Videoserie: Kampen om hälsoparadigmet

Här är en viktig serie med 3 videos, Kampen om hälsoparadigmet:

Medverkande:
Sanna Ehdin, PhD, hälsobloggare och författare. https://ehdin.com/
Robert Hahn, läkare, professor och forskningschef. http://roberthahn.nu/
Ursula Flatters, leg. läkare, specialist i allmänmedicin, utvecklings- och utbildningschef på Vidar Rehab. https://vidarrehab.se/
Peter Wilhelmsson, näringsmedicinare och författare. https://www.alpha-plus.se/
Marina Szöges, redaktör Dagens Homeopati, ordf. i Svenska Föreningen för Vetenskaplig Homeopati. http://homeopatiframjandet.se/
Torbjörn Sassersson, mediekonsult och redaktör på NewsVoice. https://newsvoice.se/

https://halsoparadigmet.wordpress.com/
Ansvarig utgivare: 2000-talets Vetenskap 2017

Del 1: Publicerades den 11 nov. 2017

Del 2: Publicerades den 18 nov. 2017

Del 3: Publicerades den 25 nov. 2017

https://halsoparadigmet.wordpress.com/om/

Om

Filmens innehåll:

Den nya hälsovågen.
Det bloggas, poddas och skrivs om hälsa som aldrig förr. Populära hälsoprofiler delar med sig av hälsofrämjande tips, intresset för matens påverkan på hälsan ökar, stora grupper bildas på Facebook där information om hälsa är i centrum. Trenden med mer ekologiska livsmedel och produkter växer för varje år. En konsumentdriven rörelse med intresse för bättre hälsa är på frammarsch.
Intervju med:
Sanna Ehdin, PhD, hälsobloggare och författare.
Peter Wilhelmsson, näringsmedicinare och författare.

Integrativ medicin.
Helhetssynen på hälsa ökar i takt med att människor inser att man själv kan påverka sin hälsa genom att stärka den inneboende självläkande kraften. Den integrativa vården har just detta fokus och är på frammarsch runt om i världen men här i Sverige finns bara ett enda alternativ att tillgå. Vidarkliniken i Järna är Sveriges enda komplementärmedicinska klinik, dit patienter kan söka sig via landstingsvården. Men trots sitt unika slag och popularitet hos patienter är man hårt ansatt i media.
Intervju med:
Ursula Flatters, allmänläkare, utvecklings- och utbildningschef på Vidarkliniken i Järna.

Skeptikerrörelsen.
Det är inte alla som uppskattar den växande hälsotrenden. Runt om i världen finns en väl organiserad skeptikerrörelse som har som mål att motarbeta utvecklingen som går bortom traditionell skolmedicin. Filmen tar upp skeptikerrörelsens bakgrund, uppbyggnad och beskriver hu de organiserat arbetar som drivna lobbyister. Flera skeptikeranhängare har viktiga positioner i media, som utan att redovisa kopplingen till lobbyisterna skapar rubriker mot olika hälsotrender. Skeptikerna rider på professorstitlar och bjuds okritiskt in för att debattera hälsofrågor. Även bland politiker med inflytande inom sjukvården drivs frågor som är helt i skeptikernas anda.
Intervju med:
Torbjörn Sassersson, mediekonsult och redaktör för NewsVoice.
Robert Hahn, läkare, professor och forskningschef.

Skeptikerdrevet mot homeopati.
Homeopati är en läkekonst som funnits i över 200 år och används dagligen över hela världen. Trots den utbredda användningen är homeopatin omstridd eftersom det saknas en vetenskaplig förklaringsmodell och att homeopatiska medel bereds så att den verksamma substansen är kraftigt utspädd. Det har skeptikerna tagit fasta på och menar att homeopati är bluff och båg och bör förbjudas helt. Men det finns en annan bild som sällan kommer fram. Forskare som synat skeptikernas påstående om homeopati menar att de förvanskar bilden av forskningen och att homeopati har bevisad effekt.
I en världsomfattande kampanj 2010, kallad 10:23, tog hundratals skeptiker simultant en överdos av homeopatiska medel för att visa att medlen är overksamma. I Sverige utspelades samma kampanj på bästa sändningstid i SVT., utan att det redovisades att lobbyorganisationer låg bakom.
Intervju med:
Marina Szöges, redaktör för Dagens Homeopati.
Robert Hahn, läkare, professor och forskningschef.

Framtidens hälsoparadigm.
När konsumenter själva driver en utveckling kommer kraften underifrån. Det är ingen från ovan som bett hundratusentals människor att på egen hand söka information på nätet som främjar hälsan. Det sker på eget initiativ.
Trots olika gruppers intressen och motsättningar är framtidstron är stark.

