda inte förrän kring år 1920 då tillståndet fick sin förklaring – brist på vitamin D. Den då endast 35 år gamle engelske forskaren Edward Mellanby blev först att identifiera tillståndet D-vitaminbrist som förklaring till uppkomsten av engelska sjukan. Försökshundar som fick leva enbart på gröt fick ganska snabbt brist på vitamin D, men kunde botas när man tillsatte fiskleverolja i gröten. Senare påvisade Edwards hustru May Mellanby D-vitaminets omfattande förmåga att också förebygga och läka tandskador, vilket har betytt ofantligt mycket för mänskligheten. I ett långsiktigt perspektiv kommer med säkerhet D-vitaminupptäckten att betyda betydligt mer – särskilt när nu penicillineran långsamt går mot sitt slut och D-vitamineran bara är i sin linda.


D-vitamin är mycket mer än ett vitamin – det kontrollerar hundratals viktiga processer i kroppen

D-vitamin är inte bara ett vitamin i raden av alla vitaminer som vi fått lära känna under de senaste 100 åren, det är också ett betydelsefullt hormon och, framför allt, en avgörande faktor för en välfungerande tarmflora och immunfunktioner – egenskaper som först på senare år blivit ordentligt uppmärksammade.

Länge stod D-vitaminets egenskap – att stödja skelettutvecklingen/inlagringen av mineraler som kalcium och magnesium i skelettet och dess förmåga att förebygga rakit (engelska sjukan) hos barn och osteoporos (benskörhet) hos äldre – helt i centrum för intresset. För dessa funktioner behövs uppenbarligen ett relativt litet tillskott av vitamin D, vilket förklarar att den rekommenderade dagsdosen för barn och vuxna länge hölls på en låg nivå. För att vidmakthålla en välfungerande tarmflora och en optimal immunfunktion tycks det emellertid behövas väsentligen högre nivåer av D-vitamin i kroppen!

Sällsynt vid ekvatorn – mycket vanligt i Norden

Förekomsten av D-vitaminbrist ökar ju längre från ekvatorn man bosätter sig – det är priset vi betalar för att vi bosatt oss så här långt norrut. I Sverige är mild D-vitaminbrist snarare regel än undantag, och det har rapporterats att mer än 80% av barn och ungdomar i övre Norrland och mer än 60% i södra Sverige (Göteborg) har dokumenterad D-vitaminbrist. Men, trots de goda förutsättningarna som finns så ses numera D-vitaminbrist också vid ekvatorn – mörkhyade människor har ca 5 gånger svårare att ta upp vitamin D och anledningen är de religiösa föreskrifter i dessa länder som kräver att man skall täcka sin kropp, speciellt kvinnorna. Detta har även skapat ett stort problem också i vårt land – mörkhyade uppvisar här en betydligt ökad sjuklighet. Vid ekvatorn är sjukdomar som t ex astma, diabetes typ 1, inflammatoriska tarmsjukdomar och multipel skleros mycket sällsynta.

Moder sol bjuder på det – här hjälper inte enbart kosten

Det är speciellt organen bisköldkörteln, hjärnan, njurarna, tarmarna, tarmfloran och skelettet som är känsliga för låg tillgång till D-vitamin. Och kroppens behov av D-vitamin kan knappast täckas genom enbart kosten. De främsta källor av D-vitamin i maten är fet fisk, ägg och fet mjölk, men den mängd D-vitamin som sådan kost kan bidra med räcker inte långt – ingen kan äta de stora volymer av fet fisk och ägg som i så fall skulle krävas. Det finns bara en naturlig utväg som täcker behovet – att vistas i solen och exponera sin hud för att få tillräckligt med D-vitamin. Solens uppgift är att omvandla kolestrolet som finns i huden till D-vitamin, vilken normalt lagras i kroppen för framtida behov. Så långt från ekvatorn som Sverige ligger kan detta bara ske under sommarhalvåret.

Under vinterhalvåret sker ingen nysyntes utan förråden tunnas snabbt ut – för varje 6-veckorsperiod efter september minskar vårt lagrade D-vitamin med hälften. Detta gör att lagren är ytterst tunna fram i mars-april – en period då nya sjukdomar ofta debuterar och andra kommer tillbaka, som t ex depressioner och inflammatoriska tarmsjukdomar.


Att sola, speciellt mitt på sommaren, är ytterst effektivt. En timme helkroppssolning mitt på dagen ger ca 50 000 IE  – bara 10-15 minuter i sol räcker till flera dagars behov. Det är delvis en missuppfattning att man inte skall sola mitt på dagen – det är just vad man skall – men försiktigt och utan att bränna sig!

Solen har nämligen i princip två olika sorters ”strålar”, den skadliga/cancerframkallande UV-1 och den i sammanhanget nyttiga UV-2. Kvoten mellan nyttiga/skadliga UV-strålar är som absolut bäst mitt på dagen. Det är alltså bättre att sola kort mitt på dagen än under längre tid tidigare eller senare på dagen – man utsätts visserligen för litet mer av skadliga strålar, men tillgodogör sig ofantligt mycket mer av nyttiga strålar!

