Artikel av Bertil Wosk: Livsmedelsverkets förbud äventyrar människors hälsa!

Det här är skrivet 12 mars 2015, men tyvärr fortfarande alldeles för aktuellt…

http://kurera.se/livsmedelsverkets-forbud-aventyrar-manniskors-halsa/

Att förbjuda kosttillskott baserat på hypotetiska och medicinskt felaktiga resonemang kommer att leda till allt fler hälsoproblem i Sverige.
Myndigheter begår övertramp – och det är dags att någon reagerar. Det menar hälsoprofilen Bertil Wosk.
– Livsmedelsverket överskrider sina befogenheter och bryter mot gällande lagstiftning. Myndighetsutövandet sker dessutom godtyckligt och förfarandet äventyrar allvarligt vissa medborgares hälsa, skriver han på Kurera debatt – och framför samtidigt tre krav.

Många svenskars hälsa äventyras allvarligt på grund av Livsmedelsverkets försäljningsförbud av vissa vitaminer och mineraler. I varje kiosk och livsmedelsaffär säljs tobak med varningstexten ”Rökning dödar”, men något förbud finns inte. Drogen Spice kan enkelt beställas på internet.
− Sverige silar mygg och sväljer kameler, kommenterar den ansedde forskaren Mats Humble.

2006 och 2012 tog Europeiska Livsmedelsverket, EFSA, fram icke tvingande rekommendationer rörande en övre gräns för dagligt intag av vitaminer och mineraler i kosttillskott, Tolerable Upper Intake Limits eller förkortat UL.

 

2006 och 2012 tog Europeiska Livsmedelsverket, EFSA, fram icke tvingande direktiv och icke tvingande rekommendationer rörande en övre gräns för dagligt intag av vitaminer och mineraler i kosttillskott, så kallade Tolerable Upper Intake Limits (förkortas UL). Om värdet överskrids menar man att biverkningar kan uppkomma. Enklare uttryckt: Medborgare rekommenderas att inte inta för höga doser av vitaminer och mineraler eftersom det kan vara skadligt.

Intentionen är god men i praktiken uppstår en rad problem. Här följer några:

● Tanken var att EU-kommissionen skulle anta dessa UL-värden. Projektet lades dock på is på grund av svårigheten att tillämpa det i praktiken. Inom EU-länderna finns avsevärt olika behov. Medborgare i Grekland och Spanien har inte samma behov av D-vitamin via kosttillskott i jämförelse med oss nordbor. I Sverige påvisar forskningsstudier uttalade D-vitaminbrister hos befolkningen.

I nuläget finns ingen global konsensus om var den övre gränsen för vitaminer och mineraler bör ligga. Forskningsresultaten går isär. EFSAs tolkning är dock både föråldrad och onödigt konservativ. Färskare forskningsrön finns inte med i EFSAs rapport (se nedan). Ändå väljer Livsmedelsverket att hålla fast vid denna inaktuella rapport trots att den tydligt erkänner sina egna brister: ”The views or positions expressed in this report do not represent in legal terms the official position neither of the European Food Safety Authority or the European Commission. The European Food Safety Authority assumes no responsibility or liability for any errors or inaccuracies that may appear.”
(EFSAs rapport: Tolerable Upper Intake Levels for Vitamins and Minerals, 2006, sid 2.)

Myndigheterna vill alltså stoppa kosttillskott av skäl som inte har stöd i den vetenskapliga världen. Förfarandet är unikt.

● Allvarligare är ändå det faktum att Livsmedelsverket överskrider sina befogenheter och bryter mot gällande lagstiftning. Myndigheten tolkar rekommendationer som tvingande lag, vilket är ett brott mot gällande EU-lag som Sverige har förbundit sig att följa. Sveriges riksdag har inte heller stiftat en egen lag inom området, vilket vore önskvärt med tanke på de särskilda behov som föreligger för en stor del av Sveriges befolkning (se nedan).

Det faktum att Livsmedelsverket bryter mot lagen är oacceptabelt. I ett rättssamhälle måste alla medborgare veta vilka lagar som gäller för att kunna följa dem. I nuläget kan hälsokostaffärer och företag som producerar säkra kosttillskott utan förvarning få reda på att vissa produkter har belagts med saluförbud.

