En artikel om glutenintolerans, från Hälsa som livsstil (Johan och Rebecca)

Här kommer en till delning av en artikel om gluten/vete, förmodligen inte den sista artikeln ni får se från mig heller, tyvärr… det finns mycket att säga om ämnet. Den här artikeln publicerades först 11 april 2014, med en uppdatering 1 september 2016, och artikeln är från Johan och Rebecca som driver hemsidan Hälsa som livsstil. (Jag har tyvärr ingen info om vad dom heter i efternamn…)

https://www.halsasomlivsstil.com/hur-gluten-attackerar-din-hjarna/

HUR GLUTEN ATTACKERAR DIN HJÄRNA – DEL 3 

Här hittar du alla inlägg vi skrivit om gluten. Dela gärna inlägget med dina vänner så informationen når så många som möjligt!

Detta inlägg är en fortsättning på sammandraget från glutenföreläsningen med glutenexperten Dr Tom O’Bryan. Om du inte redan läst om vad gluten är för något kan du göra det här.

Hur gluten påverkar hjärnan

Personer med celiaki, glutenintolerans, reagerar på en specifik typ av gliadin, alpha-gliadin som är en proteinfraktion i gluten, och en speciell typ av transglutaminas (tTG2) som är ett enzym som finns i tarmen.

Det forskare nu har upptäckt är att personer som äter gluten även kan reagera på andra typer av gliadin och transglutaminas än de som är specifika för celiaki. Vad det betyder är att du kan vara glutenintolerant utan att du får symptomen för celiaki.

Transglutaminas-3 (tTG3) är ett enzym som finns i huden. Personer som är känsliga mot gluten kan få en reaktion mot tTG3 vilket kan visa sig som diverse hudproblem till exempel akne och exem. Det är väldigt många som lider av olika typer av hudproblem och de som beror på en reaktion mot tTG3 kan bli bättre genom att undvika gluten. Ett enkelt test du kan göra för att se om det är gluten som orsakar eventuella hudproblem hos dig är att avstå från livsmedel innehållande gluten under ett par veckor och se om det blir någon förändring.

Känslighet mot Transglutaminas-6 (tTG6) betyder att kroppen attakerar den egna hjärnvävnaden. Ett positivt test mot tTG6 visar att gluten kan korsa blod-hjärnbarriären och orsaka inflammation och minskat blodflöde till hjärnan. Personer som uppvisar symptom av ångest, depression, huvudvärk, försämrad inlärningsförmåga med mera kan lida av minskat blodflöde till hjärnan på grund av känslighet mot gluten. En glutenfri diet har visat sig förbättra blodflödet till hjärnan och har även visat förbättringar hos personer som lider av en neurologisk sjukdom till exempel autism och ADHD.  I Dr O’Bryans föreläsning berättade han att alla patienter som uppvisade minskat blodflöde till hjärnan fick bättre flöde när de började med en glutenfri kost.

De ordinarie testerna som görs av sjukvården testar enbart för celiaki och upptäcker inte om personen reagerar på andra typer av gliadin eller transglutaminas så som tTG3 och tTG6. Det betyder att testerna för celiaki kan vara negativa men att gluten fortfarande är ett problem. Glutenkänslighet visar sig inte i tarmen som det gör för personer med celiaki vilket är varför testet för glutenintolerans inte är ett tillräckligt bra test för att upptäcka känslighet mot gluten.

Det finns andra test som ger en bättre bild än de för celiaki, dock är de ännu inte tillgängliga inom den svenska sjukvården men det är många som jobbar på att ta hit dem. Att vara känslig mot gluten utan att vara diagnostiserad med celiaki kallas för ”non celiac gluten sensitivity” eller glutenkänslighet utan celiaki.

Några vanliga symptom på glutenkänslighet

Känslighet mot gluten är inte nödvändigtvis ett problem med magen som det är i fallet celiaki. Glutenkänslighet kan orsaka problem i hjärnan, lever, njure, leder eller andra ställen som är din svaga länk. I fall då orsaken till en neurologisk sjukdom (ADHD/Autism/Ms/Demens) är okänd uppvisar 57% av patienterna antikroppar mot gluten. Detta betyder att 57% av personer med någon form av neurologisk sjukdom är känsliga mot gluten trots att de inte lider av celiaki. Gluten är alltså inte nödvändigtvis en mag- eller tarmsjukdom utan kan även vara en sjukdom i hjärnan.

Gluten sensitivity is not a disease of the gut, it’s a disease of the brain – Dr. Tom O’Bryan

Några vanliga symptom inkluderar:
– Hudutslag och exem
– Huvudvärk och migrän
– Depression
– Ledvärk
– Hjärndimma
– IBS
– Svullen mage

I många fall har en glutenfri kost visat sig effektiv för att motverka ovanstående symptom. I Sverige är det idag svårt att få tag på bra blodprov som kan påvisa om du lider av glutenkänslighet utan celiaki eftersom de test som görs inom sjukvården just nu enbart testar för celiaki. Ett effektivt alternativ är en elimineringsdiet där du helt enkelt utesluter gluten ur kosten och är vaksam på eventuella förbättringar i ditt välmående.

Gluten finns i mer än du tror

Om du vill undvika gluten är det viktigt att bli bra på att läsa ingredienslistor, gluten kan gömma sig där du minst anar det till exempel i korv, leverpastej, senap men även i vissa hår och hudvårdsprodukter. Det enklaste sättet som vi tycker är att äta riktig mat, undvika hel- och halvfabrikat och använda naturligt glutenfria produkter istället för att gå till den glutenfria hyllan i affären eftersom de glutenfria produkterna i affären oftast innehåller en mängd andra tillsatser.

Havre är ett sädeslag som inte innehåller den problematiska formen av gluten, dock kan det fortfarande innehålla gluten när du köper det i affären. Anledningen är eftersom havre transporteras i samma vagnar som vete och behandlas i samma fabriker som andra sädeslag innehållande gluten. Om du inte kan leva utan din havregrynsgröt är det då bäst att leta efter den certifierade glutenfria havregrynen.

Sammanfattning

Den problematiska formen av gluten finns i vete, råg och korn. Gluten finns även i havre, ris, majs med mera men består av en annan sammansättning och orsakar inte samma problem som det gluten i vete, råg och korn.

Trots att du inte lider av celiaki (glutenintolerans) kan du ha problem med glutenkänslighet. Det går att vara känslig mot andra typer av proteinfraktioner och enzym än de som kontrolleras vid celiaki.

Gluten har visat sig påverka alla människor vare sig man lider av glutenkänslighet eller ej genom att skapa hål i tarmväggen vilket i sin tur kan leda till matkänsligheter och autoimmuna sjukdomar där kroppen attakerar sin egen vävnad.

Glutenkänslighet är inte en mag- och tarmsjukdom utan kan visa sig var än din svaga länk är till exempel i leder, lever, njurar eller hjärnan. Gluten kan orsaka minskat blodflöde till hjärnan vilket kan visa sig som depression, ångest, försämrad inlärning, huvudvärk med mera. En glutenfri diet har visat sig förbättra blodflödet i hjärnan hos personer med en neurologisk sjukdom. Glutenkänslighet kan orsaka reaktioner i huden vilket kan visa sig dom diverse hudproblem till exempel exem och akne.

Gluten används på fler ställen än man kan tro. Gluten kan gömma sig i allt från korv, leverpastej och senap till hud- och hårvårdsprodukter. Tänk också på att  så kallade glutenfria gryn likt havre kan transporteras och processas i samma fabrik som vete, råg och korn vilket gör att risken för kontaminering är stor. Leta då efter certifierat glutenfria havregryn.

I början kan det vara svårt att anamma en glutenfri livsstil men det går att anpassa sig och efter ett tag är det inte längre ett problem. Det handlar om att ändra sitt sätt att tänka och byta ut produkterna i skafferiet. När man väl gjort det finns det nästan ingenting du inte kan baka eller tillaga glutenfritt. Titta gärna in bland våra recept så kan du hitta en massa glutenfri inspiration.

Jag hoppas att vi med denna serie inlägg om gluten har fått fram poängen att gluten påverkar oss alla. Även om du inte har problem med tarmar eller hjärnan i dagsläget kvarstår faktum att ingen människa kan bryta ner gluten, förr eller senare kan det komma att visa sig vad just din svaga länk är.