D-vitaminbrist bidrar till många sjukdomar – nästan ALLA

D-vitaminbrist har beskrivits ha sammanhang med bl a dessa tillstånd: allergi i allmänhet, Alzheimers sjukdom, astma, autism, blodförgiftning, cancer, Crohns sjukdom, cystisk fibros, degeneration av gula fläcken (macula), depressioner, diabetes 1 och 2, dålig hörsel, dåliga sportprestationer, eksem, epilepsi, fetma, förkylning, för tidigt åldrande, gravitetsbekymmer och förlossningsproblem, hjärtsjukdomar, hål i tänderna, högt blodtryck, infektioner, infertilitet, influensa, lungsjukdomar inkl KOL, migrän, multipel skleros, muskelsmärtor, munsjukdomar som tandköttsinflammation, karies och tandlossning, njursjukdomar, Parkinsons sjukdom, psoriasis och andra hudsjukdomar, reumatiska sjukdomar, schizofreni, tuberkulos och vaginala flytningar.

D-vitaminbrist behöver inte föreligga vid just den tidpunkten då sjukdomar debuterar, både Multipel skleros och Parkinsons sjukdom har t ex ett starkt samband med perioder av D-vitaminbrist i ett tidigare skede i livet. Studier visar att majoriteten av de som kommer till sjukhuset med kronisk sjukdom har D-vitaminbrist – t ex för operation av diverse kroniska sjukdomar: fetma-operation 57% (mörkhyade 79%), njurtransplantation 67% (mörkhyade 95%), operation av kronisk inflammation av bukspottkörteln 77%, och för att undergå höft/knäprotes 85%. Nog skulle det vara mycket intressant att veta hur många av dessa behandlingar/operationer man hade kunnat undvika om man sett till behovet av D-vitamin i det tidigare livet.

D-vitaminets förmåga att förebygga influensa och andra säsongsinfektioner är fenomenal

Det är säkert som så att stora epidemier av influensa i det förgångna, som Spanska sjukan t ex, skördade miljontals liv på grund av att de flesta hade mer eller mindre utbredd brist på D-vitamin. Det är speciellt viktigt att känna till att D-vitamin liksom, som också visats i flera studier, pro- och synbiotika, har en fenomenal förmåga att hålla borta infektionerna och influensan som så frekvent drabbar befolkningen på våren då D-vitaminhalten i kroppen är som lägst. Det finns faktisk ingen medicin som kan konkurrera med D-vitamin att motverka detta.


Medan 25% av de som inte fick D-vitaminsupplement utvecklade influensa på vintern, fick bara 3% av de som fått 800 IE (20 µg) D-vitamin per dag influensa. Och de som fått 2000 IE (50 µg) per dag visade över huvud taget ingen influensa alls.

Regelbunden D-vitamintillförsel minskar dramatiskt sjuklighet och sparar miljarder till samhället

Om alla invånare i Europa alltid hade normala D-vitaminnivåer skulle frekvensen av en rad sjukdomar minska radikalt. Ett amerikanskt- europeiskt forskningsprojekt (Gant WB et al Prog Biophys Mol Biol 2009;99:104-113) använde metoder som tagits fram av hälso-ekonomiprofessorn Bengt Jönsson på Handelshögskolan i Stockholm, för att kartlägga vilka effekter det skulle få om det sågs till att alla innevånare i EU alltid hade normalt D-vitamin i blodet. De satte gränsen för D-vitaminbrist till en mycket låg nivå (40 ng/mL) och idag är nästan alla forskare och även myndigheterna i en del länder överens att det bör ligga nästan dubbelt så högt (70 ng/mL). 40 ng/mL når man i flesta fall med ett dagligt intag på 2000-3000 IE (50-75 µg) vitamin D och kostnaden för att nå dit (information, testande, bekostande av vitamin D etc) beräknas vara 10 millioner Euro per år (ca 95 miljoner SEK). Å andra sidan beräknas vinsten (minskad kostnad för sjuklighet/vårdbudget) bli inte mindre än 187 miljarder Euro/år (ca 1.765 miljarder SEK) – vilket motsvarar 36% av sjukvårdens indirekta kostnader i EU och 28% av de direkta kostnaderna.

Detta skulle innebära en ofantlig minskning av sjukdomar: en uppskattning är att hjärtkärlsjukdomar (mest hjärtinfarkt och stroke) skulle minska med upp till 14%, infektioner inkl influensa med upp till 7%, typ 2 diabetes med upp till 7%, cancer med upp till 6,4%, osteoporos (benskörhet) med ca 1.5% och multipel skleros med åtminstone 1%. Mycket talar för att tarmfloran och immunsystemet gärna ser en högre nivå i kroppen av vitamin D – idag kan vi bara spekulera i vilka förhoppningsvis ännu större vinster som gjorts om vi hade satt gränsen till 70 ng/mL

Det är hög tid att ta vara på kunskapen

Man skulle tro att information av detta slag skulle skapa febrila aktiviteter bland Europas hälsopolitiker, men så har det inte varit i det förgångna och heller inte nu. Man tänker osökt på Alf Henriksons dikt:

”Det var som det var, tills det blev som det blev.
Det blir som det blir, när det är som det är.
Det är som det är, tills det blir som det blir.

Faran är att det blir som det var.”

För många år sedan var jag ledamot av en statlig utredning (1969 års Öppna vårdutredning), en av de utredningar som föregick byggandet av många hundra vårdcentraler i landet. I utredningens rapport förespråkade vi att en av vårdcentralernas allra främsta uppgifter skulle vara att informera om hälsa, undervisa om hälsa och aktivt verka med förebyggande åtgärder. Det blev många hundra vårdcentraler men inga förebyggande insatser och så är det än idag. Inget landsting bekostar t ex ett prov på vitamin D i dag, om det inte föreligger symtom på D-vitaminbrist.