● Myndighetsutövandet sker dessutom godtyckligt. Ansvaret för övervakning av kosttillskott har delegerats från Livsmedelsverket till Miljö- och hälsoinspektörerna i respektive kommun. Sedan många år utövar kommunerna professionell livsmedelskontroll; däremot har de inte tillräcklig kunskap om kosttillskott för att kunna göra pålitliga utvärderingar. Dessutom kan en produkt förbjudas i en kommun medan grannkommunen gör en helt annan tolkning. Invånare i en kommun tvingas då göra dyra inköpsresor till en annan kommun för att få tag på ett viktigt kosttillskott.

Ett exempel är Västerås kommun där en företagare och en hälsobutik nyligen fick säljförbud för vitaminerna B6, D, E och mineralet zink som vid föreskriven daglig dos innehåller mängder som överstiger eller tangerar EFSA:s UL-värden. Anledningen till säljförbudet var att produkterna inte är ”tillräckligt säkra för att säljas till och konsumeras av allmänheten utan medicinsk övervakning och uppföljning”. Förfarandet äventyrar allvarligt vissa medborgares hälsa.

Detta gäller:

För vitamin B6 är UL 25 mg per dagsdos. En intressant konsekvens är följande. Läkemedelsverket har godkänt vitamin B6 som receptfritt läkemedel i dosering upp till 240 mg/dag. Läkemedlet tillverkas av Meda/Recip under läkemedelsnamnet Pyridoxin Recip. I produktresumén och bipacksedeln finns angivet att det inte finns några rapporterade biverkningar för doseringarna 40-240 mg/dag. Denna produkt kan köpas fritt på apotek och i handel utanför apotek. Det framstår som ett mycket märkligt agerande från kommunens sida att hävda att ett kosttillskott överstigande 25 mg/dag inte skulle vara säkert när Läkemedelsverket har godkänt en receptfri dosering som är nästan tio gånger högre.

När det gäller D-vitamin är UL 100 mikrogram per dagsdos. Men om du solar när solen står högt på himlen en solig sommardag så bildas i huden 250 mikrogram D-vitamin på 20-30 minuter, alltså 2,5 gånger så mycket som UL. Människor som bor närmare ekvatorn har under århundraden inte drabbats av biverkningar av för höga doser D-vitamin. Ansedda forskare anser, baserat på studier, att det inte finns någon risk för överdosering av D-vitamin förrän vid dagliga doser som överstiger 1 000 mikrogram/dag. Alltså tio gånger högre dos än UL.

Man vet att vi i Norden behöver mer D-vitamin än på sydligare breddgrader. I synnerhet mörkhyade medborgare, liksom de som har heltäckande klädsel behöver högre doser. Nyare forskning visar dock att D-vitaminbrist är betydligt vanligare och allvarligare än vad man tidigare anat.
Professor Stig Bengmark skriver i en nyligen publicerad artikel att brist på detta vitamin (som också är ett hormon) kan ha en avgörande betydelse för uppkomsten av mer än 30 allvarliga sjukdomar, däribland cancer, Alzheimer, depressioner, diabetes 1 och 2, lungsjukdomar (inklusive KOL), epilepsi och Parkinson.
Enligt Stig Bengmark har ”mer än 80% av barn och ungdomar i övre Norrland och mer än 60% i södra Sverige (Göteborg) dokumenterad D-vitaminbrist”.

Mats Humble, en av Sveriges främsta forskare på området, framhåller att även mild D-vitaminbrist kan ge upphov till allvarlig ohälsa, till exempel benskörhet och neuropsykiatriska sjukdomstillstånd.
Han skriver: Att i klinisk rutin upptäcka och behandla D-vitaminbrist skulle kunna ha oanade folkhälsoeffekter (Läkartidningen nr 11 2007 volym 104 853).

Det är synnerligen viktigt att dessa forskningsrön beaktas. Livsmedelsverkets förfarande äventyrar folkhälsan.

Stig Bengmark framhåller att frekvensen av en rad sjukdomar skulle minska radikalt om alla invånare i Europa alltid hade normala D-vitaminnivåer. Dessutom skulle samhället spara häpnadsväckande summor varje år.

Ett amerikanskt-europeiskt forskningsprojekt (Gant WB et al Prog Biophys Mol Biol 2009;99:104-113) använde metoder som tagits fram av hälso-ekonomiprofessorn Bengt Jönsson på Handelshögskolan i Stockholm för att kartlägga effekterna för såväl hälsa som ekonomi om alla innevånare i EU alltid hade normalt D-vitamin i blodet. Resultatet borde få samtliga politiker att vakna upp.

