Article from Ali Le Vere, about toxic chemicals in tattoos

I have posted about tattoos several times before, I don’t think it is a good idea to inject something in our bodies, not vaccines, not tattoo ink… I also heard recently from a breast cancer nurse that it was common to find tattoo colors in the lymph nodes, when they removed the lymph nodes from breast cancer patients, when they had tattoos… the lymph system recognize the color as a foreign thing in the body, and want to get rid of it…

Toxic Chemicals Found in Tattoos: Links to Autoimmune and Inflammatory Diseases

Tattooing is a long-standing human ritual that transcends historical and sociocultural boundaries, but more regulatory oversight is needed to ensure inks are not contaminated with dangerous chemical byproducts.

Debunking Tattoo Mythology: A Short History of The Tattooing Ritual

Tattoos represent a cultural rite of passage, a mode of self-expression, and a means of cultivating one’s unique identity (1). British captain, explorer, and navigator James Cook introduced the word tattoo into the European vernacular, as an amalgamation of the Polynesian word ‘ta’ to ‘strike something’ and the Tahitian word ‘tatau’ meaning ‘to mark something’ (2).

The historical use of tattoos extends back at least seven thousand years ago, as tattoos were discovered on the extremities of a mummy from that period found in Northern Chile (3). Also, the five thousand year-old mummified remains of Ötzi the Iceman were found to contain osteochondrosis, or abnormal bone growth, in body sites where tattoos were present (2). Pesapane and colleagues (2014) likewise note that documentation of tattoos dates back to records by Roman emperor Constantine the Great in 313 AD, Pope Hadrian 1 in 787 AD, and the Old Testament (2).

Historically, tattoos were used to demarcate group identity, to protect the internal body from the exterior world, as a symbol of religious indoctrination, and in branding rituals as a form of medieval punishment. As an example of tattoos signifying group affiliation, “Crusaders used mostly Christian motifs to ensure that they received a Christian funeral in case they died in a foreign country” (3). In Japan, on the other hand, criminals were branded with tattoos as a mark of social stigmatization from the eighteenth century onward, which led to the rise of a tattooed demographic called the Yakuza (3).

Although condemned as marks of defilement by monotheistic religions, tattoos were a venerated practice in ancient Egypt and Rome, and remained a secret practice in some Christian sects such as the Sanctuary of Loreto (2). Ocean expeditions of the eighteenth century heralded a resurgence in the popularity of the tattoo, as interaction of colonialists with local South Pacific cultures led to adoption of local tattoo motifs by the former, and the eventual replacement of native designs with European-themed tattoos (3).

In the nineteenth century, a veritable “tattoo mania” was embraced by elite aristocratic European social classes (2). Celebrity figures including Tsar Nicholas II, Sir Winston Churchill, and Empress Elisabeth of Austria all sported tattoos (2, 3). However, in the late nineteenth century, the law profession contributed to the demise of the traditional meanings of the tattoo in their attempts to “conclude from the physiognomy of the exterior appearance as to the moral standards or criminal intent of a person” (3). The public perception of tattoos was also influenced by the display of tattooed persons as elements in circuses and carnivals (3).

Today, popularity of tattooing once again soars, as studies have demonstrated that nearly a third of university students, and 80 million people in the United States, are tattooed (4, 5). With its origins in pre-industrial cultural traditions and supernatural mythology, tattooing and other body modifications have been a long-standing component of the human condition. Clearly, “Tattoos and piercings can no longer be regarded as destructive acts of self mutilation practiced by fringe groups” (1, p. 115).

Histologic Reactions Secondary to Tattoos

Although the age of moralizing tattoos as an indictment of character should be long passed, concerns linger over health implications. According to Wenzel and colleagues (2013), “Medical complications after tattooing are often seen by physicians, but are generally unknown to the public” (6, p. 138). Tattoos have been associated with “allergic, lichenoid, granulomatous, and pseudolymphomatous reactions or induction of skin diseases” (2, p. 145). Other localized skin diseases, including the autoimmune disorders lichen planus and psoriasis, as well as eczema and morphea, have also been induced by tattoos (7).

In one nationwide survey of German-speaking countries, for example, 67.5% of individuals with tattoos reported skin problems, 6% reported systemic reactions resulting from tattoos, with 1.3% reporting light sensitivity of the tattooed skin (8). The survey similarly revealed that chronic problems including burning, itching, erythema, papules, nodules, and eczema occurred in 6% of subjects (8). It is estimated that five million people in the United States have persistent skin problems secondary to tattoos, but data on toxicant-induced health problems related to tattoos has not been systematically collected (9).

According to Goldstein (1979), “The injection of any foreign material into the skin produces an inflammatory response, and some degree of necrosis, due to mechanical disruption of the tissue” (10, p. 896). Although this initial reaction normally subsides, subsequent sensitization reactions can occur along with mild fibrosis of the papillary dermis, meaning thickening and scarring of collagenous connective tissue (10).

In addition, perivascular infiltration of lymphocytes and macrophages, meaning migration of white blood cells of the immune system to sites around slightly dilated blood vessels, is also a feature of tattooed tissues (10). Various histological abnormalities can occur, such as foreign-body type or sarcoid type granulomatous formations, comprised of aggregates of macrophage cells known as histiocytes (10). Inflammatory infiltrates characterized by significant fibroplasia, or the growth of fibrous tissue, creating nodules known as dermatofibroma and keratoses can also occur (10).

Pathological skin pigmentation, known as cutaneous dyschromia, can likewise occur due to deposition of heavy metals such as bismuth and mercury in the basement membranes of sebaceous glands and sweat ducts (10).

Tattoo Safety: A Need For More Regulatory Oversight

Researchers state, “Tattoo inks are typically composed of negligibly soluble or insoluble pigments, dispersants in which the pigments are suspended and other additives for preservation or to alter the viscosity of the ink” (11). Although some contemporary inks can contain organic pigments, colored ink conventionally contains metals (12). Because other industrial applications of tattoo inks include paint and printing, they can harbor up to 10% impurities (9). Further, studies show that the “vast majority of tested tattoo inks contained significant amounts of NPs [nanoparticles],” which are associated with a litany of ill health effects (13).

A recent study published in the Journal of Hazardous Materials revealed that chemicals present in tattoo ink induced cytotoxicity (cell death), genotoxicity (DNA mutation), and adaptive stress response pathways (11).  Adaptive stress pathways are activated to restore cellular homeostasis, or balance, following damage incurred to cell structure, indicating that tattoo ink disrupts cellular integrity (34). Chemicals in tattoo ink can contribute to deleterious health outcomes by different modes, including binding of chemicals to enzymes and biological molecules and partitioning of chemicals into cell membranes (11).

Safety Hazards of Colored Inks

Because no color additives are approved for intradermal injection, no tattoo pigments are approved for use by the Food and Drug Administration (FDA). As articulated in a study by Arisa and Alster (2012), “The majority of tattoo ink is industrial-grade color intended for use as printer ink or automobile paint” (14).

Colored pigments, on the one hand, can decompose following light exposure into dangerous aromatic amines which are subsequently disseminated throughout the body and accumulate in lymphatic system, interfacing directly with components of the immune system (6). In a recent study, the levels of genotoxicity (DNA damage) and oxidative stress (inflammatory) pathways induced by red and yellow tattoo ink were particularly troublesome, as they generated the greatest response (11). Another study by Falconi and colleagues (2009) found that red tattoo ink significantly reduced viability of fibroblast cells, which are responsible for production of the extracellular matrix that provides the structural framework for tissues (15).

When exposed to natural or ultraviolet light, azo pigments contained within red and yellow inks have been demonstrated to emit hazardous compounds, and they also have been shown to contain the probable human carcinogen 3,3-dichlorobenzidine as an intermediary in their production (11). Furthermore, o-anisidine and 4-aminobiphenyl, aromatic amines within red ink, can elicit genotoxic effects, damaging genetic material after metabolic activation (11, 16). Other investigations have elucidated a connection between red tattoo ink, skin irritation, and tumors (6). In various studies, “Coincidental lesions such as sarcoidosis, B-cell lymphoma, pseudolymphoma, melanoma, basal cell carcinoma, non-Hodgkin’s lymphoma, and squamous cell carcinoma have also been reported to occur” (14).

Safety Hazards of Black Inks

However, black inks, which predominately consist of soot products, are also problematic (9). Carbon black in black ink is derived from the incomplete combustion of hydrocarbons, which accounts for its polycyclic aromatic hydrocarbon (PAH) content (17). PAHs represent ubiquitous pollutants derived from the burning of organic materials such as wood, petrol, oil, and coal, which elicit well-defined carcinogenic (cancer-causing), mutagenic (DNA-altering), and toxic effects (18).

