Artikel om LCHF från Åsa Österlund (publicerat hos Kostdoktorn), om ångest, ADD, aspergers osv

https://www.dietdoctor.com/se/vi-hoppas-att-vi-med-var-berattelse-kan-inspirera-fler-att-vaga-ta-steget-och-prova

”Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova”

1 september 2016 av i ADHD, Autism, Depression, Framgångshistorier

Detta är en fantastisk historia om psykisk ohälsa och hur LCHF kan påverka den positivt. Åsas familj led av problem med bl.a. depression, ångest, ADD och Aspergers. Efter att hon fick sin familj att börja med lågkolhydratkost förändrades saker och ting drastiskt:

Mejlet

Hej Andreas!

Jag har länge tänkt att det är dags för oss att berätta vår historia. För ett par månader sedan bad Birgitta Höglund mig att skriva ner vår berättelse så att hon kunde få dela den på sin facebooksida och på sin blogg. Den fick ett oerhört stort intresse så nu vill jag berätta även för dig så att ännu fler kan få ta del det.

Både jag och barnen tycker att det är viktigt att prata om hur stor skillnad kosten faktiskt kan göra för den psykiska hälsan och därför ska jag nu försöka berätta vår historia. En berättelse som inte handlar om övervikt och inte heller om diabetes. Det här är en berättelse som handlar om psykisk ohälsa, om ångest, depressioner, ADD och autism.

Jag och min man har fem barn, fyra killar födda 91, 93, 00 och 02, och en tjej född 95. Alla utom 93:an har NPF-diagnoser av olika slag. Dottern var den första att få sin diagnos, Asperger + ADD när hon var ca 11 år. 00:an fick diagnosen ADD när han var runt 11, 91:an fick sin ADD-diagnos för några år sedan, när han redan var vuxen, han hade även depression då. För två år sedan fick yngsta sonen diagnosen atypisk autism och selektiv mutism, vilket även 00:an fick samtidigt då han fick genomgå en ny utredning.

Det har varit en mångårig kamp för att få vardag och skola att fungera. Det har gått upp och ner genom åren. Perioder som varit förhållandevis lugna, perioder då man varit nära att drunkna.

Våren 2014 var vi på botten allihop. Dottern har hela livet haft mycket svår ångest, som även gav upphov till fysiska symptom som tex andnöd. Hon hade kämpat för att klara skolan, hade klarat grundskolan med nöd och näppe. Högstadiet gick hon i en aspergerklass. Det fungerade bättre än den vanliga skolan som inte hade fungerat alls, men det var ändå en kamp varje dag. Efteråt är hon besviken på att ingen av alla speciallärare, psykologer och läkare kunde se att hon förutom asperger och ADD, även hade svår depression, ångest och många fobier, bland annat social fobi. Våren 2014 var hon på väg att krascha fullständigt. Hon hade börjat få panikångestattacker, hon och jag blev ofta osams. Jag kände mig maktlös, visste inte hur jag skulle tackla hennes svårigheter. Hur mycket krav kunde jag ställa? Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Min trötthet och maktlöshet fick mig att bete mig som en idiot och jag sa saker jag absolut inte borde sagt.

Hon försökte börja på gymnasiet efter grundskolan, men det fungerade inte alls så hon hoppade av efter bara några veckor, trots att det var en aspergerskola. Hon orkade helt enkelt inte mer, hon var helt slutkörd efter nio års kämpande, satt nu hemma på heltid och kom aldrig ut. Hon träffade inga andra än familj och nära släkt, förutom en kontaktperson som var guld värd. Hon mådde nu så dåligt att hon knappt orkade göra det hon är intresserad av och vill hålla på med.

Äldste sonen har också lidit av en gnagande ångest hela livet, en ångest som med åren utvecklades till en allvarlig depression. Han klarade grundskola och gymnasium och komvux men det har varit mycket tufft. Våren 2014 gick han på folkhögskola andra året. Till en början verkade det som att det kunde vara vändningen, att han nu började må bättre. Men han var så skör och så känslig att minsta lilla motgång blev världens undergång. Och den här sista våren mådde han sämre än någonsin, orkade inte ta sig till lektionerna, låg mest i sängen och orkade inte gå upp. Vid några tillfällen gjorde han sig själv illa. Han såg bara en framtid då han alltid skulle må dåligt, alltid få kämpa och slåss mot demonerna. Han kände att han inte skulle orka leva så.

00:an, som fick sin ADD-diagnos när han var 11, var vid den här tidpunkten, pga olyckliga omständigheter, helt hemma från skolan, ett beslut vi tagit tillsammans med skolpersonal och rektor. Tills de hade möjlighet att lösa situationen var vår tanke att jag skulle undervisa honom lite hemma. Jag fick uppgifter varje vecka från skolan. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fixa det. Men jag hade strax före jul blivit tvungen att gå upp från halvtid och femskift till heltid-femskift. Det höll naturligtvis inte.

Samtidigt blev det jobbigare och jobbigare för yngsta sonen i skolan. Nu ville skolan ha en utredning på honom också. Och trots att vi vid det här laget genomfört så många utredningar att det blivit närmast rutin, så tar det ändå hårt på krafterna. Dessutom ville 00:ans skola att han skulle göra en ny utredning då de misstänkte att han hade mer åt det autistiska hållet. Så två utredningar skulle vi gå igenom på allt annat. Båda två fick diagnoserna Atypisk autism och selektiv mutism.

Min ork började nu tryta rejält. Jag kände mig så totalt maktlös. Jag visste inte längre vad jag skulle kunna göra för att hjälpa mina barn att må bra. Jag höll på att krascha helt. Hade ingen ork till någonting. Jag hade tidigare hållit på mycket i trädgården, något som innan skänkt mig stor psykisk återhämtning men som jag helt enkelt inte orkade med alls längre och jag lade det helt på is det här året. Blomsterrabatterna och grönsakslandet fick växa igen.

Men våren 2014 var också då allt började vända. Det började med att vi på mitt jobb fick genomgå en hälsoundersökning och fick ett par samtal med en hälsocoach. Jag kom att prata om det med ett par av killarna på min avdelning. Jag sa att jag skulle ju behöva gå ner minst 10 kg men att jag inte orkar bry mig. Jag hade något år innan varit med i viktväktarna, som arbetsplatsen sponsrade rejält och vi fick till och med gå på arbetstid, och lyckats gå ner nästan till min målvikt. Sen ledsnade jag på att räkna, väga och skriva, och att gå hungrig. Så ett år senare vägde jag lika mycket som innan. Men nu började killarna att prata om att jag skulle testa LCHF. Nej, absolut inte! Sa jag. Jag hade ju hört talas om den farliga dieten, där man skulle vräka i sig fett och inte fick äta grönsaker. Det kunde väl ingen vettig männsika tro på? Men de fortsatte att prata om LCHF, jag kom med alla de där vanliga argumenten; för mycket fett är farligt, särskilt mättat, hjärnan behöver kolhydrater, och så vidare. Men de kunde hela tiden komma med motargument och förklaringar. De hade svar på alla mina påståenden som mer och mer, och mycket motvilligt, övergick till nyfikna frågor. Till sist fick jag låna Matrevolutionen, läste den på rasterna, och sen hade jag glömt att det var min övervikt det hade handlat om från början (nu visste killarna hur mina barn mådde och det var egentligen av det skälet de ville få in mig på LCHF).

Den sommaren pratade vi mycket kost och hälsa hemma vid matbordet. Barnen var rätt skeptiska till en början men blev så småningom nyfikna, förutom 00:an som hoppade på det redan från början. Dottern, som är mycket intresserad av vilda djur och deras anatomi och hade rätt bra koll på olika djurarters föda, började se en logik i det här. Under sommaren prövade vi lite, det blev inte helt rätt och en hel del fusk, men efter sommarlovets slut, bestämde vi för att köra igång på allvar. Den hösten såg vi många föreläsningar och intervjuer på Kostdoktorn.se. Hela familjen tillsammans, utom 93:an som inte bor hemma och inte har varit så delaktig alls i det här. Istället för att titta på någon film, eller underhållningsprogram, lyssnade vi på historier om övervikt och diabetes. Vi lärde oss om den verkliga orsaken till hjärtsjukdom, om vad socker gör i kroppen och att mättat fett var nyttigt. Barnen visste snart mer om vad kolesterol är än vad de flesta läkare vet.

Redan efter några månader började vi alla märka skillnad. Framför allt 91:an och dottern. Ångesten som alltid hade funnits där försvann, likaså depressionen. De började bli glada, pigga och positiva inför en framtid som de tidigare inte såg att de hade. De började vilja och orka göra roliga saker, orkade börja ta tag i rutiner.