Detta filmprojekt är ett samarbete mellan flera föreningar, företag och privatpersoner.
Ansvarig utgivare: 2000-talets vetenskap http://www.2000tv.se/

Kontaktperson är Heléne Bengtsson som du kan nå per e-mail:
halsoparadigmet@gmail.com

GLÖM INTE!
Vill du stödja filmprojektet, spridning, marknadsföring och uppföljning av filmen:

Hjälp oss arbeta vidare med filmen

Filmen grundfinansierades av ett antal olika företag och föreningar under 2015. Nu i slutet av 2017 slutförs filmprojektet och vi skulle gärna fortsätta att arbeta mer med den färdiga filmen.
Filmen kan ses som en grund för en vidare diskussion om synen på hälsa i Sverige.
Vi vill gärna sprida den vitt och brett, inte minst till alla de beslutsfattare som har möjlighet att påverka hälsoarbetet framöver.

Vill du stötta oss i det framtida arbetet, kan du bidra till filmens swish eller PayPal.

TACK !

Använd SWISH till nummer:
076 421 94 36

 

Advertisements

En text om miljögifter, GMO, frihandelsavtal osv (från Ingela Sjöquist + Sanna Ehdin)

Från Ingela Sjöquist:

Allvarligt talat, stanna upp en stund pls. Var på Homeopatisk kongress i helgen. Jättekul att träffa kollegor från hela landet och kul att fira Dcg som fyllde 70 år med allt vad det innebar. Intressant att lyssna på 4 duktiga Homeopater Peter Fisher (Engelska kungahusets homeopat) Dr Klaus Kustermann Tyskland (Specialläkare i Allmänmedicin, Magisterexamen i Naturmedicin sedan 36 år) Robert Uitto (Homeopat sedan 35 år, engagerad i EU frågor när de gäller Homeopati osv.) Evangelos Andreopoulus klassisk Homeopat sedan 30 år, ursprungligen från Grekland. Har utbildning både från Grekland och Tyskland.

Nu kommer det märkliga. Man skulle ju kunna tro att vi mest diskuterade Homeopati men det gjorde vi inte. Vi diskuterade mest miljögifter och vad som händer i våra kroppar i form av olika obalanser och sjukdomar pga alla dessa toxiner. Om vi backar så var det inte riktigt lika allvarligt bara för 10 år sedan. Visste ni att var och en av oss har 130.000 (och uppåt) olika miljögifter i oss numera. Det är sanslöst mycket och kommer givetvis att få fruktansvärda konsekvenser i framtiden. Vi ser biverkningar på enstaka medel men vi har ingen aning om hur den kemiska cocktailen verkar i våra kroppar. Cancern har tex ökat och kommer att öka lavinartat om giftspridningen får fortsätta. Det kan ta mellan 5-20 år för att sprida en cancer i kroppen och innan den är synlig i vårdens mätningar. På det toppas alla mediciner och att många har stora näringsbrister pga av all konstgödsling där man inte återgäldar viktiga näringsämnen, så den maten vi äter har inte samma näring som förr.

Vad kan vi göra åt detta? Jag sprider så mycket information som jag kan. Skriver på allt jag kan för att stoppa eländet. Vi skulle behöva medvetna politiker som kan ta tag i detta, men det är en Maktindustri fråga där pengar styr mer än människors välbefinnande dessvärre.

Vad vet ni om GMO och Frihandelsavtal tex?
Lägger in ett inlägg jag hade i en hälsogrupp för ett tag sedan om detta.
Se upp för Frihandelsavtal. Det finns i USA och är på väg hit om vi inte stoppar det. Bli medvetna om detta och påverka så gott ni kan. GMO- och hormonuppfödning, farliga kemikalier och klordoppad kyckling, det kan bli verklighet även här i Europa om storföretagen får som de vill. Går avtalet igenom får vi framgent äta GMO vare sig vi vill det eller inte. Frihandelsavtalet är något som främst kommer att gynna USA, då de länge har velat komma in på den europeiska marknaden, men tack vara EUs strängare regler angående tillväxthormoner, antibiotika och andra kemikalier i livsmedelsproduktionen så har det varit tufft, USA har som bekant en mycket generösare användning av dessa ämnen. Men om frihandelsavtalet som just nu förhandlas bakom stängda dörrar utan inflytande av våra folkvalda eller medborgarna i EU, träder i kraft kan allt detta vara ett minne blott. Och den amerikanska livsmedelsindustrin kan få en mycket större tillgång till den Europeiska marknaden, varken om vi vill det eller inte. Detta kommer innebära att marknaden blir ännu tuffare för de som vill föda upp djur utan antibiotika, kemikalier eller hormoner och är något som klart främst kommer att drabba de uppfödare med hårdast internationella uppfödningsregler och på sikt även leda till ett mer liberalt regelverk även i Sverige om vår livsmedelsindustri ska överleva. Detta är en dålig nyhet för både oss människor och för miljön. Då just hälsa och miljö inte brukar vara det som prioriteras högst, då det viktigaste hos dessa industribjässar oftast brukar vara hur stor vinsten blir. Så klordoppad kyckling och hormonuppfödda djur kommer kanske blir mer vardag även här i Sverige inom en snar framtid om EU och USA får bestämma.

Alla som vill dela och sprida detta får göra det i mitt namn. Jag tror det är viktigt att information kommer fram till så många människor som möjligt. Och det är så många mer än jag som reagerar och har kunskaper om detta. Tillsammans har vi kraft att påverka. Varsegoda! Sprid sprid sprid!

