Artikel från Kurera, (Isabelle Hedander) läkemedelsskandalen som tystades ner

Den här artikeln är från 2015, men det här temat är tyvärr fortfarande aktuellt, läkemedelsskandaler tystas ner, och dom ger sig på alternativa terapier – myggen silas och kamelerna sväljs, som det heter… 

https://kurera.se/lakemedelsskandalen-som-tystades-ner-och-gick-oss-forbi/

Läkemedelsskandalen som tystades ner – och gick oss förbi

17 juni, 2015

I slutet av januari hände något stort – som totalt gick allmänheten förbi.
Vad? Jo, den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA avslöjade ett omfattande bedrägeri gällande laboratorierapporter som förfalskats och manipulerats i processen att få läkemedel godkända – vilket ledde till att 876 mediciner fick säljförbud och återkallades från den europeiska marknaden.
Ändå har ingen hört talas om det. Anmärkningsvärt, tycker två debattörer på Newsvoice.

En så stor skandal inom läkemedelsindustrin borde ha ett nyhetsvärde, kan nog många tycka. Ändå tog ingen större svensk tidning upp saken. Anledningen? Jo, att det rörde sig om läkemedel, något som varken Svensson eller Svenssons media har för vana att ifrågasätta. Hade det däremot rört sig om kosttillskott eller naturmedel hade det blivit ett betydligt större ramaskri.
Detta uttrycker i alla fall juristen Thomas Arvidsson och journalisten Thorbjörn Sassersson på den alternativa nättidningen Newsvoice.

Först ut med debattartikel
Det var Arvidsson som var först ut med att bli detaljerad kring detta. Det gjorde han i en artikel på Newsvoice – och verkade därmed vara en av få personer i Sverige som över huvud taget noterat att något otillbörligt hänt.

Många klagomål om utebliven effekt
Det gäller i samtliga fall så kallade generika, det vill säga billigare kopior av originalläkemedel, berättar Arvidsson. Han skriver: ”Många patienter som fått de originalmediciner som läkarna skrivit ut utbytta på apoteken mot billigare kopior (generika) har framfört klagomål till apoteken och till sina läkare att utbytesmedicinerna inte har effekt.
Han fortsätter:
”Medicinerna har inte fått förväntad effekt eller de har medfört oönskade biverkningar. Patienterna har då ofta fått beskedet från sina läkare att detta inte är möjligt då generika är exakta kopior av originalmedicinerna och de ska innehålla samma verksamma beståndsdelar och ska ha samma verkan på sjukdomstillstånden de är ämnade för.”

EMA fattade misstankar
Arvidsson skriver fortsättningsvis att det var när antalet patienter som klagade ökade som den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA (där Sverige är med via Läkemedelsverket) fattade misstankar om att någonting kunde vara fel och bestämde sig för att göra en närmare granskning av preparaten med flest klagomål.
Granskningen inleddes i september 2014 och EMA fann snabbt att det i samtliga fall var ett och samma företag – det indiska företaget GVK Biosciences – som hade ansvarat för underlagshandlingarna och prövningarna för godkännandeprocessen.

Utökade granskningen
EMA beslutade sig då för att utöka kontrollen och granskningen till att gälla samtliga läkemedel där nämnda företag svarat för underlag och testningar av läkemedel för godkännande. Det visade sig röra sig om ett drygt hundratal läkemedel i cirka 1000 olika beredningsformer. Samtliga var så kallade generika, det vill säga billigare kopior av originalmediciner.
”EMA sände även inspektörer till företagets anläggning i Hyderabad i Indien, för att på plats ta del av samtliga data och underlag för hur testningar och prövningar av dessa läkemedel skett,” skriver Arvidsson.

Förfalskat material var underlag för nya godkännanden
Arvidson fortsätter så här:
”Resultatet avslöjade ett omfattande fusk och bedrägeri med bland annat förfalskade och manipulerade laboratorierapporter och dokumentation som fungerat som underlag för att medicinerna sedan godkändes av de europeiska läkemedelsmyndigheterna och i Sverige av Läkemedelsverket.

Sverige återkallade 16 tidigare godkända läkemedel
EMAs granskning fick som resultat att Läkemedelsverket i Sverige omedelbart återkallade 16 tidigare godkända genetiska läkemedel. Det gällde såväl psykofarmaka som läkemedel för somatiska – alltså kroppsliga – sjukdomar.
Ändå omskrevs nyheten som små notiser och endast av ett fåtal tidningar, med informationen hämtad från det, i alla fall enligt journalisten och debattören Thorbjörn Sassersson, mycket nedtonade pressmeddelande som Läkemedelsverket publicerat på sin hemsida. Sassersson som för övrigt kan ses som man två på pucken, när han efter Thomas Arvidssons artikel svarade med en egen debattartikel.

Spådde tystnad i mainstream media
Sassersson, redaktör för NewsVoice och med bakgrund som bland annat miljökonsult, menade att nyheten borde ha ett enormt allmänintresse men att mainstream media kommer att förbli tyst. Detta för att de har fullt upp med att ”trakassera elöverkänsliga eller försöka hitta fel på något ofarligt kosttillskott”, som han uttrycker det.
”Man kan enkelt föreställa sig mediernas, politikernas och myndigheternas reaktion om det avslöjats att 876 st alternativa preparat baserats på fuskforskning,” skriver Sassersson.

Oklart hur många som skadats
Han poängterar vidare att Arvidssons artikel tydliggjort att det rör sig om exempel på organiserad ekonomisk brottslighet och om företag som inte drar sig för att utsätta miljontals patienter för hälsorisker.
Han skriver bland annat:
”Alla dessa patienter över hela Europa har i åratal tagit verkningslösa ”kemiska preparat” varav många dessutom har gett biverkningar. Per definition är detta kvacksalveri.”
Han konstaterar också att det är oklart hur många som skadats eller avlidit på grund av dessa 876 fuskmediciner men att det sannolikt heller inte kommer att att undersökas av ansvariga myndigheter.

”Undrar hur det blivit om det handlat om naturmediciner?”
Han får medhåll från Arvidsson som kommenterar Sasserssons artikel så här:
”Undrar just hur många spaltkilometer det hade blivit i ”gammelmedia” om det handlat om 876 kosttillskott, naturmediciner eller homeopatika? Då hade det blivit krigsrubriker! Men nu handlar det ju om ”riktiga” mediciner och då nämns inte ett ord. Skrämmande att notera hur styrd media är när det gäller vilka nyheter som får komma ut och vilka som har ”locket på”. Tur att det finns alternativa kanaler.”

Av Isabelle Hedander

Artikel från Sveriges radio: Sjuka av sina mediciner

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4809546

Publicerat söndag 20 november 2011 kl 05.00

Johannes fru Ulla kommer aldrig mer att bli sig lik och Ehrling gick runt med smärtor – helt i onödan. Två av hundratusentals patienter som varje år blir sjuka eller skadade på grund av sin medicin. Men på sjukhusen är medvetenheten låg.

Tack vare medicinska framsteg kan vi bota allt fler sjukdomar och vi lever allt längre. Men det finns en baksida. Felaktiga och bristfälliga läkemedelsbehandlingar i svensk sjukvård kostar samhället många miljarder varje år och skapar ett stort onödigt lidande.

Mer än var tredje medicinpatient på akuten har fått läggas in på grund av sina läkemedel, visar forskning. Problem orsakade av läkemedel har blivit den vanligaste orsaken till att svenskar läggs in på sjukhus.