Dotterns resa har dock inte varit helt lätt. Hon blev ganska snart övertygad om att det här var rätt, och hon märkte också tidvis en stor skillnad, men till en början mådde hon väldigt väldigt dåligt. Hon som tidigare levt i stort sett på pasta, mackor, pannkakor och panpizza, hade ju inte längre något kvar som hon ”fick” äta. Hon har alltid haft stora problem med maten, framför allt med konsistenser, och det har varit få saker hon har kunnat äta. Det har krävt att jag lagat specialmat till henne. Hon trodde nu på LCHF och ville äta det, men det har krävts många långa samtal mellan henne och mig, för att försöka hitta alternativ som har fungerat.

Till en början var det mycket svårt att hitta nåt som gjorde henne mätt ordentligt och hon fick i sig alldeles för lite mat, och var enormt trött. Hon klarade inte av att äta så stora mängder åt gången, och inte så mycket av samma sak, så vi måste försöka hitta enkla mellanmål. Hon fick till en början äta ganska ofta. Äggmjölken blev en räddning. Hon har aldrig kunnat äta några som helst grönsaker, men så småningom vågade hon prova vitkål, det gick bra, och ganska snart började hon att tycka det var gott, riktigt gott. Hon äter fortfarande inte mer grönsaker än vitkål, men vill försöka lära sig.

Pizza var en av hennes favoriträtter, en av få saker hon tyckte om alls, så det var ju lite jobbigt att inte få äta det. Men så provade vi Birgittas pizzabotten med halloumiost, det blev en höjdare. Vad lycklig hon var när det gick att göra en pizza, som hon till och med tyckte var godare än originalet. Nu har vi börjat hitta bra mat som fungerar för henne och hon börjar så sakteliga tycka om mer och mer. Plötsligt har hon, liksom äldsta sonen, börjat se mat som något bra och positivt, som en vän och inte som något ångestfyllt.

Idag mår vi väldigt bra, men jobbar hela tiden på att förbättra hälsan. Ångest och depression hos barnen är i det närmaste helt borta, men det kan komma tillbaka om de äter fel saker, som tex socker, då kommer ångesten. Men nu vet de vad det beror på och det är lättare att hantera, och så vet de att de mår bra igen om de äter bra. Vi fortsätter att prova oss fram till vad som fungerar och inte. Sötningsmedel är det ingen som mår bra av, hellre sötar vi med små mängder honung, lite frukt eller något annat mer naturligt, men inte så ofta. För mycket grädde mår de inte så bra av heller, särskilt inte som en egen rätt, tex grädde och bär, det får vi inte äta allt för ofta. Även för mycket mandelmjöl kan vi märka av. Vi har också lagt till D-vitamin och Omega-3 tillskott, även om vi på senare tid har varit allt för slarviga med det. Jag och dottern provar nu också mejerifritt då framförallt dottern har märkt att hon mår dåligt av mejerier. Jag känner också att jag mår ännu mycket bättre utan.

Dottern har nu börjat få in ordentliga rutiner i sin vardag, hon är fortfarande hemma men hon arbetar mycket flitigt på sina serieromaner som hon ritar och skriver på datorn. Hon har börjat hålla ordning och städa och tar hand om sin lilla dvärgpudel Nala. 91:an som tidigare har varit svår att få att hjälpa till med saker, tar nu ett mycket stort ansvar här hemma. Han hjälper sin syster med att komma ut på promenader med hunden, hjälper till att fixa mat när jag inte är hemma, hjälper mig mycket med alla hönsen och kaninerna. De har också börjat bli intresserade av att motionera och träna, något som tidigare har varit helt otänkbart.

Men hur åt vi innan då? Egentligen inte speciellt dåligt. Inte efter vad man trodde var bra då. Jag har alltid tyckt om att laga mat, och att prova nya rätter. Visst använde jag en del hel- och halvfabrikat för att det var smidigt och gick snabbt, men lagade ändå det mesta själv. Ja, vi använde margarin, mest för att det var billigt, smör var en lyxvara man kunde unna sig ibland. Matlagningsgrädde, ja, men för att det var så bra hållbarhet på det, vilket var en stor fördel då jag oftast storhandlade. Förutom under den korta period med viktväktarna, har jag egentligen aldrig trott att riktigt smör eller grädde skulle vara farligt, men gick väl på det att det handlade om att vi åt för mycket fett i förhållande till hur mycket man rörde sig. Godis på lördagar, sällan någon annan gång, popcorn på fredagar. Chips och läsk bara sällan, inte ens en gång i månaden. Frukosten var väl ingen höjdare, särskilt inte för barnen, men det var sånt som de flesta åt, fil (inte lättfil, inte ens när jag åt vv-mat åt jag lättfil. Fil ska vara tjock, krämig och syrlig, annars är den äcklig!), eller jordgubbsyoghurt med flingor. Försökte undvika de allra sötaste flingorna, men när jag läste på förpackningen och insåg att skillnaden på sockerhalt i chokladflingorna och de ”nyttiga” special K inte var särskilt stor, var det svårt att motivera att de inte skulle få dem. Vi åt alltså en ganska normal kost, och jag tror, bättre än många.

Ingen av oss har haft något större sockerberoende och det är nog en anledning till att det ändå har gått relativt lätt att ställa om kosten. Det och kunskap! Jag har läst och läst, blivit nördigt intresserad (ja, jag har lite sådana drag jag med…) och lärt mig så mycket om kost och hälsa att övertygelsen om att det här är rätt är hundra procentig. Att jag relativt lätt fick med barnen berodde nog också på att de var så långt ner på botten att de lika gärna kunde prova vad som helst.

Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova.
Mvh Åsa Österlund med familj

LCHF vid npf, adhd, add, aspergers och autism – blogg från Birgitta Höglund

Jag följer en del bloggar om mat och hälsa, bl a Birgitta Höglunds blogg, här har hon fått en berättelse från Åsa Österlund, som jag också vill dela med mig av:

https://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2016/05/01/lchf-vid-npf-som-adhd-add-asperger-och-autism/

Mat som medicin

Idag delar jag med mig av en mycket läsvärd, rörande och inspirerande berättelse från en av mina läsare, Åsa Österlund.

Här följer Åsas och hennes barns egna ord om sitt nya liv med naturlig LCHF-kost.

Dela gärna berättelsen vidare, så fler får chansen att använda maten som medicin❤

”För några veckor sedan berättade jag i facebook-gruppen ”Lchf-Tips, pepp och recept!” om min son som har ADD  och har haft svår ångest och depression, och som nu efter två år med LCHF äntligen mår så bra att han ska försöka ta körkort.

Jag berättade att han träffade en läkare vid psykiatrin för att kunna få läkarintyg för körkortstillstånd, och att läkaren efter en stunds samtal med sonen ansåg att han kunde ta bort diagnosen eftersom han inte längre uppfyllde kriterierna för ADD.
Läkaren frågade också vad han hade gjort som orsakat att han nu mådde så bra och inte längre kände av vare sig ångest eller depression, varpå sonen svarade, lite försiktigt, att han slutat äta socker. Han vågade tyvärr inte säga att han åt LCHF, men läkaren var mycket positiv till detta och sa att det här måste han ta med sig till sina kollegor. Han sa också att de nog måste börja ta det här med kosten på större allvar. Vi kunde aldrig drömma om att vår ”lilla” historia skulle väcka ett sådant enormt intresse som det gjorde.

Birgitta frågade om hon fick dela vår berättelse även på sin fb-sida och även där blev responsen enorm. Därför frågade hon om hon även fick berätta vår historia på sin blogg, vilket är en stor ära, och om jag skulle ville utveckla den lite mer. Både jag och barnen tycker också att det är viktigt att prata om hur stor skillnad kosten faktiskt kan göra för den psykiska hälsan och därför ska jag nu försöka berätta vår historia. En berättelse som inte handlar om övervikt och inte heller om diabetes. Det här är en berättelse som handlar om psykisk ohälsa, om ångest, depressioner, ADD och autism.

Jag och min man har fem barn, fyra killar födda 91, 93, 00 och 02, och en tjej född 95. Alla utom 93:an har NPF-diagnoser av olika slag. Dottern var den första att få sin diagnos, Asperger + ADD när hon var ca 11 år. 00:an fick diagnosen ADD när han var runt 11, 91:an som historien om körkortstillståndet handlar om, fick sin ADD-diagnos för några år sedan, när han redan var vuxen, han hade även depression då. För två år sedan fick yngsta sonen diagnosen atypisk autism och selektiv mutism, vilket även 00:an fick samtidigt då han fick genomgå en ny utredning.
Det har varit en mångårig kamp för att få vardag och skola att fungera.  Det har gått upp och ner genom åren. Perioder som varit förhållande vis lugna, perioder då man varit nära att drunkna.