Och Sanna Ehdin Anandala:

“Igår tog demokratin slut i Sverige. Den rödgröna majoriteten svek det svenska folket när Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht röstade ja för att genmodifierad gröda godkänns för försäljning i EU… Dela, dela tack så fler får veta – o tryck gärna gilla om du OGILLAR deras beslut!!

Trots att svenska folket säger nej till GMO och att mycket forskning visar att GMO till försöksdjur, grisar och kor ger mindre lever- och hjärtstorlek, inflammation i tarmen, ett svagare immunsystem OCH att pesticidproducerande gener kan gå över i tarmslemhinnan och producera kemikalierna där. Vi står nu inför ett fruktansvärt ohälsoscenario för människor, fjäderfän och boskap, och med skador på naturen, massiv död av bin, fjärilar och andra insekter och djur. En tyst vår på riktigt…

Men det värsta är att de sa ja, fastän absoluta majoriteten av svenska folket inte vill ha GMO. Miljöpartiet hur tänker ni? Hur kan de rödgröna svika så?
Det är helt tydligt: de svenska myndigheterna (och instanser som Livsmedelsverket) värnar inte om vår hälsa utan om följer de globala företagens vilja och intressen. Monsanto har drivit GMO-frågan hårt och varit arga på européernas motstånd.

Med all tydlighet är vi på väg bort från demokrati och nu går det snabbt. En lite global elit vill ta över allt i en One World Government, som enbart följer de globala jättarnas intressen.

Vi har tio år på oss att vända detta innan det är för sent. Det vi kan göra är att skapa en Folkrörelse för Positivt motstånd, och se till att göra främst dessa fem saker:

1. Dela denna info och berätta så att fler vet om det. Lyft fram vad de gör i ljuset!
2. Rösta med plånboken och köp inget från de globala storföretagen! Dessutom för det 90% av pengarna från din region och ut ur Sverige. Handla lokalt odlat och inget av den processade industrimaten etc. Vi kvinnor står för 70% av dagligvaruköpen så vi besitter den reella makten.

3. Sätta press på affärerna: tala om för din lokale handlare att du slutar handla där om de tar in GMO-odlad eller tillverkad mat.

4. Vägra negativa nyheter! Gå inte på all skit de pumpar på oss om elände, våld, terrorism, sjukdomar, fientligheter och konflikter som att man inte kan lite på nån etc. Det är bara en del av strategin att stressa folk – för i rädsla kan man inte växa. Härska och söndra sattes i system av romarna… De vill göra oss så rädda att storpappa i form av “one world government” ska framstå som bra lösning. Bedrägeri.

5. Varje dag gå in i hjärtats energi, vare sig du ser på något vackert, delar kärleksfulla ord eller känslor med någon, leker med ett barn, sjunger, dansar eller pumpar kärleksfulla ord i ditt hjärta.

Kärlekens kraft är miljoner gånger starkare än rädslans och hatets. Där vi lägger energi får vi mer av. Den globala eliten som äger det allra mesta nu är 3-5 000 personer och vi är nästan sju miljarder. Nu är det upp till oss – folket – att rädda både denna planet och våra egna, barn och barnbarns liv. Det är dags att välja nu, varje dag – och vi kan vända denna destruktiva försämring.
Vi kan skapa något positivt genom en Folkrörelse för Positivt motstånd! Genom att lägga vår energi och våra pengar på det som är bra och fungerande för hälsan, Naturen och framtiden.
Snälla dela detta så att fler vet för Stormedia rapporterar inte – och GILLA gärna om du är med på detta!

Om socker/fruktos – Sanna Ehdin Anandala

Här är ett utdrag från Sanna Ehdin Anandalas bok “Den självläkande människan”
och här är hennes hemsida:
http://www.ehdin.com/?lang=swe 

Fruktos den nya sockerdöden
Allt som är sött är inte socker. Industrin har tagit fram en rad nya varianter, och i läsken har sockret ersatts av stärkelsesirap. Det består av ungefär 55 procent fruktos och 45 procent glukos och det är ännu mer skadligt och fettbildande än det rena sockret.

Visste du att stärkelsesirap (modifierad stärkelse eller fruktos) kan ge fettlever och samma skador som hos en alkoholist – fast man inte dricker någon alkohol? Det gör att levercellerna blåser upp som ballonger och sprängs – för att sedan inte repareras vilket levern annars gör (självläker).

Dessutom ger fruktos fetma genom att lura din metabolism och störa den normala aptitkontrollen. Man får inte mättnad utan vill bara ha mer och mer… Hög konsumtion av fruktos leder till viktökning, putmage, ökad LDL (inflammationskolesterolet), minskat HDL (skyddande kolesterolet), höjda blodfetter, höjt blodsocker och högt blodtryck – alla symtom på klassiskt metabolt syndrom.

––>> Den modifierade stärkelsen är tyvärr den nya sockerdöden, eftersom den finns överallt: i läsk, godis, bakverk, industriprocessad mat, såser, dressingar, färdigmat och så vidare. Läs på förpackningen där den kallas för olika namn som stärkelsesirap, maltodextrin, modifierad stärkelse, maltitol.