Researchers state, “Chemical analysis revealed the presence of polycyclic aromatic hydrocarbons in the tested black tattoo ink at concentrations twice the recommended level” (11). In particular, the PAHs pyrene and fluoranthene were found at the highest levels, and the possible human carcinogen naphthalene was also detected (11). PAHs are capable of absorbing ultraviolet radiation from the sun and producing a cytotoxic reactive oxygen species (ROS), singlet oxygen, as a byproduct, which can result in cell death (6). In another study, 10 of 11 black inks tested had levels of PAH exceeding the concentration recommended by the European Council, and 100% of black inks analyzed had levels of the carcinogen benzo(a)pyrene exceeding safe limits (17).

One toxic ingredient found in black tattoo ink, hexachloro-1,3-butadiene (HCBD), is a byproduct of manufacturing processes for chlorinated solvents, and has a history of use as a fumigant or pesticide (9). It has been shown to perpetuate skin, kidney, and liver damage in rodent studies (19). 9-fluorenone, acquired from coal tar, has likewise been found in black tattoo ink and may cause phototoxic reactions, or chemically induced skin irritation following sunlight exposure (20, 21).

Hexamethylenetetramine, a preservative used in the manufacture of coatings, resins, rubber, and cosmetics, is another agent contained within some black tattoo inks (9). It releases formaldehyde, the xenobiotic toxic substance used to embalm corpses, which is associated with systemic autoimmune disease (22). It has likwewise been shown in the literature to cause respiratory allergies and contact dermatitis (9).

Particularly alarming is the occurrence of dibenzofuran (DBF) in black tattooing agents, which is derived from “the incomplete combustion of coal biomass, refuse, diesel fuel, and residual oil, as well as tobacco smoke” 9, p. 236). When polychlorinated, or attached to chlorine atoms, it belongs to a dangerous class of persistent organic pollutants called dioxin-like chemicals (9). Dioxin-like chemicals exert gastrointestinal, hepatic, and dermal toxicity and DBF can cause respiratory irritation (9).

Components of Tattoo Ink Linked to Autoimmunity and Mitochondrial Dysfunction

Another study found that all 14 commercially available black inks analyzed contained the softener dibutyl phthalate, a sensitizing agent which “acts directly on keratinocytes and can drive Th2 responses following skin exposure via induction of thymic stromal lymphopoietin gene expression” (9, p. 231). This is to say, dibutyl phthalate can facilitate expression of a gene that tips the immune system in the direction of Th2-dominant responses, which have been implicated in some autoimmune diseases including systemic lupus erythematosus (SLE) and Sjögren’s syndrome (23).

Other chemicals found within tattoos, such as formaldehyde, may induce autoimmunity by either inducing cell death, and exposing antigenic material within the cell against which the immune system may mount an attack, or by covalently binding to tissue and creating ‘neoantigens’ which incite immune responses (24, 25, 26).

Black inks likewise have been shown to induce production of reactive oxygen species (ROS) such as singlet oxygen or peroxyl radicals, which are free-radicals that can steal electrons from neighboring molecules and damage cell constituents (17). One study by Regensberger and colleagues (2010) found that in the presence of ultraviolet light, some black inks reduced activity of the energetic powerhouses of the cell, the mitochondria, of human dermal keratinocytes, the type of cell that predominates in the outermost layer of skin (27). Impaired mitochondrial activity has health implications since mitochondrial dysfunction is implicated in mood disorders, cardiovascular disease, diabetes, neurodegenerative disorders, chronic fatigue syndrome, fibromyalgia, migraine headaches, autoimmune diseases, and cancer (28).

Risk of Infection from Tattoos

Although professional tattooist organizations have improved hygienic standards, concerns about contagious exposure through tattooing remains (29). As articulated by Serup (2017), microbial pathogens such as hepatitis B (HBV), hepatitis C (HCV), and human immunodeficiency viruses (HIV) can be introduced, and “Severity of infection varies from minor to major, ultimately with life-threatening septicemia” (29, p. 30). People who are immunocompromised are often advised to refrain from tattooing (29).

Although sanitation measures are improving and risk of contracting infectious diseases from contaminated tattoo equipment has decreased, the inks themselves may harbor infectious microbes (30). Recent studies reveal that, despite 42% of products claiming sterility on their labels, 10% of unopened and 17% of previously used stock bottles of tattoo ink were contaminated with pathogenic bacteria, and that almost a third of products had leaking physical seals (31). Those inks marketed as nontoxic, which exclude alcohol and preservatives, possess greater risk of microbial contaminants, such as the Starbrite Colors tattoo inks which were removed from the market due to the presence of Pseudomonas aeruginosa and Acremonium mold (14).

How To Ensure Tattoo Safety

As an honored tradition, indelible art form, and means of forging individuation, it is incumbent upon the industry to guarantee safer options for tattoo ink. People should have the bodily autonomy to engage in tattooing practices without sacrificing their health.

For instance, vegetable-based inks, such as yellow pigments derived from turmeric, may represent a safer alternative, although they may need to be special ordered by the tattoo artist. Not dissimilar to cosmetics, the FDA has not traditionally enforced or regulated tattoo inks (32). Further, the level of transparency regarding ingredients is impeded by the proprietary nature of the tattoo inks sold by many manufacturers.

In addition, because the term non-toxic is not legally regulated, what is advertised as nontoxic ink may still contain deleterious ingredients, such as blue pigments derived from the neurotoxin aluminum and white pigments derived from titanium dioxide nanoparticles. The latter, for example, is not only classified as possessing carcinogenic properties by both the International Agency for Research on Cancer and the National Institute for Occupational Safety and Health, but also elicits oxidative damage that can cause immunogenicity, inflammation, genotoxicity, and problems with cell integrity (33).

Consumers should demand access to safer tattoo inks and also rally for more regulatory oversight not only in this domain, but in the realms of cosmetics and personal care products as well. Further, for those suffering from toxicity as a result of tattoos, natural regimens intended to support biotransformation and elimination may be indicated, and some individuals suffering overt heavy metal toxicity may need to undergo chelation protocols supervised by an environmental medicine physician.


1. Stirn, A. (2007). [“My body belongs to me”–cultural history and psychology of piercings and tattoos] [Article in German]. The Umsch, 64(2), 115-119.

2. Pesapane, F. et al. (2014). A short history of tattoo. Journal of the American Medical Association: Dermatology, 150(2), 145. doi:10.1001/jamadermatol.2013.8860

3. Schmid, S. (2013). Tattoos — An historical essay. Travel Medicine and Infectious Disease, 11(6), 444-447.

4. King, K.A., & Vidourek, R.A. (2013). Getting inked: tattoo and risky behavioral involvement among university students. Social Science, Journal, 50, 540-546.

5. Laumann, A.E., & Derick, A.J. (2006). Tattoos and body piercings in the United States: a national data set. Journal of the American Academy of Dermatology, 413-421.

6. Wenzel, S.M. et al. (2013). Adverse reactions after tattooing: review of the literature and comparison to results of a survey. Dermatology, 226, 138-147.

7. Khunger, N., Molpariya, A., & Khunger, A. (2016). Complications of tattoos and tattoo removal: stop and think before you ink. Journal of Cutaneous and Aesthetic Surgery, 8(1), 30-36.  doi: 10.4103/0974-2077.155072.

8. Klugl, I. et al. (2010). Incidence of health problems associated with tattooed skin: a nation-wide survey of German-speaking countries. Dermatology, 221, 43-50.

9. Lehner, K. et al. (2011). Black tattoo inks are a source of problematic substances such as dibutyl phthalate. Contact Dermatitis, 231-238.

10. Goldstein, A.P. (1979). VII. Histologic reactions in tattoos. Journal of Dermatology and Surgical Oncology, 5(11), 896-900.

11. Neale, P.A. et al. (2015). Bioanalytical evidence that chemicals in tattoo ink can induce adaptive stress responses. Journal of Hazardous Materials, 296, 192-200. doi: 10.1016/j.jhazmat.2015.04.051.

12. Bäumler, W. et al. (2000). Q-switch laser and tattoo pigments: first results of the chemical and photophysical analysis of 41 compounds. Laser Surgery Medicine, 13-21.

13. Høgsberg, T. et al. (2011). Tattoo inks in general usage contain nanoparticles. British Journal of Dermatology, 165(6), 1210-1218. doi: 10.1111/j.1365-2133.2011.10561.x.

14. Arisa, O.E., & Alster, T.S. (2012). Rising Concern over Cosmetic Tattoos. Dermatologic Survey,  38(3), 424–429. doi: 10.1111/j.1524-4725.2011.02202.x

15. Falconi, M. et al. (2009). Influence of a commercial tattoo ink on protein production in human fibroblasts. Archives of Dermatology Research, 539-547.