Våren 2014 var vi på botten allihop. Dottern har hela livet haft mycket svår ångest, som även gav upphov till fysiska symptom som t ex andnöd. Hon hade kämpat för att klara skolan, hade klarat grundskolan med nöd och näppe. Högstadiet gick hon i en aspergerklass. Det fungerade bättre än den vanliga skolan som inte hade fungerat alls, men det var ändå en kamp varje dag. Efteråt är hon besviken på att ingen av alla speciallärare, psykologer och läkare kunde se att hon förutom asperger och ADD, även hade svår depression, ångest och många fobier, bland annat social fobi. Våren 2014 var hon på väg att krascha fullständigt. Hon hade börjat få panikångestattacker, hon och jag blev ofta osams. Jag kände mig maktlös, visste inte hur jag skulle tackla hennes svårigheter. Hur mycket krav kunde jag ställa? Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Min trötthet och maktlöshet fick mig att bete mig som en idiot och jag sa saker jag absolut inte borde sagt.

Hon försökte börja på gymnasiet efter grundskolan, men det fungerade inte alls så hon hoppade av efter bara några veckor, trots att det var en aspergerskola. Hon orkade helt enkelt inte mer, hon var helt slutkörd efter nio års kämpande, satt nu hemma på heltid och kom aldrig ut. Hon träffade inga andra än familj och nära släkt, förutom en kontaktperson som var guld värd. Hon mådde nu så dåligt att hon knappt orkade göra det hon är intresserad av och vill hålla på med.

Äldste sonen har också lidit av en gnagande ångest hela livet, en ångest som med åren utvecklades till en allvarlig depression. Han klarade grundskola och gymnasium och komvux men det har varit mycket tufft. Våren 2014 gick han på folkhögskola andra året. Till en början verkade det som att det kunde vara vändningen, att han nu började må bättre. Men han var så skör och så känslig att minsta lilla motgång blev världens undergång. Och den här sista våren mådde han sämre än någonsin, orkade inte ta sig till lektionerna, låg mest i sängen och orkade inte gå upp. Vid några tillfällen gjorde han sig själv illa. Han såg bara en framtid då han alltid skulle må dåligt, alltid få kämpa och slåss mot demonerna. Han kände att han inte skulle orka leva så.

00:an, som fick sin ADD-diagnos när han var 11, var vid den här tidpunkten, pga olyckliga omständigheter, helt hemma från skolan, ett beslut vi tagit tillsammans med skolpersonal och rektor. Tills de hade möjlighet att lösa situationen var vår tanke att jag skulle undervisa honom lite hemma. Jag fick uppgifter varje vecka från skolan. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fixa det. Men jag hade strax före jul blivit tvungen att gå upp från halvtid och femskift till heltid-femskift. Det höll naturligtvis inte.
Samtidigt blev det jobbigare och jobbigare för yngsta sonen i skolan. Nu ville skolan ha en utredning på honom också. Och trots att vi vid det här laget genomfört så många utredningar att det blivit närmast rutin, så tar det ändå hårt på krafterna. Dessutom ville 00:ans skola att han skulle göra en ny utredning då de misstänkte att han hade mer åt det autistiska hållet. Så två utredningar skulle vi gå igenom på allt annat. Båda två fick diagnoserna Atypisk autism och selektiv mutism.

Min ork började nu tryta rejält. Jag kände mig så totalt maktlös. Jag visste inte längre vad jag skulle kunna göra för att hjälpa mina barn att må bra. Jag höll på att krascha helt. Hade ingen ork till någonting. Jag hade tidigare hållit på mycket i trädgården, något som innan skänkt mig stor psykisk återhämtning men som jag helt enkelt inte orkade med alls längre och jag lade det helt på is det här året. Blomsterrabatterna och grönsakslandet fick växa igen.
Men våren 2014 var också då allt började vända. Det började med att vi på mitt jobb fick genomgå en hälsoundersökning och fick ett par samtal med en hälsocoach. Jag kom att prata om det med ett par av killarna på min avdelning. Jag sa att jag skulle ju behöva gå ner minst 10kg men att jag inte orkar bry mig.

Jag hade något år innan varit med i viktväktarna, som arbetsplatsen sponsrade rejält och vi fick till och med gå på arbetstid, och lyckats gå ner nästan till min målvikt. Sen ledsnade jag på att räkna, väga och skriva, och att gå hungrig. Så ett år senare vägde jag lika mycket som innan. Men nu började killarna att prata om att jag skulle testa LCHF. Nej, absolut inte! Sa jag. Jag hade ju hört talas om den farliga dieten, där man skulle vräka i sig fett och inte fick äta grönsaker. Det kunde väl ingen vettig människa tro på? Men de fortsatte att prata om LCHF, jag kom med alla de där vanliga argumenten; för mycket fett är farligt, särskilt mättat, hjärnan behöver kolhydrater, och så vidare. Men de kunde hela tiden komma med motargument och förklaringar. De hade svar på alla mina påståenden som mer och mer, och mycket motvilligt, övergick till nyfikna frågor.

Till sist fick jag låna Matrevolutionen (av Andreas Eenfeldt), läste den på rasterna, och sen hade jag glömt att det var min övervikt det hade handlat om från början (nu visste killarna hur mina barn mådde och det var egentligen av det skälet de ville få in mig på LCHF).
Den sommaren pratade vi mycket kost och hälsa hemma vid matbordet. Barnen var rätt skeptiska till en början men blev så småningom nyfikna, förutom 00:an som hoppade på det redan från början. Dottern, som är mycket intresserad av vilda djur och deras anatomi och hade rätt bra koll på olika djurarters föda, började se en logik i det här. Under sommaren prövade vi lite, det blev inte helt rätt och en hel del fusk, men efter sommarlovets slut, bestämde vi för att köra igång på allvar.

Den hösten såg vi många föreläsningar och intervjuer på Kostdoktorn.se. Hela familjen tillsammans, utom 93:an som inte bor hemma och inte har varit så delaktig alls i det här. Istället för att titta på någon film, eller underhållningsprogram, lyssnade vi på historier om övervikt och diabetes. Vi lärde oss om den verkliga orsaken till hjärtsjukdom, om vad socker gör i kroppen och att mättat fett var nyttigt. Barnen visste snart mer om vad kolesterol är än vad de flesta läkare vet.
Redan efter några månader började vi alla märka skillnad. Framför allt 91:an och dottern. Ångesten som alltid hade funnits där försvann, likaså depressionen. De började bli glada, pigga och positiva inför en framtid som de tidigare inte såg att de hade. De började vilja och orka göra roliga saker, orkade börja ta tag i rutiner.

Dotterns resa har dock inte varit helt lätt. Hon blev ganska snart övertygad om att det här var rätt, och hon märkte också tidvis en stor skillnad, men till en början mådde hon väldigt, väldigt dåligt. Hon som tidigare levt i stort sett på pasta, mackor, pannkakor och panpizza, hade ju inte längre något kvar som hon ”fick” äta. Hon har alltid haft stora problem med maten, framför allt med konsistenser, och det har varit få saker hon har kunnat äta. Det har krävt att jag lagat specialmat till henne. Hon trodde nu på LCHF och ville äta det, men det har krävts många långa samtal mellan henne och mig, för att försöka hitta alternativ som har fungerat.

Till en början var det mycket svårt att hitta nåt som gjorde henne mätt ordentligt och hon fick i sig alldeles för lite mat, och var enormt trött. Hon klarade inte av att äta så stora mängder åt gången, och inte så mycket av samma sak, så vi måste försöka hitta enkla mellanmål. Hon fick till en början äta ganska ofta. Äggmjölken blev en räddning. Hon har aldrig kunnat äta några som helst grönsaker, men så småningom vågade hon prova vitkål, det gick bra, och ganska snart började hon att tycka det var gott, riktigt gott. Hon äter fortfarande inte mer grönsaker än vitkål, men vill försöka lära sig.
Pizza var en av hennes favoriträtter, en av få saker hon tyckte om alls, så det var ju lite jobbigt att inte få äta det. Men så provade vi Birgittas pizzabotten med halloumiost, det blev en höjdare. Vad lycklig hon var när det gick att göra en pizza, som hon till och med tyckte var godare än originalet.