Trots detta är medvetenheten låg om problemet på landets akutmottagningar. Kalibers granskning visar att bara ett fåtal av sjukhusen har koll på hur stor andel av patienterna som hamnat där på grund av sina läkemedel. Och uppföljning och utvärdering av de mediciner som skrivs ut saknas ofta genom hela vårdkedjan.

Patienter ligger i korridorerna och bakom stora skynken. Pipsignalerna från EKG-monitorerna ligger som en ljudkuliss.

Jag går bredvid överläkare Jessica Fryckstedt som i sin forskning undersöker hur ofta patienternas läkemedel orsakar att de hamnar här. Vi manövrerar mellan olika stationer och Jessica hör sig för med de jourhavande läkarna om de har några sådana patienter idag.

– Du frågade om de har någon läkemedelslista – de verkar inte ha sådär hundra procent örnkoll?

– Nej, det är ett av problemen, att man inte riktigt tänker läkemedelsrelaterade problem. Här har vi en patient som har ramlat, det är oklart varför, de har inte frågat om patientens läkemedel. Och så går vi in och kollar lite så snabbt så ser vi att hon står på en väldig massa blodtryckssänkande mediciner. Och då kan det naturligtvis vara så att de här medicinerna har fått en för stor effekt, det kan vara orsaken till att hon har ramlat.

En nyinkommen patient med diffusa symptom fångar Jessicas intresse.

– Det är en patient som står på väldigt mycket läkemedel och är lite äldre och har ett flertal sjukdomar. Då brukar det… av erfarenhet vet jag att då har de ofta läkemedel som inte går ihop eller läkemedel som orsakar biverkningar. Då måste man gå in och tänka aktivt på läkemedelsrelaterade problem för att hitta dom.

Johan Lepitsu är 89 år gammal och fick under morgonen svår yrsel efter att han tagit sin cocktail med olika läkemedel och fick åka in med ambulans. När Jessica kontrollerar hans tvåsiffriga läkemedelslista är det inte mycket som stämmer.

– Han illustrerar väl den förvirring som patienterna känner inför sin läkemedelslista och de läkemedel de ska ta. Du hörde själv att han hade fått olika läkemedel ordinerade från olika läkare, han tog själv läkemedel som inte stod på listan, och han tog inte alla läkemedel som stod på listan. Det gör att vi har egentligen ingen aning om vad patienterna tar för läkemedel.

Så vad ska man göra med en patient som Johan? Yrsel är ett av de vanligaste symptomen på läkemedelsbiverkan och det råder en total förvirring kring hans medicinering.

– En sån här patient skulle ju må väl av att bli inlagd på en geriatrisk avdelning, för där är dom ofta väldigt duktiga på att titta igenom läkemedelslistan. Doktorerna på geriatriken har ett specialintresse för läkemedel

Det skulle vara det bästa. Vad skulle vara det sämsta?

– Det sämsta är att han skickas hem och att ingen uppfattar problemet.

I två olika studier följde Jessica upp sammanlagt 1000 ickekirurgiska patienter om kom hit till vuxenakuten och sedan blev inlagda på någon vårdavdelning. Hon fann att i mer än en tredjedel av fallen så var läkemedlen den bakomliggande orsaken till patientens problem.

– Jag tror att det absolut första det är att man måste öka medvetenheten om läkemedelsrelaterade problem. Det är A och O att vi, både läkare och tjänstemän och politiker i sjukvårdssammanhang måste förstå vidden av det här problemet.

Trots vidden av problemet är det få sjukhus där man har koll på det här området.

Få sjukhus undersöker läkemedelsinläggningar

Kaliber har varit i kontakt med 50 akutsjukhus fördelade på samtliga landsting i Sverige.

40 svarade och på bara fyra av dessa hade man brytt sig om att ta reda på hur många av inläggningarna som orsakades av läkemedel

– Ja, men det är väl ganska symptomatiskt för den här situationen. Vi känner inte till problemet, vi tänker in på det, vi är inte tillräckligt medvetna om läkemedelsrelaterade problem är ett jättebekymmer. Det vittnar ju bara om att man inte känner till det, att man inte kommer upptäcka att de här läkemedelsrelaterade problemen kommer få fortgå och patienten kommer få betala i form av lidande och tid på sjukhus och felmedicinering etcetera.

Läkemedelsrelaterade problem är ett samlingsnamn för en mängd olika bekymmer.

Främst är det biverkningar. Det kan ofta vara att dosen av en substans blir för hög och viktiga organ som njurar och lever kommer i svikt. Det är också vanligt att en person har två eller flera läkemedel som inte går ihop.

De två största läkemedelsgrupperna i sammanhanget är jättevanliga. Det är hjärt-kärlmediciner och läkemedel som påverkar hjärnan, som smärtstillande, kramplösande och sömnmedel.

På Huddinge sjukhus träffar jag farmakologiprofessor Ulf Bergman. Han har forskat på det här sedan 70-talet och enligt hans studier har andelen patienter som läggs in på grund av läkemedelsrelaterade problem fördubblats sedan dess. Han uppskattar att det i dag är den vanligaste orsaken till inläggning på sjukhus.

– Det finns ingen enskild sjukdom som orsakar så stor inläggning på sjukhusnivå så att säga.

Inte hjärtinfarkter? Inte cancer?

– Nä, dom är… på sina enskilda kliniker så står dom ju för väldigt mycket mer men inte på ett helt sjukhus. Det här är en av de största kostnadsposterna vi har. Det kostar gigantiska summor. Om vi ser på en läkemedelsnota på 35 miljarder så är det förmodligen hälften av kostnaderna som betingas av olika problem relaterade till läkemedel.

Problemet ökar

Enligt de studier som är gjorda i Sverige ökar problemen i takt med patienternas ålder.

Forskningen visar att mellan 5 och 10 procent av samtliga inläggningarna på svenska sjukhus beror på läkemedel.

Men när man tittar på medicinska, alltså icke-kirurgiska avdelningar, där patienterna är lite äldre, då handlar det om en dryg tredjedel.

Och när det gäller våra äldsta patienter, på de geriatriska klinikerna, då hamnar siffran runt 50 procent, alltså hälften. Flera av de läkare och forskare som jag intervjuar tycker att de läkemedelsrelaterade problemen måste ses som symptom på en dåligt fungerande sjukvård för äldre personer.

– När man kommer hem, öppnar man den här dörren då, då är det mörkt, kallt, inga ljud och det… det känns konstigt.

Vi har kommit hem till Johannes Wallin i Umeå. Fotografier på väggarna minner om familj och släktingar. Två män med varsin gitarr blickar ner från ett inramat foto.

– Hennes två bröder… hon kommer ju från en musikerfamilj, en musikersläkt. Alla var musiker.

Var hon också musikintresserad?

– Mycket, hon spelade själv. Och sjöng.

För ungefär tio år sen började Johannes hustru, Ulla, bli lite glömsk och förvirrad, och det upptäcktes sedan att hon har Alzheimers sjukdom. Men sjukdomen framskred långsamt och de kunde fortsätta ha ett bra liv tillsammans.

“Hon försvann helt egentligen”

Tillvaron förändrades radikalt efter att Ulla för drygt tre år sedan började med två mycket vanliga läkemedel: en bromsmedicin som skulle hejda sjukdomsförloppet och ett antidepressivt, såkallat lyckopiller, som skulle göra tillvaron lite enklare. Båda dessa läkemedel har som biverkning att de sänker kramptröskeln som för övrigt redan är sänkt hos personer med demenssjukdom.