Prova att utesluta gluten under en tid och se hur det känns. Kanske kan det hjälpa dig på sätt du minst anar.

Rekommenderad läsning:

Hotet mot din hjärna – Dr. David Perlmutter
Brödberoende – Dr. William Davis
The Gluten Summit

Dela gärna inläggen i den här serien med dina vänner så informationen når så många som möjligt!
Vi hörs snart igen!
Johan & Rebecca
PS. Gilla Hälsa som livsstil på Facebook och glöm inte bort att anmäla dig till vårt nyhetsbrev.
Advertisements

Artikel av Stig Svensson: Myten om högt kolesterol hålls vid liv

Den här artikeln är visserligen från 2013, men ju mer information som skrivs och delas om kolesterolmyten, desto bättre… Den här artikeln är från Östersundsposten (ÖP), artikelförfattaren är Stig Svensson, och den postades 12 april 2013.

http://www.op.se/opinion/debatt/myten-om-hogt-kolesterol-halls-vid-liv

Myten om högt kolesterol hålls vid liv

Ingen har kunnat visa att högt kolesterol utgör någon risk för kvinnor. Inget experiment har heller lyckats förlänga deras liv. De flesta studier har dessutom visat att det inte heller är farligt för äldre människor.

I själva verket har mer än 20 studier visat att äldre människor med högt kolesterol lever längst. Trots att myten är så grundligt avvisad så fortsätter läkare att ordinera statiner.Det är nämligen inte ofarligt att sänka kolesterolet, och statinerna blockerar bildandet av enzymer och hormoner som behövs i livsviktiga biokemiska synteser.För två år sedan rapporterade engelska forskare att bland en kvarts miljon statinbehandlade patienter, drabbades mer än 4 procent av njursvikt, nedsatt syn eller allvarliga muskel- och leverskador

Antalet lever- och muskelskador hade dessutom underskattats, då de inte registrerades om inte blodmarkörerna för dessa skador var tre–fyra gånger högre än normalt. Oberoende forskare har rapporterat att muskelbesvär förekommer hos minst 20 procent, och lika många drabbas av impotens.

Hur många som får störningar av hjärnans funktioner i form av dåligt minne, depression, aggressivt beteende, och demens är okänt, därför att man inte registrerat dylika symptom i industrins statinstudier. Det finns emellertid många oberoende forskare som rapporterat att symtomen försvinner om patienterna slutar att ta statiner.

En annan farlig komplikation som tyvärr är ganska vanlig är att insulinproduktionen blockeras, vilket leder till förhöjda blodsockervärden. Att ta statiner för en diabetiker är som att försöka släcka en eldsvåda med hjälp av fotogen. Störd hjärtmuskelfunktion och arytmi är inte ovanligt.

I djurexperiment kan kolesterolsänkning resultera i cancer och detta gäller även för människor. Ett av de tyngsta bevisen kommer från Japan. En liten dos Zocord ordinerades till 40 000 patienter. Sex år senare hade fyra gånger fler dött av cancer bland dem vars kolesterol hade minskat allra mest, jämfört med dem som fortfarande hade normalt eller högt kolesterol.

Stig Svensson

Brunflo

 

Artikel från ETC (intervju med Ralf Sundberg): “Livsmedelsverket är köpt av matjättarna”

Den här artikeln från ETC postades 9 oktober 2015, men jag har svårt att tro att något skulle ha ändrats på ett par år…

https://www.etc.se/inrikes/myndigheten-ar-kopt-av-matjattarna

Anser du att Coca-Cola, Nestlé och Kellogs borde utforma kostråd till allmänheten? Mycket talar för att de gör det. Kopplingarna mellan livsmedelsindustrin och Livsmedelsverket är många.
– Det får allvarliga konsekvenser för folkhälsan, säger docent Ralf Sundberg.

Läs också: “Inget problem med dubbla uppdrag”

Välj sida:
“Myndigheten är köpt av matjättarna”
1

Läs också: “Inget problem med dubbla uppdrag”

2008 avsatte Socialstyrelsen två kända näringsprofessorer från en grupp som skulle utvärdera kostråden för diabetiker. Anledningen var att de båda också jobbade för Swedish Nutrition Foundation (SNF), en intresseorganisation för livsmedelsindustrin. Det visade sig då att även Livsmedelsverkets experter hade uppdrag för samma organisation. Men Livsmedelsverkets dåvarande generaldirektör Inger Andersson såg inget problem med det. Dagens ETC:s granskning visar att problemet kvarstår då flera ledamöter i Livsmedelsverkets expertgrupp för kostråd fortfarande får sitta på dubbla stolar.

Professor Lena Hulthén är en av Livsmedelsverkets kostrådsexperter. Hon sitter också i SNF:s forskningsnämnd som ger råd till livsmedelsindustrin. Vid sin sida på Livsmedelsverket har hon professor Tommy Cederholm. Han är också medlem SNF:s styrelse och del av redaktionen för SNF:s tidskrift. Swedish Nutrition Foundation finansieras av livsmedelsjättar som Barilla, Coca-Cola, Findus, Kelloggs, Pågen, Semper, McDonalds och Unilever. Enligt organisationens information till företagen kan de ge stöd till företag när de exempelvis behöver hjälp att ”hantera trender, dieter och debatter”. De kan också hjälpa företag att ”designa vetenskapliga studier” och marknadsföra ”livsmedel med hjälp hälso- och näringspåståenden”.

Gagnar livsmedelsindustrin

Docent Ralf Sundberg, som bland annat har skrivit boken Forskningsfusket om kopplingarna mellan livsmedels- och läkemedelsindustrin och nationella myndigheter, anser att Livsmedelsverket borde fråntas sitt uppdrag att ge råd kring kost och hälsa.

– Jag menar att de är korrumperade, det finns inget annat sätt att beskriva det, säger Ralf Sundberg.

Han tror att Livsmedelsverkets verkliga mandat är att gagna livsmedelsindustrin, snarare än att värna om människors hälsa.

– Människor tror att det finns hälsoperspektiv bakom myndighetens kostråd, men en granskning av hur de tolkar forskningen som ligger till grund för råden visar att deras analyser inte håller, säger Ralf Sundberg.

Det har under åren varit svängdörrar mellan SNF och Livsmedelsverket.

SNF har sedan gammalt starka kopplingar till livsmedelsjättarnas lobbyorganisation International Life Science Institute Europe (ILSI).

ILSI Europe vill framstå som ett vetenskapligt institut men finansieras till största delen av medlemsföretagen, däribland Mc Donalds, Monsanto, Pepsi, Unilver och Ajinomoto – världens ledande producent av sötningsmedlet aspartam.

Kostråd granskade av SNF

2012 presenterade Livsmedelsverket sina uppdaterade kostråd, de femte i raden, i samarbete med övriga nordiska länder. Ett hundratal vetenskapliga experter deltog i revideringen och i systematiska litteraturöversikter. Bland de svenska experterna märks bland annat professor Ingvar Bosaeus, vetenskaplig företrädare på SNF, och Inger Björck, styrelsemedlem i SNF som också deltar i samarbeten med livsmedelsjättarnas globala lobbyorganisation ILSI.

– Inger Björck var tidigare en av medlemmarna i Livsmedelsverkets expertgrupp. Hon rapporterade då regelbundet till Livsmedelsverket från sina möten med ILSI, säger Ralf Sundberg.

En annan av medlemmarna Livsmedelsverkets expertgrupp är Elisabet Rothenberg. Hon är biträdande professor och ordförande för Dietisternas riksförbund (DRF). Hon är också DRF:s representant i den europeiska dietistorganisationen European Federation of the Association of Dietitians (EFAD) med nära band till bland annat EUFIC, en europeisk lobbygrupp för livsmedelsindustrin, som också samarbetar med ILSI.

– Dietisternas riksförbund vill likna sig vid Svenska läkaresällskapet, men är i själva verket en organisation som kontrollerar vad dietister får och inte får säga, och anmäler dietister och läkare som gör uttalanden de finner misshagliga till Socialstyrelsen, säger Ralf Sundberg.

Vice ordförande i DRF är Veronica Eriksson. Hon arbetar också som Health and nutrition manager på Coca-Cola.