Gränsen för D-vitaminbrist sattes till en mycket låg nivå (40 ng/mL) och idag är nästan alla forskare och även myndigheterna i en del länder överens att det bör ligga nästan dubbelt så högt (70 ng/mL). Kostnaden för information och blodtester med mera, beräknas till 10 miljoner euro per år (cirka 95 miljoner svenska kronor). Å andra sidan beräknas vinsten (minskad kostnad för sjuklighet/vårdbudget) bli inte mindre än 187 miljarder euro/år (cirka 1,765 miljarder svenska kronor). Det motsvarar 36 procent av sjukvårdens indirekta kostnader i EU och 28 procent av de direkta kostnaderna.

Stig Bengmark hoppas ”att våra politiker en dag ska inse vilka besparingar som kan göras.”

Vi instämmer i denna förhoppning och förordar att svenska myndigheter skyndsamt gör en självständig översyn av relevanta UL-värden – inte enbart för D-vitamin utan för samtliga hälsosamma kosttillskott.

En viktig fråga i sammanhanget är: Varför befolkningen blir allt sjukare?

En av de främsta orsakerna är näringsbrister som orsakar symtom och så småningom sjukdomar. Då förväntas vi ta läkemedel. Men läkemedel tar i bästa fall bara hand om symtomen – och bidrar oftast med mer eller mindre allvarliga biverkningar. Den underliggande orsaken – näringsbristen – är inte något som läkemedel råder bot på.

Enda lösningen är att ändra livsstil, det vill säga äta bra kost och ta kosttillskott vid behov, samt stressa mindre och motionera mer. De allra flesta kosttillskott är hälsosamma och fungerar som ett utmärkt komplement till kosten. Att förbjuda kosttillskott baserat på hypotetiska och medicinskt felaktiga resonemang kommer att leda till allt fler hälsoproblem i Sverige.
Om Livsmedelsverket och kommunerna verkligen vill hjälpa svenska folket till bättre hälsa måste de snarast tänka om och uppdatera sina rekommendationer utifrån relevant vetenskaplig forskning.

Vi kräver att:

1. Berörda kommuner omedelbart drar tillbaka sina krav på saluförbud av kosttillskott som överstiger UL.
2. Livsmedelsverket och kommunerna skyndsamt uppdaterar sina rekommendationer utifrån relevant vetenskaplig forskning. EFSAs rapport är förlegad och kan inte fungera som vägledning för kommunernas kontroller av hälsobutiker och nutritionsföretag.
3. Livsmedelsverket följer gällande lagstiftning. I nuläget missbrukar myndigheten sin makt, överskrider sina befogenheter och bryter mot lagen. Utövandet äventyrar alla människors rätt till frihet och ett hälsosamt liv.

Av Bertil Wosk, grundare av kosttillskottsföretaget Holistic

Kurera debatt är en debattsida för friskvård och naturlig hälsa. 
Här ges möjligheten att ventilera sin åsikt, ge replik eller kort och gott skapa debatt.
Sidans debattartiklar och skribenter är fristående från Kurera och behöver alltså inte vara åsikter Kurera delar.
Vill du skriva ett inlägg på Kurera debatt kontaktar du redaktionen på webbredaktor@kurera.se.

 

Video: Peter Wilhelmsson om vitaminer och mineraler

Här är böckerna han hänvisar till i videon:

John Ellis: The doctor that looked at hands

Alan Gaby: The doctors guide to vitamin B6

The journal of orthomolecular medicine

Linus Pauling: Vitamin C: the common cold & flu

Thomas E Levy: Curing the incurable, Vitamin C, infectious diseases & toxins

Mildred Seelig & Andrea Rosanoff: The magnesium factor

Carolyn Dean MD: The miracle of magnesium

Publicerades den 11 juni 2015

Näringsexperten Peter Wilhelmsson förklarar varför Livsmedelsverket och miljökontoren ute i landet är ute på mycket tunn och ovetenskaplig is när de förbjuder högre doser B6- & C-vitamin samt magnesium!