– När vi var ute och körde bil exempelvis så började hon att famla nere vid fötterna och plockade i luften saker som hon inte… som inte fanns. Och det där eskalerade ju med tiden. Det kom som pang direkt på. Och då föll hon. Då dråsade hon i backen.

Hon får diagnosen epilepsi och följaktligen ett nytt läkemedel. Men nu är det som om hennes demenssjukdom plötsligt blir tiofalt värre

– Ja, hon blev ju oerhört frånvarande. Mycket trött. Utan liv. Hon var ju… när hon var frisk så var hon ju sprakande, glad och sprallig och… men hon försvann helt egentligen. Hon var ett kolli.

Nu kan hon inte bo kvar hemma längre. Hon kommer närbelägna till Tegs äldrecentrum. Överläkare Yngve Gustafson minns sitt första möte med Ulla.

– Och då var hon sängliggande. Hon kunde inte prata, hon hallucinerade, hon kunde inte äta själv. Hon kunde inte göra i stort sett någonting. Hon var i ett väldigt, väldigt dåligt skick. Och eftersom man då… grundprincipen när det gäller gamla, sköra människor och speciellt med väldigt onormalt snabbt förlopp av demenssjukdom – då måste man alltid misstänka läkemedelsbiverkningar. Och sen när man då också ser att patienten står på läkemedel som orsakar och förvärrar epilepsi, som är i princip kontraindicerade, alltså direkt olämpliga att använda när man har en epilepsi, speciellt en epilepsi man har haft svårt att få kontroll på, där man fått höja epilepsimedicindosen gång på gång för att hålla borta kramperna.

– När läkekonsten kommit så långt och att man gör så… sådana misstag som här har begåtts så tycker jag att det är galet. Jag tycker det är galet.

– Så det vi gjorde när hon flyttade in här det var ju att vi tog bort dom två medicinerna och då kunde vi också ta bort epilepsimedicinera. Och bara på någon vecka efter det så kunde hon… steg hon upp ur sängen och började kunna prata och äta och gå själv.

– Ja, det märktes ganska snart en vändning av dom här problemen

Men helt återställd blir hon aldrig. De svåra epileptiska anfallen och de kraftiga biverkningarna av läkemedlen har förvärrat hennes sjukdom permanent. Yngve Gustafson säger att de fel som begicks här är typiska för hur vården är organiserad i dag.

– Vi har idag en sjukvård som inte ser det som självklart att den läkare som sätter in ett läkemedel också följer upp ett ansvar för den behandling och de eventuella biverkningar som kommer. När man har en patient med en svår hjärnsjukdom som dessutom drabbas av epilepsi då borde det vara självklart att man följer upp den här patienten och upptäcker dom här biverkningarna hon får av läkemedlet så hade vi inte behövt hamna i den här situationen. Då hade hon haft ett långsamt förlopp av sin sjukdom och förmodligen varit mycket friskare även idag, flera år senare.

Sedan det här hände har Johannes haft en stroke. Ulla kommer aldrig kunna flytta hem igen. I stället besöker han henne så ofta han kan.

– Jag behöver ju henne nu, vi har levt ihop hela livet och känner ju varandra utan och innan och… men jag är ju glad över jag kan ju kanske hjälpa henne med att gå ut och gå och gå och kanske se på nåt och höra någon musik och… vi går ju efter älven då och får se vatten då och jag tror hon trivs med det. Det är det enda som jag lever för nu, nåt annat har jag inte att leva för.

Ulla sittligger i sin rullstol och lyssnar på jazz när Johannes kommer på sitt dagliga besök på Tegs äldrecentrum. Hon är klädd i vinröd stickad tröja och det svartgrå håret är nykammat. Hennes blick är klar men ändå frånvarande. Hennes tal är som långa svaga flämtningar.

– Det är så lätt att tro att när man ser gamla människor, dom är rynkiga, dom är gråhåriga, att dom är lika på nåt sätt. Men det är precis tvärtom. När man blir gammal så blir man mer och mer olik varandra. Man blir mer och mer olika känsliga för läkemedel. Det finns ju ingen grupp människor där du så lätt kan ställa till det med fel behandling.

Yngve Gustafson är professor i geriatrik och överläkare vid Norrland universitetssjukhus. Men jag möter honom i hans kliniska arbete här på Tegs äldrecentrum. I sällskapsrummet rör ett ungt vårdbiträde ut medicin i ett glas saft. Utanför fönstret flyter Umeälven bakom en avlövad skogsdunge.

Fler mediciner till äldre

Under de senaste 20 åren har medicinförskrivningen till personer över 75 år fördubblats.

Men knappast några läkemedel är testade på människor i den patientgruppen. Hur de påverkar, skröpliga, multisjuka äldre, är inte utforskat. Yngve Gustafson säger att han ser läkemedelsbehandling av äldre som ett riskfyllt experiment.

– Det vore väldigt bra om man betraktade det som ett experiment, om man insåg att underlaget för att behandla gamla, sköra människor, att det är så dåligt så att… jag vet inte, nu när du var med mig här så såg du att det… väldigt många av de patienter som vi diskuterade var sådana där vi följde upp någon som jag hade träffat för en vecka sedan eller två veckor sedan och nästa alla läkemedel som vi satte in här nu bestämde vi att vi tar upp det här nästa vecka eller om två veckor igen för att se om vi fått bra effekter eller om vi bara fått biverkningar. Så att trots att jag försöker använda läkemedel så försiktigt och i låga, försiktiga doser så måste jag nog acceptera att varannan gång blir det inte rätt.

Han uppskattar att så mycket som en tredjedel av de läkemedel som gamla människor står på får de mot biverkningar av andra läkemedel. Orsaken till det är precis som i fallet med Ulla att man behandlar symptom utan att utreda orsaken bakom.

– De här patienterna, de här gamla, de går från den ena doktorn till den andra doktorn och de är ibland inlagda ibland till sin distriktsläkare ibland till en stafettläkare. Och så söker dom för olika symptom och så får dom piller mot de här olika symptomen. Jag hade en kvinna här för en tid sedan som sökte distriktsläkaren för att hon var andfådd och hon hade också svullna ben. Av det så fick hon då vätskedrivande medicin, Furix, för hjärtsvikt. Av den medicinen fick hon då svårt att hålla urinen så hon blev inkontinent och var tvungen att börja med blöjor. Sen fick hon efter nåt halvår, ett år så fick hon gikt, ledvärk, för det är också en väldigt vanlig biverkning av vätskedrivande medicin. Hon blev också förstoppad så hon var tvungen… på grund av den där vätskedrivande tabletten så fick hon alltså blöjor, laxermedel och så fick hon ledvärk, gikt. Och mot gikten… man förstod inte att det berodde på medicinen utan då satte man in värktabletter. Och av värktabletterna fick hon då magsår och så fick hon läkemedel mot sitt magsår. Och sen rullade det på på det här sättet och sen fick hon nya biverkningar som till slut ledde faktiskt till att hon dog. I hennes fall började det alltså med ett felaktigt insatt läkemedel. Efter drygt ett års tid så hade hon tio läkemedel vilka alla var mot biverkningar av tidigare insatta läkemedel. Och såna här exempel stöter man på rätt ofta.

Erling Persson och hans fru Gunilla Sponton sitter i favoritsoffan och planerar helgens aktiviteter. Vi är i deras fritidshus i Burträsk, i södra Skellefteå.

Erling är urtypen för en hurtig pensionär. Han har en framgångsrik brottarkarriär bakom sig och ledde en motionsgrupp för ett gäng pensionärer. Tills han, för en tid sedan, började få allt värre höftsmärtor och värken gjorde honom mer och mer handikappad.

