Important vaccin video with Dr Lawrence Palevsky

Here’s another vaccin video – this time with Dr Lawrence Palevsky – a pediatrician with 30 years of experience. So this is a doctor with a lot of experience, that gives a big warning about vaccines.

And here you can find his website
https://www.northportwellnesscenter.com/practitioner/lawrence-palevsky/about

Artikel om karragenan

Det gäller att ha koll på alla tillsatser i mat – jag försöker låta bli citronsyra E330 som finns i väldigt mycket olika saker, inte bara mat, och karragenan är en annan tillsats att se upp med…  bättre att äta alger i naturlig form istället för förädlat som förtjockningsmedel…

http://www.vaken.se/varning-for-fortjockningsmedlet-karragenan-och-vad-det-kan-gora-med-din-tarmflora/#

Karragenan är en ”naturlig” livsmedelstillsats som härrör från rödalgerna Chondrus crispus (karragentång) och behandlas med en kemikalie för att neutralisera dess surhet. Den blev införd i livsmedelsindustrin på 1930-talet och är en populär ingrediens att tillsätta i livsmedel som ett förtjockningsmedel. Syftet är då att förbättra strukturen och lösligheten av andra ingredienser.Denna produkt har dock visat sig påverka tarmfloran negativt och i sin tur försvaga kroppens immunförsvar.

Den kemiska strukturen av karragenan kan innehålla upp till 40 procent svavelföreningar. Av detta skäl är den nedbrutna formen av karragenan inte tillåten för användning inom livsmedelsindustrin på grund av dess kända inflammatoriska effekter i djurförsök. När den naturliga formen av karragenan bryts ned, genom kontakt med en syra till exempel, blir svavelkomponenten av karragenan instabil och reaktiv.

Du kanske frågar dig, om en syra kan förändra den naturliga formen av karragenan så att det blir reaktiv. Skulle då inte magsyran framkalla denna effekt? Det är en viktig fråga som man tycker att den amerikanska Food and Drug Administration (FDA) redan borde ha besvarat (vilket de inte har).Karragenan har också angetts som en substans som i allmänhet betraktas som säker (GRAS), sedan 1973.

Karragenan försvagar immunförsvaret

Även andra biologiska mekanismer i kroppen kan störas av karragenan som t.ex. regleringen av bl.a. insulin och andra immunförsvarsrelaterade funktioner.

Karragenan liknar en naturligt förekommande sulfatförening i våra kroppar som arbetar med enzymfunktioner i våra tarmar. Med tillskott av karragenan kan normal cellfunktion och reglering ändras när normal aktivitet av våra egna enzymer blir hämmade.

Möjligen på grund av sin höga reaktivitet, kan karrageenan störa ett friskt immunsvar genom att förändra kroppens naturliga försvar med antikroppar. Antikroppar skickar varningssignaler till vårt immunförsvar om en främmande inkräktare har tagit sig in. En ohälsosam immunrespons kan leda till inflammation i mag-tarmkanalen och förorsaka en mängd problem.

Karragenan förändrar tarmfloran

På grund av variationer i människors tarmflora, eller bakterier som finns naturligt i tarmen, föreslår forskarna att tillsatsen karragenan kan orsaka inflammation genom att förändra den typ av bakterier som finns i mag-tarmkanalen. Symtom som förknippas med förändrade bakteriekoncentrationer i tarmen inkluderar inflammatoriska polyper och onormal vävnadstillväxt som kan vara tecken på ett mer allvarligt hälsoproblem.

Studier föreslår även att kroppen uppvisar samma svar på karragenan som den gör när man får en bakteriell infektion från bl.a. Salmonella.

Livsmedel som innehåller karragenan

Karragenan adderar inget näringsinnehåll eller smak till livsmedel övht. De flesta livsmedel som innehåller karragenan är de med låg fetthalt eller helt fettfria livsmedel som saknar tillverkarens önskade textur och viskositet.

Följande är en förteckning över livsmedelskällor som ofta innehåller karragenan.

Vilken av dessa nedan hittar du t.ex. i ditt eget kök?