”En orosstiftare”

2008 avslöjades det att ILSI tagit emot 126 miljoner från EU för att ta fram de europeiska kostråden. Bland medarbetarna fanns då Livsmedelsverkets chefsnutritionist Wulf Becker. Han satt i styrkommittéen för ILSI:s nätverk Eurreca som hjälpte till att utforma kostråden.

Ralf Sundberg är övertygad om att ILSI fortfarande är en huvudaktör när de europeiska kostråden ska utformas.

– Jag tror inte det är någon skillnad idag, säger Ralf Sundberg.

Han ser allvarligt på kopplingarna mellan livsmedelsindustrin och nationella myndigheter med uppdrag att skydda människors hälsa.

– Det påverkar folkhälsan negativt. Det är ingen tvekan om att folk har blivit fetare och fått mer diabetes med de kostråd vi haft de senaste 20–30 åren, säger Ralf Sundberg.

Vilken relation har du till Livsmedelsverket?

– De ser mig nog som en orosstiftare, men jag tror att de har respekt för mig eftersom ingen från Livsmedelsverket vågat möta mig i debatt, säger Ralf Sundberg.

Fotnot: Fotnot: Dagens ETC har sökt de utpekade ledamöterna i expertpanelen för en kommentar.

Kostexperter på dubbla stolar

Tommy Cederholm

Ledamot i Livsmedelsverkets expertgrupp för nutrition och folkhälsa

Akademirepresentant i styrelsen för Swedish Nutrition Foundation (SNF) som har starka kopplingar till livsmedelsjättarna.

Anlitas som föreläsare och utbildare av matjättar som Danone/Nutricia och Nestlé.

Mai-Lis Hellénius

Ledamot i Livsmedelsverkets expertgrupp för nutrition och folkhälsa

Ledamot av organisationen American College of Sports Medicines forskningsnämnd, som bland annat sponsras av Coca Cola, Gatorade och Du Pont.

Föreläser samt skriver patientinformationsmaterial för ett flertal läkemedelsbolag och matjätten Unilever mot arvode.

Lena Hulthén

Ledamot i Livsmedelsverkets expertgrupp för nutrition och folkhälsa

Ledamot av Swedish Nutrition Foundations forskningsnämnd som har kopplingar till livsmedelsindustrin.

Artikel om mjölk, av Bertil Wosk (Holistic AB)

Jag har postat mycket om gluten och mjölk – här är ytterligare en artikel om mjölk, av Bertil Wosk, som är VD för Holistic AB

http://holistic.se/blogg/2963

Mjölk kan orsaka sjukdom

Postat den 

Det finns många samverkande orsaker till varför dagens mjölk inte är bra.

  • En vanlig svensk ko gav på 1500-talet i genomsnitt 400 kg mjölk per år.
  • Runt år 1800 mjölkade en ko i södra Sverige i snitt cirka 600 kg mjölk per år
  • Vid 1800-talets slut var motsvarande siffra cirka 1 000 kg mjölk per år
  • År 2007 var det drygt 9 000 kg mjölk per år.

Ref: Anna Dahlström (2006) Betesmarker, djurantal och betestryck 1620–1850: Naturvårdsaspekter på historisk beteshävd i Syd- och Mellansverige. Ref: CBM:s skriftserie nr 13. Avhandling vid Institutionen för ekonomi, avdelningen för agrarhistoria, Sveriges lantbruksuniversitet. ISBN 978-91-89232-21-1.

För att få en sådan utveckling av mjölkproduktionen har man naturligtvis bedrivit hård avel men även ändrat fodret. Djuren får ofta juverinflammationer eftersom deras juver är mycket tyngre än de är konstruerade för. Då får de antibiotika.

Att pastörisera mjölken förändrar den också till en annan produkt som inte är lika hälsosam. Men man kan ju bli sjuk av bakterier i mjölken? Ja, men det har inte varit ett stort problem historiskt sett. Det är mest myndigheters iver att göra vår miljö så steril som möjligt. Opastöriserad mjölk innehåller en mängd antibakteriella ämnen som förstörs vid pastöriseringen. Många proteiner förändras också på ett negativt sätt. Men myndigheterna tittar inte på detaljerna utan bara på totala mängden proteiner fett etc. och då har ingenting negativt hänt. Att sedan homogenisera mjölken gör den ytterligare sämre.

Allt detta har lett till att mjölk idag inte är samma livsmedel som det var för 100 år sedan. I Indien där korna inte har avlats på detta sätt och inte heller mjölkar lika mycket så finns i stort sett ingen mjölkallergi.

Skyddar mjölk mot benskörhet? Nej, det är känt sedan länge att i Sverige och Finland, där man dricker mer mjölk än i alla andra länder i världen, har högre frekvens av benskörhet än andra länder. Djur med kraftig benstomme tex kor och hästar dricker inte mjölk, de äter gräs. Mjölk innehåller visserligen mycket kalcium men är en dålig kalcium källa eftersom människor vid cirka 7 års ålder tappar det enzym som kan utvinna kalcium ur kalciumfosfat i mjölken. Det är inte heller brist på kalcium som är orsaken till benskörhet, utan brist på vitamin K2vitamin D3magnesium och en del andra mineraler. Samt ett överskott av östrogen. Intressant nog så har vi sedan mitten på 1900 talet matats med propaganda från mjölkindustrin om att vi behöver minst ½ liter mjölk per dag. Brödindustrin har sagt att vi behöver 6-8 skivor bröd per dag och läkemedelsindustrin har sagt att kvinnor behöver syntetiskt östrogen. Allt detta har visat sig vara fel och har bidragit till att benskörhet och även andra sjukdomar har skenat.

Behöver människan dricka mjölk? Nej, kalcium finns rikligt och lättupptagligt i bl.a. gröna bladgrönsaker, nässla, groddade linser, mandel, paranötter, sesamfrön, solrosfrön plus olika alger som arame, dulse, hijiki, kelp och wakame. I sesamfrön finns betydligt mer kalcium än i mjölk. Ekologiska livsmedel är en självklarhet.

Dagens mjölk är inte nyttig. Den har definitivt spelat ut sin roll. Folk kommer att leva friskare och längre om de undviker mjölk. Förr i tiden när det inte fanns mycket grönsaker i Sverige och då mjölken var mer naturlig och opastöriserad fyllde den ett behov.

Själv dricker jag inte mjölk sedan cirka 40 år. Vad bör man dricka istället? Vatten är den bästa drycken. Även barn klarar sig bra utan mjölk. Mjölk är ett väldigt koncentrerat livsmedel som är till för kalvar precis som bröstmjölk är till för spädbarn. När man inte längre är spädbarn behövs inte mjölk. Inget annat djur diar (dricker mjölk) som vuxna och särskilt inte andra arters mjölk. Det finns ingen näringsmässig anledning att dricka mjölk. Ät bra mat, särskilt mycket grönsaker och alger så blir allt bra. Normalt sett behövs heller inga tillskott med kalcium eftersom det finns rikligt i grönsaker. Behöver du tillskott så är det viktigt att det är organiska kalciumföreningar som t.ex. kalciumcitrat, kalciumlaktat och kalciummalat. Undvik oorganiska föreningar som kalciumkarbonat och kalciumhydroxid som inte tas upp särskilt bra. En del rekommenderar nermalt skelett (hydroxyapatit) men det tas inte heller upp bra.

Många rekommenderar tillskott med kalcium särskilt vid benskörhet Och att man ska ta dubbelt så mycket kalcium som magnesium. Men 30 års studier visar att det inte har någon som helst effekt. Det hjälper inte men det ökar risken för hjärt-kärlproblem och död, enligt studier. Det är inte brist på kalcium i kroppen som är orsaken till benskörhet utan att kalcium vandrar ut och lägger sig i mjukdelar särskilt i blodkärlsväggen. Mer kalcium skapar bara mer problem. För att få överskottet av kalcium att vandra från blodkärlen till skelettet behövs framför allt vitamin K2 men också vitamin D3, magnesium och vissa andra mineraler. Vitamin D3s funktion här är inte att öka upptaget av kalcium i tarmen, vilket det i och för sig gör, utan att få överskottet av kalcium att binda till benmatrisen och bilda skelett. Det finns redan för mycket kalcium i kroppen så det är bäst att inte ta mer.