– Om man skulle till exempel ur bilen och man vred ut benet såhär då var det som om man stack in en kniv i höften. När man steg upp ur sängen på morgonen sådär då var det ju besvärligt om man skulle ta på sig strumpor till exempel. Det fick du hjälpa mig med.

– Ja, det fick jag göra.

– Så var det ju. Jag var ju helt inställd på att det var höften som var utsliten. Och sen fick jag ont i tån och… jag vet inte hur jag ska berätta… det var ju nästan en värre smärta genom att när man skulle gå då, man vek på tån…

– Du sa ju det, du kunde ju inte ens trampa ner kopplingen.

– Då fick jag ju använda hälen då, när det var som värst. Och jag kunde inte acceptera för jag är sjuttio år nästa år och jag är ju jäkligt fräsch, alltså egentligen, vältränad är jag. Och jag tänkte: sånt där kan inte drabba mig.

Vad Erling och hans fru inte hade en tanke på var att alla symptom kunde vara en biverkning av hans blodtrycksmedicin, en sort som över en halv miljon svenskar knaprar regelbundet.

Men efter ett år förstört av värk och gikt och i tron att hans höft var utsliten fick Erling tips att han skulle prata med Yngve Gustafson som föreslog att han skulle pröva att byta läkemedel.

– Ja, när man bytte medicin och tog bort det vätskedrivande då… efter någon vecka så gick det ju egentligen bort, alltså jag blev besvärsfri alltså.

Vad tänker du nu när du vet att det var ett läkemedel som ställde till det?

– Det är klart att man känner sig besviken, förbannad, därför att det… det är ju onödigt. Och det ska nog följas upp mera, vad dom stoppar i folk och inte bara skriva ut och så får det gå. Utan man ska kolla upp, vad är det som händer? Det är väl det viktigaste.

– Det följs ju inte upp någonting! Det är det som är det värsta.

Vi är tillbaka vid Tegs äldrecentrum i Umeå. Johannes Wallin tar ut sin hustru Ulla på en promenad. De stannar för att titta på den höstvackra älven.

– Det är klart, det gnager ju i mig. Jämt. Att dom har gjort nåt fel i sjukvården när dom skrev medicinerna till henne utan att kontrollera vad hon hade tidigare och följa upp.

Att följa upp. Varför är kontinuitet och uppföljning inte längre en given del av läkemedelsbehandlingen i den svenska sjukvården? Den frågan följer mig som en röd tråd genom arbetet med det här reportaget. Jag möter samma undran hos professorer, överläkare, sjuksköterskor, vårdbiträden, patienter och deras anhöriga.

“Lagstiftningen finns”

Jag frågar socialminister Göran Hägglund vad han tänker göra för att vända den här utvecklingen.

– Det finns ju ett generellt ansvar som följer läkare och annan legitimerad personal naturligtvis, att göra det bästa för patienten och att säkerställa att det får dom effekter… lagstiftningen finns ju på plats generellt och det ansvaret finns och det behöver ju skärpas genom strategier, genom handlingsprogram och genom det arbete som bedrivs ute på kliniker och i det enskilda mötet mellan läkare och patient.

Och vad säger socialministern om omedvetenheten ute i vården kring läkemedelsrelaterade problem – den vanligaste orsaken till att svenskar läggs in på sjukhus? Det var ju bara på ett fåtal av de akutsjukhus som Kaliber kontaktade som man hade tagit reda på hur vanligt det här är bland dom egna patienterna.

– Det som du redovisar gör mig lite bekymrad. Jag trodde att medvetenheten var betydligt större om det här, inte minst eftersom det har diskuterats nu under så många år i så många olika sammanhang och det är jätteviktigt att man på landstingsnivå jobbar med det här, på enskilda sjukhus och kliniker och att hela vårdkedjan fungerar hela vägen. Och när vi diskuterar patientsäkerhetsfrågor med landstingen, som vi gör väldigt intensivt, så kommer det här att bli en fråga som jag kommer att ta upp fortsättningsvis för att säkerställa att man har en strategi för det här.

Hur gick det då för 89-årige Johan Lepitsu, han som fått svår yrsel efter att ha tagit sina läkemedel på morgonen, och som kom in till akuten på Karolinska sjukhuset i Solna? Blev han inlagd som överläkare Jessica Fryckstedt rekommenderade, på en geriatrisk avdelning, där man utredde hans symptom och gick igenom hans kaotiska läkemedelslista?

Det var vi som talade med dig förut – hur gick det, ska du läggas in eller ska du åka hem?

– Nej, nu ska jag hem.

Hem? Okej.

– Jag ville att dom skulle undersöka vad som är fel men det gör dom inte.

De ska inte lägga in dig?

– Nej, jag går hem.

Vad säger du om det beslutet? Du sa ju att det var worst case scenario.

– Ja, det är tyvärr så här det blir ofta, att det finns inte plats på sjukhuset, det finns inte plats på geriatriken, patienten är inte tillräckligt sjuk för att kräva vård på att akutsjukhus och då får man åka hem. Och så förblir problemet olöst.

Reporter: Per Shapiro
Researcher: Valeria Helander
Producent: Sabina Schatzl

Artikel: Åsa Moberg om skeptiker mot homeopatin

Vi måste se till att Vidarkliniken får fortsätta sin verksamhet, det är verkligen horribelt att dom är så jagade och ansatta, när deras verksamhet fungerar så bra…

http://newsvoice.se/2016/06/30/asa-moberg-skeptiker-mot-homeopatin-bor-begrunda-pastadd-evidensbaserad-vard-och-vardskadorna/

Åsa Moberg: Skeptiker mot homeopati bör begrunda påstådd ”evidensbaserad” vård och vårdskadorna

 

Öppet brev till Anna Bäsén från Docent Rune Eliasson

Journalisten Anna Bäsén gör ju så mycket hon bara kan för att baktala den alternativa medicinen, här är ett brev från Docent Rune Eliasson till henne (från 2014):

http://newsvoice.se/2014/04/09/oppet-brev-till-anna-basen-av-docent-rune-eliasson-om-falska-intervjuer/

Hej Anna Bäsén!

Jag har förstått att Du är skeptisk till alternativmedicin, oberoende av vad det handlar om. Det verkar också som Du är medlem i VoF* och har informerat om LCHF på det sätt som kännetecknar medlemmarna i eller sympatisörerna av VoF. Det verkar som om Du inte vill förstå att det finns båda bra och dåliga saker/personer inom såväl skolmedicinen som alternativmedicinen. Vem har gett Dig i uppdrag att selektivt baktala den ena av dessa verksamheter?

Det, som slog mig när jag lyssnade på Din intervju av Ann-Marie Näslund var att Du inte ville lyssna, Du ville ha svar som Du kunde använda i den av Dig förutbestämda vinklingen. När jag idag (8/4-14) läser Dina kommentarer i Expressen förstår jag att Du inte lyssnat på de andra ”offren” heller.
När det gäller synträningen vill Du inte förstå att träning av ögats muskler och reflexer inte är mer skadligt än att träna ben- och armmuskler och de till dessa kroppsdelar kopplade reflexerna. Skulle Du ha ställt samma typ av frågor till dem som tränat våra kända fotbollsspelare eller tennisstjärnor? Du kan väl inte på allvar tro att träning av ögonens muskler och reflexer skulle vara skadliga?