• Mjölkprodukter, inklusive mandel, ris, soja och även kokosmjölk
• Kvarg
• Glass
• Yoghurt
• Färdig frysmat
• Organisk Juice
• Fryst pizza
• Påläggskött såsom skivad kalkon
• Konserverade soppor
• Gräddfil
• Bearbetade såser och dipmixer
• Modersmjölksersättning

Orginalartikel: NaturalNews

 

Artikel – Vitamin D är nyckeln till kroppens försvar

http://illvet.se/manniskan/halsa/vitamin-d-ar-nyckeln-till-kroppens-forsvar

En rad upptäckter visar nu att D-vitamin är avgörande för hälsan. Cancer, diabetes, MS, depression och barnlöshet kan uppkomma som en följd av brist på D-vitamin. Nyligen har forskare upptäckt att ­immunförsvaret inte kan aktiveras utan D-vitamin. Därmed har vitaminet tre centrala funktioner: reglering av immunförsvaret, reglering av cellväxten och reglering av hormonbalanser.

Solen kan skapa det, och fet fisk har det i sig, men vi får i oss alldeles, alldeles för lite. D-vitamin är en bristvara för de flesta människor på norra halvklotet. Över hälften av den brittiska och amerikanska befolkningen har för låga nivåer av D-vitamin, och mer än tio procent lider av uttalad D-vitaminbrist. I Sverige har en majoritet av befolkningen för låg nivå av D-vitamin, i varje fall under vinterhalvåret. Det är inte bra, för forskarna har efterhand funnit tungt vägande bevis för ett samband mellan D-vitaminbrist och risk för många sjukdomar och sjukdomstillstånd.

De senaste åren har en lång rad studier fått forskarna att spärra upp ögonen. D-vitamin har visat sig ge ett väsentligt skydd mot allt från cancer till infertilitet och psykisk sjukdom. Nyligen fick forskare vid Köpenhamns universitet helt avgörande insikter i hur vitaminet kan skydda oss mot sjukdom. Forskarna, med professor Carsten Geisler i spetsen, påvisade i en uppmärksammad undersökning att D-vitamin är essentiellt för immunförsvarets fronttrupp, T-cellerna.

Gen måste slås på med vitamin

Under lugna förhållanden simmar cellerna runt i blodet i ett passivt tillstånd av dvala, men så snart en inaktiv T-cell upptäcker en främmande kropp, fäller den ut en signalantenn för att bli aktiverad. Forskarna fann att en av de första antenner som T-cellen öppnar är en D-vitaminreceptor som binder D-vitaminet för att därmed slå på en viss gen, som väcker T-cellerna. Finns inte D-vitaminet i blodet, kommer T-cellen aldrig i gång.

”Det var en nyhet för oss att den gen som väcker T-cellerna ur deras dvala slås på, enbart när D-vitaminet är närvarande i vissa mängder”, berättar Geisler.

D-vitaminet fungerar alltså som ett slags batteri för T-cellerna och är en förutsättning för att de skall kunna mobilisera ett angrepp. Denna nya insikt fogar ännu en pusselbit till bilden av hur D-vitaminet verkar i vår kropp. Vitaminet bidrar också till att dämpa immunförsvaret, så att det inte löper amok, vilket kan leda till autoimmuna sjukdomar. De senaste åren har visat att vitaminet också kan hjälpa till att skydda mot både typ 1- och typ 2-diabetes, cancer, MS och psykiska sjukdomar som schizofreni och depression.

Det verkar inte finnas någon ände på D-vitaminets positiva egenskaper, men om det nu närmast är en mirakelmolekyl, som är involverad i så många allsidiga och livsviktiga funktioner, varför går då minst hälften av oss runt med för lite D-vitamin i blodet? Forskarna menar att den märkbara ökningen i D-vitaminbrist under de senaste åren delvis kan hänga ihop med de många varningarna för solstrålningen. För mycket sol kan orsaka hudcancer, men samtidigt tyder alltså mycket paradoxalt nog på att vi får för lite sol.

Solen är den bästa källan till D-vitamin

D-vitaminbrist är dock ett problem framför allt på vintern, för solljus är den suveränt största källan till D-vitamin. På sommaren räcker 20 minuters vistelse i solen varje dag för att ladda D-vitamindepåerna helt, och det motsvarar en dos på 250 mikrogram. För att uppnå samma mängd från andra källor än solen skulle man varje dag behöva få i sig ett kilo lax, 50 glas mjölk eller 50 multivitamintabletter – det är 50 gånger mer än den dagliga dos på fem mikrogram som många myndigheter rekommenderar att man äter.