Vilken nivå av D-vitamin skall man eftersträva?

Nyligen publicerades studier som visar att afrikaner som lever i byar på landet har en D-vitaminnivå på mellan 115 och 125 ng/mL – alltså en mycket högre nivå än vi ser i nordeuropa. EU:s speciellt utsedda vetenskapliga kommitté rekommenderar som standardintag upp till 50 µg (2000 IE, 1 µg = 40 IE) som övre gräns dagligt intag för vuxna och 25 µg (1000 IE) för barn.

Det är ett mycket stort problem att det föreligger så stora individuella skillnader. Som exempel har jag träffat idrottsmän som noggrant följer sina D-vitaminvärden genom att regelbundet låta amerikanska laboratorier analysera deras D-vitaminnivåer och de har berättat att trots att de tar 10000 IE (250 µg), så har de stora svårigheter att ta sig över 70 ng/mL. Upptaget förbättras om man samtidigt intar fett, men det löser inte problemen helt. Forskarna är eniga om att äldre människor med tunnare hud har sämre förmåga att bilda Vitamin D och också sämre upptag och därför behöver större dos – säkert det dubbla. Jag och min fru tar 5000 IE (125 µg) per dag året runt, vilket leder mig till en nivå av drygt 80 ng/mL medan min något yngre hustru når ”afrikansk” nivå, drygt 120.

Tänk om vårdcentralerna kunde få resurser att testa nivån av D-vitamin? Jag propagerar ofta för vikten av förebyggande hälsovård för att förhindra dyrbar sjukvård. Jag kan bara fortsätta att tjata och hoppas att våra politiker en dag ska inse vilka besparingar som kan göras. Att ge möjlighet till test av D-vitaminnivån är ett utmärkt exempel.

Video with Dr John Bergman – How to Have True Heart Health

Publicerades den 6 feb. 2015

How to Have True Heart Health Cholesterol does not cause heart attacks. There is no such thing as good or bad cholesterol. If an artery is “blocked” then why is there blood flow on the other side of the blockage?
At and we strive to educate people on natural solutions to health. +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++ http://www.theArthritisReversalSystem… is my online video course with 21 videos, 3 manuals and an online forum!… for online consults. ———————————————————————————– SUBSCRIBE at

Aluminium i mat och vacciner (artikel av Micke Håkansson)

Aluminium i vår mat – Den tysta mördaren – Alzheimers/Demens

Alzheimers/demens är starkt på frammarch i västvärlden sedan några årtionden tillbaks. Att gluten är en viktig faktor i uppkomna tarmskador och med påföljande försämrat näringsupptag som en faktor är ju känt. Just fenomenet alzheimers/demens och glutenexponering men även brister av viktiga fettsyror och aluminiumpåverkan tar jag ingående upp i mina böcker som lästs av väldigt många, och vill du läsa mer i mina böcker finner du dom här: Bokrelease 2017
Det som nu allt mer framkommer är att man i livmedelsproduktionens olika led behandlar spannmål och öl, bröd, mat, glass och annat med aluminiumsalter, såsom aluminiumhydroxid, aluminiumsulfat vilket givetvis stannar i maten vi äter och orsakar neurologiska påföljder i vår kropp. I Europa är det dagliga intaget av aluminium från livsmedel runt 3-10 milligram.

Den farliga biten här är mat som processas och att ingående och använda kemikalier i processer inte behöver deklareras. Aluminiumhaltiga livsmedelstillsatser har använts i livsmedelsbearbetning i över 100 år som ”raising agents” -jäsmedel, bakpulver, stabilisatorer, fyllnadsmedel, bulkmedel, förtjockningsmedel och sötningsmedel. Klumpmedel och färgämnen är tillåtna att användas i mat i många länder.

Experiment på råttor och möss har visat att metallen kan skada nervsystemet och fortplantningsförmågan hos djur, skada testiklar och orsaka en radikal minskning av spermier.

(här kan du läsa tidigare inlägg om alzhemers och gluten: )

Aluminium den tysta mördaren

För 24 år sedan inträffade en av Storbritanniens mest ökända föroreningskatastrofer inträffat. Av misstag råkade 20 ton aluminiumsulfat läckta ut i vattenförsörjningen som betjänar den närbelägna staden Camelford.

Flera år av bittra tvister följde, med människor som druckit vattnet som klagat på hälsobesvär. Det fanns statliga utredningar, som visade fram anklagelser om en mörkläggning – och under år 2004, dog en 58-årig kvinna av sviterna. Denna 58-åriga kvinna bosatt i Camelford dog i sviterna av en sällsynt och aggressiv form av Alzheimers, och vid undersökningar av hennes hjärna återfanns ovanligt höga halter av aluminium.

Åtskilliga hälsoproblem rapporterades av invånarna i staden, så som urineringsbesvär, hudbesvär, magkramper, ledvärk och diarré. Andra klagomål uppgav trötthet, minnesförlust och förtidigt åldrande.

Många processade livsmedel som behöver bakpulver eller tillsatser, såsom kakor och kex, kan innehålla aluminium. Godis kan innehålla aluminiumförstärkta karamellfärger. Det kan även återfinnas i te, kakao och maltdrycker samt i vissa viner och läsk och i de flesta förädlade livsmedel. Aluminium återfinns även i läkemedel som t.ex vid halsbränna neutraliserar magsyran, och dessa kallas för antacida.