Metoden att fråga professorer är tacksam när man vill ha det svar man önskar för de flesta är otroligt okunniga i allt som inte rör deras centrala forskning. Alldeles för många tror att det finns en klart samband mellan akademiska titlar och kunnighet men så är inte fallet. Detta illustrerades på ett perfekt sätt av ögonprofessorn som kommit underfund med att benen inte blir längre av att man tränar muskler.

Nobelpristagaren Richard Feynman skrev en gång att ”Vetenskap är att ifrågasätta experterna”: Jag tror Du blir bättre som vetenskapsjournalist om Du tillämpar det synsättet när Du intervjuar kända forskare.

Se gärna tillbaka på det Du skrivit om vaccination mot svininfluensan. Ingen i min stor-familj eller nära vänner vaccinerade sig, vilket man tackade mig för. Trots att det fanns både vetenskapliga artiklar och tidningsartiklar, som innehöll klara varningar var det ingen journalist i Sverige som vågade rapportera sanningen. Enligt min mening ett lågvattenmärke för det som kallas ”granskande journalistik”. Jag använder ordet ”vågade” eftersom jag utgår från att journalister är läskunniga.

På ett ställe hittade jag att Du skrivit: ”Extra bekymmersamt är det när verkningslösa metoder betalas av våra skattepengar och används i sjukvården, vilket blivit vanligare. Jag tycker vi ska lägga våra skattepengar på behandlingar som bevisligen fungerar.” Håller helt med Dig om Du talar om sjukvården i stort och inte begränsar Dig till att tala illa om ”alternativa metoder”.

Hur många miljarder kostar det inte samhället att man fortsatt förskriver statiner mot något som inte är en sjukdom och då använder mediciner som långtifrån saknar biverkningar av olika slag? Har Du satt Dig in i hur statiner fungerar och vad de åstadkommer i kroppen? Om inte så har Du missat ett område där Ditt engagemang skulle göra nytta och spara många skattemiljoner. Det är inte bara kolesterol som sänks utan även ubiquinon (Q10), som är viktig för cellernas andning, squalen, som är viktig för bildning av steroidhormoner och vitamin D3, Heme A, som ingår i hemoglobin i de röda blodkropparna, dolicholer, som ingår i mängd viktiga kemiska reaktioner och som troligen är kopplad till Parkinsons sjukdom.

Detta för att statiner hämmar enzymet HMG-CoA reduktas, som finns ganska högt upp i lång kedja av enzymatiska reaktioner. Biverkningarna är verkligen inte ofarliga. Här finner Du ett område för att spara skattemiljoner och hjälpa de människor som av industrins profitbegär och många läkares okunskap medicineras i onödan. Många köpta läkare kommer att klaga om Du ger Dig tid att granska detta område.

Börja med att läsa boken ”Forskningsfusket” av docent Ralf Sundberg. Allt tal om ”onda och goda kolesteroler” saknar verklighetsförankring och dels visar att förespråkarna har en bristande utbildning i hur kroppen fungerar, dels ignorerar den omfattande vetenskapliga forskning som försökt återställa ordning i det kaos som Ancel Key startade med sina förfalskade rapporter och som sedan underhållits av läkemedelsindustrin på ett totalt samvetslöst sätt.

När Du satt Dig in i hur statinerna fungerar och förstår vad följderna av den ”statinisering” av befolkningen, som nu pågår, betyder för hälsan i stort kan Du göra en god insats. Men Du måste då också inse att Du utmanar ekonomiskt mycket starka krafter. Vi vet att samarbetsorganisationen International Life Science Institute (ILSI) har miljarder dollar inte bara för att att främja försäljningen av socker, läskedrycker, bröd, pasta, tobak, läkemedel och vacciner utan även för att genomföra ”riggade studier” (av de okunniga kallad forskning). För många av dessa rapporter är skribenterna anställda på företagen eller på av företagen betalda ”kliniska forskningscentra” (CRO = Clinical Research Organisations).

Till sist anser jag att det var synnerligen fult av Dig att närma Dig Dina intervjuoffer under falska förutsättningar. Människor som inte kör med raka rör skall man aldrig lita på. Jag har själv ett par gånger råkat ut för det av Dig tillämpade ”journalistiska tricket” och det har märkt min inställning till journalisterna på Expressen och Aftonbladet för livet. Jag ger dem inga intervjuer!

Regler kan ha undantag. Expressens medicinjournalist Bernt Bernholm (svensk medicinjournalistiks fader) hade jag nära samarbete med och jag ingick under ett antal år i hans grupp av experter. Det var aldrig några problem i det fina samarbete som han hade med alla läkare. Ta gärna honom till förebild och låt sakligheten få företräde. Då slipper Du de omdömen Du nu får ”från en liten klick av dem som håller på alternativmedicinen”. Dina undanflykter är ur min synvinkel inget annat än feghet och/eller självbedrägeri.

Med vänlig hälsning, Rune Eliasson, docent och legitimerad läkare

* Föreningen Vetenskap och Folkbildning

 

 

Artikel om citronsyra E330 av Ulla Gabay

Man måste ha koll på alla möjliga tillsatser, bäst är ju att äta naturliga råvaror som inte har processats, och produkter som har en så kort ingredienslista som möjligt… och som Ulla påpekar, citronsyra finns även i KRAV-produkter, tyvärr…
och se upp med hudvård, rengöringsmedel osv också!

Citronsyrakänslighet har fått ny vind i mediaseglen. Ett vanligt symtom redan hos barn är svåra eksem, så kallat atopiskt. En kronisk inflammation i huden som vanligtvis behandlas med mjukgörande krämer, kortisonsalva och antibiotika. Nu vittnar alltfler om att de blivit symtomfria när de sanerat bort citronsyra från sin kost och miljö.

Text och foto: Ulla Gabay, journalist, författare och föreläsare | Läs mer av Ulla Gabay

Den 9 januari 2016 publicerade GP en artikel i ämnet med 9-åriga Thilda Glans som exempel. Efter att större delen av sitt liv haft kliande utslag, blev Thilda helt eksemfri på 3 veckor efter att citronsyra uteslutits. Hon hade då i åratal fått verkningslösa kortisonsalvor och mjukgörande salvor (vilka ofta innehåller citronsyra) av en hudläkare.

Livsmedelsverket behöver uppdatera sig

Både naturliga och syntetiska kemikalier kan vara giftiga. Den syntetiska citronsyra som används inom livsmedelsindustrin är en billig produkt (E330) framställd i laboratorier. Den används som surhetsreglerande medel samt för att motverka härskning och missfärgning. E330 är också vanligt i bl. a hudvård, rengöringsprodukter och läkemedel (ex Treo).

Frågan om allergiska reaktioner på citronsyran är inte ny, men sjukvården och Livsmedelsverket tar inte in vad människor upplever i sin vardag. Eller ens vad ny forskning kommit fram till.

Man kan inte vara allergisk mot naturlig citronsyra, eftersom det inte handlar om ett protein, skriver Livsmedelsverket. Och säger sig inte kunna avgöra, vad det beror på när alltfler påstår sig reagera på ämnet. Då borde ansvariga på verket uppdatera sig genom att läsa den schweiziska rapporten från 2013 på PubMed.gov: Funghi: the neglected allergenic sources (Svamp: de förbisedda allergikällorna).

I studien påpekas att det inom molekylärbiologin de två senaste decennierna varit tillåtet med kloning och produktion av hundratals rekombinanta proteiner (proteiner som reglerar genuttrycken). Ett område som samtidigt försett forskarna med en förståelse för de underliggande mekanismerna i immunförsvarets antikroppar IgE (kan skapa kraftiga inflammatoriska och allergiska reaktioner).