Kan man då få för mycket D-vitamin? Några undersökningar har visat att det för en frisk person krävs dagliga intag på över 1000 mikrogram, innan det vållar kräkningar, huvudvärk eller hjärtproblem, men det behövs fler undersökningar som kan kartlägga möjliga biverkningar vid längre tids intag, och därför är myndigheterna försiktiga med sina rekommendationer. De många bevisen för D-vitaminets gynnsamma effekter har dock fått flera forskare att kräva en högre rekommenderad dos av vitaminet som kosttillskott. Carsten Geisler menar att man bör vara uppmärksam på befolkningens generella brist på D-vitamin.

”Vi vet ännu inte vad den optimala koncentrationen av D-vitamin i blodet är – alltså vilken mängd som behövs för att skydda oss maximalt mot infektioner och sjukdomar, men även friska per­soner kan ha nytta av ett förebyggande D-vitamintillskott”, säger han.

D-vitaminbrist ökar risken för autoimmuna sjukdomar som MS och reumatoid artrit.

Immunförsvaret är både vår vän och vår fiende. Verkar det för svagt eller för långsamt, blir vi sjuka av infektioner. Verkar det däremot för kraftigt och oprecist, kan det skada vår kropp, och vi kan utveckla allergi och autoimmuna sjukdomar. Man vet att D-vitamin har flera funktioner, som både stimulerar och hämmar immuncellernas aktivitet.

Bland annat stimulerar D-vitamin makrofager att bilda viktiga enzymer som dödar bakterier och aktiverar immunförsvarets T- och B-celler, när främmande kroppar skall övermannas. Vitaminet slår också på och av gener, som bestämmer om immunceller utvecklar angreppsfunktioner, om de utsöndrar vissa inflammations­molekyler och om de aktiverar andra celler.

Vitaminet ser alltså till att immunreaktioner effektivt kan oskadliggöra främmande kroppar, men omvänt förhindrar det också att immunförsvaret blint angriper kroppen. Man har hittat samband mellan D-vitaminbrist och större risk för sjukdomar som uppstår, när immunförsvaret angriper antingen nervceller (MS), insulinproducerande celler (typ 1-diabetes), led- och broskceller (reumatoid artrit), hudceller (barneksem och psoriasis) eller tarmceller (tarminflammationer).

D-vitamin har alltså en vital roll som regulator av immunförsvaret, och hos personer med låga nivåer av D-vitamin ses en större förekomst av både autoimmuna sjukdomar och av virusinfektioner, till exempel förkylningar och influensa, som immunförsvaret skall bekämpa.

Alla de viktiga cancersjukdomarna kan hänga ihop med D-vitaminbrist.

D-vitamin visar sig ha stort inflytande på cellväxt och cellförändringar, vilket gör det till ett värdefullt vapen mot cancer. Det har väckt forskarnas intresse, så att det under de senaste årtiondena har kommit en våg av övertygande undersökningar av sambandet mellan låg D-vitaminnivå och ökad risk för hela 17 olika cancersjukdomar, däribland bröst-, tarm-, njur-, prostata- och lungcancer. Samtidigt visar flera undersökningar att ett dagligt tillskott av D-vitamin på 25 mikrogram kan minska risken för lung-, bröst-, bukspottkörtel- och tjocktarmscancer med 40–75 procent.

D-vitamin stimulerar minst tre gener

Cancer beror på okontrollerad celldelning i kroppen, och D-vitaminet gör dagligen sitt bästa för att döda en massa av våra egna celler. Vitaminet stimulerar minst tre gener, som på olika tidpunkter kan stoppa celler i deras utveckling och se till att de begår programmerat självmord – antingen om de har blivit stressade, för gamla, infekterade av virus eller utsatta för DNA-skador. Hämning av cellväxt är dessutom en livsnödvändighet överallt i kroppen – både för att organen skall utvecklas korrekt i fostret, för att immunceller skall stoppa sin aggressivitet, för att ben och muskler skall bilda rätt strukturer och för att matsmältning och ämnesomsättning skall fungera optimalt. Ett underskott av D-vitamin kan störa dessa essentiella funktioner.

Vitaminet styr också cellväxt i huden. Psoriasis och barneksem är kroniska sjukdomar, som uppstår när hudceller utvecklas felaktigt. Det kan skapa lokal inflammation, men D-vitamin kan dämpa denna och återskapa cellstrukturen. Vitaminet används därför också i behandlingen av psoriasis.

Hormonbalansen påverkar allt i kroppen och är beroende av D-vitamin. Kanske avgör vitaminet till och med om vi kan få barn.