Det återfinns i kosmetika, solskyddsmedel och antiperspiranter samt används som ett buffertmedel i  många mediciner.
Man vet att aluminium kan vara giftigt, men det finns ingen lagstiftning som reglerar gränsvärden, förutom i dricksvatten.

När intaget av aluminium överstiger kroppens förmåga att hantera och utsöndra överskottet deponeras det i olika vävnader, som nerver, hjärna, ben, lever, hjärta, mjälte och muskler. Denna tysta besökare kryper in i kroppen och lagras in i vår hjärna.

Det som smörjs på huden absorberas av kroppen och hamnar i blodbanorna. Många tänker inte på vart innehållet i lotionflaskan tagit vägen när den är tom – man köper bara en ny – utan att tänka på att det mesta av flaskans innehåll sugits upp av kroppen!

Forskning visar att ansamling av aluminium i kroppen är en riskfaktor, inte bara för Alzheimers sjukdom, utan att det även kopplas till andra neurologiska tillstånd såsom Parkinsons och multipel skleros (MS), tidigare amerikanska studier har även påvisat kognitiva brister hos små barn som exponerats för större doser aluminium.

Idag är den huvudförening som används inom medicinen aluminium. Aluminium används också i 80 procent av vacciner som adjuvans (för att öka vaccinets effektivitet) När aluminium absorberas passerar det genom blodomloppet till njurarna, där det snabbt blir separerat.

Vacciner som innehåller aluminium

Aluminiumföreningar (aluminiumhydroxid eller aluminiumfosfat) ingår som ett adjuvans i de flesta bakteriella vacciner för att höja vaccinets förmåga att stimulera kroppens antikroppsbildning.

Följande vacciner innehåller aluminiumhydroxid eller aluminiumfosfat:

Vaccin mot difteri

Vaccin mot tetanus

(boostervaccin mot difteri och stelkramp)

Infanrix (DTPa3)



Tetravac (DTPa2)

Infanrix Polio

Boostrix Polio

Pentavac (DTPa2)

Infanrix-Polio+Hib (DTPa3)

DTPa-IPV-Hib-Hep B
Infanrix hexa

Hep B






Prevenar 13

Patienter med njursvikt utsöndrar inte aluminium och aluminium kan ackumuleras och orsaka en toxisk effekt. Det är viktigt att det används aluminiumfritt vatten på personer med njursvikt när de genomgår dialys.

Att vi lever i en ”aluminiumtidsålder” med exponering för aluminium är vi nog överens om, aluminium i matlagningskärl, mat förpackad i aluminiumförpackningar, läskburkar av aluminium (glasförpackning är att föredra), aluminiumfolie till matförvaring/tillagning med mera. Många bäckar små i vardagen som kan bidra till neurologiska sjukdomar och en kanske många gånger en tidig död. Att laga mat i gjutjärnspanna är vida överlägset ur hälsosynpunkt samt att det är en källa för järn.

Mat som är kokt i aluminiumkärl eller förvaras i aluminiumfolie är en av de största källorna till aluminiumförgiftning. Vid tillagning av pastasås i aluminiumkärl frigörs ca 25 mg aluminium på 2 timmar.

Alla grönsaker som tillagas i aluminiumkärl/folie producerar ett hydroxidgift som neutraliserar magsafter, orsakar magbesvär som magsår och kolit enligt Dr A. McGuigan Washington som bedrivit omfattande forskning på området.  Försäljningen av kokkärl i aluminium är nu förbjuden i Tyskland, Frankrike, Belgien, Storbritannien Schweiz, Ungern och Brasilien.

Aluminium i form av salter finns naturligt i livsmedel eftersom växterna tar upp från marken och vattnet. Obearbetade livsmedel kan innehålla mellan 0,1 mg och 20 mg aluminium per kg. Te, vissa örter och bladgrönsaker speciellt kan ha naturligt höga nivåer.

Den kan överföras till livsmedel från köksredskap och förpackningsmaterial såsom folie och kartonger. En studie visade att cirka 20 procent av aluminium i kosten kom från användningen av köksredskap i aluminium och aluminiumfolie. Vidare bör tomater, rabarber, kål och många bärsorter inte tillagas i aluminiumkärl.

Bröd och bakverk innehåller relativt höga halter av aluminiumsalter, men även vissa sorters smältost, och tandkrämer. Det finns även som förorening i modersmjölksersättning. Sojabaserade har visat sig innehålla 10 gånger mer aluminium än mjölkbaserade formler.

En undersökning från Hong Kong 2006 visar den ungefärliga intaget av aluminium från kosten i mg/person och vecka:

Frankrike 11

Australien 16.8 (man), 13.3 (kvinna)

Nederländerna 21.7

Schweiz 30.8

Japan 31.5

Hong Kong 36

Storbritannien 37.8

Finland 46.9

USA 56 – 63 (man), 49 (kvinna)
Tyskland 77 (man), 56 (kvinna)

Sverige 91 (kvinna)

Kina (landsbygd) 238

I Europa är följande tillsatser som innehåller aluminium för tillfället godkända att användas i livsmedel:


E 173 Aluminium

Får endast användas för färgning av ytan till sötsaker avsedda som garnering på bakverk och kakor. Denna färg får inte säljas till konsumenter som sådan.

Även andra godkända färgämnen kan innehålla aluminium, när aluminiumlacker som framställts av dessa har använts. Aluminiumlacker framställs genom att färgämnen får reagera med aluminiumoxid i vattenlösning.