16. Oda, Y. (2004). Analysis of the involvement of human N-acetyltransferase 1 in the genotoxic activation of bladder carcinogenic arylamines using a SOS/umu assay system. Mutation Research: Fundamental and Molecular Mechanisms of Mutagenesis, 399-406.

17. Høgsberg, T. et al. (2013). Black tattoo inks induce reactive oxygen species production correlating with aggregation of pigment nanoparticles and product brand but not with the polycyclic aromatic hydrocarbon content. Experimental Dermatology, 464-469.

18. Abdel-Shafy, H.I., & Mansour, M.S.M. (2016). A review on polycyclic aromatic hydrocarbons: Source, environmental impact, effect on human health and remediation. Egyptian Journal of Petroleum, 25(1), 107-123.

19. Dubrat, P., & Gradiski, D. (1987). Percutaenous toxicity of hexachlorobutadiene. Acta Pharmacol Toxicol (Copenhagen), 43, 346-353.

20. Atsumi, T. et al. (1998). Cytotoxicity of photosensitizers camphorquinone and 9-fluorenone with visible light irradiation on a human submandibular-duct cell line in vitro. Archives of Oral Biology, 43, 73-81.

21. Okada, N. et al. (2008). Effects of visible light-irradiated camphorquinone and 9-fluorenone on murine oral mucosa. Dental Materials Journal, 27, 809-813.

22. Bigazzi, P.E. (1997). Autoimmunity caused by xenobiotics. Toxicology, 119, 1-21.

23. Ishida, H. et al. (1997). [An imbalance between Th1 and Th2-like cytokines in patients with autoimmune diseases–differential diagnosis between Th1 dominant autoimmune diseases and Th2 dominant autoimmune diseases]. Nixon Rinsho, 55(6), 1438-1443.

24. Pollard, K.M. (2012). Gender differences in autoimmunity associated with exposure to environmental factors. Journal of Autoimmunity, 38(2-3), J177–J186.

25. Germolec, D., Kono, D.H., Pfau, J.C. et al. (2012). Animal models used to examine the role of the environment in the deveopment of autoimmune disease: findings from an NIEHS expert panel workshop. Journal of Autoimmunity, 39(4), 285–293.

26. Griem, P. et al. (1998). Allergic and autoimmune reactions to xenobiotics: how do they arise? Immunology Today, 19(3), 133–141.

27. Regensburger, J. et al. (2010). Tattoo inks contain polycyclic aromatic hydrocarbons that additionally generate deleterious singlet oxygen. Experimental Dermatology, 19, 275-281.

28. Pieczenik, S.R., & Neustadt, J. (2007). Mitochondrial dysfunction and molecular pathways of disease. Experimental and Molecular Pathology, 83, 84-92.

29. Serup, J. (2017). Tattoo Infections, Personal Resistance, and Contagious Exposure through Tattooing. Current Problems in Dermatology, 52, 30-41. doi: 10.1159/000450777.

30. Bonadonna, L. (2015). Survey of studies on microbial contamination of marketed tattoo inks. Current Problems in Dermatology, 48, 190-195. doi: 10.1159/000369226.

31. Høgsberg, T. et al. (2013). Microbial status and product labelling of 58 original tattoo inks. Journal of the European Dermatology and Venereology, 27(1), 73-80. doi: 10.1111/j.1468-3083.2011.04359.x.

32. Ortiz, A.E., & Alster, T.S. (2012). Rising concern over cosmetic tattoos. Dermatologic Surgery, 38(3), 424-429.

33. Skocaj, M. et al. (2011). Titanium dioxide in our everyday life; is it safe? Radiology and Oncology, 45(4), 227-247.

34. Simmons, S.O. et al. (2009). Cellular stress response pathway system as a sentinel ensemble in toxicological screening. Toxicological Science, 111, 202-225.


Disclaimer: This article is not intended to provide medical advice, diagnosis or treatment. Views expressed here do not necessarily reflect those of GreenMedInfo or its staff.

En till artikel om kolesterol, från fethälsa…

Nån gång ska väl poletten trilla ner… det verkar sitta så bergfast i de flestas medvetanden att kolesterol är farligt – det är svårt att skifta ett sånt paradigm…
Här är blogginlägget från  Fet Hälsa

Tyst i medierna om ny LDL-studie!
juni 20, 2016

Det är faktiskt en världssensation att det s.k. onda kolesterolet egentligen inte är ont utan gott. En genomgång av 19 studier och publicerad i British Medical Journal visar att det onda kolesterolet LDL egentligen är gott och dessutom oerhört viktigt för att vi ska fungera. Det är knäpp tyst om detta i svenska medier förutom i Sydsvenskan som har en bra artikel.

På Fet Hälsa har vi vetat om att kolesterol är nyttigt och viktigt de senaste sju åren. Men varför skriver inte svenska medier om detta? Det s.k. ”onda” kolesterolet var ju den sista bastionen som nu har fallit. Det finns inget farligt med kolesterol och det är förstås idiotiskt av våra egna kroppar, lever och celler, att tillverka något som är farligt.  Naturligt fett är livsviktigt för oss och kolesterol är i högsta grad naturligt.

När ska vi börja forska och diskutera det som verkligen är farligt, nämligen alla sockerarter som finns i våra livsmedel? När ska vi börja diskutera hur och varför inflammatoriska tillstånd skapas i våra kroppar och som omvandlas till metabola folksjukdomar som diabetes typ 2, cancer och hjärt -kärlsjukdomar? Ja, jag vet att läkemedels och sjukvårdsindustrin skapar många jobb och att det kan vara dåligt för vår BNP om vi blir friskare alltför hastigt. Men det behövs förstås många jobb som informerar om hur vi blir friska av mat också. Kanske kan sjukvårdsindustrin byta fot.

Nedan är artikeln i Sydsvenskan skriven av Daniel Rydén.

”Det finns inget samband mellan halten av LDL-kolesterol i blodet och dödlighet i hjärt- kärlsjukdomar. Det visar en granskning av nitton genomförda studier på sammanlagt 68 000 människor över sextio år, som publiceras i British Medical Journal.
Kolesterol är ett fettliknande ämne som bildas i kroppen och har avgörande betydelse för cellernas funktion och andra biokemiska processer.
Länge har kolesterol beskyllts för att också orsaka hjärt- och kärlsjukdomar. Misstankarna har riktats mot den typ som kallas LDL och transporterar fett från levern ut i kroppen.
En ogrundad misstanke, enligt den nya studien.
– Sanningen har funnits där ute hela tiden: att hypotesen om kolesterol är fel, säger den brittiske läkaren Malcolm Kendrick, en av rapportens författare.
Hypotesen han talar om har vållat strid mellan forskare i mer än sextio år. Här är några historiska krutdurkar i det vetenskapliga kriget om fet mat och kolesterol:

1. Den riggade statistiken

När världens hjärtläkare höll kongress i Washington 1954 presenterade näringsforskaren Ancel Keys ett sensationellt samband. Ju högre fettkonsumtion desto fler hjärtinfarkter, visade statistik från sex europeiska länder.
Men: Keys hade bara valt ut de länder där statistiken stödde hans tes. När fler länder togs med försvann sambandet.

2. Den sjuke presidenten

När USA:s president Dwight Eisenhower fått en hjärtinfarkt hösten 1955 sa hans läkare Paul Dudley White i tv att det enbart berodde på fet kost.
Men: Eisenhower hade länge rökt fyra paket cigaretter om dagen, något som läkaren avfärdade som betydelselöst.

3. Den goda medelhavskosten

Ancel Keys hävdade 1958 att kostvanorna kring Medelhavet förebygger hjärtsjukdomar: olivolja, vitlök, tomater, grönsaker, fisk, skaldjur med mera. ”Medelhavskost” blev en trend som fortfarande har hälsobringande rykte.
Men: Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar är högre i Grekland än i Sverige och Finland, lika hög i Italien som i Danmark.

4. Den stora fettskräcken

I början av 1960-talet hade budskapet från kolesterolets fiender fått smörkonsumtionen att rasa i västvärlden. I Sverige varnade läkaren Haqvin Malmros för att äta ägg.
Men: Den mängd kolesterol vi får i oss med kosten är försumbar jämfört med vad kroppen själv producerar, sa läkaren Konrad Bloch när han 1964 fick Nobelpriset för sin forskning om kolesterol.

5. De fettsnåla kostråden

Våren 1968 lanserade Socialstyrelsen de första kostråden i Sverige. Dra ner på fettet, särskilt mättat fett, löd huvudpunkten.
Men: Forskarna var osäkra. ”Vi har ytterst lite att gå efter och när man utfärdar rekommendationer gör man det eftersom det inte kan skada”, medgav läkaren Kim Granér.