Vi äter i snitt knappt 40 kg socker per person och år men den modifierade stärkelsen utgör minst lika mycket. I USA står den för 40 procent av sötningen eftersom det är en billig industribulkprodukt. Sett bara på läskkonsumtionen per år är den 88 liter per person i Sverige, och bara det innebär cirka nio kg.

Utöver det äter svenskarna 17 kg godis per person och år, vilket är en ökning med 76 procent sedan 1980. Svenskar äter mest godis i världen och dubbelt så mycket som genomsnittet i EU. Jämför med vår bärkonsumtion på två kilo per person och år – den kan vi med fördel öka för bär är mycket nyttigt. Hallon till exempel innehåller bara tre procent kolhydrater men har hög antioxidativ effekt med sina nyttiga fytonutrienter som cyanidin. I godis är det mesta bara stärkelsesirap numera, till exempel innehåller geléhallon enbart maltitol.

Fruktos har ansetts som bra tidigare för det höjer inte insulinnivåerna, men däremot ökar det radikalt insulinresistens. Det är mycket farligare eftersom det är ett förstadium till diabetes. Det är normalt att tillfälligt få högre insulinnivåer i blodet, men stannar de förhöjda blir resultatet insulinresistens (se sid XXX). Dessutom riskerar man att få leverskador, förhöjda blodfetter och en hel rad andra hälsoproblem för att:

• Fruktos bryts ner i levern precis som alkohol och producerar många liknande bieffekter, inklusive ölmagen (bukfetma).

• Folk äter 400-800 procent mer fruktos nu än vi gjorde för 100 år sedan eftersom det finns i den mesta processade industrimaten, läsk och godis.

• Fruktos omvandlas direkt till farliga fetter, vilket är ett av skälen till att fruktos är den ledande orsaken till fetman.

• Fruktos höjer även halten av urinsyra, och det är farligare än förhöjda kolesterolnivåer eftersom det ger en kronisk, låggradig inflammation som ökar risken för hjärtkärlsjukdom, hjärtattack, cancer, artrit och förtidigt åldrande.

När du äter vanligt socker bryts endast 20 procent av dess glukos ner i levern, för det används som bränslekälla i cellerna direkt efter konsumtion. Det gäller för små mängder, men undvik alla stora intag av socker.

Fruktosens metabolism är mycket lik alkoholens nedbrytning i kroppen, och det ger en rad toxiska effekter inklusive en icke-alkoholrelaterad fettlever. Dessa förändringar ser man inte hos människor som äter stärkelse eller glukos, så det är fruktos är den dåliga kolhydraten. Detta om man äter mer än 25 gram per dag, vilket motsvarar det genomsnittliga intaget via läsk i Sverige. Det göms under en rad namn på förpackningarna, och står det inte socker eller sukros är det sannolikt modifierad stärkelse.

Man kan också bli sensiterad till fruktos, vilket innebär att ju mer du äter desto effektivare tar kroppen upp det, och ju mer du tar upp desto större skador blir det, vilket leder till att man även blir mer känslig för de toxiska effekterna. Modifierad stärkelsesirap borde förbjudas eftersom en så tydlig koppling har visats vetenskapligt till ökning av fetma och metabolt syndrom.

Det är alltså inte snällt att ge sina barn eller barnbarn läsk och godis, för läsk ger fläsk, båda dessa är långsamma dödare och barnen riskerar få hälsoproblem när de blir runt 30 år. I USA finns nu den första generationen där många är infertila och tyvärr inte heller kommer att överleva sina föräldrar.

– Ur Nya Självläkande människan, © Sanna Ehdin Anandala 2014 – fritt att dela förstås!

Post om Monsanto från Sanna Anandala + article about nanopesticides

Här är en post från Sanna Anandala (från Facebook) – viktigt om hur Monsanto påverkar oss! Och det är demonstrationer mot Monsanto idag, här är info om det:
https://www.facebook.com/events/534035066635453/

Och här är länken till Sannas inlägg:

https://www.facebook.com/sanna.ehdin/posts/10153034605647535:0

Nu ska jag dela något personligt som jag aldrig visat förut: jag blev mycket sjuk sommaren 2011 i flera saker men det värsta var GMO och nanopesticider – vilket är värre och nästan ingen känner till det och det regleras inte överhuvudtaget…

Det ni ser på bilderna är vad som kom ur min hud under nästan två års tid, och när det torkade var det hårt och plastliknande. Jag hade väldigt ont i hela huden i nio månader. Ni som följde mig då på FB vet hur nära det var flera gånger att jag inte höll mig kvar här…

Nanopesticider är mkt små kapslar gjorde av självreplikerande nanofibrer och Monsanto & Co menar det är bra för man kan få en högre dos pesticider specifikt. Eftersom ingen rapporterar om detta har vi ingen aning om hur mycket det används, eller hur många som är drabbade. Men i USA är hundratusentals drabbade av det jag hade – och i Sverige känner jag flera som har det också. Vi är ett par st som läkt ifrån det i vart fall…