E330 är inte ett naturligt ämne

På Livsmedelsverkets sida understryker man att citronsyra är ett naturligt ämne i bär och frukt. Samt att det produceras naturligt i kroppen. Som vanligt hävdar verket E-ämnets säkerhet med att det är godkänt av EFSA och att det handlar om mycket små mängder. Helt utan hänsyn till ”cocktaileffekten”; den mängd du kan få i dig över en dag, genom att syran är en av livsmedelsindustrins mest använda tillsatser som antioxidant/konserveringsmedel. Förekommer även i KRAV-märkta varor!

Förmodligen är det inte den naturliga syran som är problemet vid överkänslighet, utan den artificiella som livsmedelsindustrin använder (ofta från Kina). Då tillsatsen är dyr att framställa från naturlig frukt, produceras den i stället av en sockerlösning/melass (ofta gjord på billig majs), till vilken tillsätts svampar av svartmögel. Samma svamp som angriper hus med förödande hälsoeffekter. Varför den skulle vara mindre hälsofarlig i mat övergår i alla fall mitt förstånd.

Svamparna producerar citronsyra när de äter sockret. Men det är inte det enda; under stress i en ovanlig miljö kan de även producera proteinmolekyler. Efter filtrering (risk för rester av mögelsporer finns) tillsätts först släckt kalk (frätande kalciumhydroxid E526) för att få ett salt, citrat, att fälla ut. Kalciumhydroxid E 526 framställs genom att vatten tillsätts kalciumoxid E 529. Kalciumhydroxid får enligt

Livsmedelsverket: ”användas utan mängdbegränsning till de flesta livsmedel, dock inte mer än vad som behövs, samt till barnmat.” För att omvandla citratet tillbaka till citronsyra behandlas det med svavelsyra. Hur äkta och säkert känns det mot en naturlig citron?

Livsmedelsindustrin gör som den brukar; ”går över ån för att hämta giftigt vatten”. Det går aldrig att ersätta naturens produkter med syntetiska kemikalier vår kropp inte känner igen!

Bättre info på sociala medier

I augusti förra året skrev GT om Rasmus Karlssons pappa som varnade för citronsyra i kosten. Familjens resa med sonens bollande mellan vårdcentraler, sjukhus och specialister är en stilstudie i hur många drabbade har det. Utan att bli ett dugg hjälpta av de läkemedel de får som behandling. Inte nog med att de enbart dämpar symtomen, de kan även förvärra eksemen. Förmodligen på grund av den svartmögelsvamp som ingår i E330, som finns i de flesta av de salvor som skrivs ut.

Som så vanligt nu för tiden var det på sociala medier som Mattias Karlsson hittade lösningen på sonens problem. All mat, dryck, schampo och tvättmedel som innehöll citronsyra sanerades bort. Efter ett tag behövde Rasmus inte längre läkarnas mediciner.

”Vi hör från konsumenter och ser på sociala medier att en del personer uppger att de reagerar på citronsyra. Det går inte att säga om intag av svartmögel orsakar allergi hos känsliga mögelallergiker. Rent forskningsmässigt finns det inte något samband. E330 eller citronsyra som det heter är något som har granskats och det har fastställts att det är säkert för människor”, säger Ylva Sjögren Bolin, kemist och allergiexpert på Livsmedelsverket, till GT.

Ingen försiktighetsprincip för kosten

Miljöbalken, Kap 2, § 3 runt den s.k. ”försiktighetsprincipen” avslutas med följande ord:

”Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Man kan undra varför Livsmedelsverket står utanför lagen om försiktighetsprincipen när det gäller hälsan. Verkets ”vetenskapliga evidens” är hur som helst inte mycket värd om de ansvariga inte ens ser till att vara uppdaterade på ny forskning. Följden blir att samtidigt som vi medborgare får betala deras ignorans med ökade kroniska sjukdomar (i allt yngre ålder) kommer hela vårdsystemet och statens sjukvårdsbudget att kollapsa inom en överskådlig framtid.

Hur länge till ska vi behöva söka hjälp hos dr Google, innan politiker och myndigheter tar itu med tsunamin av syntetiska kemikalier?

Fler E-nummer med inslag av citronsyra att se upp med på matförpackningar, utöver benämningarna Citronsyra och Citric Acid:

  • E 331 Natriumcitrater (antioxidationsmedel)
  • E 332 Kaliumcitrater (antioxidationsmedel)
  • E 333 Kalciumcitrater (antioxidationsmedel)
  • E 472c Mono- och diglyceriders citronsyraestrar (konsistensmedel)Äkta vara (Aktavara.org)

Text och foto: Ulla Gabay, journalist, författare och föreläsare | Läs mer av Ulla Gabay

Källor

GP-artikel: Allt fler tror att citronsyra ger allergi och eksem

Livsmedelsverket: Citronsyra

Funghi-studien: Fungi: the neglected allergenic sources (PubMed)

Göteborgs Universitet, Sahlgrenska Akademin: Produktion av rekombinanta proteiner

GT: Pappan varnar för citronsyra i kosten

Recension av Forskningsfusket, bok av Ralf Sundberg

http://newsvoice.se/2013/01/04/recension-av-forskningsfusket-sa-blir-du-lurad-av-kost-och-lakemedelsindustrin/

Recension av ”Forskningsfusket – Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin”


Pia Hellertz

Pia Hellertz har läst boken ”Forskningsfusket – Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin” av docenten och läkaren Ralf Sundberg. Hellertz inspirerades av en recension skriven av medicinjournalisten Ingemar Ljungqvist. Han konstaterar bevis för att en liten mäktig elit vill se våra kroppar kroniskt sjuka för de utgör en oerhört lönsam marknad för läkemedel.

Efter att ha läst boken ansluter sig Pia Hellertz till uppfattningen att författaren, läkaren, kirurgen och docenten Ralf Sundberg är en mycket skrämmande verklighet på spåren. Pia Hellertz är fil.dr. och socionom. Hon har undervisat på Örebro universitet i nästan 25 år innan pension.

Text: Pia Hellertz

Läkemedelsforskare tenderar enligt hans uppgifter att förvanska sina data för att kunna publicera de resultat som läkemedelsindustrin vill ha för att kunna sälja sina preparat. Näringsforskare tenderar på samma sätt att förvanska och ljuga om sina resultat för att kunna publicera de resultat som livsmedelsindustrin vill ha för att kunna sälja sina produkter. Oavsett om det leder till hälsa eller sjukdom. Och ibland samarbetar fuskarna.

Hur är detta överhuvudtaget möjligt?

ForskningsfusketRalf Sundberg visar att de olika forskarna får sina forskningsmedel och löner samt andra förmåner från industrin. Han presenterar en imponerande research. Han har följt devisen: ”Följ i pengarnas spår!” [Qui bono] och därmed funnit och avslöjat vad som pågår. Vissa forskare är mer skrupelfria än andra och har ändå blivit experter för nationer inom sina ämnesområden, även i Sverige, exempelvis hos Socialstyrelsen och Sundberg anger namn på dessa personer, så det står var och en fritt att kontrollera hans uppgifter.

Dels visar Sundberg att även de medicinska tidskrifterna är med i bedrägerierna. Avslöjande reportage publiceras inte medan de medicinska lögnerna fortsätter att spridas, även i den svenska Läkartidningen. ”Vem i hela världen kan man lita på”, sjöng Michael Wiehe och jag tänkte samma sak under hela läsningen. Eventuell tillit till auktoriteter rasade för varje sida jag läste.