D-vitaminet säkrar balansen mellan våra hormonnivåer. För lite D-vitamin höjer nivån av vissa hormoner och sänker nivån av andra, och båda delar kan leda till sjukdom. Nya studier pekar dock på att vitaminet också har betydelse för om vi överhuvudtaget kan få barn.

Under 2008 visade två oberoende forskarlag från USA och Australien ett övertygande samband mellan brist på D-vitamin och kvinnors fruktsamhet respektive mäns spermakvalitet. I den ena studien hade över 90 procent av kvinnorna med ägglossningsproblem en låg D-vitaminnivå, och i den andra studien led 33 procent av männen med fertilitetsproblem av en uttalad D-vitaminbrist.

Man vet dock inte exakt vilka mekanismer som ligger bakom, men vissa faktorer tyder på att vitaminet är involverat i mognaden och utvecklingen av könscellerna. Många forskare fruktar nu att den utbredda bristen på D-vitamin kan vara en orsak till den stigande barnlösheten. Därför kan användning av D-vitamintillskott som behandling och förebyggande av barnlöshet vara ett bra och mindre riskfyllt alternativ till de gängse fertilitetsstimulerande metoderna.

D-vitamin påverkar hjärnans funktioner

Det är allmänt känt att D-vitamin är nödvändigt för upptaget av kalcium och därmed för att man inte skall drabbas av benskörhet eller engelska sjukan (rakit) med felaktig benutveckling som följd, men det har också visats att D-vitaminet inverkar på hjärnans funktioner. Vitaminet stimulerar växten av nervceller och bildningen av neurotransmittorer, vilket kan förklara sambandet mellan D-vitaminbrist och risken för utveckling av schizofreni. Vitaminet tros även ha en antidepressiv effekt genom att hämma inflammatoriska reaktioner och reglera kalciumbalansen i nervsystemet.

Nyligen visade två europeiska studier dessutom ett tydligt samband mellan D-vitaminbrist och försämrad inlärningsförmåga, som kan vara ett tidigt tecken på demens, till exempel Alzheimer. Ju lägre försökspersonernas D-vitaminnivå var, desto sämre resultat fick de i ett mentalt test. Personerna med den högsta D-vitaminnivån fick dubbelt så bra resultat som de med den lägsta nivån.

Psykisk sjukdom under lupp

Allt fler får diagnosen adhd och autism. Nu visar neurobiologisk forskning att flera psykiska sjukdomar kan bero på en koppling mellan ett stört immunsystem och hjärnans utveckling.

Svenska Dagbladet 15 december 2013 kl 17:04

Svenskar förknippar lycka med god psykisk hälsa, vilket anses som viktigare än kroppslig hälsa, god ekonomi, kul på jobbet och acceptabel stressnivå. Avsaknad av god psykisk hälsa innebär får man förmoda psykisk ohälsa.

Allt fler barn uppfyller diagnoskriterier för adhd eller autismspektrumtillstånd, vilket gång på gång har ansetts orimligt. Emellertid tycks kritikerna förbise att många andra sjukdomar som diabetes, allergier, astma, glutenintolerans, multipel skleros och inflammatoriska tarmsjukdomar också har skjutit i höjden. Samtliga orsakas av ett stört immunsystem – något som också kan gälla psykisk ohälsa.

Fram tills relativt nyligen ansåg man att psykiska sjukdomar orsakas av antingen mödrars försummelse, inre konflikter, feltänkande och felinlärning eller bara otur i genlotteriet. Men den neurobiologiska forskningen hittar i rask takt andra orsakssamband. Inte ens vi som är satta att behandla patienterna hinner med. Det förefaller som om flera av de tillstånd som vi traditionellt betecknar som psykiska sjukdomar har en immunologisk komponent. Det är inte första gången i historien som psykiska symtom har visat sig ha en grund i en kroppslig sjukdom. En gång i världen var syfilis en känd generator för psykos och demens, men sedan kom penicillinet och patienterna tillfrisknade.

Skammen över att ha en psykisk sjukdom har avtagit med åren, vilket illustreras av raden av självbiografier med patienternas egna berättelser. Nu senast var det Susannah Cahalans tur, en ung framgångsrik New York-journalist, som insjuknade i en psykossjukdom med hallucinationer och paranoia, vilket hon beskriver i sin bok ”Blackout – när min hjärna blev min fiende” (Massolit förlag, 2013).