Nu har vi börjat hitta bra mat som fungerar för henne och hon börjar så sakteliga tycka om mer och mer. Plötsligt har hon, liksom äldsta sonen, börjat se mat som något bra och positivt, som en vän och inte som något ångestfyllt.
Idag mår vi väldigt bra, men jobbar hela tiden på att förbättra hälsan. Ångest och depression hos barnen är i det närmaste helt borta, men det kan komma tillbaka om de äter fel saker, som t ex socker, då kommer ångesten. Men nu vet de vad det beror på och det är lättare att hantera, och så vet de att de mår bra igen om de äter bra. Vi fortsätter att prova oss fram till vad som fungerar och inte.

Sötningsmedel är det ingen som mår bra av, hellre sötar vid med små mängder honung, lite frukt eller något annat mer naturligt, men inte så ofta. För mycket grädde mår de inte så bra av heller, särskilt inte som en egen rätt, t ex grädde och bär, det får vi inte äta allt för ofta. Även för mycket mandelmjöl kan vi märka av. Vi har också lagt till D-vitamin och Omgega-3 tillskott, även om vi på senare tid har varit allt för slarviga med det.

Dottern har nu börjat få in ordentliga rutiner i sin vardag, hon är fortfarande hemma men hon arbetar mycket flitigt på sina serier. Hon har börjat hålla ordning och städa och tar hand om sin lilla dvärgpudel Nala.  91:an som tidigare har varit svår att få att hjälpa till med saker, tar nu ett mycket stort ansvar här hemma. Han hjälper sin syster med att komma ut på promenader med hunden, hjälper till att fixa mat när jag inte är hemma, hjälper mig mycket med alla hönsen och kaninerna. De har också börjat bli intresserade av att motionera och träna, något som tidigare har varit helt otänkbart.

Men hur åt vi innan då? Egentligen inte speciellt dåligt. Inte efter vad man trodde var bra då. Jag har alltid tyckt om att laga mat, och att prova nya rätter. Visst använde jag en del hel- och halvfabrikat för att det var smidigt och gick snabbt, men lagade ändå det mesta själv. Ja, vi använde margarin, mest för att det var billigt, smör var en lyxvara man kunde unna sig ibland. Matlagningsgrädde, ja, men för att det var så bra hållbarhet på det, vilket var en stor fördel då jag oftast storhandlade. Förutom under den korta period med viktväktarna, har jag egentligen aldrig trott att riktigt smör eller grädde skulle vara farligt, men gick väl på det att det handlade om att vi åt för mycket fett i förhållande till hur mycket man rörde sig.

Godis på lördagar, sällan någon annan gång, popcorn på fredagar. Chips och läsk bara sällan, inte ens en gång i månaden. Frukosten var väl ingen höjdare, särskilt inte för barnen, men det var sånt som de flesta åt, fil (inte lättfil, inte ens när jag åt vv-mat åt jag lättfil. Fil ska vara tjock, krämig och syrlig, annars är den äcklig!), eller jordgubbsyoghurt med flingor. Försökte undvika de allra sötaste flingorna, men när jag läste på förpackningen och insåg att skillnaden på sockerhalt i chokladflingorna och de ”nyttiga” special K inte var särskilt stor, var det svårt att motivera att de inte skulle få dem. Vi åt alltså en ganska normal kost, och jag tror, bättre än många.

Ingen av oss har haft något större sockerberoende och det är nog en anledning till att det ändå har gått relativt lätt att ställa om kosten. Det och kunskap! Jag har läst och läst, blivit nördigt intresserad (ja, jag har lite såna drag jag med…) och lärt mig så mycket om kost och hälsa att övertygelsen om att det här är rätt är hundraprocentig. Att jag relativt lätt fick med barnen berodde nog också på att de var så långt ner på botten att de lika bra kunde prova vad som helst.
Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova.”

Anna Hallén: Argument för att slippa statiner

Jag delar det här blogginlägget från Anna Hallén, hon har samlat en massa bra information om varför man inte ska ta statiner….

http://www.annahallen.se/argument-for-att-slippa-statiner

Argument för att slippa statiner!

Här kommer lite:

Mycket bra sammanfattning av Uffe Ravnskov, Kolesterolmyter:
http://www.ravnskov.nu/svcholesterol/

En dabattartikel signerad:
Uffe Ravnskov, med dr, docent, oberoende forskare, Lund
Karl E Arfors, professor, tidigare explorativ forskningschef Pharmacia AB
Christer Enkvist, f d landstingsöverläkare, tidigare medlem av SBU
Tore Scherstén, professor, tidigare huvudsekreterare i Statens medicinska forskningsråd
Ralf Sundberg, docent
Jørgen Vesti Nielsen, överläkare

http://www.dn.se/debatt/hogt-kolesterol-ar-ofarligt-for-kvinnor-och-friska-man/

Läkartidningen: http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/1/14567/1637_1638.pdf

Dr Stephanie Seneff:
http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2012/02/11/dr-stephanie-seneff-interview-on-statins.aspx

Vill du lyssna i stället för att läsa. Ralf Sundberg föreläser:
https://www.youtube.com/watch?v=IrelvlbMxsg

Lite bilder från Uffe Ravnskov:

Vi börjar med biverkningarna.
Bild1Bild2

Sen tittar vi på studierna som bevisar att kolesterol INTE är en riskfaktor hos varken äldre eller diabetiker.

Bild1Bild1Och hur ser det då ut om du får statiner onera om du inte får dessa? WOSCOPS tittade på friska med högt kolesterol. Du har alltid en ökad chans att inte dö på 0,4% med piller. OCH då får du biverkningarna på köpet. Och en ökad risk att dö i cancer.

CARE och 4S har andra förutsättningar. Läs och känn efter vad du tycker. Jag kommer aldrig att äta dessa piller. Aldrig!

Bild1Bild2Bild3Vad dör du av i stället med statiner? Ja det visade sig att 20 fler av 6000 högriskpatienter faktiskt klarade sig från att dö i hjärtinfarkt på grund av pillerna. Fast… det var 24 fler som dog av cancer. Så i jämförelse med kontrollgruppen dog alltså 4 fler MED medicin än utan.

Bild1Man har nu satt kolesterolvärdet så lågt att 100% av Norges män över 40 år skulle behöva statiner. är det rimligt att 100% av Norges män är så sjuka att de behöver medicin? Eller är värdet satt så lågt så företagen som säljer detta ska ha många kunder?

Bild1Och… bäst av allt. .. För varje mg% kolesterolet hade minskat, hade risken att dö i hjärtinfarkt ökat med 11%. Den tål att tänkas på.
Bild2

Här är lite om vad Socialstyrelsen säger om kosten och diabetes:
http://www.kostdoktorn.se/socialstyrelsen-rekommenderar-mattlig-lagkolhydratkost-vid-diabetes

Fördelar med högt kolesterol:
http://www.ravnskov.nu/2015/12/30/620/

Vad gör då kolesterol i kroppen? Vilka är kolesterolets arbetsuppgifter?
1 Livsnödvändig byggnaddssten i alla celler
2 Byggnadssten till alla steroidhormoner, t ex kolesterol och våra könshormoner
3 Byggnadssten för att tillsammans med sol bygga vitamin D
4 Del i skyddet mot infektionssjukdomar
5 Byggnadsmaterial i gallvätska
6 Viktigt byggnadsmaterial i hjärnan och levern
7 Behövs för korrekt funktion av serotoninreceptorer i hjärnan
8 Behövs för korrekt funktion av T3-receptorer i kroppen
9 Såsom LDL-partikel är den en antioxidant

Och om vi, helt i avsaknad av en vacker titel efter lång utbildning, tittar på dessa funktioner så är det enkelt att förstå alla biverkningar av stationer.

Punkt 2 är sammankopplad med potensproblemen. Kroppen kan ju inte bygga testosteron. Vi tar ju bort byggnadsmaterialet.

Punkt 6 är kopplat till dimhjärna, glömska, yrsel…

Punkt 1 till all muskelvärk.

Punkt 4, 7, 8 och 9 vågar jag inte ens tänka på. Vem vill sänka dessa oerhört viktiga funktioner med en medicin som inte fungerar enligt forskningen?

Biverkningar
”De är väl inte speciellt vanliga?”

Jo, det är de. Verkar till och med vara mycket vanliga. Det som är ovanligt är inrapporteringarna om biverkningar!

När man läser på bipcksedeln så står det om biverkningar: ”ovanliga” och mycket ovanliga”. 1 på 1000. 1 på 10 000. Osv.

Och sen när du pratar med gemeneman så har var och varannan dessa mycket ovanliga biverkningar. 
 
Hur kommer sig detta?
 
Det är faktiskt ditt och mitt fel. Och läkarnas fel. 
 