*Observera att överskottet av kalcium inte syns vid vanliga blodprover på vårdcentralen.

/Bertil Wosk, VD Holistic AB

Article by Camila Domonoske: 50 Years Ago, Sugar Industry Quietly Paid Scientists To Point Blame At Fat

I have posted a lot about sugar, here’s another article about that theme, from Camila Domonoske, posted 13 Sept 2016 at npr.org

http://www.npr.org/sections/thetwo-way/2016/09/13/493739074/50-years-ago-sugar-industry-quietly-paid-scientists-to-point-blame-at-fat

50 Years Ago, Sugar Industry Quietly Paid Scientists To Point Blame At Fat

In the 1960s, the sugar industry funded research that downplayed the risks of sugar and highlighted the hazards of fat, according to a newly published article in JAMA Internal Medicine. 

The article draws on internal documents to show that an industry group called the Sugar Research Foundation wanted to “refute” concerns about sugar’s possible role in heart disease. The SRF then sponsored research by Harvard scientists that did just that. The result was published in the New England Journal of Medicine in 1967, with no disclosure of the sugar industry funding.

The sugar-funded project in question was a literature review, examining a variety of studies and experiments. It suggested there were major problems with all the studies that implicated sugar, and concluded that cutting fat out of American diets was the best way to address coronary heart disease.

The authors of the new article say that for the past five decades, the sugar industry has been attempting to influence the scientific debate over the relative risks of sugar and fat.

“It was a very smart thing the sugar industry did, because review papers, especially if you get them published in a very prominent journal, tend to shape the overall scientific discussion,” co-author Stanton Glantz told The New York Times.

Money on the line

In the article, published Monday, authors Glantz, Cristin Kearns and Laura Schmidt aren’t trying make the case for a link between sugar and coronary heart disease. Their interest is in the process. They say the documents reveal the sugar industry attempting to influence scientific inquiry and debate.

The researchers note that they worked under some limitations — “We could not interview key actors involved in this historical episode because they have died,” they write. Other organizations were also advocating concerns about fat, they note.

There’s no evidence that the SRF directly edited the manuscript published by the Harvard scientists in 1967, but there is “circumstantial” evidence that the interests of the sugar lobby shaped the conclusions of the review, the researchers say.

For one thing, there’s motivation and intent. In 1954, the researchers note, the president of the SRF gave a speech describing a great business opportunity.

If Americans could be persuaded to eat a lower-fat diet — for the sake of their health — they would need to replace that fat with something else. America’s per capita sugar consumption could go up by a third.

But in the ’60s, the SRF became aware of “flowing reports that sugar is a less desirable dietary source of calories than other carbohydrates,” as John Hickson, SRF vice president and director of research, put it in one document.

He recommended that the industry fund its own studies — “Then we can publish the data and refute our detractors.”

The next year, after several scientific articles were published suggesting a link between sucrose and coronary heart disease, the SRF approved the literature-review project. It wound up paying approximately $50,000 in today’s dollars for the research.

One of the researchers was the chairman of Harvard’s Public Health Nutrition Department — and an ad hoc member of SRF’s board.

“A different standard” for different studies

Glantz, Kearns and Schmidt say many of the articles examined in the review were hand-selected by SRF, and it was implied that the sugar industry would expect them to be critiqued.

In a letter, SRF’s Hickson said that the organization’s “particular interest” was in evaluating studies focused on “carbohydrates in the form of sucrose.”

“We are well aware,” one of the scientists replied, “and will cover this as well as we can.”

The project wound up taking longer than expected, because more and more studies were being released that suggested sugar might be linked to coronary heart disease. But it was finally published in 1967.

Hickson was certainly happy with the result: “Let me assure you this is quite what we had in mind and we look forward to its appearance in print,” he told one of the scientists.

The review minimized the significance of research that suggested sugar could play a role in coronary heart disease. In some cases the scientists alleged investigator incompetence or flawed methodology.

“It is always appropriate to question the validity of individual studies,” Kearns told Bloomberg via email. But, she says, “the authors applied a different standard” to different studies — looking very critically at research that implicated sugar, and ignoring problems with studies that found dangers in fat.

Epidemiological studies of sugar consumption — which look at patterns of health and disease in the real world — were dismissed for having too many possible factors getting in the way. Experimental studies were dismissed for being too dissimilar to real life.

One study that found a health benefit when people ate less sugar and more vegetables was dismissed because that dietary change was not feasible.

Another study, in which rats were given a diet low in fat and high in sugar, was rejected because “such diets are rarely consumed by man.”

The Harvard researchers then turned to studies that examined risks of fat — which included the same kind of epidemiological studies they had dismissed when it came to sugar.

Citing “few study characteristics and no quantitative results,” as Kearns, Glantz and Schmidt put it, they concluded that cutting out fat was “no doubt” the best dietary intervention to prevent coronary heart disease.

Sugar lobby: “Transparency standards were not the norm”

In a statement, the Sugar Association — which evolved out of the SRF — said it is challenging to comment on events from so long ago.

“We acknowledge that the Sugar Research Foundation should have exercised greater transparency in all of its research activities, however, when the studies in question were published funding disclosures and transparency standards were not the norm they are today,” the association said.

“Generally speaking, it is not only unfortunate but a disservice that industry-funded research is branded as tainted,” the statement continues. “What is often missing from the dialogue is that industry-funded research has been informative in addressing key issues.”

The documents in question are five decades old, but the larger issue is of the moment, as Marion Nestle notes in a commentary in the same issue of JAMA Internal Medicine:

“Is it really true that food companies deliberately set out to manipulate research in their favor? Yes, it is, and the practice continues. In 2015, the New York Times obtained emails revealing Coca-Cola’s cozy relationships with sponsored researcherswho were conducting studies aimed at minimizing the effects of sugary drinks on obesity. Even more recently, the Associated Press obtained emails showing how a candy trade association funded and influenced studies to show that children who eat sweets have healthier body weights than those who do not.”

As for the article authors who dug into the documents around this funding, they offer two suggestions for the future.

“Policymaking committees should consider giving less weight to food industry-funded studies,” they write.

They also call for new research into any ties between added sugars and coronary heart disease.

Article about Monsanto – how they wrote some of their own safety reviews

Here’s another reason why to stay away as far as possible from anything related to Monsanto… article posted 9 Aug 2017

https://www.bloomberg.com/news/articles/2017-08-09/monsanto-was-its-own-ghostwriter-for-some-safety-reviews

Monsanto Was Its Own Ghostwriter for Some Safety Reviews

Academic papers vindicating its Roundup herbicide were written with the help of its employees.

Monsanto Co. started an agricultural revolution with its “Roundup Ready” seeds, genetically modified to resist the effects of its blockbuster herbicide called Roundup. That ability to kill weeds while leaving desirable crops intact helped the company turn Roundup’s active ingredient, the chemical glyphosate, into one of the world’s most-used crop chemicals. When that heavy use raised health concerns, Monsanto noted that the herbicide’s safety had repeatedly been vetted by outsiders. But now there’s new evidence that Monsanto’s claims of rigorous scientific review are suspect.

Dozens of internal Monsanto emails, released on Aug. 1 by plaintiffs’ lawyers who are suing the company, reveal how Monsanto worked with an outside consulting firm to induce the scientific journal Critical Reviews in Toxicology to publish a purported “independent” review of Roundup’s health effects that appears to be anything but. The review, published along with four subpapers in a September 2016 special supplement, was aimed at rebutting the 2015 assessment by the International Agency for Research on Cancer (IARC) that glyphosate is a probable human carcinogen. That finding by the cancer-research arm of the World Health Organization led California last month to list glyphosate as a known human carcinogen. It has also spurred more than 1,000 lawsuits in state and federal courts by plaintiffs who claim they contracted non-Hodgkin lymphoma from Roundup exposure.

Monsanto disclosed that it paid Intertek Group Plc’s consulting unit to develop the review supplement, entitled “An Independent Review of the Carcinogenic Potential of Glyphosate.” But that was the extent of Monsanto’s involvement, the main article said. “The Expert Panelists were engaged by, and acted as consultants to, Intertek, and were not directly contacted by the Monsanto Company,” according to the review’s Declaration of Interest statement. “Neither any Monsanto company employees nor any attorneys reviewed any of the Expert Panel’s manuscripts prior to submission to the journal.”