E 520 Aluminiumsulfat. Aluminiumsulfat används för att fälla ut protein, exempelvis under ölbryggningsprocessen. Det stärker också strukturen hos grönsaker under bearbetning. Biverkningar: Aluminium hämmar upptaget av B-vitaminer.

E 521 Aluminiumnatriumsulfat. Framställd från naturliga aluminiumsulfat. Det stärker strukturen av grönsaker under bearbetning. Det används som surhetsreglerande och blekmedel i mjöl. Hittade i mjöl, ost, konfekt.

E 522 Aluminiumkaliumsulfat. Det används som syrakälla i bakpulver för bageriprodukter, bakade vid hög temperatur. Det stabiliserar också färger. Används i industribakpulver.

E 523 Aluminiumammoniumsulfat. Det används som syrakälla i bakpulver för bageriprodukter, bakade vid hög temperatur. Det stabiliserar också färger. Används i industribakpulver.

Konsistensmedel, surhetsreglerande medel, bevarar produktens färg.

E 541 Natriumaluminiumfosfat, surt. Syntetiskt framställda från aluminium, fosforsyra och natriumhydroxid. Surhetsreglerande, emulgeringsmedel används i bakverk, ostprodukter, konfektyr, köttfärs, fryst fisk, stuvningar. En risk för barn, äldre och personer som lider av njur- och hjärtbesvär. Aluminium försämrar kalcium och fosfor upptag av kroppen. Möjlig koppling till benskörhet, Parkinsons och Alzheimers sjukdom.


E 554 Natriumaluminiumsilikat. Producerad av flera naturliga mineraler. Mineralsalt, klumpförebyggande medel. Används i salt, torkade mjölkersättningar, äggmix.

E 555 Kaliumaluminiumsilikat. Producerad av flera naturliga mineraler. Används som klumpförebyggande medel. Hittade i torra produkter, men knappast använd.

E 556 Kalciumaluminiumsilikat. Producerad av flera naturliga mineraler. Används som klumpförebyggande medel. Används i torra produkter (mjölk), men knappast använd.

E 558 Bentonit. En naturlig typ av lera från vulkaniskt ursprung. Blekmedel, filtermedium, emulgeringsmedel och antisammanbakningsmedel. Används i farmaceutiska medel för extern användning, ätbara fetter och oljor, socker, vin. Känd för att blockera porerna.

E 559 Aluminiumsilikat (kaolin). En fin oftast vit lera som bildats genom vittring av aluminiumhaltiga mineraler (t.ex. fältspat). Inga kända biverkningar, utom att i stora mängder kan orsaka tarmobstruktion och tumörer. Mineralsalt, används klumpförebyggande medel i läkemedel och viss torrmjölk. Används i kosmetika, blockerar hudporer.

Klumpförebyggande medel

E 1452 Aluminiumoktenylsuccinatstärkelse. Tillverkas genom förbehandling av stärkelse med oktenylbärnstenssyraanhydrid och behandlas sedan med aluminiumsulfat. Filmdrageringsmedel för kapslar och tabletter. Används i kosttillskott.

Alun/thaisten är en aluminiumförening. (potassium alum på engelska)


Aluminiumsalter har använts länge i antiperspiranter/roll-on för att de hejdar både lukt (genom att vara bakteriedödande) och fukt (genom att stoppa utsvettningen). Exakt hur det senare går till vet man inte. Möjligen täpper aluminiumföreningarna helt enkelt till svettkörtlarna så att svetten inte kommer ut. Beskrivningen “metallen verkar genom att bilda komplex mellan mucopolysackarider i svettkörteln och minskar därigenom på mekanisk väg svettningen” låter som ett annat sätt att säga just det.

Enligt norska forskare kan dagligt rollande i armhålorna leda till att man får i sig 50 gånger den rekommenderade dagsdosen av aluminium. Tidigare har det rapporterats om att ett högt intag av aluminium kan leda till en förhöjd risk för bröstcancer.

För en del metallföreningar, bl. a. aluminiumklorid och aluminiumzirkonium, så krävs varningstext på förpackningen: “Använd inte på irriterad eller skadad/sprucken hud“.

Ägg, vitlök, koriander, bönor och aminosyrakomplex bidrar till att frigöra kroppen från aluminium. En kost låg på kalcium och hög på fosfor ökar aluminiumabsorptionen markant.

Man bör således vara noga med att hålla en balanserad kost för att undvika överdriven exponering för aluminium från ett litet urval av livsmedel och studera innehållsförteckningar över tillsatser väldigt noggrant samt att se över sina mediciner!
*Mer i detta ämne kommer att publiceras i mån av tid….så bokmärk gärna denna sida!

*Vill du läsa om hur kosten och främmande ämnen ligger till grund för mängder av sjukdomar, allergier och överkänsligheter, så kan du göra det i den mest omfattande bok författaren Michael Håkansson släppte den 15 januari 2017. I augusti 2017 släpptes också Stora Kosthandboken.

Du hittar dem här: Hälsoproblem & sjukdomar orsakade av vad vi äter

Click to access 21260.pdf

Aluminum in food pdf:,d.bGQ&cad=rja

Zatta P, Lucchini R, van Rensburg SJ, Taylor A. The role of metals in neurodegenerative processes: aluminum, manganese, and zinc. Brain Research Bulletin. 2003;62(1):15–28.

Spofforth J, Edin lRC, Eng MRC. Case of aluminium poisoning. The Lancet. 1921;197(5103):p. 1301.