Hennes symtom kom till en början smygande och tog sig uttryck i tilltagande misstänksamhet, irritabilitet, hallucinationer och så småningom epilepsi och förvirring. Men det var inte schizofreni hon hade drabbats av utan en autoimmun sjukdom, NMDA-receptorencefalit, där hennes eget immunsystem attackerade hjärnan och slog ut hennes förstånd. Det är en fängslande läsning om vägen in i och vägen ut ur galenskap. Behandlingen bestod i höga kortisondoser, immunoglobulin och filtrering av antikroppskomplex i blodet. I Cahalans fall uppgick notan till en miljon dollar – antagligen en billig behandling med tanke på att hon i dag är räddad.

NMDA-receptorencefalit är en nyupptäckt form av hjärninflammation. Den drabbar främst kvinnor som blir paranoida och personlighetsförändrade och de söker i första hand psykiatrisk vård. Andra typer av autoimmuna hjärninflammationer kan ha en annorlunda symtombild eller drabba andra åldersgrupper. Vad som förenar dem är att misstag sker i processen då kroppens immunceller ska identifiera andra celler som antingen sina egna eller främmande. Våra immunceller som har till uppgift att försvara oss mot infektioner löper amok och attackerar vår egen vävnad i stället. På detta sätt uppstår autoimmuna sjukdomar. Vid reumatoid artrit drabbas lederna, vid typ 1-diabetes insulinproducerande celler, vid vitiligo angrips i stället hudpigmentet och vid en NMDA-receptorencefalit angrips ett receptorprotein i hjärnan.

När en autoimmun process drabbar hjärnan kan den orsaka exempelvis psykos, tvångssymtom, anorexia och autismspektrumtillstånd. Det behöver inte alls vara ett så dramatiskt förlopp som vid NMDA-receptorencefalit. Utifrån undersökning av ryggmärgsvätska antas att cirka var femtonde patient med schizofrenidiagnos egentligen har en autoimmun sjukdom som bidrar till sjukdomsbilden. Tvångssymtom som till exempel rädsla för smitta eller upprepningsbeteenden som debuterar plötsligt och i kombination med ofrivilliga rörelser, separationsångest, anorexia och urinvägssymtom, kan också vara en återspegling av en autoimmun sjukdomsprocess i hjärnan.

Symtombilden, som kallas PANDAS eller PANS, sätts antagligen i gång av vanligt förekommande streptokock- eller mykoplasmainfektioner. Hos personer med en viss genetisk förutsättning kan infektionen leda till ett insjuknande som kan läka ut av sig självt men som också kan bli kroniskt om det lämnas obehandlat. Hos ungefär var femte vuxen person med tvångssyndrom har man kunnat identifiera antikroppar mot hjärnvävnad, vilket tyder på att tvångssyndrom kan vara förknippat med en autoimmun process.

Även vid autismspektrumtillstånd och schizofreni finns en ökad förekomst av antikroppar mot hjärnvävnad. Kopplingen mellan psykiatriska sjukdomar och autoimmuna sjukdomar manifesteras också genom att många autoimmuna sjukdomar är överrepresenterade hos personer med psykisk sjukdom, liksom hos deras nära släktingar. Men det är rimligt att anta att flertalet psykiatriska sjukdomar – som i näst intill samtliga fall definieras utifrån symtombild – har skilda uppkomstmekanismer.

I boken ”Infekterat beteende. Hur hjärna och immunsystem kommunicerar vid autism, schizofreni och depression” (Pavus Utbildning, 2013), beskriver neurobiologen Paul Patterson immunologiska mekanismer som påverkar psyket. Cytokiner – små proteiner som kommunicerar mellan celler i immunsystemet och hjärnan – ökar i aktivitet vid infektioner. När vi drabbas av en rejäl förkylning leder det till en ökad bildning av cytokiner i hjärnan och vi känner oss hängiga, ofokuserade och olustiga – ja just sjuka.

Kommunikationen sker via elektriska och kemiska impulser, förbi den så kal–lade blod-hjärn-barriären, en barriär som förr troddes vara ogenomtränglig men som snarare liknar en dörr på glänt. Cytokinernas mängd ökar också vid depression, och det finns studier som visar att vanliga antiinflammatoriska medel kan minska depressiva symtom. Svår psykosocial stress leder också till immunaktivering, vilket tydligt visar att interaktionen är ömsesidig.

Hos personer med autismspektrumtillstånd har man kunnat visa att immunsystemet i hjärnan är aktiverat. Det avspeglar sig både i en ökning av hjärnceller med immunliknande funktion och förhöjda nivåer av cytokiner i ryggmärgsvätskan. Immunsystemet är också involverat i att ansa onödiga kopplingar i nervsystemet – en viktig process i den normala hjärnans utveckling. Denna process är störd vid autismspektrumtillstånd, vilket innebär att immunsystemet kan ha stor betydelse även här.