Våren 2011 bodde jag invid ett fält där växterna besprutades med nanopesticider och det kom in i mitt system, där de självreplikerande nanofibrerna först började växa i tarmen och slog ut den så den funkade inte utan laxermedel efter ett tag. När jag sedan fick ett fästingbett och en annan exponering så sänktes immunförsvaret och helvetet brakade loss. Dessa nanofibrer växte överallt i min hud och det gjorde väldigt ont i nio månader. Jag fick det diagnosticerat av en Miljötoxikolog i LA som hjälpte mig med protokoll för att bli av med det – att detoxa, stärka tarmen, hålla mkt strikt diet och ta örter (som gurkmeja och kattklo), Glutathion o annat som stärker det friskar o reparerar DNA. Samt även göra detoxbad varje dag…
Jag fick både GMO-saker och de självreplikerande nanofibrerna för det gick in i mitt DNA o var mkt obehagligt när jag plötsligt fick flera vita ögonfransar och ögonbryn… Som inte var gjorda av hår. Alltså påverkade det min arvsmassa, och det tog lång tid att reparera.

Detta är något nytt och en fullkomlig mardröm – för växter sprutas med det och det drabbar arbetarna, djur o insekter kring fälten o går ner i grundvattnet. Det går inte att skölja av grönsakerna eller frukterna så människor i Sverige får troligen redan i sig detta via processad industrimat. Det medicinska etablissemanget förnekar det och CDC (Center för Diseace control) säger att de drabbade hallucinerar… Javisst, det ni ser på bilderna hallucinerade jag fram. Och hundratusental människor hallucinerar precis samma sak…

Lite kort om detta – och en stor uppmaning till alla att vakna upp och se vad som håller på att ske utan att vi får veta något. Kom på demonstrationen imorgon på alla ställena runt om i Sverige och visa att du INTE accepterar detta. Vi måste stå upp mot Monsanto & Co som är sjukt destruktiva – och ingen reglerar deras aktivitet. Vi måste stå upp för Moder Natur och visa att vi inte accepterar dess övergrepp på naturen och människors hälsa!

Kan du inte demonstrera på eftermiddagen – var med i tanken – annars kom och hör mig brandtala i Humlegården kl 15!
2022 – it’s now or never! Varmt välkomna

Sanna Anandala's photo.

Everything You Need To Know About Nanopesticides

Stacey Harper has never been a farmer. In wooded Alsea, Oregon, Harper is more likely to be found hunting elk than sowing seeds.

Rather, it’s Harper’s work in the laboratory that links her to the soil.

A scientist at Oregon State University in Corvallis, Harper is doggedly researching tiny, human-made substances called nanoparticles, with the goal of identifying which will be a boon and which a bane for farmers, consumers and the environment. Nanoparticles, which are the size of molecules, are already used in everything from sunscreen to biomedical devices. Their minuscule size makes them efficient, but also unpredictable. That’s what worries Harper: The first nano-formulations of pesticides are quietly making their way onto agricultural fields, and she wants to know what happens next.

An engineer as well as a toxicologist, Harper holds a unique perspective. She believes nanotechnology could help revolutionize farming just as it has medicine. But she sees the potential as well as the risks of nanopesticides. “I think the vast majority of nanopesticides will not be toxic” — or, at least, no more toxic to non-target organisms than current pesticides, says Harper. “We just need a way to identify that handful that may be hazardous.”

By shrinking the size of individual nanopesticide droplets, there is broad consensus — from industry to academia to the Environmental Protection Agency — that the total amount of toxins sprayed on agricultural fields could be significantly reduced. Smaller droplets have a higher total surface area, which offers overall greater contact with crop pests. As well, these tiny particles can be engineered so that, for example, a physical shell called a capsule can better withstand degradation in the environment, offering longer-lasting protection than conventional pesticides. But that shell can alter what had been predictable physical properties, such as how soluble the pesticide is in water.

And Harper is also well aware that the unique physical properties of the nano-scale call into question the particles’ environmental fate. Once they’re sprayed on fields, will they clump on crops or slide through the soil into water bodies? Most worrisome, Harper wonders whether they will be readily taken up by organisms that aren’t pests (such as bees or fish), and how long they will persist in the environment — properties that could radically change with size. “We just don’t know,” she says.

“The potential for nano-enabled pesticides is unbelievable, but it’s still a dream at the moment,” says Sonny Ramaswamy, director of the USDA’s National Institute of Food and Agriculture. And the dream goes beyond pesticides. He describes plans for nano-sized sensors that can detect low nitrogen and send a message to a farmer’s cell phone or nanosensors in plastic food packaging that lights up when it comes into contact with listeria or salmonella. “The concern is that there might be unintended consequences associated with nanoparticles — that’s the big question being looked at by federal agencies,” he adds. “People like Stacey Harper are providing that yeoman service in making sure we are addressing any potential unintended consequences.”

“The potential for nano-enabled pesticides is unbelievable, but it’s still a dream at the moment.”

Harper remembers the first time she heard the term “nanotechnology.” It was a decade ago during a meeting at the U.S. Environmental Protection Agency in Las Vegas, where she worked as a postdoctoral student. Her team was tasked with assessing the health risks of nanomaterials. “The big discussion was ‘what are they and why are we concerned about them,’” she recalls.