Hur många gånger har du råkat ut för en biverkning av en medicin?
Troligtvis flera gånger. Har du vid ALLA dessa fall rapporterat in detta till din läkare?
 
Jag har aldrig gjort det. 
 
Och har du sen följt upp så att läkaren verkligen har rapporterat detta till berörd partner?
 
Jag har aldrig hört om någon vän eller bakan som gjort detta.
 
Har jag varit med om att vänner och bekanta fått biverkningar? Japp.
Att de fått byta medicin för att de fått biverkningar? Japp.
Men då har läkaren bara bytt medicin – inte lämnat in en rapport.
Vilken han/hon ska!
Och vi med!
 
Så när du ser att det finns biverkningar på din medicin – stryk ordet ovanliga och mycket ovanliga. Så blir informationen mer sann din kommande verklighet.
 
 

Artikel om statiner, taget från Kostdoktorn (från Aseem Malhotra + Huffington Post)

http://www.kostdoktorn.se/sluta-tro-pa-det-stora-statinsvindleriet

”Sluta tro på den stora statinsvindeln”

The big fat surprise – a book from Nina Teicholz

Jag brukar följa kostdoktorn Andreas Eenfeldts blogg, och kollar hans hemsida lite då och då, han har en hel del bra tips och råd, boken han tipsar om här har jag inte läst än, men jag tror att den är värd att läsa: The big fat surprise (why butter, meat and cheese belong in a healthy diet) –  av Nina Teicholz

Här är boken som bidrar till att slutligen avfärda den gamla fettskräcken. Efter att boken The Big Fat Surprise kom ut i juni förra året har de största tidningarna i USA hyllat den, den har blivit en bästsäljare enligt New York Times och Wall Street Journal utsedde den till en av årets bästa böcker.

Den här boken förändrar synen på mat för många inflytelserika personer och fettskräcken tappar allt mer greppet om världen.

Slutligen har jag också läst boken. Det är en stor bok som inledningsvis påminner mycket om den fantastiska Good Calories, Bad Calories (2007). Men när man väl kommer förbi första kapitlen inser man att denna bok är mycket mer. Det är en uppdaterad version med delvis annat fokus – och för de flesta läsare antagligen betydligt mer underhållande, klargörande och upprörande.

Detta är den definitiva historien om hur fettskräcken baserades på att ambitiösa forskare och välmenande politiker tog genvägar och bortsåg från bristen på verkliga bevis. När sen gigantiska ekonomiska intressen kom in i bilden så gick det riktigt åt skogen.

Problemet med fettskräck

Vi vet resultatet: istället för ofarligt fett – som vi blivit skrämda för i onödan – började folk äta mer socker, mjöl och andra raffinerade kolhydrater, vilket höjer det fettlagrande hormonet insulin. Voilá: en epidemi av fetma och diabetes.

Boken går också i detalj igenom den tragikomiska och skrämmande jakten på en ersättning för naturligt mättat fett. Först industriellt transfett vilket matindustrin i decennier lyckades tysta ner hälsoriskerna med. När inte det gick längre kunde man förstås inte backa tillbaka till naturligt mättat fett – det var ju alla ännu rädda för.

Istället fick man experimentera fram nya industriellt framställda fetter som kan visa sig vara värre till och med jämfört med transfett… artificiellt omestrade växtoljor (som aldrig funnits i större mängd i naturen) till margariner och matlagning med fleromättade omega 6-fetter som inte tål värme utan att utveckla tusentals potentiellt giftiga ämnen. Idag vet vi ännu inte hur farligt detta kommer visa sig vara.

Borde alla äta Medelhavskost?

Boken går också mycket underhållande igenom hur den numera närmast heliga Medelhavskosten (med stort M) åtminstone från början var en produkt mer av hype än av vetenskap.

Verkligheten kan vara att vilken gammeldags hederlig matkultur som helst (med gott om naturligt fett) är bättre än dagens västerländska industrimat. Kanske är gammeldags Nordisk kost minst lika nyttig… eller Perukosten… eller Mongolkosten.

Mongoliet har dock inte haft en stor olivoljeindustri som via PR-företaget Oldways och dess extremt lyxiga årliga konferenser för forskare och matjournalister har spridit budskapet och byggt upp hälsoauran kring Medelhavskost. Många har uppenbarligen förälskat sig i medelhavsromantiken – och vissa uttalar sig i efterhand lite skamset kring det.

Kapitlet kring hur det gick till när Medelhavskosten blev helig var kanske den största nyheten för mig.

Klarare än någonsin

Bokens huvudbudskap – att smör, kött och ost är hälsosam mat – är kanske ingen ”överraskning” längre, varken för mig eller dig. Men historien har aldrig varit så glasklar eller underhållande som i boken The Big Fat Surprise. Jag rekommenderar den varmt.

Och här är ett till blogginlägg från Andreas Eenfeldt, om Nina Teicholz:

Nina Teicholz – författaren till The Big Fat Surprise – blev just utesluten ur en expertgrupp för livsmedelspolicy. Det verkar som om de andra deltagarna, en från CSPI och en från USDA, vägrade att delta om Teicholz skulle vara med.

Teicholz föreslog andra personer som kunde ersätta henne, men de ratades också. Istället ersattes hon med en person från potatisindustrin.

Det är en tydlig metafor för hela kostdebatten. Det gamla gardet tillåter inte ens att avvikande åsikter hörs. De klarar inte av debatten. Kanske de inte kan hantera sanningen?

Politico: Teicholz disinvited from food policy panel

A video with Diet Doctor – the Food Revolution 2016

Här är en intressant föreläsning (på engelska) med kostdoktorn Andreas Eenfeldt – here’s an interesting lecture with Andreas Eenfeldt, the diet doctor.
Texten under videon är tagen från hans blogg.

http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen-2016

Här är min föreläsning från LCHF-konferensen i Vail nyligen. Den börjar med att en lastbilschafför blev arresterad för att ha smugglat… smör. Varför?

Kanske har det något att göra med varför hela världen började bli feta och få typ 2-diabetes 1984. Och varför dessa epidemier fortsätter bli värre hela tiden, med nya rekord varje år.

Kan man gå ner i vikt och reversera diabetes typ 2 genom att ignorera kostråden och göra tvärtom istället? Genom att äta god mat?

Detta handlar om hur man kan ge människor över hela världen makten att revolutionera sin hälsa – innan det är för sent.

Om du gillar videon, dela den gärna med andra. Den finns på Youtube också.

Publicerades den 11 mars 2016

It starts with a truck driver getting arrested for smuggling… butter. Why?

Perhaps it has something to do with why the whole world started getting obese and diabetic in 1984. And why these epidemics keep getting worse all the time, with new records broken every year.

Could people get lose weight and reverse diabetes type 2 by ignoring the dietary guidelines and doing the opposite instead? Eating delicious foods?

In this 2016 talk Dr. Andreas Eenfeldt talks about how to empower people everywhere to revolutionize their health – before it’s too late.

Learn more:
http://www.dietdoctor.com

 

Artikel av Libby Jenkinson: Så får du dina barn att tycka om riktig mat

Jag har postat Libby Jenkinsons artikel här förut, råden här är bra inte bara för barn, utan för vuxna också. Nu har kostdoktorn översatt den till svenska, här är den:

http://www.kostdoktorn.se/sa-far-du-dina-barn-att-tycka-om-riktig-mat

Hur får du ditt barn att äta riktig mat?

Det här är ytterligare ett gästinlägg från Libby Jenkinson. Hon är farmaceut, trebarnsmor och grundare av ditchthecarbs.com, den främsta webbplatsen för lågkolhydratkost i Nya Zeeland och Australien.

Hur börjar man med LCHF?

Efter mitt förra inlägg har jag fått en enorm respons från föräldrar. Det är tydligt att många vill veta hur man framgångsrikt introducerar sitt barn till LCHF och riktigt mat.

Vi vill alla ge våra barn riktig mat och göra hälsosamma val i vardagen, men hur gör man då? Hur byter vi ut halvfabrikaten, sockret och de inflammatoriska oljorna utan att orsaka ett ramaskri i familjen? Här följer mina tio bästa tips för att lyckas få ditt barn att tycka om riktig mat.

1. Börja långsamt

Detta kan inte nog betonas. Din familj kommer inte att bli glad om du plötsligt rensar skåpen och slänger ut allt skräp på en gång. Att börja med en måltid åt gången är bättre än att plötsligt ta bort barnets alla favoriträtter, hur onyttiga de än må vara. Resan är lång och det är viktigt att alla är med på tåget, även om det naturligtvis kommer bakslag också. Dina barn har tur. De kommer att växa upp och veta hur riktig mat smakar och hur bra man mår av den. De kommer att ha kunskaper om näringslära som inte många vuxna har.