Chusid JG, Pacella BL, Kopeloff LM, Kopeloff N. Chronic epilepsy in the monkey following multiple intracerebral injection of alumina cream. Proceedings of the Society for Experimental Biology and Medicine. 1951;78:53–54.

Lukiw WJ, Kruck TPA, Crapper McLachlan DR. Alterations in human linker histone-DNA binding in the presence of aluminum salts in vitro and in Alzheimer’s disease. NeuroToxicology. 1987;8(2):291–301.

García T, Esparza JL, Giralt M, Romeu M, Domingo JL, Gómez M. Protective role of melatonin on oxidative stress status and RNA expression in cerebral cortex and cerebellum of aβpp transgenic mice after chronic exposure to aluminum. Biological Trace Element Research. 2010;135(1–3):220–232.

Abd-Elghaffar SK, El-Sokkary GH, Sharkawy AA. Aluminum-induced neurotoxicity and oxidative damage in rabbits: protective effect of melatonin. Neuroendocrinology Letters. 2005;26(5):609–616.

Shaw CA, Petrik MS. Aluminum hydroxide injections lead to motor deficits and motor neuron degeneration. Journal of Inorganic Biochemistry. 2009;103(11):1555–1562.

Ribes D, Colomina MT, Vicens P, Domingo JL. Impaired spatial learning and unaltered neurogenesis in a transgenic model of alzheimer’s disease after oral aluminum exposure. Current Alzheimer Research. 2010;7(5):401–408.

Zatta P, Zambenedetti P, Reusche E, et al. A fatal case of aluminium encephalopathy in a patient with severe chronic renal failure not on dialysis. Nephrology Dialysis Transplantation. 2004;19(11):2929–2931.

Wisniewski HM, Wen GY. Aluminium and Alzheimer’s disease. Ciba Foundation Symposium. 1992;169:142–154.

Bush AI, Tanzi RE. Therapeutics for Alzheimer’s disease based on the metal hypothesis. Neurotherapeutics. 2008;5(3):421–432.

Toxitet av aluminium pdf:,d.bGQ

Empirical data confirm autism symtoms related to aluminum, pdf:,d.bGQ

Artikel om LCHF från Åsa Österlund (publicerat hos Kostdoktorn), om ångest, ADD, aspergers osv

”Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova”

1 september 2016 av i ADHD, Autism, Depression, Framgångshistorier

Detta är en fantastisk historia om psykisk ohälsa och hur LCHF kan påverka den positivt. Åsas familj led av problem med bl.a. depression, ångest, ADD och Aspergers. Efter att hon fick sin familj att börja med lågkolhydratkost förändrades saker och ting drastiskt:


Hej Andreas!

Jag har länge tänkt att det är dags för oss att berätta vår historia. För ett par månader sedan bad Birgitta Höglund mig att skriva ner vår berättelse så att hon kunde få dela den på sin facebooksida och på sin blogg. Den fick ett oerhört stort intresse så nu vill jag berätta även för dig så att ännu fler kan få ta del det.

Både jag och barnen tycker att det är viktigt att prata om hur stor skillnad kosten faktiskt kan göra för den psykiska hälsan och därför ska jag nu försöka berätta vår historia. En berättelse som inte handlar om övervikt och inte heller om diabetes. Det här är en berättelse som handlar om psykisk ohälsa, om ångest, depressioner, ADD och autism.

Jag och min man har fem barn, fyra killar födda 91, 93, 00 och 02, och en tjej född 95. Alla utom 93:an har NPF-diagnoser av olika slag. Dottern var den första att få sin diagnos, Asperger + ADD när hon var ca 11 år. 00:an fick diagnosen ADD när han var runt 11, 91:an fick sin ADD-diagnos för några år sedan, när han redan var vuxen, han hade även depression då. För två år sedan fick yngsta sonen diagnosen atypisk autism och selektiv mutism, vilket även 00:an fick samtidigt då han fick genomgå en ny utredning.

Det har varit en mångårig kamp för att få vardag och skola att fungera. Det har gått upp och ner genom åren. Perioder som varit förhållandevis lugna, perioder då man varit nära att drunkna.

Våren 2014 var vi på botten allihop. Dottern har hela livet haft mycket svår ångest, som även gav upphov till fysiska symptom som tex andnöd. Hon hade kämpat för att klara skolan, hade klarat grundskolan med nöd och näppe. Högstadiet gick hon i en aspergerklass. Det fungerade bättre än den vanliga skolan som inte hade fungerat alls, men det var ändå en kamp varje dag. Efteråt är hon besviken på att ingen av alla speciallärare, psykologer och läkare kunde se att hon förutom asperger och ADD, även hade svår depression, ångest och många fobier, bland annat social fobi. Våren 2014 var hon på väg att krascha fullständigt. Hon hade börjat få panikångestattacker, hon och jag blev ofta osams. Jag kände mig maktlös, visste inte hur jag skulle tackla hennes svårigheter. Hur mycket krav kunde jag ställa? Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Min trötthet och maktlöshet fick mig att bete mig som en idiot och jag sa saker jag absolut inte borde sagt.

Hon försökte börja på gymnasiet efter grundskolan, men det fungerade inte alls så hon hoppade av efter bara några veckor, trots att det var en aspergerskola. Hon orkade helt enkelt inte mer, hon var helt slutkörd efter nio års kämpande, satt nu hemma på heltid och kom aldrig ut. Hon träffade inga andra än familj och nära släkt, förutom en kontaktperson som var guld värd. Hon mådde nu så dåligt att hon knappt orkade göra det hon är intresserad av och vill hålla på med.