Intrigued, Harper dove all-in, focusing initially on biomedical applications such as gold nanoparticles used to target drug delivery (one of the first products that adopted the technology). Eco-conscious companies were soon flooding her lab with products — ranging from sunscreens to acne medicine to compounds that fight methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA, a flesh-eating bacteria) — for feedback on safety. She soon realized that with this new technology, an infinite number of nanoparticle types could be created, and that traditional risk assessment approaches, which would test individual nanoparticles, weren’t going to keep up with the challenge. “It’s really about figuring out what physical or structural properties would make one nanoparticle toxic compared to others,” she says.

Finding these answers has been anything but easy. One problem is a lack of funding. Over the last 13 years, the U.S. government has funneled billions into the National Nanotechnology Initiative (NNI), a coordinated R&D program that spans 20 federal departments and agencies and aims to spur nanotechnology across sectors. In 2008, the NNI took an unprecedented step and also began funding environmental health and safety research. “The need to assess new technology risks is one of the lessons learned from the GM (genetic modification of food) backlash,” says Harper. So far, however, the small fraction of this money available for risk testing has focused largely on workers who may inhale nanoparticles.

Scientists realized they needed faster, more efficient ways of assessing the risks of nanoparticles. Harper, for example, developed a test to assess the toxicity of nanomaterials on zebrafish, an aquatic version of a lab rat, one that can inform impacts to human health as well as the environment. Ramaswamy calls it “a really cool model system.”

“Of the hundreds of nanotech compounds we have tested, only a few are raising red flags,” Harper says. “It often boils down to whether the particle’s surface chemistry has an overall positive charge,” meaning, for example, that they could be attracted to negatively-charged cell membranes if they got into the human body. To keep track of the trouble-making nano-features, she helped create an international database of the physical structures and their toxicity. The goal is to determine which nanoparticle designs should be avoided, then share that information with industry.

It was Harper’s husband and current lab manager, Bryan, who turned her attention to the environmental impact of nanopesticides. Years ago, he worked at the National Pesticide Information Center (NPIC), a federally funded hotline housed on OSU’s campus that handles the public’s questions about pesticide health risks. Bryan was caught off-guard when calls starting coming in seeking information about the environmental risks of nanosilver, the first nanopesticide to hit the market. It’s an anti-bacterial compound used in a wide range of consumer products, from clothing to dietary supplements.

Naturally, he asked his wife for input. She couldn’t find anything on the risks in the scientific literature. “The environmental fate of nanopesticides is a big, black hole,” says Bryan. To help fill that void, Harper and colleagues recently received funding to determine how first-generation agricultural nanopesticides would move through soil and water, and whether they could inadvertently harm fish or bees.

To test these scenarios, Harper created “nano-sized ecosystems” to test how these compounds move through their environment and interact with fauna. In her lab, for example, plastic containers holding only a few grams of soil are poised above quarter-sized containers holding embryonic zebrafish. The team applies pesticides to the soil and then records the number of deformities in the zebrafish embryos. Harper’s OSU colleague, Louisa Hooven, will soon begin an experiment to see whether aerial sprays of nano-pesticide formulations will effect how bees transport pollen to their hives. The team expects to publish their findings by the end of the year.

But testing is not as easy as it sounds. Since the active ingredient in any given pesticide will likely be an already-approved chemical, pesticide companies don’t have to test a nano-sized version. Harper has run into enough walls that she doubts pesticide companies will voluntarily share their compounds, or even whether or not their products contain nanoparticles.

So she started pulling agricultural pesticides off the shelf to see if any already contain nano-sized particles, which, by definition, would make them nano-enabled pesticides. “Stacey is tenacious,” says NPIC director David Stone, who co-authored a 2010 paper with Harper laying out why “business-as-usual pesticide registration” won’t work at the nanoscale. “She’s got a lot of horsepower and creative ideas,” he says, adding that she’s one of the few researchers that will test products already on the market.

An initial scan revealed that 90 percent of the dozen pesticide products Harper and her colleagues have tested contain particles in the nanoscale range. Now she has to determine whether the nanoparticles are an active ingredient, a chemical stabilizer or simply a benign component that’s been in pesticides all along, unseen until recently.

“The environmental fate of nanopesticides is a big, black hole.”

“There is very little environmental fate and transport testing of nanoparticles being done,” says Jennifer Sass, a senior scientist focused on regulation of toxic chemicals at the Natural Resources Defense Council. “It’s expensive research, and where companies may have collected some environmental monitoring data, they don’t have any interest in making that information public,” she adds.

But Harper knows it won’t be long before manufacturers move beyond simply shrinking pesticides into nano-formulations. She expects to see multifunctional nanopesticides — for example, products equipped with biosensors able to detect pests before releasing the active ingredient — within the next 10 years. The speed with which the technology is advancing only bolsters her determination to answer these questions quickly.

Traveling over the hills from Alsea to the Willamette Valley each morning, she and her husband sometimes get a pungent reminder that their research could help find sustainable ways to reduce the need for so many sprays. “We can smell the fungicides and pesticides being applied to fields,” she says. “The more time you spend enjoying the beautiful country around here, the more you want to protect it.”