Forskare betalas för att underteckna vetenskapliga artiklar de inte skrivit

En riktigt ruggig tendens är att det finns grupper av mycket skickliga artikelförfattarexperter som skriver ihop forskningsresultat utan att det egentligen finns något underlag och sen betalas prominenta professorer och forskare för att skriva under artikeln, utan att de vet vad det hela ens handlar om, menar Sundberg. De kallas bland annat KOL, Key Opinion Leader.

De medicinska tidskrifterna har stora problem med denna typ av artiklar och det har utvecklats regler för att undertecknarna ska ange sina jäv, d.v.s. vilka som betalar deras löner och forskning, engagerar dem i konferenser och andra fakta av betydelse, men även detta har urholkats visar Sundberg. Detta gäller även forskare som faktiskt bedrivit forskningen. De är i mycket stor utsträckning betalade av exempelvis sockerbolag, margarinbolag, läskedrycksbolag med flera företag med intresse av att folk köper deras produkter. Författaren refererar till 252 referenser i sin intressanta referensförteckning. Det är bara att konstatera att han lagt ner enormt mycket tid och energi på att undersöka fakta.

Läs även: Boken ”Bad Pharma” avslöjar hur falsk ”evidensbaserad medicin” saboterar vården

Det började i slutet av 1800-talet

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började filantropiska stiftelser, som bildats för att undgå skatt, agera för att ta över läkarutbildningarna i USA. Det var framförallt familjen Rockefeller (som själv bara anlitade homeopater ☺), som grundat sin förmögenhet på den olja som de fann i markerna. Den stora frågan när oljan upptäcktes var hur den skulle kunna marknadsföras och säljas. Dels blev den till transportmedel, men den kom också att bli en av grundstenarna för utveckling av läkemedel. Sundberg redogör ingående och mycket detaljerat om denna process.

Ralf Sundberg visar också hur ”organiska kemister från segrarmakterna (efter andra världskriget, min anm.) tävlade om att snabbast ta del av det försprång som tyska vetenskapsmän haft inom kemi- och färgtillverkningen och de biprodukter från denna som bland mycket annat hade potentialen att bli läkemedel.”

Eftersom nya ämnen från den petrokemiska industrin konkurrerade ut de odlade oljorna blev margariner och matoljor en tänkbar produkt för försäljning. Det utvecklades under 1950-talet en teori om att fetter av animaliskt ursprung, d.v.s. smör, var skadligt att äta. Man började propagera för att fetter av vegetabiliskt ursprung, d.v.s. margariner, skulle vara nyttiga. Hit hör exempelvis Becel [1].

”Erfarna forskare forskar inte alltid för att ta reda på hur det förhåller sig. Precis som försvarsadvokaten kan de ha fått ett uppdrag från en kommersiell aktör att försöka framställa en viss födoämnesingrediens, eller ett visst läkemedel, i så god eller dålig dager som möjligt. Med sin erfarenhet av att lägga upp experiment kan forskare redan från början räkna ut hur de skall förfara, för att få fram det resultat som är önskvärt, för att ett visst kommersiellt budskap skall understödjas.” (sid. 34)

Detta är grundtonen i hela boken och författaren visar på område efter område hur forskarna gjort. På detta sätt har forskare lyckats lura i oss att socker är hälsosamt, att margarin är hälsosamt, att höga kolesterolvärden är skadligt och tecken på sjukdom som behöver medicineras, att högt blodtryck är farligt och behöver medicineras, att högt blodsocker botas med att man äter mer av den mat som höjer blodsockret och mycket mera. Författarens diskussion omkring kolesterolet är verkligen skrämmande och intressant.

Experterna säger att kolesterolet måste sänkas, medan forskning visar att kolesterolet är absolut nödvändigt för vår hälsa.

”Allt detta pekar alltså på att kolesterolmyten ur naturvetenskaplig synvinkel är fel, men ändå envisas okunniga läkare med att skriva ut mediciner vars uppgift är att minska cellernas bildning av kolesterol.” (sid. 60).

Rockefellerstiftelsen låg bland annat bakom forskningsmedel till rashygienforskning. Bland annat utnyttjade den ökände ”dödsängeln” Dr Mengele dessa pengar för sin ohyggliga forskning under kriget. Ytterligare ett citat för att visa tonen i Sundbergs bok:

”Fritz ter Meer, dömd till sju års fängelse för sitt ansvar för produktionen av den giftgas som kostade sex miljoner judar livet, kunde till exempel redan 1951 bli styrelseordförande för Bayer läkemedel.”

I exempel efter exempel visar Ralf Sundberg hur bedragare inom forskningen får framstående positioner inom industrin och som experter hos myndigheter. Att begränsa sig till de som redan är sjuka och dessutom blir botade visade sig vara en för liten marknad. Det gällde att utveckla produkter som kunde användas av flertalet konsumenter, det vill säga även de friska. Idealet vore att få dem att köpa produkter för att de skulle behålla sig friska. Idéerna hämtades från hälsokostindustrin.

Ralf Sundberg

Paret Albert och Mary Lasker

Två personligheter som kom att få stor betydelse för utvecklingen av denna typ av forskning i USA var Albert och Mary Lasker. Det skulle ta för stort utrymme att berätta om dem, men det är obegripligt hur två personer kan få en sån enorm betydelse. När Albert Lasker dog kom Mary Lasker och hennes väninna Florence Mahoney att bli de trendskapande personligheterna både inom läkemedels- och inom kostindustrin. De lobbade bland annat direkt mot presidenten. Lyndon B Johnson lär ha sagt: ”Gode Gud, dessa båda kvinnor kommer att ruinera vårt land!” Och Ralf Sundberg kommenterar: ”Likväl fick de så gott som alltid sin vilja igenom. Med tanke på att den galopperande sjukvårdsbudgeten numera faktiskt är ett reellt hot mot USA.s ekonomis, kan man säga att LBJ fick rätt” (sid. 93).

Ett av Mary Laskers viktigaste projekt var blodtrycksområdet. Hon ville att friska skulle börja mäta sitt blodtryck och medicinera. Medlet som industrin lyckats få fram ”utan alltför många kända biverkningar” var det som på svenska kallades Salures. Från början ansågs det att personer med mycket högt blodtryck skulle använda det, men mycket snart ledde lobbyansträngningarna till att även fullt friska människor med bara obetydligt förhöjt blodtryck fick medicinen. Ralf Sundberg diskuterar ingående processerna bakom idén om”förebyggande medicinering”.

Stöd NewsVoiceEtt exempel han tar upp är att, förutom vid smärta så driver rädsla upp blodtrycket. Vi är rädda för allt möjligt, för sjukdomar, för läkarbristen eller för andra mer eller mindre reella hot. Eftersom läkare numera har bråttom tenderar de att bortse från de bakomliggande orsakerna och riskerar att skrämma oss med blodtryckshöjningen och därmed ge oss ändå högre blodtryck – vilket behöver medicineras. Sundberg går så långt som att påstå att denna nya trend inom medicinen har skapat allt fler hypokondriker, d.v.s.inbillade sjuka.

Ett annat område som Mary Lasker engagerade sig i var hjärtsjukdomar.