Monsanto’s internal emails tell a different story. The correspondence shows the company’s chief of regulatory science, William Heydens, and other Monsanto scientists were heavily involved in organizing, reviewing, and editing drafts submitted by the outside experts. At one point, Heydens even vetoed explicit requests by some of the panelists to tone down what one of them wrote was the review’s “inflammatory” criticisms of IARC.

“An extensive revision of the summary article is necessary,” wrote that panelist, John Acquavella, an epidemiologist at Aarhus University in Denmark, in a February 2016 email attached to his suggested edits of the draft. Alarmed, Ashley Roberts, the coordinator of the glyphosate papers for Intertek, forwarded Acquavella’s note and edits to Heydens at Monsanto, with the warning: “Please take a look at the latest from the epi(demiology) group!!!!”

Heydens reedited Acquavella’s edits, arguing in six different notes in the draft’s margin that statements Acquavella had found inflammatory were not and should not be changed, despite the author’s requests. In the published article, Heydens’s edits prevailed. In an interview, Acquavella says that he was satisfied with the review’s final tone. According to an invoice he sent Monsanto, he billed the company $20,700 for a single month’s work on the review, which took nearly a year to complete.

Monsanto defends the review’s independence. Monsanto did only “cosmetic editing” of the Intertek papers and nothing “substantive” to alter panelists’ conclusions, says Scott Partridge, Monsanto’s vice president for global strategy. While the “choice of words” in the Declaration of Interest “was not ideal,” he says, “it didn’t change the science.”

In July 2016, the journal’s editor, Roger McClellan, emailed his final instructions to Roberts at Intertek on what the paper’s Acknowledgment and Declaration of Interest statements should include. “I want them to be as clear and transparent as possible,” he wrote. “At the end of the day I want the most aggressive critics of Monsanto, your organization and each of the authors to read them and say—Damn, they covered all the points we intended to raise.”

Specifically, McClellan told Roberts to make clear how the panelists were hired—“ie by Intertek,” McClellan wrote. “If you can say without consultation with Monsanto, that would be great. If there was any review of the reports by Monsanto or their legal representatives, that needs to be disclosed.”

Roberts forwarded McClellan’s emails, along with a more technical question, to Heydens, who responded, “Good grief.” The Declaration of Interest statement was rewritten per McClellan’s instructions, despite being untrue. There was no mention of the company’s participation in the editing.

Monsanto’s editorial involvement appears “in direct opposition to their disclosure,” says Genna Reed, a science and policy analyst at the Union of Concerned Scientists’ Center for Science and Democracy. “It does seem pretty suspicious.”

In response to questions, McClellan wrote in an email on Aug. 7 that he’d been unaware of the Monsanto documents and has forwarded the matter to the journal’s publisher, Taylor & Francis, in Abingdon, England. “These are serious accusations relative to scientific publishing canons and deserve very careful investigation,” he wrote. “I can assure you that Taylor and Francis, as the publisher, and I, as the Scientific Editor of Critical Reviews in Toxicology, will carefully investigate the matter and take appropriate action.” A Taylor & Francis spokeswoman says it has begun an investigation.

The Monsanto documents, more than 70 in all, were obtained through pretrial discovery and posted online by some of the plaintiffs’ lawyers, who claim Monsanto missed a 30-day window to object to their release. Monsanto says it was blindsided by the disclosures and has asked U.S. District Judge Vince Chhabria in San Francisco to order the documents pulled from the web and to punish the attorneys for violating confidentiality orders. Says Monsanto’s Partridge: “It’s unfortunate these lawyers are grandstanding at the expense of their clients’ interests.”

Other emails show that Monsanto’s lead toxicologist, Donna Farmer, was removed as a co-author of a 2011 study on glyphosate’s reproductive effects, but not before she made substantial changes and additions to the paper behind the scenes. The study, published in Taylor & Francis’s Journal of Toxicology and Environmental Health, served to counter findings that glyphosate hampers human reproduction and development. Partridge says Farmer’s contributions didn’t warrant authorship credit. While almost all of her revisions made it into the published paper, her name doesn’t even show up in the acknowledgments.

BOTTOM LINE – Monsanto has long noted that independent scientists have vouched for the safety of its Roundup herbicide. Court data show its employees edited some of those reviews.

Information om Börje Peratts filmer om Erik Enby + en artikel

“Behandlingen” av Erik Enby är verkligen en skandal utan dess like – har du chansen att se filmen om Erik som Börje Peratt har gjort, så se till att ta chansen. Filmen kommer att visas i Malmö 24 september, här är mer information om det:
https://www.facebook.com/erikenbyfilm/

Börje är också på gång att filma en uppföljare, Justitiemordet, här är information om det:
https://www.facebook.com/filmproducenten/

Och här är en artikel som är skriven av Erik Enby (om jag har förstått det rätt)

http://newsvoice.se/2017/08/28/erik-enby-cancerpatienter/

Dr Erik Enby: Tillåtet behandla cancerpatienter men inte cancersjukdomen med alternativ

postad 28 aug 2017

DEBATT. Folk har varit sjuka i alla tider och de har prövat allt som kan tänkas hämma olika sjukdomsförlopp. Det som fungerar har ackumulerats som alternativa metoder över hela världen vid sidan av den konventionella etablerade medicinens sätt att påverka sjukdomsprocesserna. Det menar dr Erik Enby som hjälpt många patienter till hälsa när den svenska vården misslyckats.

Text: Erik Enby

Jag har studerat alternativen så gott jag har kunnat och orkat och nu när jag är 80 år kan jag se tillbaka på en 40-årsperiod som läkare och terapeut, då jag mycket ofta har hjälpt kroniskt sjuka med icke gängse terapier.

Jag har kommit fram till att det finns ett flertal mycket bra terapier vid sidan av de medicinska i det så kallade alternativet. En sådan var THX-behandlingen som lanserades av veterinärmedicinske doktorn Elis Sandberg som jag kände. Han lär ha fått 360,000 patientbesök genom att använda detta enda medel som han själv var upphovsmannen till. Vem gör om det?

Jag har alltså kommit fram till att det finns riktigt bra terapier ”vid sidan om”. Det gäller bara att känna till dem. Det är dock svårt att erhålla gedigen information om dessa.

En förklaring kan vara att de som ”vet” inte så gärna släpper ifrån sig denna kunskap, ty sådana ”bra” behandlingar finns för det mesta bara att få på dyra behandlingshem – för dollarmiljonärer.

En annan förklaring kan vara att det inte lönar sig att hjälpa sjuka, ty de är ju oftast i hög ålder och om Svensson och Pettersson lever 10 år extra med sina åkommor blir ju detta en dålig affär för samhället.


De rika kan betala för sin egen överlevnad och har man pengar så finns det vissa möjligheter att erhålla bra terapier. Sådana finns inte att få på Sahlgrenska sjukhuset eller KI.


Samtidigt meddelar myndigheterna att man bluffar och lurar de sjuka på de dyra behandlingshemmen på Bahamas och övriga ställen i de varmare länderna dit miljonärerna åker. Till det kallare Sverige kommer de inte så gärna.

Märk att man inte säger ett enda ord om all mikrobiologisk aktivitet som finns i olika former av tumörsubstanser. Denna hämmar man så vitt jag har förstått inte med en enda av canceretablissemangets behandlingar.


När man vet att olika former av cancersubstans är full av mikrobiologisk aktivitet har man rätt att förmoda att denna aktivitet är själva sjukdomen. Om urinvägsbesvär eller halsinfektioner har att göra med mikrobiologisk växt – infektioner – kan det ju vara så med cancersjukdomen också, men man tiger om detta.


Man håller istället fast vid den gamla teorin där man menar att cancer i sig är orsakad av en kromosomförändring, vilket genererar cancerceller och att den eller de svampinfektioner som förekommer i sjuka vävnadsområden och kroppsvätskan vid maligna kroniska åkommor är ett sekundärfenomen.