This story was produced by the Food and Environment Reporting Network, an independent, nonprofit news organization focusing on food, agriculture, and environmental health.

Correction: This article incorrectly identified MRSA as a flesh-eating virus. It is a flesh-eating bacteria.

Artikel från Hemmets Journal om antiinflammatorisk mat

Jag tror verkligen på att den mat vi äter har stor betydelse för hur vi mår, här är en till artikel om det 🙂

http://www.hemmetsjournal.se/Medicin/Medicin-och-halsa/Gunnel-blev-frisk-med-antiinflammatorisk-mat/

Gunnel blev frisk med antiinflammatorisk mat!

Gunnel vägrade acceptera läkarnas dom – att hon skulle tvingas leva med ständig smärta resten av sitt liv. Med hjälp av antiinflammatorisk kost har hon nu lyckats bli både frisk och smärtfri. – Det går att läka sig själv!

Gunnel blev frisk med antiinflammatorisk kost.
– Jag älskar livet och är oerhört tacksam för allt som hänt mig, säger Gunnel Saric som fått ett helt nytt liv med hjälp av antiinflammatorisk kost.

Föräldrarna trodde att det var växtvärk som låg bakom smärtorna i flickans armar och ben. Men som vuxen förstod Gunnel att det var andra orsaker som låg bakom hennes ständiga inflammationer i muskler och leder.

– Fibromyalgi var min första dom. Sedan kom den ena diagnosen efter den andra.

– Ett tag var jag inlagd på sjukhus och i så dåligt skick att jag trodde att jag skulle dö, utbrister Gunnel Saric, 61 år.

När vi hälsar på hemma hos Gunnel för att prata om inflammationer och mat, är hon i full färd med att mixa en mossgrön fruktdrink i köket. Egentligen skulle hennes älskade dotter och tre barnbarn ha varit på besök, men förkylningar har satt krokben och Gunnel är för dagen ensam hemma i sin mysiga etta på Södermalm i Stockholm.

– Jag bor på 28 kvadratmeter och stortrivs. Jag har rensat bort allt jag inte behöver och gläds, framför allt åt utsikten över Hammarby sjö och Globen.

Idag kan Gunnel njuta av livet, men så låg det inte till för drygt 10 år sedan. Då hade hon som sagt hunnit få en fibromyalgidiagnos och drogs med muskelvärk i rygg, axlar, höfter och ben. En värk som ständigt flyttade på sig. 

– Ett tag trodde jag att det var det tidigare arbetet som servitris som orsakade smärtorna. Jag försökte lindra med smärtstillande tabletter, fast det hjälpte knappt, berättar hon. 

 

Skyhög feberGunnel blev frisk med antiinflammatorisk kost.

År 2000 arbetade Gunnel på ett dataföretag och kom nu in på en beteendevetenskaplig utbildning på Stockholms universitet. Under det andra studieåret pluggade hon på heltid och jobbade 70 procent, eftersom hon var för gammal för att få studiemedel.

Det var nu som febern och magvärken slog till. Gunnel hann bli inlagd tre gånger på sjukhus innan läkarna insåg vad hon råkat ut för. 

– Jag hade både skyhög feber och sänka. Till slut fick jag feberkramper och skrek när de klämde på min smärtande mage. Jag trodde att jag skulle dö.

– Äntligen förstod läkarna att hela tjocktarmen var inflammerad, att jag hade tarmsjukdomen ulcerös kolit. Jag pumpades full med starka mediciner som slutligen dämpade mitt skov.

Men nu blommade plötsligt fibromyalgivärken upp, mycket kraftigare än förr. Samtidigt drabbades Gunnel av besvärliga inflammationer i finger-, hand- och knäleder. Ovanpå det fick hon problem med sköldkörteln och svår trötthet.

Gunnel frågade läkarna varför hon hade drabbats av alla dessa besvär och varför hon led av ihållande smärta i kroppen. Men de hade ingen förklaring. Deras lösning var att hon skulle ta starka mediciner och tvingas leva med de kroniska sjukdomarna livet ut.

Gunnel är däremot envis och ville själv försöka hitta orsaken till sin dåliga hälsa. Dessutom ville hon veta hur hon skulle kunna lindra sina besvär utan mediciner, som gav henne svåra biverkningar.

– Min första insikt var att jag hade jobbat för hårt och inte lyssnat på min kropp, som inte orkade längre. 

– Jag hittade flera inspirerande böcker som handlade om kroppens självläkning, bland annat Den självläkande människan (Bokförlaget Forum) och Besegra din smärta (Telegram Bokförlag). Jag läste den ena boken efter den andra och har numera ett litet bibliotek här hemma!

Men det var inte slut på eländet. Plötsligt blev Gunnel uppsagd från sitt arbete på grund av nedskärningar. Gunnels föräldrar dog inom loppet av 1,5 år och mannen hon älskade försvann samtidigt ur hennes liv. Gunnel fick även problem med A-kassan och Försäkringskassan, vilket ledde till att hon tvingades lägga ner sitt företag där hon hade börjat arbeta som hälsocoach.

– Det var verkligen min tid av utmaningar, som visade sig stärka mig i slutändan. Idag är jag mycket stark och vågar möta rädslan på ett helt annat sätt.