6. De luriga procenten

I januari 1984 publicerades en långtidsstudie av 3 806 amerikanska män. ”Risken för att dö i hjärtinfarkt minskar med 24 procent om man medicinerar mot högt kolesterol”, summerade forskarna.
Men: I gruppen som medicinerade hade 30 personer dött i hjärtinfarkt mellan 1973 och 1984, jämfört med 38 i kontrollgruppen. Eftersom varje grupp bestod av 1 900 personer var den verkliga riskökningen bara 0,4 procent – försumbar.

7. De nutida motdragen

2015 publicerade en forskargrupp i Cambridge sin analys av 22 tidigare studier som tillsammans omfattat 900 000 personer. Slutsats: En rad faktorer ökar risken för kärlsjukdomar (rökning, högt blodtryck, brist på motion, övervikt, hög alkoholkonsumtion, övervikt, ärftliga anlag, självupplevd stress och dålig ekonomi) – men fet mat hör inte till dem. Varken mättat eller omättat fett ökar risken.
Nu frias också det ”onda” LDL-kolesterolet. Åtminstone för sextioplussare. Rapportens huvudförfattare, läkaren Ulf Ravnskov, har i många år kritiserat hypotesen om kolesterolets farlighet.
– Våra resultat är tydliga: Äldre människor med höga LDL-nivåer lever längre och löper mindre risk att få infektionssjukdomar, säger kollegan Malcolm Kendrick.
Ingen räknar dock med att detta blir sista ordet i frågan.”

Dr Stig Bengmarks 12 hälso-budord

Det blir fler och fler läkare som har koll på det där med att kosten är viktig för vårt mående – Stig Bengmark är en av dom som haft koll på det länge… här är hans 12 budord:

  1. Begränsa/ta bort socker och sockerlikt: bröd, pizza, pasta, kokt ris, kokta rotfrukter i/ur kosten.
  2. Begränsa intaget av fruktsocker främst genom att utesluta kolsyrade drycker – läsk.
  3. Begränsa/ta bort mejerivaror ut kosten.
  4. Begränsa köttintag till mest vild fisk, och vilt. Undvik gris och begränsa nöt till högst 300 gr per vecka. Genom punkt 3 och 4 minskar Du radikalt ditt intag av långkedjiga fettsyror som skapar inflammation – speciellt de första timmarna efter fettrik måltid. Ät istället fetter med kortare kedjelängder speciellt kokos och avokadofetter.
  5. Begränsa/ta bort ur kosten all mat som någonsin blivit upphettad över 100 grader.
  6. Begränsa expositionen för bakteriegiftet endotoxin och omvärldsgifter/pesticider.
  7. Begränsa expositionen för läkemedel.
  8. Ta så långt möjligt bort inflammationsframkallande proteiner som kasein (mejerivaror), gluten (vete, råg och korn) och zein (majs) ur kosten.
  9. Låt majoriteten av din kost vara färska råa grönsaker och frukter med låg sockerhalt, men gärna högre fetthalt, färska eller torkade kryddor och teer som nedsätter inflammation (olivte, yerba mate-te och grönt te).
  10. Ät rikligt med växtprotein/fiber/antioxidant-rika sädeskorn, fröer, ärtor, bönor, linser, mandel och nötter.
  11. Tillför rikligt av vitamin D, omega-fett, gurkmeja och probiotika – anti-inflammationens fyra hörnpelare.
  12. Praktisera om möjligt dygnsfasta d.v.s. ingen mat efter kl 18.00 och före kl 12.00 nästa dag.

Stig Bengmark


Artikel om karragenan

Det gäller att ha koll på alla tillsatser i mat – jag försöker låta bli citronsyra E330 som finns i väldigt mycket olika saker, inte bara mat, och karragenan är en annan tillsats att se upp med…  bättre att äta alger i naturlig form istället för förädlat som förtjockningsmedel…

Karragenan är en ”naturlig” livsmedelstillsats som härrör från rödalgerna Chondrus crispus (karragentång) och behandlas med en kemikalie för att neutralisera dess surhet. Den blev införd i livsmedelsindustrin på 1930-talet och är en populär ingrediens att tillsätta i livsmedel som ett förtjockningsmedel. Syftet är då att förbättra strukturen och lösligheten av andra ingredienser.Denna produkt har dock visat sig påverka tarmfloran negativt och i sin tur försvaga kroppens immunförsvar.

Den kemiska strukturen av karragenan kan innehålla upp till 40 procent svavelföreningar. Av detta skäl är den nedbrutna formen av karragenan inte tillåten för användning inom livsmedelsindustrin på grund av dess kända inflammatoriska effekter i djurförsök. När den naturliga formen av karragenan bryts ned, genom kontakt med en syra till exempel, blir svavelkomponenten av karragenan instabil och reaktiv.

Du kanske frågar dig, om en syra kan förändra den naturliga formen av karragenan så att det blir reaktiv. Skulle då inte magsyran framkalla denna effekt? Det är en viktig fråga som man tycker att den amerikanska Food and Drug Administration (FDA) redan borde ha besvarat (vilket de inte har).Karragenan har också angetts som en substans som i allmänhet betraktas som säker (GRAS), sedan 1973.

Karragenan försvagar immunförsvaret

Även andra biologiska mekanismer i kroppen kan störas av karragenan som t.ex. regleringen av bl.a. insulin och andra immunförsvarsrelaterade funktioner.

Karragenan liknar en naturligt förekommande sulfatförening i våra kroppar som arbetar med enzymfunktioner i våra tarmar. Med tillskott av karragenan kan normal cellfunktion och reglering ändras när normal aktivitet av våra egna enzymer blir hämmade.

Möjligen på grund av sin höga reaktivitet, kan karrageenan störa ett friskt immunsvar genom att förändra kroppens naturliga försvar med antikroppar. Antikroppar skickar varningssignaler till vårt immunförsvar om en främmande inkräktare har tagit sig in. En ohälsosam immunrespons kan leda till inflammation i mag-tarmkanalen och förorsaka en mängd problem.

Karragenan förändrar tarmfloran

På grund av variationer i människors tarmflora, eller bakterier som finns naturligt i tarmen, föreslår forskarna att tillsatsen karragenan kan orsaka inflammation genom att förändra den typ av bakterier som finns i mag-tarmkanalen. Symtom som förknippas med förändrade bakteriekoncentrationer i tarmen inkluderar inflammatoriska polyper och onormal vävnadstillväxt som kan vara tecken på ett mer allvarligt hälsoproblem.

Studier föreslår även att kroppen uppvisar samma svar på karragenan som den gör när man får en bakteriell infektion från bl.a. Salmonella.

Livsmedel som innehåller karragenan

Karragenan adderar inget näringsinnehåll eller smak till livsmedel övht. De flesta livsmedel som innehåller karragenan är de med låg fetthalt eller helt fettfria livsmedel som saknar tillverkarens önskade textur och viskositet.

Följande är en förteckning över livsmedelskällor som ofta innehåller karragenan.

Vilken av dessa nedan hittar du t.ex. i ditt eget kök?

• Mjölkprodukter, inklusive mandel, ris, soja och även kokosmjölk
• Kvarg
• Glass
• Yoghurt
• Färdig frysmat
• Organisk Juice
• Fryst pizza
• Påläggskött såsom skivad kalkon
• Konserverade soppor
• Gräddfil
• Bearbetade såser och dipmixer
• Modersmjölksersättning

Orginalartikel: NaturalNews


Anna Hallén: Argument för att slippa statiner

Jag delar det här blogginlägget från Anna Hallén, hon har samlat en massa bra information om varför man inte ska ta statiner….

Argument för att slippa statiner!

Här kommer lite:

Mycket bra sammanfattning av Uffe Ravnskov, Kolesterolmyter:

En dabattartikel signerad:
Uffe Ravnskov, med dr, docent, oberoende forskare, Lund
Karl E Arfors, professor, tidigare explorativ forskningschef Pharmacia AB
Christer Enkvist, f d landstingsöverläkare, tidigare medlem av SBU
Tore Scherstén, professor, tidigare huvudsekreterare i Statens medicinska forskningsråd
Ralf Sundberg, docent
Jørgen Vesti Nielsen, överläkare


Dr Stephanie Seneff:

Vill du lyssna i stället för att läsa. Ralf Sundberg föreläser:

Lite bilder från Uffe Ravnskov:

Vi börjar med biverkningarna.

Sen tittar vi på studierna som bevisar att kolesterol INTE är en riskfaktor hos varken äldre eller diabetiker.

Bild1Bild1Och hur ser det då ut om du får statiner onera om du inte får dessa? WOSCOPS tittade på friska med högt kolesterol. Du har alltid en ökad chans att inte dö på 0,4% med piller. OCH då får du biverkningarna på köpet. Och en ökad risk att dö i cancer.

CARE och 4S har andra förutsättningar. Läs och känn efter vad du tycker. Jag kommer aldrig att äta dessa piller. Aldrig!