Äldste sonen har också lidit av en gnagande ångest hela livet, en ångest som med åren utvecklades till en allvarlig depression. Han klarade grundskola och gymnasium och komvux men det har varit mycket tufft. Våren 2014 gick han på folkhögskola andra året. Till en början verkade det som att det kunde vara vändningen, att han nu började må bättre. Men han var så skör och så känslig att minsta lilla motgång blev världens undergång. Och den här sista våren mådde han sämre än någonsin, orkade inte ta sig till lektionerna, låg mest i sängen och orkade inte gå upp. Vid några tillfällen gjorde han sig själv illa. Han såg bara en framtid då han alltid skulle må dåligt, alltid få kämpa och slåss mot demonerna. Han kände att han inte skulle orka leva så.

00:an, som fick sin ADD-diagnos när han var 11, var vid den här tidpunkten, pga olyckliga omständigheter, helt hemma från skolan, ett beslut vi tagit tillsammans med skolpersonal och rektor. Tills de hade möjlighet att lösa situationen var vår tanke att jag skulle undervisa honom lite hemma. Jag fick uppgifter varje vecka från skolan. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fixa det. Men jag hade strax före jul blivit tvungen att gå upp från halvtid och femskift till heltid-femskift. Det höll naturligtvis inte.

Samtidigt blev det jobbigare och jobbigare för yngsta sonen i skolan. Nu ville skolan ha en utredning på honom också. Och trots att vi vid det här laget genomfört så många utredningar att det blivit närmast rutin, så tar det ändå hårt på krafterna. Dessutom ville 00:ans skola att han skulle göra en ny utredning då de misstänkte att han hade mer åt det autistiska hållet. Så två utredningar skulle vi gå igenom på allt annat. Båda två fick diagnoserna Atypisk autism och selektiv mutism.

Min ork började nu tryta rejält. Jag kände mig så totalt maktlös. Jag visste inte längre vad jag skulle kunna göra för att hjälpa mina barn att må bra. Jag höll på att krascha helt. Hade ingen ork till någonting. Jag hade tidigare hållit på mycket i trädgården, något som innan skänkt mig stor psykisk återhämtning men som jag helt enkelt inte orkade med alls längre och jag lade det helt på is det här året. Blomsterrabatterna och grönsakslandet fick växa igen.

Men våren 2014 var också då allt började vända. Det började med att vi på mitt jobb fick genomgå en hälsoundersökning och fick ett par samtal med en hälsocoach. Jag kom att prata om det med ett par av killarna på min avdelning. Jag sa att jag skulle ju behöva gå ner minst 10 kg men att jag inte orkar bry mig. Jag hade något år innan varit med i viktväktarna, som arbetsplatsen sponsrade rejält och vi fick till och med gå på arbetstid, och lyckats gå ner nästan till min målvikt. Sen ledsnade jag på att räkna, väga och skriva, och att gå hungrig. Så ett år senare vägde jag lika mycket som innan. Men nu började killarna att prata om att jag skulle testa LCHF. Nej, absolut inte! Sa jag. Jag hade ju hört talas om den farliga dieten, där man skulle vräka i sig fett och inte fick äta grönsaker. Det kunde väl ingen vettig männsika tro på? Men de fortsatte att prata om LCHF, jag kom med alla de där vanliga argumenten; för mycket fett är farligt, särskilt mättat, hjärnan behöver kolhydrater, och så vidare. Men de kunde hela tiden komma med motargument och förklaringar. De hade svar på alla mina påståenden som mer och mer, och mycket motvilligt, övergick till nyfikna frågor. Till sist fick jag låna Matrevolutionen, läste den på rasterna, och sen hade jag glömt att det var min övervikt det hade handlat om från början (nu visste killarna hur mina barn mådde och det var egentligen av det skälet de ville få in mig på LCHF).

Den sommaren pratade vi mycket kost och hälsa hemma vid matbordet. Barnen var rätt skeptiska till en början men blev så småningom nyfikna, förutom 00:an som hoppade på det redan från början. Dottern, som är mycket intresserad av vilda djur och deras anatomi och hade rätt bra koll på olika djurarters föda, började se en logik i det här. Under sommaren prövade vi lite, det blev inte helt rätt och en hel del fusk, men efter sommarlovets slut, bestämde vi för att köra igång på allvar. Den hösten såg vi många föreläsningar och intervjuer på Hela familjen tillsammans, utom 93:an som inte bor hemma och inte har varit så delaktig alls i det här. Istället för att titta på någon film, eller underhållningsprogram, lyssnade vi på historier om övervikt och diabetes. Vi lärde oss om den verkliga orsaken till hjärtsjukdom, om vad socker gör i kroppen och att mättat fett var nyttigt. Barnen visste snart mer om vad kolesterol är än vad de flesta läkare vet.

Redan efter några månader började vi alla märka skillnad. Framför allt 91:an och dottern. Ångesten som alltid hade funnits där försvann, likaså depressionen. De började bli glada, pigga och positiva inför en framtid som de tidigare inte såg att de hade. De började vilja och orka göra roliga saker, orkade börja ta tag i rutiner.