Saltet – människans själ? (Artikel av Anna Tillberg)

Innan jag förstod hur viktigt salt är för hur vi mår, så försökte jag äta så lite salt som möjligt, men mådde inte bra utan… var jättetrött och hade ofta ont i ryggen redan när jag vaknade på morgonen, då man borde vara som mest utvilad och ha minst ont… nu ser jag till att jag använder ett bra salt när jag lagar mat, och använder också en hel del alger, då får jag i mig nyttigt salt! 🙂
Här är en artikel av Anna Tillberg om hur viktigt salt är:

http://www.naringsmedicinsktidskrift.se/saltet.html

Saltet – människans själ? Del 1
Anna Tillberg
Många gånger har jag undrat varför salt förr ansågs så helande medan det nu för tiden anses som dåligt för oss människor. En allmänt spridd uppfattning är numera att vi äter för mycket salt och att vi ska sträva efter att minska saltintaget för att undvika de nya folksjukdomarna som hjärtinfarkt, stroke och njursjukdom. Dessa beräknas kunna minska med 30 procent om saltkonsumtionen halveras. (1).

Samtidigt vet vi att saltet fyller livsnödvändiga funktioner. Med tanke på den debatt vi har i dag om kvaliteten på livsmedel i stort, tycker jag att det är märkligt att inte kvaliteten på saltet vi äter debatteras mer. Salt har förvisso blivit trendigt och i butiken finns det mängder av sorter att välja mellan. Vad ska man köpa?
För att ta reda på mer om salt har jag läst boken Water & Salt – The Essence of Life av medicine doktor Barbara Hendel och Peter Ferreira. I denna artikel gör jag på inga vis anspråk på att berätta sanningen om salt, men vill förmedla en aspekt av salt som sällan når ut genom mediabruset. Boken tar upp salt ur både ett biokemiskt och ett biofysiskt perspektiv.(2) Hendel och Ferreira menar att endast det kemiska perspektivet inte räcker till för att förklara saltets terapeutiska egenskaper. Salt är så mycket mer än den kemiska formeln. Man måste se saltet även ur ett biofysiskt perspektiv för att få en mer heltäckande förståelse för dess egenskaper och helande effekter. Som vi ska se lite längre fram har våra förfäder förstått att använda saltet för många olika sjukdomstillstånd. 

Saltet – människans själ?
Människor har sen tidernas begynnelse varit medvetna om saltets betydelse för sitt eget välbefinnande. Men då pratar vi förstås inte om vårt moderna industrisalt utan om ett naturligt kristallint salt som inte bara innehåller natrium och klorid utan även alla de mineraler och spårelement som våra kroppar är uppbyggda av och som återfanns i den näringstäta vätska som livet uppstod ur.
Rent kristallsalt kallas i geologiska kretsar för halit. Ordet härstammar från de keltiska orden ”hall” (som betyder salt, men även vibration) och lit (ljus). Kristallsalt kan alltså lite förenklat översättas som ”ljusvibration”. Mer om den kristallina formens betydelse längre fram i artikeln.
Vi kan i språket hitta en mängd ledtrådar till hur vi historiskt har betraktat saltet och dra slutsatsen att saltet haft en mycket stor betydelse för oss. Varje saltfyndighet som hittades var en skatt som vördades och vaktades. Senare i historien kallades också saltet för det vita guldet. Det spelade en stor roll i det internationella politiska maktspelet och var också ofta en anledning till krig. Det engelska ordet ”salary” (lön) härstammar t.ex. från det latinska ”salarium” som syftar på betalningen som romerska soldater fick för att köpa salt.
Sallad betyder ”saltad” och kommer från den gamla romerska seden att salta gröna bladgrönsaker. Många orter har uppkallats efter saltet. I tysktalande länder hittar vi t.ex. Salzburg, Salzgitter, Bad Reichenhall, Hallein m.fl. Förutom att ”hall” betyder salt och vibration, har ordet samma rötter som det tyska ordet ”heilig” som betyder helig. Hall härleds även till ordet ”själ”. Kelterna trodde att själen uppstod ur havet.
Man kan undra om kelterna anade att saltet innehöll alla grundelementens frekvensmönster. De hade hur som helst stor kunskap om hur man botade sjukdom och återställde energiobalanser med hjälp av salt. 