Börja med frukosten. Förklara att frukostflingor näringsmässigt är mer som en efterrätt och att flingorna långsamt kommer att bytas ut mot hälsosammare alternativ. Servera barnen någonting du vet att de kommer att tycka om. Det kan vara äggröra med ost, bacon och ägg, gårdagens middagsrester (se nedan), korv, en smoothie. Du kan också göra din egen spannmålsfria granola eller LCHF-våfflor. Lägg inte ner för mycket jobb på matlagningen; den nya livsstilen måste vara hållbar och det blir den knappast om det förväntas att du ska gå upp och grädda pannkakor varje morgon. Det kommer att bli övermäktigt och du kommer att ge upp. Var snäll mot dig själv och dina barn. Se varje flingpaket som lämnar huset som en framgång, gör inget väsen av det, men ersätt det heller inte.

2. Rester är guld

Du lär dig snabbt att göra dubbelt eller tredubbelt av all mat du lagar. Det tar inte mycket längre tid, men plötsligt är du väl förberedd för dagarna du har framför dig. Tänk på resterna på ett annat sätt; varför äta en skål med sockrade flingor på morgonen när du kan äta en ordentlig måltid? Byt ut smörgåsen mot gårdagens uppvärmda rester. Eller använd resterna som kallskuret tillsammans med fräscha grönsaker i en sallad. Rester kan frysas in i lämpliga portioner och tas fram till den där akutmåltiden som tidigare bestått av hämtmat. Laga dubbelt när du lagar korv, kycklingklubbor och köttbullar eller ugnsrostar grönsaker. Du är steget före när det gäller måltiderna du har framför dig.

3. Kasta ut brödet

Det här behöver inte alls vara så svårt. Ha som målsättning att servera två brödfria luncher varje vecka. Om ditt barn är mycket motsträvigt kan du servera tunnare skivor av brödet. Till slut är brödet inte längre en självklar del av måltiden, bara en sällsynt gäst. Det finns fantastiska och hälsosamma alternativ till bröd; salladswraps, wraps av kallt tunnskivat kött eller LCHF-pizza.

4. Matsäck

Om du är van att fylla ditt barns matsäck med müslibars, söta kex och skinksmörgåsar kan det kännas svårt att tänka om, men det enda du behöver är bra tips och goda idéer. Och gott om dem. Börja se på måltiden på ett annat sätt. Livsmedelsindustrin förpackar mat så att den ska fungera perfekt i en matsäck. Överge den tanken och gå tillbaka till grunden. Var inte orolig, jag kommer inte att föreslå att du ska figurskära osten eller göra morotsblommor, vår tid är för knapp för sånt. Vi vill servera mat som äts upp och inte hamnar i soporna. Detta tips kan inte nog betonas; laga dubbelt av middagsmaten och ha färdigskurna grönsaker i kylen. Du svänger snabbt ihop en god och näringsriktig måltid.

5. Låt barnen vara med

Fråga vad ditt barn tycker om och gör en lista på favoriterna. Du blir kanske överraskad över hur mycket riktig mat som faktiskt hamnar på listan. Lägg till nya saker under resans gång, allt eftersom ditt barn lär sig nya smaker och konsistenser. Listan kommer att bli allt längre och ditt barn kommer att vara stolt över sig själv.

Titta igenom LCHF-recept tillsammans med ditt barn och samla favoriterna. Låt ditt barn skapa sin egen kokbok. Besök torget eller grönsaksdisken och låt ditt barn välja fritt ur utbudet för att sedan skapa ett helt nytt recept med barnets val av råvaror. Gör det roligt och gör det enkelt.

6. Drick bara vatten

Från och med nu, servera absolut INGA kolsyrade drycker, energidrycker eller fruktjuicer. Låt ditt barn välja smak på osötat iste, jag har 11 olika smaker i mitt skafferi just nu. Mina barn älskar att göra smaksatt vatten, det är roligt och färggrant.

7. Älska din slowcooker

Äger du en slowcooker kommer den att bli din bästa medhjälpare i köket. Det finns inget bättre än att komma hem efter en lång dags arbete och mötas av en måltid som redan doftar underbart. Många slowcooker-rätter kan förberedas kvällen innan och sättas i kylskåp över natten. På morgonen placerar du maten i slowcookern och kör igång. Du kan till och med förbereda grönsakstillbehören så att det går snabbt och lätt när du kommer hem. Och kom ihåg att rester är guld, gör alltså dubbel sats och frys in hälften för att njuta av en annan dag.

8. Kräsna barn

I varje familj finns det en kräsen typ. Många föräldrar låter då barnet äta vad som helst när som helst, för att barnet ska få i sig någonting. Det gör bara problemet värre. Genom att tillåta konstant småätande blir inte barnet ordentligt hungrigt till måltiderna.

Måltiden blir alltid mer lockande om du faktiskt är hungrig. Barn som är kinkiga med maten får ofta sin energi från näringsmässigt fattig mat såsom bröd, sötad yoghurt, müslibars, kex och snacks av olika slag. De småäter konstant och äter sällan upp den lagade maten, den som består av riktigt mat.

I min familj är det 8-åringen som är den kräsne. Vid middagen vet han att han kan få lov att lämna en grönsak på tallriken. Han vet däremot inte att jag serverar honom en extra riklig portion grönsaker, vilket gör att han äter mer. Han känner ändå att han har visst inflytande att välja bort mat som inte smakar honom.

9. Mellanmål

Amerikaner lägger numera mer pengar på småätande, snacks och mellanmål än på riktiga måltider. I dessa halvfabrikat finns tillsatser som förhindrar bakterietillväxt. Vad gör tillsatserna med de nyttiga bakterier som ska finnas i våra kroppar? Vår tarmhälsa är oerhört viktig. 75% av vårt serotonin (lyckohormon) skapas i magen och vårt immunsystem likaså. Ibland när man är ute på vift kan det vara svårt att få tag på riktig mat, men sikta på att göra det bästa av situationen så ofta som möjligt. Då är det ingen katastrof om man någon gång måste göra ett sämre val.

Börja servera grönsaker som mellanmål. Nyttiga dippsåser, ägg, konserverad fisk, kallt kött, antipastotallrik, smoothies, bär, grädde och ostar är fina alternativ. Barn tycker om att få maten serverad var för sig, fyll en tallrik med färggranna saker att knapra på.

10. Nyttiga fetter

Ett råd är att dra ner på friterad mat när ni går på restaurang. Oljorna som används är kraftigt raffinerade fröoljor, som solrosolja och rapsolja av det sämre slaget. Fröoljor är inflammatoriska, oxiderar lätt och skapar inflammationer i din kropp. De västerländska sjukdomarna uppkommer av inflammationer vi får genom maten vi äter. Vi ser inte till våra barns bästa när vi serverar dem den typen av mat. Om du inte vill äta det själv, varför servera ditt barn? Använd olivolja, kokosolja, smör och avokadoolja när du lagar mat till din familj. Undvik friterad mat när du äter ute.

HANDLINGSPLAN Kom ihåg – det handlar om LOW carb, inte NO carb. Tyngdpunkten ligger på rena råvaror, hälsosamma fetter, färska grönsaker och protein av hög kvalitet.

  • Sluta handla hem snask, söta drycker och bakverk
  • Börja köpa rena råvaror. Rör dig i utkanten av butiken för att hitta den typ av mat du söker
  • Undvik alla fröoljor och transfetter
  • Ät näringstät mat
  • Öka intaget av omega 3 från fet fisk, avokado, gräsbetat nötkött och nötter
  • Laga mat hemma och ät den tillsammans

Kom ihåg att det är det där vi gör varje dag som spelar roll, inte det som inträffar någon gång ibland. Se alltså till att hemlagad mat av rena råvaror blir din vardag.

Lär ditt barn att äta och tycka om RIKTIG MAT.

Lär ditt barn att näringsrik mat är grunden till god hälsa.

Libby Jenkinson är farmaceut, trebarnsmor och grundare av ditchthecarbs.com, den främsta webbplatsen för lågkolhydratkost i Nya Zeeland och Australien. Libby upplever att hon har hjälpt många fler till god hälsa under de senaste två åren med ditchthecarbs.com, än hon gjorde under sina 25 år som apotekare. Följ henne på FacebookTwitterInstagram och Pinterest.