Vi har exempelvis ett öppet inlärningsfönster när vi lätt kan lära oss tala. Senare i livet är det omöjligt att lära sig ett språk utan brytning eftersom de kopplingar i hjärnan som möjliggjorde en automatisk språkinlärning har tillbakabildats till förmån för andra områdens utveckling. Om dessa överflödiga kopplingar kvarstår kan det i sig förklara varför barn med autismspektrumtillstånd har i genomsnitt en något större hjärna än förväntat. Kopplingarna som normalt skulle ha tillbakabildats stör också kommunikationen mellan hjärncellerna och leder till en avvikande upplevelsevärld.

Det finns många faktorer som kan störa hjärnans utveckling. Patterson förklarar begreppet fetal programmering som beskriver hur moderns sviktande hälsa, exempelvis i form av fetma, infektioner, svält eller D-vitaminbrist, påverkar immunologiska mekanismer, utvecklingen av fostrets hjärna och barnets framtida hälsa.

Miljöfaktorer kan också samverka med vissa genvarianter och bidra till en kraftigt förhöjd risk för sjukdom. Exemplen är flera: kvinnor som var gravida under epidemin med spanska sjukan 1918 fick barn som i högre utsträckning än andra inte klarade av skolgång eller arbete och i ålderdomen oftare drabbades av hjärtsjukdomar och diabetes än andra. Låg födelsevikt är en känd riskfaktor för hjärtsjukdom och typ 2-diabetes, liksom för schizofreni.

Patterson går igenom epidemiologiska studier som visar på dessa samband. Under en sjumånadersperiod under andra världskriget svalt holländarna på grund av en hård matransonering under den tyska ockupationen. Barnen som föddes under perioden vägde därför mindre och i vuxen ålder utvecklade de schizofreni i en förhöjd omfattning. Men än mer remarkabelt är att barnbarnen till de svältande mödrarna också vägde mindre än förväntat vid födelsen, vilket förklaras av att den vuxna kvinnans äggceller utvecklats redan under fosterstadiet och ligger i vila fram till puberteten. Infektioner under graviditet, oavsett om det är från en parasit i kattens avföring som smittar oss när vi tömmer kattlådan eller en influensa orsakad av virus, leder till en förhöjd risk för en utveckling mot impulsivt beteende, schizofreni eller autismspektrumtillstånd hos barnet.

Och för att komplicera förhållandena ytterligare: även brist på stimulans av immunsystemet, orsakad av västvärldens överdrivna hygien och för lite kontakt med djur och natur, är förknippad med förhöjd risk för allergier och störd bakterieflora i tarmen. Vår glutenrika kost leder till magtarmproblem hos känsliga individer. En inflammerad tarmslemhinna ökar i sin tur genomsläppligheten för ämnen som kan aktivera immunsystemet. Ungefär vart fjärde barn med autismspektrumtillstånd har en tarmvägg med ökad genomsläpplighet och vid både schizofreni och autismspektrumtillstånd är nivåerna av antikroppar mot gluten förhöjda. Det finns rapporter om att vissa dieter kan minska symtom hos barn med autismspektrumtillstånd men hitintills är det endast vid adhd som dietbehandling bevisligen är effektiv.

Det finns alltså skäl att tro att den ökade förekomsten av autismspektrumtillstånd och adhd inte enbart beror på ökad benägenhet att ställa dessa diagnoser. Troligen samverkar en rad miljöfaktorer och en del är lättare åtgärdade än andra. Utifrån djurstudier vet man att D-vitaminbrist skadar fosterhjärnan. Trots detta faktum utfärdas inga adekvata riktlinjer om D-vitamintillskott till gravida kvinnor i Sverige, inte ens till högriskgrupperna. Priset kan vara en förhöjd risk för ohälsa hos barnet.

I dag vet vi att hjärna och immunsystem samverkar och att en genetisk sårbarhet parad med kända och okända miljöfaktorer påverkar vårt immunsystem. Framtiden får utvisa om vi kan parera riskerna och om vi alla – inte bara de välbärgade och välutbildade – går mot att bli ett psykiskt friskare och lyckligare folk.

Susanne Bejerot är psykiater, leg psykoterapeut och docent vid Karolinska institutet.

July 2020
M T W T F S S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031