Bordssalt
Dagens bordssalt har ingenting gemensamt med ett naturligt kristallsalt. I och med den industriella utvecklingen började man rena saltet. De essentiella mineralerna och spårelementen ansågs som orenheter. Och kvar blev bara natriumklorid (NaCl).
Endast en mycket liten del av världens saltproduktion hamnar i våra kök i form av s.k. bordssalt. Den större delen, 93 procent, används inom industrin i olika kemiska processer som kräver NaCl – t.ex. tillverkningen av tvättmedel och plaster. Industrins behov av ren NaCl verkar spilla över på livsmedelsindustrin där samma sorts salt används som krydda och konserveringsämne i allehanda färdigrätter.
Förutom att bordssaltet har renats från alla mineraler tillsätts ofta jod, fluor, tiocyanater, klorogensyra och metallsalter. Exempelvis används kalciumkarbonat, magnesiumkarbonat och aluminiumhydroxid som klumpförebyggande medel liksom natriumferrocyanid (E535) och kaliumferrocyanid (E536). Tillverkaren är inte skyldig att uppge dessa ämnen på en innehållsförteckning.
För vår hälsas skull kan man ifrågasätta många av dessa tillsatser. Den ansedda tyska tidningen Öko-Test har klassat halogener som fluor, brom och klor som olämpliga för konsumtion eftersom de anses orsaka allergier och är cancerogena.
Vitt salt saknar alltså liksom andra raffinerade livsmedel sina ursprungliga beståndsdelar. Det renade bordssaltet är en aggressiv substans som måste neutraliseras av andra ämnen i kroppen för att pH:t ska hållas neutralt. De mineraler som krävs för detta är kalium, kalcium, magnesium och alla de övriga spårelementen som tagits bort i reningsprocessen.

Kvalitetssalt
Om definitionen på kvalitet är ett rent, oraffinerat salt, kan man räkna in diverse olika sorters havssalter och bergssalter som i sin tur kan delas upp i olika underkvaliteter. Tanken här är emellertid inte att räkna upp alla olika sorters salt som kan hittas i affären utan att försöka förstå vad det är som skiljer det terapeutiskt användbara saltet från övriga salt.

Havssalt
Vi härstammar från havet och än idag kan vi se vårt arv i blodet, som innehåller samma saltkoncentration och samma halter av övriga mineraler och spårämnen som havsvattnet. Mycket intressant forskning om terapi med havsvatten finns att läsa om på webbplatsen http://www.oceanplasma.org/documents/cases.html#x_main.
Den franska biologen Rene Quinton genomförde i början på 1900-talet ett experiment där han bytte ut blodet i hundar mot havsvatten. Hundarna överlevde och blev dessutom mot all förmodan både piggare och friskare efter detta ganska drastiska försök!
Men från att ha varit livets vagga har vi omvandlat våra världshav till hela världens soptipp. De har förorenats med oräkneliga tungmetaller och kemikalier som alla innehåller frekvensmönster som disharmonierar med våra kroppar. Därför menar Hendel och Ferreira att havssalt generellt sett inte längre har den positiva inverkan på vår hälsa som det hade förr.
Åttio procent av saltproducenterna raffinerar dessutom sitt havssalt. Vill man ha ett så bra havssalt som möjligt kan man leta efter salt bland de oraffinerade atlantsalterna som är lite gråbruna i färgen. De innehåller inga tillsatser och skördas enligt traditionella metoder med träredskap.