Tillåtet att behandla cancerpatienter med alternativ

Jag behandlar infektionsväxten i cancerpatientens sjuka vävnadsområde och kroppsvätska med infektionshämmande icke gängse substanser och får därvid ofta gynnsamma behandlingsresultat. 

Det gör jag utan att ha en läkarlegitimation. Varför får jag fortsätta? Jag får ju inte behandla cancerpatienter. Jo, jag får behandla cancerpatienter, men inte cancersjukdomen. Det gör jag inte heller enligt canceretablissemanget, ty jag riktar min behandling mot den mikrobiologiska växten i cancersubstans och kroppsvätska som betraktas som ett sekundärfenomen till cancersjukdomen enligt canceretablissemanget.

Därför får jag fortsätta att behandla och canceretablissemanget kan i lugn och ro hålla fast vid sina gamla mer och mer ifrågasatta förklaringar av de sjukdomsprocesser som orsakar de oroande sjukdomsbilder som tyder på att malign sjukdom är på gång samtidigt som man inte behöver fundera över sjukdomens djupaste natur, SOM ÄR EN INFEKTION.

Kroniska sjukdomar beror på mikrobiologisk växt

Man kan resonera i samma banor när det gäller vilken sjukdom som helst. Kromosomförändring orsakar urinvägsbesvär och därefter kommer den mikrobiologiska växten till urinvägarna som ett sekundärfenomen. Tillämpa gärna resonemanget på hela infektionssjukdomspanoramat.


Ibland inser man att man skall eliminera infektionen – den mikrobiologiska växten – med antibiotika – och då blir patienten ofta märkbart förbättrad. Detta gäller ju även syfilis och gonorré.


Man kanske skulle försöka eliminera den mikrobiologiska växten i vävnader och kroppsvätska vid olika former av maligna sjukdomar och även andra kroniska sjukdomstillstånd. Det är mycket märkligt att man inte ägnar någon forskningskraft åt sådant alldenstund det inte kan vara möjligt att det makthavande medicinska etablissemanget är helt ovetande om ovanstående.

Är man helt fast i att försvara allt förslaget elittänkande kring de maligna sjukdomarna för att undvika den enorma katastrof som det skulle innebära för canceretablissemanget och läkemedelsindustrin om det skulle bli känt att det finns ”cancermikrober” och att all kronisk sjukdom (biologiskt, zoologiskt) har med nedbrytning av organisk substans orsakad av olika former av mikrobiologisk växt att göra?

Text: Erik Enby

Erik Enby (1937-) är en svensk medicine licentiat och specialist inom geriatric som har uppmärksammats för hans studier som beskriver mikrobers aktivitet i blod vid kroniska sjukdomstillstånd. Detta ansågs länge kontroversiellt, men i maj 2015 publicerade ett internationellt forskar-team forskningsresultat som ger stöd för Enby.

Läkaren Erik Enby har framgångsrikt hjälpt många patienter med kroniska sjukdomar som: cancer, psoriasis och kol genom att tillämpa icke konventionella ofarliga metoder. Vårdetablissemanget svarade med att delegitimera Enby istället för att ta reda på varför hans patienter tillfrisknar. 

Dokumentärfilmen ”Läkaren som vägrade ge upp” (2016) sammanfattar Enbys situation. I år (2017) kommer ytterligare en dokumentärfilm om Erik Enby, producerad av AlmaNova.

Läs mer om Erik Enby på Vetapedia

Artikel från Kurera, (Isabelle Hedander) läkemedelsskandalen som tystades ner

Den här artikeln är från 2015, men det här temat är tyvärr fortfarande aktuellt, läkemedelsskandaler tystas ner, och dom ger sig på alternativa terapier – myggen silas och kamelerna sväljs, som det heter… 

https://kurera.se/lakemedelsskandalen-som-tystades-ner-och-gick-oss-forbi/

Läkemedelsskandalen som tystades ner – och gick oss förbi

17 juni, 2015

I slutet av januari hände något stort – som totalt gick allmänheten förbi.
Vad? Jo, den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA avslöjade ett omfattande bedrägeri gällande laboratorierapporter som förfalskats och manipulerats i processen att få läkemedel godkända – vilket ledde till att 876 mediciner fick säljförbud och återkallades från den europeiska marknaden.
Ändå har ingen hört talas om det. Anmärkningsvärt, tycker två debattörer på Newsvoice.

En så stor skandal inom läkemedelsindustrin borde ha ett nyhetsvärde, kan nog många tycka. Ändå tog ingen större svensk tidning upp saken. Anledningen? Jo, att det rörde sig om läkemedel, något som varken Svensson eller Svenssons media har för vana att ifrågasätta. Hade det däremot rört sig om kosttillskott eller naturmedel hade det blivit ett betydligt större ramaskri.
Detta uttrycker i alla fall juristen Thomas Arvidsson och journalisten Thorbjörn Sassersson på den alternativa nättidningen Newsvoice.

Först ut med debattartikel
Det var Arvidsson som var först ut med att bli detaljerad kring detta. Det gjorde han i en artikel på Newsvoice – och verkade därmed vara en av få personer i Sverige som över huvud taget noterat att något otillbörligt hänt.

Många klagomål om utebliven effekt
Det gäller i samtliga fall så kallade generika, det vill säga billigare kopior av originalläkemedel, berättar Arvidsson. Han skriver: ”Många patienter som fått de originalmediciner som läkarna skrivit ut utbytta på apoteken mot billigare kopior (generika) har framfört klagomål till apoteken och till sina läkare att utbytesmedicinerna inte har effekt.
Han fortsätter:
”Medicinerna har inte fått förväntad effekt eller de har medfört oönskade biverkningar. Patienterna har då ofta fått beskedet från sina läkare att detta inte är möjligt då generika är exakta kopior av originalmedicinerna och de ska innehålla samma verksamma beståndsdelar och ska ha samma verkan på sjukdomstillstånden de är ämnade för.”

EMA fattade misstankar
Arvidsson skriver fortsättningsvis att det var när antalet patienter som klagade ökade som den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA (där Sverige är med via Läkemedelsverket) fattade misstankar om att någonting kunde vara fel och bestämde sig för att göra en närmare granskning av preparaten med flest klagomål.
Granskningen inleddes i september 2014 och EMA fann snabbt att det i samtliga fall var ett och samma företag – det indiska företaget GVK Biosciences – som hade ansvarat för underlagshandlingarna och prövningarna för godkännandeprocessen.

Utökade granskningen
EMA beslutade sig då för att utöka kontrollen och granskningen till att gälla samtliga läkemedel där nämnda företag svarat för underlag och testningar av läkemedel för godkännande. Det visade sig röra sig om ett drygt hundratal läkemedel i cirka 1000 olika beredningsformer. Samtliga var så kallade generika, det vill säga billigare kopior av originalmediciner.
”EMA sände även inspektörer till företagets anläggning i Hyderabad i Indien, för att på plats ta del av samtliga data och underlag för hur testningar och prövningar av dessa läkemedel skett,” skriver Arvidsson.

Förfalskat material var underlag för nya godkännanden
Arvidson fortsätter så här:
”Resultatet avslöjade ett omfattande fusk och bedrägeri med bland annat förfalskade och manipulerade laboratorierapporter och dokumentation som fungerat som underlag för att medicinerna sedan godkändes av de europeiska läkemedelsmyndigheterna och i Sverige av Läkemedelsverket.

Sverige återkallade 16 tidigare godkända läkemedel
EMAs granskning fick som resultat att Läkemedelsverket i Sverige omedelbart återkallade 16 tidigare godkända genetiska läkemedel. Det gällde såväl psykofarmaka som läkemedel för somatiska – alltså kroppsliga – sjukdomar.
Ändå omskrevs nyheten som små notiser och endast av ett fåtal tidningar, med informationen hämtad från det, i alla fall enligt journalisten och debattören Thorbjörn Sassersson, mycket nedtonade pressmeddelande som Läkemedelsverket publicerat på sin hemsida. Sassersson som för övrigt kan ses som man två på pucken, när han efter Thomas Arvidssons artikel svarade med en egen debattartikel.