DitchtheCarbs.com

Följ DitchtheCarbs och andra engelskspråkiga LCHF-bloggar på Blog News

Svenska bloggar hittar du på Bloggnytt

Low carbs for kids – How to Raise Children on Real Low-Carb Food

I try to eat as few carbs as I can, and if I eat carbs they are mostly from carrots, beets, and similar food groups. I believe that it’s good for children too to eat like that, to help them to get a good start in life foodwise, with a lot of healthy fat and protein – here’s a blog post from Libby Jenkinson about that theme

http://www.dietdoctor.com/low-carb-kids
February 9 by Libby Jenkinson in Food for kids

Childhood obesity is a huge problem today. Lots of parents are wondering – how do you raise kids without feeding them excessive carbs?

This is a guest post from Libby Jenkinson, a registered pharmacist, mother of 3 children, and the founder of ditchthecarbs.com, the leading low carb website in New Zealand and Australia.

Low Carb Kids

The importance of whole food nutrition in children’s health and development cannot be stressed enough. All children will benefit from lowering their sugar and carbohydrate intake, especially from processed and junk foods.

For Low Carb Kids the emphasis should be on feeding them tasty nutrient dense meals. Children shouldn’t be relying on sugars, grains and high carb snacks. Low carb is all about going back to basics – meat, vegetables, low sugar fruit, seeds, nuts and healthy fats. Real food is simple food.

Many critics think we advocate no carb, but we are low carb. The biggest sources of carbs should be vegetables, nuts, dairy and berries, rich with vitamins, minerals, fibre and antioxidants.

Children need to receive all the nutrients required for their growing bodies but can easily do without the sugars and carbs of the modern diet. By removing processed junk food from their diet, children become low carb almost by default.

By reducing processed food and high carb foods from children’s meals you reduce their risk of obesity, type 2 diabetes, tooth decay and other diseases of metabolic dysfunction. You improve their nutrition, concentration, mood, immunity, energy, and develop their appreciation for real food over processed foods.

One of the most valuable lessons we can teach children is the importance of real food, cooking, nutrition and health. What we feed our children will have an impact on their growing bodies now and will have an impact on their health in the future. Chronic diseases don’t happen overnight, but over a period of time with extended periods of exposure to high sugars, high carbs, unhealthy oils and inflammatory foods.

Why lower the carbs? When children eat low carb nutritious meals they avoid the high/low blood sugar roller coaster, they avoid energy slumps and more importantly, they avoid all the inflammatory elements of our modern diet. Children do not need the volume of carbs they consume. Many parents are unaware of how much sugar is hidden in everyday foods. 77% of processed food has added sugar. Take a look at the 2 lunchboxes and compare their carb values.

The rapidly absorbed carbs, which spike blood glucose, also crowd out nutrition. For example, the nutritious element in a chicken salad sandwich is the filling, the bread is just a bulking agent that adds almost nothing nutritionally to the meal. In fact any vitamins the packaging may claim have probably added during the manufacturing process. By removing bread/pasta/rice from a meal, your children will fill up on fresh vegetables, good quality protein and healthy fats instead.

What about fat? – Healthy fats are essential for hormone production, healthy brain function, tissue development, appetite control and absorption of fat-soluble vitamins (A, D, E and K). Children especially need Omega 3 fatty acids for healthy eye and brain development. Avoid the low fat products as they generally have added sugar to improve the flavour and texture. Choose healthy fats such as olive oil, butter, coconut oil, oily fish, nuts, seeds, eggs and meat. Stop using seed oils which are inflammatory and incredibly processed.

Fruit and vegetables? These should be the biggest source of carbs for children. They are also a valuable source of fibre, vitamins, minerals, antioxidants and phytochemicals. Fruit and vegetables should not be seen as equal. Fruit is incredibly high in fructose so choose low sugar fruits such as berries and limit them to once or twice a day. Cut back on tropical fruit such as melons and pineapple and avoid dried fruit completely. Fruit juice can contain as much sugar as some sodas. A glass of juice is not the equivalent of eating 6 oranges, it is equivalent to the sugar in 6 oranges. Eating whole fruit is self-limiting due to the fibre, drinking juice is not. Many “fruit juices” are actually sugared water with fruit flavours.

Why grain free? Don’t be fooled by the healthy wholegrain message. Modern wheat is not the same as what our ancestors ate. Wheat and grains are now found in almost all processed foods and so many people are now consuming grains at every meal and every snack, crowding out nutrition and increasing inflammation with high blood sugars. Grains are used to fatten animals before slaughter and force-fed to geese to produce fatty livers (foie gras). Eating more vegetables by far compensates for any loss of fibre and vitamins from a wholegrain roll. Grains are high carb and rapidly absorbed, leading to sugar and insulin spike.

So instead, let’s crowd out the junk. Encourage your children to eat more vegetables, meat, nuts, seeds, and healthy fats. Encourage and teach your children to cook. Encourage them to choose new things from the vegetable aisle. Praise them each time they try something new. Help them develop a taste for real food and enjoyment of cooking. Cook and prepare food together. Have fun.

With encouragement and guidance you too can help your children eat real food.

Top Tips

  1. One meal at a time – if you have a fussy eater, your household will not be a happy one if you go straight in and change everything overnight. Change or remove only one element at a time. Remove (or reduce) the most obvious place sugar lurks such as sweets, cakes and ice cream, then cut back on bread, pasta and other high carb foods. Be proud of any changes you make, and strive for improvement not perfection.
  2. Be organized – plan your meals and have plenty of fresh food at hand. Have some boiled eggs in the fridge, leftovers in the freezer, fresh vegetable pre cut in containers, tins of tuna in the pantry. Prepare extra vegetables each night, ready for the next day’s snacks or lunch box.
  3. Make double dinners – leftovers are king and are such an easy way to prepare for school lunches. Cooked sausages, roast meat, quiche, meatballs or eggs any way are always popular options. Fill your freezer with leftovers. Learn to love your freezer!
  4. Reduce the bread – try bread free lunches once or twice a week, increasing until you are bread free. Try thin wraps or open sandwiches to cut back for really reluctant children.
  5. Involve your children – give them a limited choice of healthy foods to choose from so they feel they have some control.
  6. Choices – allow them to leave one vegetable on their plate. This is the trick that really turned my 8 year old around. He felt he had the final control of his dinner, unbeknownst to him I give him more of everything to begin with.
  7. Plan meals – allow them go through LCHF recipe websites and cookbooks to choose meals and recipes. Let them collate their own special cookbook.
  8. Picky eaters – all children love picking at food and eating small platters. I often put out a selection of vegetables, cold meats and cheeses for their afternoon tea. Buy a lunchbox with small compartments and serve them a buffet.
  9. Healthy fats – at meal times encourage your children to eat their vegetables by putting healthy fats on the dinner table such as butter, grated/shredded cheese, salad dressings and healthy oils. Not only will the flavour be enhanced, it helps them absorb the fat-soluble vitamins from their meal. Pack dips, salsa and sauces to dip their vegetables in at school.
  10. Drinks – start serving water only. Stop allowing them to drink juice or soda. These can be the biggest contributor of sugar in their meal.
  11. Beware – read the labels of foods traditionally given to children such as raisins, muesli bars, fruit yoghurt and cereals. These are often the worst culprits. Find or make your own low sugar alternatives. You will know exactly what goes in them.
  12. Feed them a rainbow – a colourful meal is so more attractive packed with a variety of colour and nutrients.
  13. Stop buying kids meals – most kid’s meals are highly processed junk food packed with inflammatory seed oils, grains and carbs. Pizza, nuggets, pasta, toast and spaghetti with sauce. Start ordering half an adult meal, or split and adult meal between siblings.
  14. Try and try again – moving children onto real food can really be a challenge. It won’t happen overnight but it will happen. Continue to introduce new foods and remove others.

Don’t be daunted at the start. You can do this. It’s getting back to basics and ditching the processed junk. Here is a month of my children’s school lunches for inspiration (insert link). Have fun preparing meals together and discovering new recipes. So many families have commented that they are cooking for the first time, learning to appreciate real food and excited at the prospect of a healthier lifestyle.

Don’t think you are depriving your child of junk food, you are teaching them how to eat healthy and remain healthy. You are feeding them the healthy fats and good sources of protein their bodies truly need.