Dotterns resa har dock inte varit helt lätt. Hon blev ganska snart övertygad om att det här var rätt, och hon märkte också tidvis en stor skillnad, men till en början mådde hon väldigt väldigt dåligt. Hon som tidigare levt i stort sett på pasta, mackor, pannkakor och panpizza, hade ju inte längre något kvar som hon ”fick” äta. Hon har alltid haft stora problem med maten, framför allt med konsistenser, och det har varit få saker hon har kunnat äta. Det har krävt att jag lagat specialmat till henne. Hon trodde nu på LCHF och ville äta det, men det har krävts många långa samtal mellan henne och mig, för att försöka hitta alternativ som har fungerat.

Till en början var det mycket svårt att hitta nåt som gjorde henne mätt ordentligt och hon fick i sig alldeles för lite mat, och var enormt trött. Hon klarade inte av att äta så stora mängder åt gången, och inte så mycket av samma sak, så vi måste försöka hitta enkla mellanmål. Hon fick till en början äta ganska ofta. Äggmjölken blev en räddning. Hon har aldrig kunnat äta några som helst grönsaker, men så småningom vågade hon prova vitkål, det gick bra, och ganska snart började hon att tycka det var gott, riktigt gott. Hon äter fortfarande inte mer grönsaker än vitkål, men vill försöka lära sig.

Pizza var en av hennes favoriträtter, en av få saker hon tyckte om alls, så det var ju lite jobbigt att inte få äta det. Men så provade vi Birgittas pizzabotten med halloumiost, det blev en höjdare. Vad lycklig hon var när det gick att göra en pizza, som hon till och med tyckte var godare än originalet. Nu har vi börjat hitta bra mat som fungerar för henne och hon börjar så sakteliga tycka om mer och mer. Plötsligt har hon, liksom äldsta sonen, börjat se mat som något bra och positivt, som en vän och inte som något ångestfyllt.

Idag mår vi väldigt bra, men jobbar hela tiden på att förbättra hälsan. Ångest och depression hos barnen är i det närmaste helt borta, men det kan komma tillbaka om de äter fel saker, som tex socker, då kommer ångesten. Men nu vet de vad det beror på och det är lättare att hantera, och så vet de att de mår bra igen om de äter bra. Vi fortsätter att prova oss fram till vad som fungerar och inte. Sötningsmedel är det ingen som mår bra av, hellre sötar vi med små mängder honung, lite frukt eller något annat mer naturligt, men inte så ofta. För mycket grädde mår de inte så bra av heller, särskilt inte som en egen rätt, tex grädde och bär, det får vi inte äta allt för ofta. Även för mycket mandelmjöl kan vi märka av. Vi har också lagt till D-vitamin och Omega-3 tillskott, även om vi på senare tid har varit allt för slarviga med det. Jag och dottern provar nu också mejerifritt då framförallt dottern har märkt att hon mår dåligt av mejerier. Jag känner också att jag mår ännu mycket bättre utan.

Dottern har nu börjat få in ordentliga rutiner i sin vardag, hon är fortfarande hemma men hon arbetar mycket flitigt på sina serieromaner som hon ritar och skriver på datorn. Hon har börjat hålla ordning och städa och tar hand om sin lilla dvärgpudel Nala. 91:an som tidigare har varit svår att få att hjälpa till med saker, tar nu ett mycket stort ansvar här hemma. Han hjälper sin syster med att komma ut på promenader med hunden, hjälper till att fixa mat när jag inte är hemma, hjälper mig mycket med alla hönsen och kaninerna. De har också börjat bli intresserade av att motionera och träna, något som tidigare har varit helt otänkbart.

Men hur åt vi innan då? Egentligen inte speciellt dåligt. Inte efter vad man trodde var bra då. Jag har alltid tyckt om att laga mat, och att prova nya rätter. Visst använde jag en del hel- och halvfabrikat för att det var smidigt och gick snabbt, men lagade ändå det mesta själv. Ja, vi använde margarin, mest för att det var billigt, smör var en lyxvara man kunde unna sig ibland. Matlagningsgrädde, ja, men för att det var så bra hållbarhet på det, vilket var en stor fördel då jag oftast storhandlade. Förutom under den korta period med viktväktarna, har jag egentligen aldrig trott att riktigt smör eller grädde skulle vara farligt, men gick väl på det att det handlade om att vi åt för mycket fett i förhållande till hur mycket man rörde sig. Godis på lördagar, sällan någon annan gång, popcorn på fredagar. Chips och läsk bara sällan, inte ens en gång i månaden. Frukosten var väl ingen höjdare, särskilt inte för barnen, men det var sånt som de flesta åt, fil (inte lättfil, inte ens när jag åt vv-mat åt jag lättfil. Fil ska vara tjock, krämig och syrlig, annars är den äcklig!), eller jordgubbsyoghurt med flingor. Försökte undvika de allra sötaste flingorna, men när jag läste på förpackningen och insåg att skillnaden på sockerhalt i chokladflingorna och de ”nyttiga” special K inte var särskilt stor, var det svårt att motivera att de inte skulle få dem. Vi åt alltså en ganska normal kost, och jag tror, bättre än många.

Ingen av oss har haft något större sockerberoende och det är nog en anledning till att det ändå har gått relativt lätt att ställa om kosten. Det och kunskap! Jag har läst och läst, blivit nördigt intresserad (ja, jag har lite sådana drag jag med…) och lärt mig så mycket om kost och hälsa att övertygelsen om att det här är rätt är hundra procentig. Att jag relativt lätt fick med barnen berodde nog också på att de var så långt ner på botten att de lika gärna kunde prova vad som helst.

Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova.
Mvh Åsa Österlund med familj

Previous Older Entries

July 2020