Spådde tystnad i mainstream media
Sassersson, redaktör för NewsVoice och med bakgrund som bland annat miljökonsult, menade att nyheten borde ha ett enormt allmänintresse men att mainstream media kommer att förbli tyst. Detta för att de har fullt upp med att ”trakassera elöverkänsliga eller försöka hitta fel på något ofarligt kosttillskott”, som han uttrycker det.
”Man kan enkelt föreställa sig mediernas, politikernas och myndigheternas reaktion om det avslöjats att 876 st alternativa preparat baserats på fuskforskning,” skriver Sassersson.

Oklart hur många som skadats
Han poängterar vidare att Arvidssons artikel tydliggjort att det rör sig om exempel på organiserad ekonomisk brottslighet och om företag som inte drar sig för att utsätta miljontals patienter för hälsorisker.
Han skriver bland annat:
”Alla dessa patienter över hela Europa har i åratal tagit verkningslösa ”kemiska preparat” varav många dessutom har gett biverkningar. Per definition är detta kvacksalveri.”
Han konstaterar också att det är oklart hur många som skadats eller avlidit på grund av dessa 876 fuskmediciner men att det sannolikt heller inte kommer att att undersökas av ansvariga myndigheter.

”Undrar hur det blivit om det handlat om naturmediciner?”
Han får medhåll från Arvidsson som kommenterar Sasserssons artikel så här:
”Undrar just hur många spaltkilometer det hade blivit i ”gammelmedia” om det handlat om 876 kosttillskott, naturmediciner eller homeopatika? Då hade det blivit krigsrubriker! Men nu handlar det ju om ”riktiga” mediciner och då nämns inte ett ord. Skrämmande att notera hur styrd media är när det gäller vilka nyheter som får komma ut och vilka som har ”locket på”. Tur att det finns alternativa kanaler.”

Av Isabelle Hedander

Läsarberättelse om diabetes, från Ann Fernholms blogg

http://annfernholm.se/2017/06/07/mamma-till-barn-med-diabetestank-om-sjukvardens-kostrad-leder-fel/

En läsarberättelse om diabetes, från Ann Fernholms blogg, publicerad 07 juni 2017:

Mamma till barn med diabetes:
”Tänk om sjukvårdens kostråd leder fel?”

För några år sedan var det en intensiv debatt kring hur personer med typ 2-diabetes skulle äta. Många valde att överge den kolhydratrika tallriksmodell som ofta rekommenderas i vården och började istället äta mer fett och protein, med målet att stabilisera blodsockret. På löpsedlar varnades för att det skulle orsaka ett skyhögt kolesterol, men majoriteten fick bättre blodfetter. Det blev ganska snart uppenbart att dessa varningar var grundlösa.

Debatten kring typ 2-diabetes har nu lugnat sig. Istället har det uppstått en – om möjligt – än mer infekterad debatt kring typ 1-diabetes. Föräldrar som upplever att deras barn får ett stabilare blodsocker och mår bättre när de drar ner på kolhydraterna i maten, bör enligt vissa läkare anmälas till socialkontoret. De menar att barnen kommer att drabbas av ketoacidos (ett tillstånd där blodet blir surt), få livsfarligt låga blodsocker och sluta växa.

Föräldrar som prövar att dra ner på kolhydraterna till sina barn upplever att detta inte alls stämmer. För något år sedan berättade en familj om sin erfarenhet av att minska på mängden kolhydrater i maten för Storstockholms diabetesförening. Den specialistutbildade intensivvårdssjuksköterskan Katarina Skogfält märker också att hennes barn får ett mycket stabilare blodsocker och mår bättre när de drar ner på mängden kolhydrater i maten (utan att något av det som läkarna varnar för har slagit in). Nu vill ännu en förälder – som har mejlat mig – berätta sin historia. Här är den:

Mackor, pasta och pannkakor på sjukhuset

Jag är mamma till en kille på 12 år som fick diabetes typ 1 i november förra året. Långt innan sonen fick sin diagnos hade vi som familj minskat intaget av snabba kolhydrater, eftersom vi alla mår bättre av en sådan mathållning. Det som förvånade mig i denna nya situation var vårdens fokus på kolhydrater. Sonens meny bestod plötsligt av mackor, pasta och pannkakor. Var han sugen på O´boy var det inget problem att ge honom det. Jag fick lära mig att det viktigaste för att barnet skulle växa, inte bli akut sjuk eller få långsiktiga skador, var att hitta den perfekta balansen mellan kolhydrater och insulin. Informationsmaterialet från sjukhuset innehöll många listor med kolhydratmängd i glass, godis, bröd, potatis, tacoskal o.s.v. Här är exempel:

Det jag saknade var informationen om ”det andra”, nämligen den mat som man får stabila blodsockerkurvor av och som inte kräver insulin i samma utsträckning.

Stress när blodsockret åkte berg- och dalbana

Under den första tiden gjorde vi som vi blev rekommenderade, men märkte snabbt att det inte fungerade bra. Efter ett huvudmål, bestående av ungefär 40 gram kolhydrater, stack blodsockerkurvan iväg uppåt i rasande fart och efter några timmar blev sonen istället låg. Det var svårt att dosera insulin på ett sätt som gjorde honom stabil och vi fick en pojke med svängande blodsocker och även svängande humör. Allt kändes stressigt och fel. Istället började vi återgå till den kost vi hade haft innan. Vi trappade sakta men säkert ned mängden snabba kolhydrater igen. Vi följde blodsockerkurvorna noga och mätte även ketoner i blodet. Istället för vårdens rekommenderade 200 gram kolhydrater per dag äter vårt barn nu omkring 80 gram kolhydrater. Här är ett exempel på hur sonens blodsockerkurva oftast ser ut numera:

Varningarna stämmer inte

Till min förvåning märkte jag snabbt att min önskan att ge honom en mindre mängd kolhydrater väckte motstånd i många sammanhang. I dagens diabetesvård tycks fokus ligga på att man ska leva och äta ”som vanligt” och dosera insulin därefter. Jag möttes av kommentarer som ”han kan dö om han inte får tillräckligt med kolhydrater”, ”han riskerar att få ketoacidos” och ”han kommer inte att växa normalt”. Vår erfarenhet är att dessa varningar inte alls stämmer. Ju mer kolhydrater han äter desto svårare blir det att balansera hans blodsocker. Nyligen var han på kalas och fick då en halv pizza. Direkt sticker blodsockret upp till 18 mmol/l och när vi försöker parera med insulin får han istället för lågt blodsocker.

På en kost med 80 gram kolhydrater per dag har han inga ketoner i blodet, han kan ta insulin regelbundet utan att hamna lågt i blodsocker, han växer bra, har ett HbA1c på 38 och hans blodsockerkurvor ligger oftast stabilt.

Färre toppar och dalar gör livet lugnare

Just nu informeras det mycket om diabetes typ 1 i media. Det är jättebra. Att ha diabetes typ 1 är verkligen ingen liten sak. Det är en allvarlig sjukdom som ska tas på största allvar. Jag läser om föräldrar som vakar nätterna igenom, går i bitar av stress och oro och sliter sitt hår i kampen mot Försäkringskassan. Jag är också en typisk ”diabetsmamma” i bemärkelsen att jag följer kurvor, planerar ätandet, håller koll på natten och oroar mig för hur det ska gå. Men när andra föräldrar beskriver det ständigt överhängande hotet om död och kaos känner jag helt enkelt inte igen mig. Sonens kurvor ”far inte runt okontrollerbart”. Hans blodsocker ”lever inte sitt eget liv”. Han blir inte längre låg i blodsockret fem gånger på en natt och han pendlar inte mellan 2,5 och 20 i blodsockernivå under loppet av några timmar. Jag förstår att jag kan väcka ilska hos andra föräldrar när jag skriver detta, eftersom andras erfarenhet kan vara en helt annan. Men tänk om det inte behöver vara så? Tänk om den bild vi målar upp för varandra och läser om i media inte behöver stämma? Tänk om de råd vi får av sjukvården leder fel?

Varför är inte vården nyfiken?