Bild1Bild2Bild3Vad dör du av i stället med statiner? Ja det visade sig att 20 fler av 6000 högriskpatienter faktiskt klarade sig från att dö i hjärtinfarkt på grund av pillerna. Fast… det var 24 fler som dog av cancer. Så i jämförelse med kontrollgruppen dog alltså 4 fler MED medicin än utan.

Bild1Man har nu satt kolesterolvärdet så lågt att 100% av Norges män över 40 år skulle behöva statiner. är det rimligt att 100% av Norges män är så sjuka att de behöver medicin? Eller är värdet satt så lågt så företagen som säljer detta ska ha många kunder?

Bild1Och… bäst av allt. .. För varje mg% kolesterolet hade minskat, hade risken att dö i hjärtinfarkt ökat med 11%. Den tål att tänkas på.

Här är lite om vad Socialstyrelsen säger om kosten och diabetes:

Fördelar med högt kolesterol:

Vad gör då kolesterol i kroppen? Vilka är kolesterolets arbetsuppgifter?
1 Livsnödvändig byggnaddssten i alla celler
2 Byggnadssten till alla steroidhormoner, t ex kolesterol och våra könshormoner
3 Byggnadssten för att tillsammans med sol bygga vitamin D
4 Del i skyddet mot infektionssjukdomar
5 Byggnadsmaterial i gallvätska
6 Viktigt byggnadsmaterial i hjärnan och levern
7 Behövs för korrekt funktion av serotoninreceptorer i hjärnan
8 Behövs för korrekt funktion av T3-receptorer i kroppen
9 Såsom LDL-partikel är den en antioxidant

Och om vi, helt i avsaknad av en vacker titel efter lång utbildning, tittar på dessa funktioner så är det enkelt att förstå alla biverkningar av stationer.

Punkt 2 är sammankopplad med potensproblemen. Kroppen kan ju inte bygga testosteron. Vi tar ju bort byggnadsmaterialet.

Punkt 6 är kopplat till dimhjärna, glömska, yrsel…

Punkt 1 till all muskelvärk.

Punkt 4, 7, 8 och 9 vågar jag inte ens tänka på. Vem vill sänka dessa oerhört viktiga funktioner med en medicin som inte fungerar enligt forskningen?

”De är väl inte speciellt vanliga?”

Jo, det är de. Verkar till och med vara mycket vanliga. Det som är ovanligt är inrapporteringarna om biverkningar!

När man läser på bipcksedeln så står det om biverkningar: ”ovanliga” och mycket ovanliga”. 1 på 1000. 1 på 10 000. Osv.

Och sen när du pratar med gemeneman så har var och varannan dessa mycket ovanliga biverkningar. 
Hur kommer sig detta?
Det är faktiskt ditt och mitt fel. Och läkarnas fel. 
Hur många gånger har du råkat ut för en biverkning av en medicin?
Troligtvis flera gånger. Har du vid ALLA dessa fall rapporterat in detta till din läkare?
Jag har aldrig gjort det. 
Och har du sen följt upp så att läkaren verkligen har rapporterat detta till berörd partner?
Jag har aldrig hört om någon vän eller bakan som gjort detta.
Har jag varit med om att vänner och bekanta fått biverkningar? Japp.
Att de fått byta medicin för att de fått biverkningar? Japp.
Men då har läkaren bara bytt medicin – inte lämnat in en rapport.
Vilken han/hon ska!
Och vi med!
Så när du ser att det finns biverkningar på din medicin – stryk ordet ovanliga och mycket ovanliga. Så blir informationen mer sann din kommande verklighet.

Artikel: Kinesisk medicin – vad du bör veta om sötsaker

Om vi blir sugna på socker borde det räcka att äta morötter, sötpotatis och liknande rotfrukter – jag äter t o m väldigt lite ris numera, har nästan slutat, eftersom det är så blodsockerhöjande – vi behöver inget annat socker, vi äter alldeles för mycket konstiga sockerprodukter nuförtiden…

Traditionell kinesisk medicin: Vad du bör veta om sötsaker

Idag äter vi betydligt mer socker än förr. Socker intas i form av godis eller dolt i olika livsmedel. Vi anser att socker inte är bra för oss, och att det bör undvikas, men enligt traditionell kinesisk medicin betraktas sötsaker långt mer nyanserat.

Här är några saker som är bra att känna till om sötsaker:

Varje organsystem är kopplat till en speciell smak, som stärker systemet, men för mycket smak belastar det. Inom kinesisk medicin påverkar smaken av sötma magsäck och mjälte; kroppens matsmältningssystem.

Det är naturligt att längta efter något lite sött efter en måltid, eftersom den söta smaken fungerar som en matsmältare. Så en bit frukt eller en liten bit choklad hjälper dig att slappna av och smälta maten. Om du däremot äter för stora mängder av sötsaker så överbelastar det matsmältningsprocessen.

För mycket socker orsakar fukt

När matsmältningen är överbelastad med sötsaker resulterar det vanligtvis i ett tillstånd som inom traditionell kinesisk medicin kallas ”fukt”. Fukt innebär att matsmältningen blir ansträngd, och inte kan tillgodogöra sig vätskor som den ska. Din kropp behöver fukt, men när matsmältningsprocessen inte fungerar riktigt blir det för fuktigt och det resulterar i att fukten lägger sig ”i pölar”.

Problem som jästinfektioner, fotsvamp, urinvägsinfektioner, vätskeansamling, muntorsk och även överflödigt kroppsfett anses vara konsekvenser av kroppens fuktiga ”pölar”.

Det kan även uppstå andra negativa följder. Om fukten kvarstår en längre tid blir den också varm. I väst översätter man tillståndet till ”inflammation”. Sjukdomstillstånd såsom gikt, artrit, infektioner, bältros, IBS, och problem med bihålorna, anses vara tillstånd kopplade till fukt tillsammans med värme, enligt kinesisk medicin.

När du känner ett överdrivet, okontrollerat begär efter sötsaker kan det vara ett tecken på att din matsmältning är ansträngd. Tyvärr blir problemen värre om man ger efter för begäret.

Dessutom, ju sötare maten är desto mer fukt uppstår det i kroppen.

Ät rätt sorts sötsaker

Nu till de goda nyheterna, för något lätt sötat kan faktiskt vara närande eftersom det kan fylla kroppen med energi, blod och näringsämnen. Men du behöver bara lite av det lätt sötade och det ska vara av rätt sort.

Rätt sorts söta livsmedel är de som anses vara fullt söta. De värmer och är närande, och där innefattas långsamma kolhydrater, proteiner, ris, sötpotatis och rotfrukter.

”Tomma” sötsaker bör undvikas eller bara ätas i små mängder. De tenderar att vara ”kylande”. Till tomma sötsaker räknas enkla sockerarter, raffinerade kolhydrater, juice, honung, råsocker, konstgjorda sötningsmedel och frukt. Med undantag av frukt, kan de bara erbjuda tomma kalorier. De ger inte mycket näring och framkallar fukt.

Tyvärr så tenderar vi att längta efter onyttiga sötsaker som godis och söta bakverk när vår energinivå är låg. Men det är ”fullsötade” livsmedel som kroppen behöver för att tillfredsställa våra behov och få dem att försvinna för gott.

Artikeln publicerades ursprungligen på

Artikel om citronsyra E330 av Ulla Gabay

Man måste ha koll på alla möjliga tillsatser, bäst är ju att äta naturliga råvaror som inte har processats, och produkter som har en så kort ingredienslista som möjligt… och som Ulla påpekar, citronsyra finns även i KRAV-produkter, tyvärr…
och se upp med hudvård, rengöringsmedel osv också!

Citronsyrakänslighet har fått ny vind i mediaseglen. Ett vanligt symtom redan hos barn är svåra eksem, så kallat atopiskt. En kronisk inflammation i huden som vanligtvis behandlas med mjukgörande krämer, kortisonsalva och antibiotika. Nu vittnar alltfler om att de blivit symtomfria när de sanerat bort citronsyra från sin kost och miljö.

Text och foto: Ulla Gabay, journalist, författare och föreläsare | Läs mer av Ulla Gabay

Den 9 januari 2016 publicerade GP en artikel i ämnet med 9-åriga Thilda Glans som exempel. Efter att större delen av sitt liv haft kliande utslag, blev Thilda helt eksemfri på 3 veckor efter att citronsyra uteslutits. Hon hade då i åratal fått verkningslösa kortisonsalvor och mjukgörande salvor (vilka ofta innehåller citronsyra) av en hudläkare.

Livsmedelsverket behöver uppdatera sig

Både naturliga och syntetiska kemikalier kan vara giftiga. Den syntetiska citronsyra som används inom livsmedelsindustrin är en billig produkt (E330) framställd i laboratorier. Den används som surhetsreglerande medel samt för att motverka härskning och missfärgning. E330 är också vanligt i bl. a hudvård, rengöringsprodukter och läkemedel (ex Treo).