Top Real Food And Lunchbox Ideas

  • Roll ups – use slices of cold meat, nori sheets or lettuce as a wrap and fill with cheese, salad or dips
  • Vegetables – cut in different shapes with a variety of dips
  • Low carb baking – make your old favorites but using sugar and grain free recipes
  • Nut butters
  • Smoothies – with plenty of healthy fats and flavours, it’s amazing what you can hide in a smoothie
  • Tins of tuna
  • Boiled eggs
  • Mini quiches – add their favourite vegetables and meats
  • A variety of nuts
  • Cheese sticks/cubes/slices
  • Billtong/beef jerky
  • Avocados

We are all busy parents and we do the best we can with what we have. Don’t think this is an impossible task. We are simply feeding our children real nutritious foods. Meals don’t have to be complicated, fussy or difficult, to the contrary, they are generally simple, colourful and fresh.

Action plan

  1. Stop buying sugary sweets, drinks and baked goods
  2. Start buying real unprocessed whole foods. Shop the perimeter of the supermarket for the fresh produce
  3. Avoid all seed oils and trans fats
  4. Eat nutrient dense foods
  5. Increase your omega 3 from oily fish, avocado, grass fed meat and nuts
  6. Cook at home, eat together

Remember – we are LOW carb, not NO carb. The emphasis is on the real whole food approach, healthy fats, fresh vegetables and good quality proteins.

More From Libby

One Month of My Children’s Lunch Boxes

The Ultimate Guide to Low-Carb Lunches

Healthy Sugar-Free After School Snacks

30 Healthy School Lunch Ideas

Article – Diabetes and diet: There’s an epidemic of misinformation

http://www.hsj.co.uk/5089797.article#.VdiSdXjGuT9
21 August, 2015 | By 

As the NHS struggles with rising cases of diabetes, it is time to examine the role of diet and lifestyle in tackling this challenge. The so called benefits of medical interventions detracts from more beneficial lifestyle changes, says Dr Aseem Malhotra

Early this year, Karen Thomson, the granddaughter of pioneering heart transplant surgeon Christiaan Barnard, organised world’s first low carb summit in South Africa and invited me as a speaker.

The four day conference was co-hosted by leading professor of exercise and sports medicine Timothy Noakes, and there was no food industry or pharmaceutical industry funding.  There were a total of 15 international speakers including academic researchers and medical doctors and was an eloquent and evidence based demolition job of current dietary guidelines that promotes “low fat” as best for weight and health.

Award winning author of Good Calories, Bad Calories: Fats, Carbs, and the Controversial Science of Diet and Health Gary Taubes opened the conference explaining that obesity is not so much a disease of energy imbalance but one of fat accumulation caused by excess insulin, driven primarily by carbohydrate consumption.

‘You don’t get fat from eating fatty foods just as you don’t turn green from eating green vegetables’

Swedish family doctor Andreas Eenfeldt, who runs Diet Doctor, the country’s most popular health blog, discussed the beginning of a decline in the rate of obesity in Sweden where it is estimated that up to a quarter of the population are embracing low carb diet and the sales of butter have rocketed in the past few years.

“You don’t get fat from eating fatty foods just as you don’t turn green from eating green vegetables,” he said in response to a two year review of 16,000 studies carried out by the Swedish Council on Health Technology.

It concluded that such a diet may not only be the best for weight loss but also at reducing several markers of cardiovascular risk in the obese. And he’s right.

Fat calories which have the least impact on insulin secretion promote satiation and energy utilisation whereas refined carbohydrates in particular promote fat storage and hunger.

A public health message to lower cholesterol as if this was the end in itself may have also been counter-productive.

More powerful than aspirin

Not many people know that during the first 14 years of the Framingham heart study – a long term, ongoing cardiovascular study on residents of the town in Massachusetts – which sanctified high cholesterol as a major risk factor for heart disease for every 1mg/dl per year drop in cholesterol levels, there was a 14 per cent increase in cardiovascular death and an 11 per cent increase in mortality in the following 18 years in those aged over 50.

The Honolulu heart study published in the Lancet in 2001 revealed that in those aged over 70, a high total cholesterol was inversely associated with risk of death.

A re-analysis of unpublished data in the Sydney heart study also revealed that cardiac patients that replaced butter with omega 6 containing safflower oil margarine had an increased mortality despite a 13 per cent reduction in total cholesterol.

As professor of cardiology at the University of California, Rita Redberg says: “Cholesterol’s just a lab number. Who cares about lowering cholesterol unless it actually translates into a benefit to patients?”

In comparison to the American Heart Association’s recommended “low fat” diet, adopting a Mediterranean diet after a heart attack is a more powerful life saving tool than taking aspirin, statins, or coronary stents. But makes little significant difference in total cholesterol, triglycerides or high-density lipoprotein between the two groups. The polyphenols and omega 3 fatty acids abundant in olive oil, nuts, vegetables and fatty fish are responsible for rapidly reducing  thrombosis and inflammation.

‘Policy makers fail to acknowledge there are many different types of saturated fat with varying effects’

What many scientists, doctors, media writers and policy makers fail to acknowledge is that there are many different types of saturated fat with varying biological effects.

Two recent Medical Research Council Cambridge studies concluded that the consumption of dairy saturated fats found in yoghurt and cheese were inversely associated with the development of cardiovascular disease and type 2 diabetes, whereas endogenously synthesised plasma saturated fatty acids that correlate with an increased risk are driven by the consumption of starch, sugar and alcohol.

In the closing talk of the convention Professor Noakes delivered a humble, yet devastating response to some critics who have described his bestselling book, The Real Meal Revolution, as dangerous.

But what makes Noakes, a man who has over 400 scientific publications, most remarkable is the U-turn in the very dietary advice he himself promulgated for most of his illustrious career: endurance athletes need to load up on carbs to enhance performance.

Maybe more academics should consider the words of Stephen Hawking, who proudly disproved his own theories on the existence of black holes: “People are very reluctant to give up a theory in which they have invested a lot of time and effort.

“They usually start by questioning the accuracy of the observations. If that fails they try to modify the theory in an ad hoc manner. Eventually the theory becomes a creaking and ugly edifice.”

Misguided on sugar

Earlier this week Diabetes UK rightly raised concerns over a significant rise in the cases of type 2 diabetes in the past decade and called on the NHS to improve care for patients and concentrate on greater efforts for prevention.

Although aggressive glucose control can marginally reduce the risk of microvascular complications, earlier detection through routine screening or medical treatment does not have any impact on reducing cardiovascular disease outcomes or improves all cause mortality.

A recent critical review in Nutrition concludes that dietary carbohydrate restriction is the “single most effective intervention for reducing all of the features of the metabolic syndrome”. It should be the first approach in diabetes management with a diet that comprises less than 10 per cent of calorie intake from carbohydrates. It also reveals the greatest falls in HbA1C and reduction in the use of medications with benefits also occurs, even without weight loss.

But how many patients are explicitly given this information?

‘There’s an epidemic of misinformed doctors and patients’

And given that type 2 diabetes is a condition related to an intolerance to metabolise carbohydrates, it is puzzling why Diabetes UK recommends as part of a “healthy balanced diet” the consumption of plenty of starchy carbohydrates and modest amounts of sugary food and drinks including cakes and biscuits.

It is therefore not surprising that the public have such misguided perceptions. Even many doctors’ understanding of nutrition comes from TV and magazines.

Biased funding of research, biased reporting in the media and commercial conflicts of interest have resulted in an epidemic of misinformed doctors and misinformed patients where an exaggeration of the benefits of medical interventions has simultaneously detracted from more impactful lifestyle changes.

If we are to truly maintain the sustainability of the NHS, clinicians need to take a broader population perspective so that responsibilities extend beyond the patient admitted to hospital but also to have a responsibility to the health of their local population.

To reflect on the words of the late Mr Barnard: “I have saved the lives of 150 people through heart transplantations. If I had focused on preventative medicine earlier, I would have saved 150 million.”

Dr Aseem Malhotra is a London based cardiologist and adviser to the National Obesity Forum

Dr Sarah Hallberg – video about diabetes (TED)

Can a person be “cured” of Type 2 Diabetes? Dr. Sarah Hallberg provides compelling evidence that it can, and the solution is simpler than you might think.

http://www.kostdoktorn.se/att-bli-frisk-fran-typ-2-diabetes-borjar-med-att-ignorera-kostraden

Några ord från Kostdoktorn:

Här är en utmärkt ny TEDx-föreläsning om hur man kan vända typ 2-diabetes med LCHF. Den släpptes i förra veckan.

Föreläsaren är dr Sarah Hallberg, grundare av viktnedgångsprogrammet vid Indiana University Arnett Health. Jag hade inte hört talas om henne förut, men misstänker att det inte är det sista vi hör från henne.

Föreläsningen börjar bra, och blir bara bättre. Alla med typ 2-diabetes – eller de som behandlar typ 2-diabetes – skulle ha nytta av att se den.

Previous Older Entries

August 2019
M T W T F S S
« May    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031