”Ansträngningarna ledde så småningom till att läkare i dag kontrollerar kolesterolnivåer på en stor del av den friska befolkningen – och ordinerar allt fler läkemedel – trots att de flesta av dessa personer har kolesterolvärden som är helt normala för sin ålder.” (sid. 99)

Hjärtmedicinerna har blivit en miljardindustri. På cirka 30 sidor i boken diskuterar Sundberg ”kolesterolmyten”. Här får jag hänvisa till boken. Men han skriver bland annat:

”På senare tid har vi kunnat läsa om hur president Obama och medlemmar ur hans familj har fått högt kolesterol uppmätt. Skall hans hjärtläkare lyckas göra även honom till patient? Oddsen är nog ganska goda. Doktorer är mycket bra på att omedvetet agera som i Molières pjäs Den inbillade sjuke.”

Ralf Sundberg presenterar forskning som motsäger alla dessa myter och jag frågar mig hur alla dessa forskare och läkare klarar av att sova på natten. Kanske är det så att de flesta av dem handlar på grund av okunnighet och i god tro. Men det finns ändå en klick som medvetet bedrar, vilket Sundberg visar med mycket starka argument och referenser till forskning.

Om forskningsmetoder

En intressant uppgift som Sundberg för fram är risken med stora studier, d.v.s. studier med väldigt många undersökningsobjekt. Jag tillhör de som trott på vikten av stora studier.

”Varför stora studier? Jo, för att om skillnaden av fördelen mellan att behandla och inte behandla är ytterst liten, då behövs ett mycket stort deltagareantal för att kunna påvisa en sådan effekt, eftersom andra faktorer och slumpen alltid spelar in. Ofta imponeras allmänheten av stora studier, med sådana behöver endast användas när högst obetydliga skillnader skall påvisas.”

Trots att Ralf Sundberg själv är läkare, kirurg och docent i medicin så är han mycket kritisk till yrkeskåren. Med anledning avHippokrates yrkesed, som läkare fortfarande lever upp till, om att hålla sina yrkeshemligheter för sig själv, skriver han bland annat:

”Läkaren besitter alltså vissa kunskaper som han eller hon inte bör dela med sig till sina patienter och utomstående. En lång kostsam utbildning förbereder läkaren för i vissa fall ganska banala uppgifter och färdigheter som skulle kunna läras ut till andra. Men han måste ju få avkastning på sin mödosamma investering. Därför behåller läkaren hemligheterna för sig själv.”

Personligen är jag övertygad om att den framtida läkaren kommer att göra tvärtom, d.v.s. handleda patienter i deras självbehandlingsarbete, vilket vissa läkare gör redan nu, men de är alltför sällsynta. Men detta säger Sundberg inget om.

Socialstyrelsen

Ralf Sundberg är också kritisk till experterna, exempelvis experterna inom Socialstyrelsen. Han menar att dessa experter befinner sig alltför långt borta från den medicinska vardagen och deras kunskaper baseras ofta på hur de tolkar den medicinska litteraturen – ”ofta skriven av andra experter” – än på egen erfarenhet av praktiskt patientarbete. Jag känner igen detta från mitt eget professionsområde, socialt arbete, där forskarna går direkt från grundutbildning till forskarutbildning och sen till undervisning och fortsatt forskning, utan att behöva möta en klient/patient i utsatthet och nöd.

Sundberg påstår att en lång rad vetenskapliga arbeten på medicinens område inte är utförda för att hjälpa och leda oss rätt, utan för att förvilla, ”ofta på uppdrag av en kommersiell aktör”. En forskare, Marcia Angell, har beskrivit hur studier som visar på positiva effekter av läkemedel publiceras, medan studier som inte visar effekt, eller negativ sådan, göms undan i arkiven. Dessutom sorteras undersökningspersoner bort innan studien genomförs, personer som skulle riskera att ge andra resultat av forskningen.

Myndigheternas kostråd är felaktiga

I ett kapitel går författaren igenom vad som ligger bakom dagens kostråd, vilka innebär fettsnålt och mer kolhydrater. Ett kostråd som vi alla lärt oss och som Ralf Sundberg är mycket kritisk mot är”tallriksmodellen”. Till och med McDonald’s använder sig numera av modellen och får dietisters stöd för att den kosten är hälsosam. Det är intressant att jämföra ”tallriksmodellen” med LCHF-modellen (Low Carb High Fat, d.v.s. lite kolhydrater och mycket fett), en modell som Ralf Sundberg och många med honom numera förespråkar [2].

Författarens kritik av etablerade bandningsexperter som exempelvis professor Stephan Rössner på Karolinska Institutet [3]. De bantningsråd som dessa experter gett genom tiderna är synnerligen makabra och ibland väldigt destruktiva. Det senaste är operationen av magen [4], vilket för väldigt många leder till ruskiga och livslånga biverkningar och ibland till döden.

Sundbergs personliga erfarenheter

I slutet av boken berättar Ralf Sundberg om sin egen resa med övervikt. Han berättar om hur han började studera olika dieter och mängder med forskning för att själv få möjlighet att ta ställning. Bland annat berättar han hur han skrev ett 20-sidigt brev till Socialstyrelsen om sina forskningsupptäckter, med fyra sidor referenser, utan att något hände. Där framhöll han vetenskapens senaste rön om kosten och dels påpekade han de uppenbara felaktigheter som fanns i diabeteskostråden.

Sundberg skriver att han naivt trodde att vetenskapliga argument skulle få Socialstyrelsen att ändra sina direktiv. Bland annat berättar han om diabeteslitteraturen som gjort en omsvängning på 1980-talet. Då skulle diabetiker i Sverige och i resten av världen ”börja leva fettsnålt och gärna ta en kanelbulle till kaffet”. De studier som dessa direktiv vilade på var ”allt annat än vetenskapliga” menar Sundberg (sid. 243).

Jag rekommenderar boken

Det känns som om boken är en av de viktigaste böcker jag läst. Men å andra sidan är jag ju egentligen inte förvånad. Jag har så långt tillbaka jag kan minnas varit skeptisk till skolmedicinen och mediciner och istället använt homeopatmedicin, naturläkemedel och örter vid behov. Jag är ändå glad över att jag hittade boken och tog mig tid att läsa den och jag rekommenderar den mycket varmt. Ralf Sundberg är en utmärkt författare som skriver pedagogiskt och lättläst trots en faktaspäckad text.

Text: Pia Hellertz

Boken kostar runt 180 kr på AdLibris och Bokus.


Relaterat

[1] Becel är 100% fettfritt (Sundberg, sid. 211-212).

Becels kolesterolturné får hård läkarkritik

Becel lurar friska att äta industrifett

 

[2] Föregångspersonen när det gäller LCHF är läkaren Annika Dahlqvist, som blivit hånad och bespottad av etablissemanget och som fått Vetenskap och Folkbildnings förvillarpris år 2009. Hon har nu blivit alltmer respekterad när läkare och allmänhet börjat uppleva de positiva effekterna av kosten. Hon har bland annat fått Leo Huss-Walin-priset för ”vetenskaplig självständighet och mod” år 2008. (sid. 231)

[3] ”Rössner glömmer kosten fullständigt” – Läs om hur ”bantningsprofessorn” Stephan Rössner nyligen skrev en lång artikel om fetmabehandling i Läkartidningen. Han verkar helt ha gett upp tanken på viktnedgång av den fettsnåla kost han länge rekommenderat. Inte ett enda ord om kosten kom med. Bara tal om fetmaoperationer och eventuella effektivare mediciner i framtiden, skriver Kostdoktorn på sin hemsida. Se samma sida också om magoperationer och dess konsekvenser.

[4] Se info på www.euroclinix.se/viktminskning-kirurgi

 

July 2020
M T W T F S S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031