Frågan om allergiska reaktioner på citronsyran är inte ny, men sjukvården och Livsmedelsverket tar inte in vad människor upplever i sin vardag. Eller ens vad ny forskning kommit fram till.

Man kan inte vara allergisk mot naturlig citronsyra, eftersom det inte handlar om ett protein, skriver Livsmedelsverket. Och säger sig inte kunna avgöra, vad det beror på när alltfler påstår sig reagera på ämnet. Då borde ansvariga på verket uppdatera sig genom att läsa den schweiziska rapporten från 2013 på Funghi: the neglected allergenic sources (Svamp: de förbisedda allergikällorna).

I studien påpekas att det inom molekylärbiologin de två senaste decennierna varit tillåtet med kloning och produktion av hundratals rekombinanta proteiner (proteiner som reglerar genuttrycken). Ett område som samtidigt försett forskarna med en förståelse för de underliggande mekanismerna i immunförsvarets antikroppar IgE (kan skapa kraftiga inflammatoriska och allergiska reaktioner).

E330 är inte ett naturligt ämne

På Livsmedelsverkets sida understryker man att citronsyra är ett naturligt ämne i bär och frukt. Samt att det produceras naturligt i kroppen. Som vanligt hävdar verket E-ämnets säkerhet med att det är godkänt av EFSA och att det handlar om mycket små mängder. Helt utan hänsyn till ”cocktaileffekten”; den mängd du kan få i dig över en dag, genom att syran är en av livsmedelsindustrins mest använda tillsatser som antioxidant/konserveringsmedel. Förekommer även i KRAV-märkta varor!

Förmodligen är det inte den naturliga syran som är problemet vid överkänslighet, utan den artificiella som livsmedelsindustrin använder (ofta från Kina). Då tillsatsen är dyr att framställa från naturlig frukt, produceras den i stället av en sockerlösning/melass (ofta gjord på billig majs), till vilken tillsätts svampar av svartmögel. Samma svamp som angriper hus med förödande hälsoeffekter. Varför den skulle vara mindre hälsofarlig i mat övergår i alla fall mitt förstånd.

Svamparna producerar citronsyra när de äter sockret. Men det är inte det enda; under stress i en ovanlig miljö kan de även producera proteinmolekyler. Efter filtrering (risk för rester av mögelsporer finns) tillsätts först släckt kalk (frätande kalciumhydroxid E526) för att få ett salt, citrat, att fälla ut. Kalciumhydroxid E 526 framställs genom att vatten tillsätts kalciumoxid E 529. Kalciumhydroxid får enligt

Livsmedelsverket: ”användas utan mängdbegränsning till de flesta livsmedel, dock inte mer än vad som behövs, samt till barnmat.” För att omvandla citratet tillbaka till citronsyra behandlas det med svavelsyra. Hur äkta och säkert känns det mot en naturlig citron?

Livsmedelsindustrin gör som den brukar; ”går över ån för att hämta giftigt vatten”. Det går aldrig att ersätta naturens produkter med syntetiska kemikalier vår kropp inte känner igen!

Bättre info på sociala medier

I augusti förra året skrev GT om Rasmus Karlssons pappa som varnade för citronsyra i kosten. Familjens resa med sonens bollande mellan vårdcentraler, sjukhus och specialister är en stilstudie i hur många drabbade har det. Utan att bli ett dugg hjälpta av de läkemedel de får som behandling. Inte nog med att de enbart dämpar symtomen, de kan även förvärra eksemen. Förmodligen på grund av den svartmögelsvamp som ingår i E330, som finns i de flesta av de salvor som skrivs ut.

Som så vanligt nu för tiden var det på sociala medier som Mattias Karlsson hittade lösningen på sonens problem. All mat, dryck, schampo och tvättmedel som innehöll citronsyra sanerades bort. Efter ett tag behövde Rasmus inte längre läkarnas mediciner.

”Vi hör från konsumenter och ser på sociala medier att en del personer uppger att de reagerar på citronsyra. Det går inte att säga om intag av svartmögel orsakar allergi hos känsliga mögelallergiker. Rent forskningsmässigt finns det inte något samband. E330 eller citronsyra som det heter är något som har granskats och det har fastställts att det är säkert för människor”, säger Ylva Sjögren Bolin, kemist och allergiexpert på Livsmedelsverket, till GT.

Ingen försiktighetsprincip för kosten

Miljöbalken, Kap 2, § 3 runt den s.k. ”försiktighetsprincipen” avslutas med följande ord:

”Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Man kan undra varför Livsmedelsverket står utanför lagen om försiktighetsprincipen när det gäller hälsan. Verkets ”vetenskapliga evidens” är hur som helst inte mycket värd om de ansvariga inte ens ser till att vara uppdaterade på ny forskning. Följden blir att samtidigt som vi medborgare får betala deras ignorans med ökade kroniska sjukdomar (i allt yngre ålder) kommer hela vårdsystemet och statens sjukvårdsbudget att kollapsa inom en överskådlig framtid.

Hur länge till ska vi behöva söka hjälp hos dr Google, innan politiker och myndigheter tar itu med tsunamin av syntetiska kemikalier?

Fler E-nummer med inslag av citronsyra att se upp med på matförpackningar, utöver benämningarna Citronsyra och Citric Acid:

  • E 331 Natriumcitrater (antioxidationsmedel)
  • E 332 Kaliumcitrater (antioxidationsmedel)
  • E 333 Kalciumcitrater (antioxidationsmedel)
  • E 472c Mono- och diglyceriders citronsyraestrar (konsistensmedel)Äkta vara (

Text och foto: Ulla Gabay, journalist, författare och föreläsare | Läs mer av Ulla Gabay


GP-artikel: Allt fler tror att citronsyra ger allergi och eksem

Livsmedelsverket: Citronsyra

Funghi-studien: Fungi: the neglected allergenic sources (PubMed)

Göteborgs Universitet, Sahlgrenska Akademin: Produktion av rekombinanta proteiner

GT: Pappan varnar för citronsyra i kosten

Kemikaliecocktail bakom matintoleranser

Jag försöker laga mat från grunden, så gott det går – jag tror inte heller att det är bara gluten som ställer till det i våra kroppar – och de sk glutenfria produkterna som ska vara någon slags ersättning för pasta, bröd osv är ju tvättade på all näring och fibrer, så man mår sämre av att äta sånt.. man får verkligen fundera över vad man stoppar i sig, och vad det är gjort på – så naturligt och i så ren form som möjligt är bäst!

Det råder rena börsyran på hälsomarknaden. Men kostråden är ofta dåligt underbyggda och kraftigt förenklade. Detta har skapat en lönsam nisch av ”fri från-mat” inom livsmedelshandeln. Tyvärr är denna industrimat inte bättre än de lättprodukter som togs fram på 1980-talet för att ”rädda oss” från fetma och hjärt-kärlsjukdomar. Snarare spär den på problemen med matintoleranser.

Glutenhypen är bara ett exempel på ett växande kostsyndrom. Gluten är en kedja av små proteiner i sädesslag och andra gräsväxter som numera anklagas för allt från autism och matintolerans till diabetes, cancer och andra sjukdomar. Men bakgrunden är mer komplicerad än så. Nyare forskning pekar på en syntetisk kemikaliecocktail i botten på dagens anstormning av matintoleranser och andra kroniska sjuktillstånd.

Tyst celiaki

Glutenallergi som orsakar en akut reaktion av immunförsvaret är en överkänslighet mot spannmål och ska inte förväxlas med fullt utvecklad glutenintolerans som är en autoimmun sjukdom, celiaki. Dessutom talas det alltmer om ”tyst celiaki” NCGS (Non Celiac Gluten Sensitivity) som byggs upp under lång tid.

I Sverige är det svårt att få gehör för den tysta celiakin inom sjukvården. Men antalet patienter ökar som vittnar om att de blivit bättre av att ta bort gluten fast de testat negativt för celiaki. Det är bara att hoppas att fler svenska doktorer följer överläkaren Eric Ronges exempel att ta begreppet NCGS på allvar.

Läckande tarm

Enligt forskaren Aristo Vojdani, professor i neuroimmunologi, kan stress, infektioner, miljögifter och mixen av kemiska tillsatser i maten skada ett matsmältningsenzym (DPP IV) som påverkar kroppens immunreglering och som behövs för nedbrytningen av gluten och mjölk. Det ger då inflammation i tunntarmens slemhinna med dålig matsmältning samt vitamin- mineral- och blodbrist som följd. Det här sker ofta i tysthet och under många år innan symtom visar sig i form av magsmärtor, gasbildning, illamående, diarré/förstoppning, viktpåverkan, muskel- och ledvärk, trötthet, hyperaktivitet, depression och humörsvängningar.