Självklart reagerar olika kroppar lite olika och självklart finns många yttre och inre faktorer som påverkar blodsockret. Samtidigt delar vi alla samma biokemiska processer. Har man diabetes typ 1 får man högt blodsocker av för mycket snabba kolhydrater. För lågt blodsocker får man av för mycket insulin. Rekyler uppstår om man överdoserar kolhydrater vid lågt värde eller överdoserar insulin vid högt. Genom att läsa allt jag kommer över på temat, följa bloggar och Facebooksidor och prata med kunniga personer har jag kunnat lägga det pussel som ger mitt barn fina värden och god stabilitet så långt det just nu är möjligt. Jag önskar att detta faktum kunde väcka nyfikenhet hos vården och hos andra som kämpar på samma vis. Istället möter jag varierande grad av motstånd på många håll. Men jag är övertygad om att mitt barn, och många med honom, skulle kunna revolutionera sin hälsa och sin sjukdom om vi på allvar vågade se över kostbehandlingen vid diabetes typ 1.

Min kommentar:

Låt oss analysera den här mammans berättelse utifrån ett historiskt perspektiv. Hade hennes son fötts i början av 1900-talet hade behandlingen bestått av en extremt strikt lågkolhydratkost – allt annat hade snabbt dödat barnet. En medicinprofessor i Uppsala lär ha sagt att hans patienters mat bestod av ”varannan dag späck och gurka, varannan dag gurka och späck”. Men i januari 1922 fick en döende pojke på ett sjukhus i Toronto den första insulinsprutan. Det ledde till att sockerhalten sjönk i hans urin och han överlevde.

Upptäckten av insulin är en av medicinhistoriens viktigaste och har räddat enormt många liv. MEN. Nu har pendeln slagit om helt. Den kost som tidigare var den enda möjliga – en strikt lågkolhydratkost – har blivit livsfarlig och vissa läkare menar att barn med typ 1-diabetes numera behöver äta 200 gram kolhydrater varje dag.

Saknas vetenskaplig grund för kostråd

Vad har de då för grund när de påstår detta? För att en medicinsk behandling ska kunna anses vara vetenskapligt grundad krävs så kallade randomiserade kontrollerade kliniska prövningar som bevisar effekter och utvärderar eventuella biverkningar. Men som en statlig expertgrupp konstaterade år 2010 råder ”en uppenbar brist på studier” när det gäller kost vid typ 1-diabetes. Dessvärre har det inte tillkommit en enda högkvalitativ studie sedan detta uttalande.

För att ge kostråden en starkare vetenskaplig grund samlar nu Kostfonden in pengar till en vetenskaplig undersökning (läs mer här – och stöd studien). Personer med typ 1-diabetes, som den 12-åriga killen ovan, har rätt att få vetenskapligt baserade behandlingar.

En svart-vit debatt gagnar ingen

När vetenskapen brister blir det ofta debatt och den som förs idag kring kost och typ 1-diabetes är väldigt svart-vit. Det är som att barn antingen måste äta 200 gram kolhydrater varje dag eller annars max 20 gram (en så kallad ketogen kost). Mamman ovan har hittat barnets balans i 80 gram kolhydrater varje dag – ett mellanting mellan de två extremerna. Blodsockret ligger mycket stabilare än tidigare, men barnet har inga ketonkroppar i blodet och får tillräckligt mycket insulin för att växa.

I morgon kommer ett nytt inlägg från mamman. Då beskriver hon hur en dags mat kan se ut för hennes son. I övermorgon kommer jag att berätta om forskning som kan förklara varför vissa personer med typ 1-diabetes får väldigt svårt att reglera sitt blodsocker. Många får veta i vården att typ 1-diabetes endast handlar om att kroppens egen insulinproduktion med tiden blir helt utslagen och att man med hjälp av insulinsprutor/pumpar kan kompensera för detta. Riktigt så enkelt är det inte. Produktionen av hormonet glukagon börjar också strejka. Det förstärker blodsockersvängningar och förklarar varför det är så lätt att få ett livshotande lågt blodsocker. Mer om det i övermorgon!

Sist men inte minst: varför i hela (lägg in valfritt svärord här) ger man barn O’boy på sjukhus? Inget barn ska dricka O’boy – vare sig de har diabetes eller inte. Gör man choklad själv tar man typ en tesked socker per tesked kakao. I O’boy är det fyra gångar mer socker. Dessutom är det ungefär dubbelt så dyrt som att köpa socker och kakao var för sig – något att tänka på för alla sjukhus som har ansträngd ekonomi.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook eller Twitter

Om gluten och havre, bloggpost från Hälsa som livsstil

Gluten finns ju framför allt i vete, råg och korn, men det finns andra typer av liknande protein i andra sädesslag, som också kan ställa till problem ibland – här är en bra förklaring på hur det är med havre, från bloggen Hälsa som livsstil

https://www.halsasomlivsstil.com/finns-det-gluten-i-havregryn/?fref=gc&dti=410004222410849
Publicerad:  | Uppdaterad: 6 februari, 2017

Gluten är en sammansättning av proteiner som finns i spannmål. När det pratas om gluten är det främst vete, råg och korn som menas men gluten finns även i majs, ris, havre och andra medlemmar av familjen gräsväxter. Dock skiljer sig strukturen på gluten åt mellan de olika sädeslagen. Så finns det gluten i havregryn eller hur ligger det till? Det ska vi ta reda på nu.

Gluten och havre

Havre innehåller gluten. Men det gör även ris och majs och de klassas som glutenfria. Hur kommer det sig att dessa livsmedel klassa som glutenfria trots att de egentligen innehåller gluten?

Specifikt för havre ligger det till så här. Havre befinner sig på en annan genetisk gren än de som vi kallar för gluteninnehållande gryn. Det gör att gluteninnehållet också skiljer sig åt. Havre innehåller inte den potentiellt skadliga formen av gluten som påverkar personer med celiaki. Gluten innehåller ett protein vid namn gliadin. En specifik typ av gliadin, a-gliadin (alpha-gliadin) är det protein som personer med glutenintolerans reagerar mot. A-gliadin finns inte i havregryn vilket är anledningen till varför det sägs att det inte finns något gluten i havregryn.

Havregryn är alltså ”glutenfritt” om man fokuserar på a-gliadin men annars innehåller det gluten precis som andra växter ur gräsordningen.

Viktigt att tänka på är att det fortfarande finnas vissa personer som reagerar på havregryn precis som allergier mot andra sorters råvaror. Personer som lider av glutenkänslighet kan reagera mot andra delar av glutenet. Det gör att även om havre kan ses som glutenfritt så kan dessa personer ändå få negativa symtom.

På bilden nedan kan du se den genetiska ordningen i gräsfamiljen, lägg märke till att havre (engelska: oats) är på en egen genetisk gren separerat från vete, råg och korn.

Gluten i havregryn

Havregryn kan bli kontaminerat med gluten

Havregryn klassas som glutenfritt men där är en viktig aspekt att ta i beaktning för personer med glutenintolerans. Skillnaden mellan certifierat glutenfria havregryn och traditionella havregryn är att de behandlas på olika sätt under produktionen. Certifierat glutenfria havregryn hålls strikt isär från andra gluteninnehållande gryn för att det inte ska finnas en riska att gluten kan leta sig ner bland grynen. Maxgränsen för gluteninnehåll i produkter som är certifierat glutenfria går vid 20 ppm (parts per million)vilket motsvarar 1 mg/kg.

Med traditionella havregryn processas de i fabriker som även tar hand om andra gluteninnehållande gryn. Det finns därför en risk att lite rester av vete, råg eller korn skulle kunna råka följa med ner i förpackningen med havregryn. Därför bör inte personer med celiaki förlita sig på att havregrynen är helt glutenfria på grund av kontamineringsrisken.

Certifierat glutenfria havregryn kan du hitta här.

Havregrynsgröt

Havregryn innehåller, förutom en mindre komplex form av gluten än vete, råg och korn, även antinutrienter så som fytinsyra. Fytinsyra hindrar kroppen från att ta upp specifika mineraler. Det går dock att komma runt problemet med antinutrienter genom att förbereda havregrynen på rätt sätt. Genom att blötlägga havregrynen tillsammans med krossat bovete och en skvätt vassle neutraliseras fytinsyran och gör gröten mer lättsmält.

Mer om hur du tillagar havregrynsgröt med mer tillgänglig näring kan du läsa här

PS. Gilla Hälsa som livsstil på Facebook  och Instagram och glöm inte bort att anmäla dig till vårt nyhetsbrev.

Previous Older Entries

October 2017
M T W T F S S
« Sep    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031