– Det hade jag inte gjort om jag inte blivit sjuk, då hade jag bara gått i gamla fotspår. 

 

Tacksamheten är stor

Det var i den här vevan som Gunnel fick idén att skriva en bok. Min vän Smärtan (Ariton Förlag) blev resultatet och boken handlar om hennes resa till smärtlindring. Boken har medfört att Gunnel har studiecirklar och ger föreläsningar med inriktningen mat som medicin och hur man når smärtlindring. För det var maten som slutligen fick Gunnel att må bättre fysiskt. Även om fysiska, psykiska och andliga aspekter hänger ihop, menar hon.

– I början var jag mycket strikt med vad jag åt. Jag valde antiinflammatorisk och smärtlindrande mat och drog ner på kolhydrater med hjälp av en näringsterapeut.

– Bland annat uteslöt jag socker, mjölkprodukter, rött kött, alkohol och alla raffinerade sädesprodukter. 

– Numera äter jag mycket fisk, fågel och ägg. Jag väljer grönsaker och sallad istället för potatis. Quinoa äter jag till exempel både som gröt och som tillbehör till kött. 

– Utöver det började jag ta D-vitamin, krom, magnesium, selen och omega-3 för att komma i balans. Jag kokar också örter till te och äter mycket basisk mat.

Den nya kosten gav snart resultat och smärtan i kroppen minskade rejält. Gunnel besökte doktorn regelbundet och efter tre år upptäckte han till sin förvåning att inflammationen i tarmen var borta. Trots att Gunnel slängt medicinerna!

– Idag är jag inte lika strikt med maten längre. Men om jag slarvar och får i mig mjölkprodukter drabbas jag av ballongmage. 

– Äter jag å andra sidan socker eller vete, får jag betala priset efteråt genom att få värk. Jag kan också känna av lite värk om jag anstränger kroppen för mycket.

Varje morgon gör Gunnel Feldenkrais-övningar i sängen. Det är lugna rörelser som stabiliserar de små musklerna i kroppen. Dessutom gör hon qi gong, yoga och andningsövningar.

– Nuförtiden mår jag bra så länge jag sköter mig. Däremot orkar jag inte lika mycket som tidigare, jag utnyttjar bara 50 procent av min energi. 

– Jag har tagit ansvar för min hälsa och mitt liv. Tacksamheten är stor över att jag har lyckats självläka på naturlig väg. 

Gunnel blev frisk med antiinflammatorisk kost.
Gunnel är utbildad hälsocoach och börjar varje morgon med yoga och qi gong.

 

Immunologen: På två månader kan du se stora förändringar!

Immunologen Sanna Ehdin AnandalaSanna Ehdin Anandala är immunolog och forskar kring hur man stärker immunförsvaret och den självläkande kraften.

 

Hur farligt är det att ha pågående inflammationer i kroppen?

– Dagens stora hälsohot är den låggradiga, kroniska inflammationen som pågår i det tysta. Den uppstår på grund av att den moderna västerländska kosten är fel sammansatt, så att den ger ett ständigt påslag av inflammation i kroppen. Celler, blodådror och organ angrips i åratal utan att vi märker något, och så småningom uppenbarar sig olika sjukdomar. Jag kallar det för ”ohälsobomben” eftersom det drabbar allt fler. Men det positiva är att vi kan åtgärda det när vi vet orsaken.  

 

Vilka åkommor kan lindras genom att äta inflammationsdämpande mat?

– Rätt mat gör att vi blir mjukare i lederna och mindre stela i kroppen. Huden ser friskare ut och allergier avtar eller försvinner. Samtidigt minskar risken för hjärt-kärlsjukdom, Alzheimers sjukdom, astma, cancer, benskörhet, diabetes och andra åldersrelaterade sjukdomar som har inflammation som grund. 

 

Vilken mat kan skapa inflammationer?

– Mat som är näringsfattig, söt och fet, såsom socker, vetemjöl, chips och dåligt fett. Transfetter, industriellt härdat fett, är bland det mest inflammationsframkallande vi kan äta. 

– Fet snabbmat och mat med mycket socker ökar halterna av inflammatoriska ämnen i blodet under minst 3-4 timmar efter intaget. Gräddbakelser, godis, pommes frites och feta såser främjar alltså inflammation. Socker och fett minskar också blodkärlens förmåga att expandera och dras samman allt eftersom blodflödet ökar eller minskar.

 

Har det forskats kring antiinflammatorisk mat?

– Det finns mängder av forskning som visar på de starka positiva hälsoeffekterna av till exempel inflammationsdämpande kryddor som gurkmeja, vitlök, ingefära, chili och lök. Sjukdomar kan motverkas och även förbättras eller läka med hjälp av detta.

– Hur lång tid det tar att bli av med inflammationen beror på åldern och kroppens kondition. Men du får avsevärda skillnader på bara någon vecka och efter 2-3 månader bör du se stora förändringar. Räkna med ett år för alla genomgripande förändringar att ta plats.

– Inflammationsdämpande mat är bra för alla åldrar.

November 2018
M T W T F S S
« Oct    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930