Inflammationerna kan till slut göra hål i tarmslemhinnans fogar mellan cellerna, tight junctions. Syndromet kallas för ”läckande tarm” (Leaky Gut Syndrome), där mikroskopiska matrester, kemikalier och annat kan slinka igenom och gå direkt ut i blodomloppet och skapa antigener. Då matens proteiner påminner om de i vår egen vävnad kan immunförsvaret på sikt ta fel och attackera även den egna kroppens organ och orsaka autoimmuna tillstånd som MS, reumatism, diabetes, Alzheimers, samt sjukdomar i hjärta, kärl, bindväv, sköldkörteln, mage och tarm mm.

 ”Du får inte Alzheimers i 70-årsåldern, sjukdomen startar decennier tidigare genom att hjärnceller dör på grund av autoimmuna reaktioner”, säger professor Aristo Vojdani.

Kemikaliemix ger autoimmunitet

Det här är den linje som alltfler forskare slår in på inför ökningen av matintoleranser och andra kroniskt autoimmuna sjukdomar. Men för att över huvud taget kunna drabbas av celiaki måste det till en svag gen som kan triggas igång av alla de miljögifter och syntetiska kemikalier vi omges av i vardagen. Inte minst de från maten som träffar tarmslemhinnan direkt.

Läkaren och forskaren inom gastroenterologi (matsmältningssystemet), Alessio Fasano, som specialiserat sig på autoimmunitet och celiaki menar att gluten är ett ”gift” för alla, men att inte alla blir sjuka av det. Han poängterar att det endast är ett fåtal som har genförutsättningar att drabbas av celiaki. I stället pekar även Fasano på kemikalierna i maten bakom en inflammation i slemhinnan som på sikt kan leda till läckande tarm. Med en autoimmun matintolerans som följd.

Grundproblemet verkar alltså inte ligga hos vissa av de proteiner vi äter, utan snarare i den kemikaliecocktail vi får i oss. Som sedan gör att vi utvecklar olika matintoleranser och autoimmuna sjukdomar.

Effektivt konsumenttryck

De som drabbas av celiaki måste givetvis hålla sig helt ifrån gluten. Detsamma gäller för alla som eventuellt lider av en tyst glutenintolerans. Men att försöka dämpa en inflammation i tarmen med livsmedelshandelns fri från-produkter, fulla av tillsatta kemikalier, blir detsamma som att försöka släcka en brand med bensin.

I USA där debatten runt kostsyndromet fördjupats, har konsumenttrycket fått globala industrijättar som Kellogg, Nestle och General Mills att börja fasa ut syntetiska färg- och smakämnen i sina produkter. Konsumenttryck måste även sättas på svenska myndigheter och politiker runt kemikalietillsatserna i maten om inte folkhälsan ska knäckas helt.

Ulla Gabay

Inflammationdrivande mat kopplas till depression

Det är intressant att se att det kommer mer och mer såna här studier – det verkar ju som om alla är i stort sett överens om att dom “vita gifterna” är värst när det gäller att skapa inflammation (mjölk, socker, mjöl). Sen är det ju förstås individuellt vad man måste utesluta mer, och vad man borde lägga till mer av, men man kommer nog ganska långt på att ta bort mjölk, socker och mjöl…

Inflammationsdrivande mat kopplas till depression

En ny stor Harvard-studie kopplar samman risken för depression med inflammationsdrivande mat som sockrade drycker, vitt mjöl och margarin. En diet med bland annat vin, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker tycks däremot skydda mot inflammation.

En ständigt pågående och låggradig inflammation i kroppen har på senare år lyfts fram som en viktig orsak till hjärtsjukdomar, diabetes, stroke, cancer och demens.

Nu har forskare vid Harvard school of public health för första gången i en stor försöksstudie lyckats visa att den västerländska matens inflammatoriska verkan också tycks ha ett samband med vår allt sämre psykiska hälsa.

De kvinnor som konsumerade mycket sockrade drycker, vitt mjöl, rött kött och margarin löpte 29 till 41 procent större risk att drabbas av depression än de som åt mat som var mindre inflammationsdrivande.

Skyddande mot inflammation var bland annat vin i måttliga mängder, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker.

Sambandet var tydligast för den femtedel som åt mest eller minst av dieter som orsakar eller skyddar mot inflammation.

Forskarna betonar att inget enskilt livsmedel ensamt kan orsaka en depression. Det handlar om den samlade effekten av hela dieter och de lyfter särskilt fram nyttan av en traditionell medelhavskost.

Bakom studien, som publicerats i tidskriften Brain, behaviour and immunity, står flera av världens mest kända forskare på nutritionsområdet, däribland Harvardprofessorerna Walter Willett och Frank Hu.

– Det är viktigt att se på hela kostens relation till sjukdomar och inte bara på isolerade näringsämnen och livsmedel, förklarar huvudförfattaren och Harvardforskaren Michel Lucas i ett mejl till SvD.

Han betonar att resultaten sammanfaller med andra fynd kring relationen mellan mat och hälsa och att det ur ett folkhälsoperspektiv känns lugnande att det som är bra för kroppen också är bra för sinnet.

Studien är gjord inom ramen för Nurses’ Health Study som är en av världens största kostundersökningar.

Forskarna har i tolv år med start 1996 följt 43 685 kvinnor i åldern 50–77 år. Alla som behandlats för depression eller haft en sådan diagnos uteslöts vid studiens början för att lättare fastställa orsak och verkan. Därefter kartlades ätvanorna vid sex tillfällen samtidigt som blodprover togs för att spåra tecken på kronisk inflammation.

Under studien fick 2 594 kvinnor diagnosen depression och behandlades samtidigt med antidepressiva medel. När en bredare definition användes, med antingen diagnos eller behandling, steg antalet till 6 446.

Fetma är sedan tidigare kopplat till depression, men i den nya studien är effekten av inflammationsdrivande mat oberoende av kroppsvikt.

Intresset för låggradig kronisk inflammation väcktes på 1990-talet av Harvardprofessorn Paul Ridker. Insikten kom av att mindre än hälften av hans hjärtpatienter hade högt kolesterol och han såg i inflammation en alternativ förklaring till skador på blodkärl.

I dag bektraktas låggradig kronisk inflammation som en etablerad och viktig orsak både till hjärtsjukdomar och andra vanliga västerländska sjukdomar.

Det finns tidigare forskning som talar för en koppling mellan matvanor och depression, liksom mellan inflammation i kroppen och depression.

– Men det här är den första studien som samtidigt väger in matens inflammationsdrivande effekt, säger Bo H Jonsson, medicine doktor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och överläkare inom Norra Stockholms psykiatri.

– Jag ser att det finns ett samband mellan kost och depression. Jag har varit psykiater i 30 år och pratat med mina patienter om kosten de senaste tio åren. Min egen kliniska erfarenhet är att maten är viktig, åtminstone för en del patienter. Det finns en tydlig koppling till socker men även, tror jag, till typen av fett. Dessutom finns det forskning som tyder på att olika mineral- och vitaminbrister ibland har betydelse.

Bo Jonsson pekar på att det kommit flera stora epidemiologiska studier de senaste fyra åren. De har publicerats i ansedda tidskrifter och kopplingar har även setts till bipolär sjukdom och schizofreni liksom till adhd och, om än något mer kontroversiellt, till autism.

– Det finns förstås även svagheter i den aktuella studien. Forskarna pekar på ett orsakssamband, men det kan också, åtminstone till en del, gå i motsatt riktning, alltså att deprimerade tenderar att få ökad inflammation. Det är dessutom alltid svårt att kategorisera in människor inom ramen för ett fåtal dieter. I verkligheten är vi olika individer som dessutom har lite olika genetiska anlag, säger Bo Jonsson.

 7 jan, 2014

Artikel från Hemmets Journal om antiinflammatorisk mat

Jag tror verkligen på att den mat vi äter har stor betydelse för hur vi mår, här är en till artikel om det 🙂

Gunnel blev frisk med antiinflammatorisk mat!

Gunnel vägrade acceptera läkarnas dom – att hon skulle tvingas leva med ständig smärta resten av sitt liv. Med hjälp av antiinflammatorisk kost har hon nu lyckats bli både frisk och smärtfri. – Det går att läka sig själv!

Gunnel blev frisk med antiinflammatorisk kost.
– Jag älskar livet och är oerhört tacksam för allt som hänt mig, säger Gunnel Saric som fått ett helt nytt liv med hjälp av antiinflammatorisk kost.

Föräldrarna trodde att det var växtvärk som låg bakom smärtorna i flickans armar och ben. Men som vuxen förstod Gunnel att det var andra orsaker som låg bakom hennes ständiga inflammationer i muskler och leder.