Kristallsalt
Det renaste saltet finner vi dock i bergen. När de förhistoriska oceanerna drog sig tillbaka efterlämnades saltet i skydd för moderna tiders föroreningar. Kristallsalt återfinns i bergen men skiljer sig från vanliga, billigare bergssalt. En förutsättning för att kristallsalt ska bildas är nämligen ett enormt tryck under lång tid. Ju högre tryck, desto mer överlägsen struktur/ordning bildas inuti kristallen.
Kristallsaltet är dyrt att utvinna då det bara finns i speciella ådror i saltlager i vissa berg. Man kan inte utvinna det med de metoder som gruvnäringen normalt använder eftersom kristallsaltet inte kan berabetas mekaniskt. Oftast utvinner man hundra gånger mer vanligt bergssalt innan man hittar kristallsalt. Eftersom det bara var de allra rikaste som hade råd att använda kristallsalt kallades det förr för ”kungens salt”.
Kristallformen innebär att saltet har en geometrisk, kubisk struktur. Biofysiskt menar man att kristallen är konstruerad av fotoner, ljuskvanta, som är ren ljusenergi. Denna energi kan lösgöras från saltstrukturen när man löser upp saltet i vatten.
Kristallstrukturen är elektrisk, inte molekylär. Skillnaden mellan ett vanligt bergssalt och ett kristallsalt är alltså att mineralerna i bergssaltet inte är fullständigt integrerade i en kristallstruktur, utan hänger liksom lite löst utanpå. Detta innebär att de inte är tillräckligt finfördelade för att kunna ta sig in i cellerna. Mineralerna som däremot är fångade i saltkristallens struktur joniseras och har därmed möjlighet att tränga in i alla kroppens celler.
De mineraler som fångas inuti kristallen har alltså en partikelstorlek som är tillräckligt liten för att kunna tränga in i den mänskliga cellen och omsättas där. Det som inte kan ta sig in i cellen kan inte heller metaboliseras. Detta menar man är förklaringen till att vi kan känna saltsug vid relativ saltbrist trots en alldeles för hög saltkonsumtion.
Hendel och Ferreira betraktar kristallsaltet mer som en informationsbärare än som en krydda och anser att kristallformen är förutsättningen för att information ska nå våra celler. De menar också att endast ett naturligt kristallsalt ger förutsättningar för att säkra den geometriskt korrekta strukturen i kroppen. Om dessa strukturer saknas uppstår energibrist. Salt ska alltså inte användas i första hand för att tillföra smak till vår mat utan för att ge oss det rätta frekvensmönstret, d.v.s. samma mönster som återfinns i kroppen. 

Vitt guld blir vitt gift
Trots att vår kropp bara behöver en liten mängd salt per dag, ca 0,2 gram, och att vi i snitt får i oss mellan 11–20 gram salt per dag, lider alltså de allra flesta av oss brist på salt. När saltmängden är mindre än 0,2 gram blir vi sugna på salt. Vi saknar helt enkelt de andra mineralerna som ska finnas i saltet. Därför är även de bästa mineralerna värdelösa om de inte görs tillgängliga för kroppens celler. För att kunna använda ett mineral måste vi få det i sitt organiska, joniska tillstånd, i perfekt balans med alla dess övriga relaterade beståndsdelar.
Biokemiskt sett är naturligt bergssalt och havssalt icke-aggressivt, till skillnad från bordssalt. Även om dessa salter har en underlägsen struktur jämfört med kristallsaltet är de att föredra jämfört med det vanliga bordssaltet eftersom de är naturligare produkter.
Bordssaltet identifieras däremot som ett gift av kroppen – en onaturlig substans som ska rensas bort så fort som möjligt. Eftersom kroppen, beroende på ålder, hälsa och kön, bara kan rensa ut 5–7 gram per dag blir summan en stor belastning för kroppen. I försöken att isolera överdosen av natriumklorid kommer vattenmolekyler att omringa och neutralisera natriumkloridmolekyler genom att jonisera dem till natriumjoner och kloridjoner.
Denna process kräver att kroppen använder intracellulärt vatten, vilket i sin tur resulterar i att cellerna torkar ut och dör, och att ett överskott av vätska i vävnaderna (ödem) uppstår. Detta är orsaken till att läkare ofta avråder från salt. För varje överskottsgram av natriumklorid behöver kroppen 23 gånger mer av sitt cellvatten för att neutralisera det.
Om halten av natriumklorid fortfarande är för hög uppstår i stället återkristallisering. Kroppen använder sig då av icke nedbrytbart animaliskt protein och producerar urinsyra som inte kan utsöndras, utan istället binder till natriumkloriden. Detta leder till bildning av nya kristaller som i sin tur sätter sig i ben och leder. Detta är enligt Hendel och Ferreira en bidragande orsak till olika former av reumatism, gikt och njur- och gallstensbesvär. Återkristalliseringen är alltså kroppens sätt att skydda celler och organ från oreparerbara skador som orsakats av för hög saltkonsumtion.

Detta var del 1 i en artikelserie om salt av Anna Tillberg. Del 2 kommer i nästa nummer.

Anna Tillberg är närings-och örtterapeut samt skribent på Näringsmedicinsk Tidskrift. Anna är verksam vid egna kliniken ÖrtAnna (www.ortanna.se) och kan nås på anna@ortanna.se

July 2020
M T W T F S S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031