– Fibromyalgi var min första dom. Sedan kom den ena diagnosen efter den andra.

– Ett tag var jag inlagd på sjukhus och i så dåligt skick att jag trodde att jag skulle dö, utbrister Gunnel Saric, 61 år.

När vi hälsar på hemma hos Gunnel för att prata om inflammationer och mat, är hon i full färd med att mixa en mossgrön fruktdrink i köket. Egentligen skulle hennes älskade dotter och tre barnbarn ha varit på besök, men förkylningar har satt krokben och Gunnel är för dagen ensam hemma i sin mysiga etta på Södermalm i Stockholm.

– Jag bor på 28 kvadratmeter och stortrivs. Jag har rensat bort allt jag inte behöver och gläds, framför allt åt utsikten över Hammarby sjö och Globen.

Idag kan Gunnel njuta av livet, men så låg det inte till för drygt 10 år sedan. Då hade hon som sagt hunnit få en fibromyalgidiagnos och drogs med muskelvärk i rygg, axlar, höfter och ben. En värk som ständigt flyttade på sig. 

– Ett tag trodde jag att det var det tidigare arbetet som servitris som orsakade smärtorna. Jag försökte lindra med smärtstillande tabletter, fast det hjälpte knappt, berättar hon. 


Skyhög feberGunnel blev frisk med antiinflammatorisk kost.

År 2000 arbetade Gunnel på ett dataföretag och kom nu in på en beteendevetenskaplig utbildning på Stockholms universitet. Under det andra studieåret pluggade hon på heltid och jobbade 70 procent, eftersom hon var för gammal för att få studiemedel.

Det var nu som febern och magvärken slog till. Gunnel hann bli inlagd tre gånger på sjukhus innan läkarna insåg vad hon råkat ut för. 

– Jag hade både skyhög feber och sänka. Till slut fick jag feberkramper och skrek när de klämde på min smärtande mage. Jag trodde att jag skulle dö.

– Äntligen förstod läkarna att hela tjocktarmen var inflammerad, att jag hade tarmsjukdomen ulcerös kolit. Jag pumpades full med starka mediciner som slutligen dämpade mitt skov.

Men nu blommade plötsligt fibromyalgivärken upp, mycket kraftigare än förr. Samtidigt drabbades Gunnel av besvärliga inflammationer i finger-, hand- och knäleder. Ovanpå det fick hon problem med sköldkörteln och svår trötthet.

Gunnel frågade läkarna varför hon hade drabbats av alla dessa besvär och varför hon led av ihållande smärta i kroppen. Men de hade ingen förklaring. Deras lösning var att hon skulle ta starka mediciner och tvingas leva med de kroniska sjukdomarna livet ut.

Gunnel är däremot envis och ville själv försöka hitta orsaken till sin dåliga hälsa. Dessutom ville hon veta hur hon skulle kunna lindra sina besvär utan mediciner, som gav henne svåra biverkningar.

– Min första insikt var att jag hade jobbat för hårt och inte lyssnat på min kropp, som inte orkade längre. 

– Jag hittade flera inspirerande böcker som handlade om kroppens självläkning, bland annat Den självläkande människan (Bokförlaget Forum) och Besegra din smärta (Telegram Bokförlag). Jag läste den ena boken efter den andra och har numera ett litet bibliotek här hemma!

Men det var inte slut på eländet. Plötsligt blev Gunnel uppsagd från sitt arbete på grund av nedskärningar. Gunnels föräldrar dog inom loppet av 1,5 år och mannen hon älskade försvann samtidigt ur hennes liv. Gunnel fick även problem med A-kassan och Försäkringskassan, vilket ledde till att hon tvingades lägga ner sitt företag där hon hade börjat arbeta som hälsocoach.

– Det var verkligen min tid av utmaningar, som visade sig stärka mig i slutändan. Idag är jag mycket stark och vågar möta rädslan på ett helt annat sätt.

– Det hade jag inte gjort om jag inte blivit sjuk, då hade jag bara gått i gamla fotspår. 


Tacksamheten är stor

Det var i den här vevan som Gunnel fick idén att skriva en bok. Min vän Smärtan (Ariton Förlag) blev resultatet och boken handlar om hennes resa till smärtlindring. Boken har medfört att Gunnel har studiecirklar och ger föreläsningar med inriktningen mat som medicin och hur man når smärtlindring. För det var maten som slutligen fick Gunnel att må bättre fysiskt. Även om fysiska, psykiska och andliga aspekter hänger ihop, menar hon.

– I början var jag mycket strikt med vad jag åt. Jag valde antiinflammatorisk och smärtlindrande mat och drog ner på kolhydrater med hjälp av en näringsterapeut.

– Bland annat uteslöt jag socker, mjölkprodukter, rött kött, alkohol och alla raffinerade sädesprodukter. 

– Numera äter jag mycket fisk, fågel och ägg. Jag väljer grönsaker och sallad istället för potatis. Quinoa äter jag till exempel både som gröt och som tillbehör till kött. 

– Utöver det började jag ta D-vitamin, krom, magnesium, selen och omega-3 för att komma i balans. Jag kokar också örter till te och äter mycket basisk mat.

Den nya kosten gav snart resultat och smärtan i kroppen minskade rejält. Gunnel besökte doktorn regelbundet och efter tre år upptäckte han till sin förvåning att inflammationen i tarmen var borta. Trots att Gunnel slängt medicinerna!

– Idag är jag inte lika strikt med maten längre. Men om jag slarvar och får i mig mjölkprodukter drabbas jag av ballongmage. 

– Äter jag å andra sidan socker eller vete, får jag betala priset efteråt genom att få värk. Jag kan också känna av lite värk om jag anstränger kroppen för mycket.

Varje morgon gör Gunnel Feldenkrais-övningar i sängen. Det är lugna rörelser som stabiliserar de små musklerna i kroppen. Dessutom gör hon qi gong, yoga och andningsövningar.

– Nuförtiden mår jag bra så länge jag sköter mig. Däremot orkar jag inte lika mycket som tidigare, jag utnyttjar bara 50 procent av min energi. 

– Jag har tagit ansvar för min hälsa och mitt liv. Tacksamheten är stor över att jag har lyckats självläka på naturlig väg. 

Gunnel blev frisk med antiinflammatorisk kost.
Gunnel är utbildad hälsocoach och börjar varje morgon med yoga och qi gong.


Immunologen: På två månader kan du se stora förändringar!

Immunologen Sanna Ehdin AnandalaSanna Ehdin Anandala är immunolog och forskar kring hur man stärker immunförsvaret och den självläkande kraften.


Hur farligt är det att ha pågående inflammationer i kroppen?

– Dagens stora hälsohot är den låggradiga, kroniska inflammationen som pågår i det tysta. Den uppstår på grund av att den moderna västerländska kosten är fel sammansatt, så att den ger ett ständigt påslag av inflammation i kroppen. Celler, blodådror och organ angrips i åratal utan att vi märker något, och så småningom uppenbarar sig olika sjukdomar. Jag kallar det för ”ohälsobomben” eftersom det drabbar allt fler. Men det positiva är att vi kan åtgärda det när vi vet orsaken.  


Vilka åkommor kan lindras genom att äta inflammationsdämpande mat?

– Rätt mat gör att vi blir mjukare i lederna och mindre stela i kroppen. Huden ser friskare ut och allergier avtar eller försvinner. Samtidigt minskar risken för hjärt-kärlsjukdom, Alzheimers sjukdom, astma, cancer, benskörhet, diabetes och andra åldersrelaterade sjukdomar som har inflammation som grund. 


Vilken mat kan skapa inflammationer?

– Mat som är näringsfattig, söt och fet, såsom socker, vetemjöl, chips och dåligt fett. Transfetter, industriellt härdat fett, är bland det mest inflammationsframkallande vi kan äta. 

– Fet snabbmat och mat med mycket socker ökar halterna av inflammatoriska ämnen i blodet under minst 3-4 timmar efter intaget. Gräddbakelser, godis, pommes frites och feta såser främjar alltså inflammation. Socker och fett minskar också blodkärlens förmåga att expandera och dras samman allt eftersom blodflödet ökar eller minskar.


Har det forskats kring antiinflammatorisk mat?

– Det finns mängder av forskning som visar på de starka positiva hälsoeffekterna av till exempel inflammationsdämpande kryddor som gurkmeja, vitlök, ingefära, chili och lök. Sjukdomar kan motverkas och även förbättras eller läka med hjälp av detta.

– Hur lång tid det tar att bli av med inflammationen beror på åldern och kroppens kondition. Men du får avsevärda skillnader på bara någon vecka och efter 2-3 månader bör du se stora förändringar. Räkna med ett år för alla genomgripande förändringar att ta plats.

– Inflammationsdämpande mat är bra för alla åldrar.

Previous Older Entries

July 2020