Artikel om LCHF från Åsa Österlund (publicerat hos Kostdoktorn), om ångest, ADD, aspergers osv

https://www.dietdoctor.com/se/vi-hoppas-att-vi-med-var-berattelse-kan-inspirera-fler-att-vaga-ta-steget-och-prova

”Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova”

1 september 2016 av i ADHD, Autism, Depression, Framgångshistorier

Detta är en fantastisk historia om psykisk ohälsa och hur LCHF kan påverka den positivt. Åsas familj led av problem med bl.a. depression, ångest, ADD och Aspergers. Efter att hon fick sin familj att börja med lågkolhydratkost förändrades saker och ting drastiskt:

Mejlet

Hej Andreas!

Jag har länge tänkt att det är dags för oss att berätta vår historia. För ett par månader sedan bad Birgitta Höglund mig att skriva ner vår berättelse så att hon kunde få dela den på sin facebooksida och på sin blogg. Den fick ett oerhört stort intresse så nu vill jag berätta även för dig så att ännu fler kan få ta del det.

Både jag och barnen tycker att det är viktigt att prata om hur stor skillnad kosten faktiskt kan göra för den psykiska hälsan och därför ska jag nu försöka berätta vår historia. En berättelse som inte handlar om övervikt och inte heller om diabetes. Det här är en berättelse som handlar om psykisk ohälsa, om ångest, depressioner, ADD och autism.

Jag och min man har fem barn, fyra killar födda 91, 93, 00 och 02, och en tjej född 95. Alla utom 93:an har NPF-diagnoser av olika slag. Dottern var den första att få sin diagnos, Asperger + ADD när hon var ca 11 år. 00:an fick diagnosen ADD när han var runt 11, 91:an fick sin ADD-diagnos för några år sedan, när han redan var vuxen, han hade även depression då. För två år sedan fick yngsta sonen diagnosen atypisk autism och selektiv mutism, vilket även 00:an fick samtidigt då han fick genomgå en ny utredning.

Det har varit en mångårig kamp för att få vardag och skola att fungera. Det har gått upp och ner genom åren. Perioder som varit förhållandevis lugna, perioder då man varit nära att drunkna.

Våren 2014 var vi på botten allihop. Dottern har hela livet haft mycket svår ångest, som även gav upphov till fysiska symptom som tex andnöd. Hon hade kämpat för att klara skolan, hade klarat grundskolan med nöd och näppe. Högstadiet gick hon i en aspergerklass. Det fungerade bättre än den vanliga skolan som inte hade fungerat alls, men det var ändå en kamp varje dag. Efteråt är hon besviken på att ingen av alla speciallärare, psykologer och läkare kunde se att hon förutom asperger och ADD, även hade svår depression, ångest och många fobier, bland annat social fobi. Våren 2014 var hon på väg att krascha fullständigt. Hon hade börjat få panikångestattacker, hon och jag blev ofta osams. Jag kände mig maktlös, visste inte hur jag skulle tackla hennes svårigheter. Hur mycket krav kunde jag ställa? Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Min trötthet och maktlöshet fick mig att bete mig som en idiot och jag sa saker jag absolut inte borde sagt.

Hon försökte börja på gymnasiet efter grundskolan, men det fungerade inte alls så hon hoppade av efter bara några veckor, trots att det var en aspergerskola. Hon orkade helt enkelt inte mer, hon var helt slutkörd efter nio års kämpande, satt nu hemma på heltid och kom aldrig ut. Hon träffade inga andra än familj och nära släkt, förutom en kontaktperson som var guld värd. Hon mådde nu så dåligt att hon knappt orkade göra det hon är intresserad av och vill hålla på med.

Äldste sonen har också lidit av en gnagande ångest hela livet, en ångest som med åren utvecklades till en allvarlig depression. Han klarade grundskola och gymnasium och komvux men det har varit mycket tufft. Våren 2014 gick han på folkhögskola andra året. Till en början verkade det som att det kunde vara vändningen, att han nu började må bättre. Men han var så skör och så känslig att minsta lilla motgång blev världens undergång. Och den här sista våren mådde han sämre än någonsin, orkade inte ta sig till lektionerna, låg mest i sängen och orkade inte gå upp. Vid några tillfällen gjorde han sig själv illa. Han såg bara en framtid då han alltid skulle må dåligt, alltid få kämpa och slåss mot demonerna. Han kände att han inte skulle orka leva så.

00:an, som fick sin ADD-diagnos när han var 11, var vid den här tidpunkten, pga olyckliga omständigheter, helt hemma från skolan, ett beslut vi tagit tillsammans med skolpersonal och rektor. Tills de hade möjlighet att lösa situationen var vår tanke att jag skulle undervisa honom lite hemma. Jag fick uppgifter varje vecka från skolan. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fixa det. Men jag hade strax före jul blivit tvungen att gå upp från halvtid och femskift till heltid-femskift. Det höll naturligtvis inte.

Samtidigt blev det jobbigare och jobbigare för yngsta sonen i skolan. Nu ville skolan ha en utredning på honom också. Och trots att vi vid det här laget genomfört så många utredningar att det blivit närmast rutin, så tar det ändå hårt på krafterna. Dessutom ville 00:ans skola att han skulle göra en ny utredning då de misstänkte att han hade mer åt det autistiska hållet. Så två utredningar skulle vi gå igenom på allt annat. Båda två fick diagnoserna Atypisk autism och selektiv mutism.

Min ork började nu tryta rejält. Jag kände mig så totalt maktlös. Jag visste inte längre vad jag skulle kunna göra för att hjälpa mina barn att må bra. Jag höll på att krascha helt. Hade ingen ork till någonting. Jag hade tidigare hållit på mycket i trädgården, något som innan skänkt mig stor psykisk återhämtning men som jag helt enkelt inte orkade med alls längre och jag lade det helt på is det här året. Blomsterrabatterna och grönsakslandet fick växa igen.

Men våren 2014 var också då allt började vända. Det började med att vi på mitt jobb fick genomgå en hälsoundersökning och fick ett par samtal med en hälsocoach. Jag kom att prata om det med ett par av killarna på min avdelning. Jag sa att jag skulle ju behöva gå ner minst 10 kg men att jag inte orkar bry mig. Jag hade något år innan varit med i viktväktarna, som arbetsplatsen sponsrade rejält och vi fick till och med gå på arbetstid, och lyckats gå ner nästan till min målvikt. Sen ledsnade jag på att räkna, väga och skriva, och att gå hungrig. Så ett år senare vägde jag lika mycket som innan. Men nu började killarna att prata om att jag skulle testa LCHF. Nej, absolut inte! Sa jag. Jag hade ju hört talas om den farliga dieten, där man skulle vräka i sig fett och inte fick äta grönsaker. Det kunde väl ingen vettig männsika tro på? Men de fortsatte att prata om LCHF, jag kom med alla de där vanliga argumenten; för mycket fett är farligt, särskilt mättat, hjärnan behöver kolhydrater, och så vidare. Men de kunde hela tiden komma med motargument och förklaringar. De hade svar på alla mina påståenden som mer och mer, och mycket motvilligt, övergick till nyfikna frågor. Till sist fick jag låna Matrevolutionen, läste den på rasterna, och sen hade jag glömt att det var min övervikt det hade handlat om från början (nu visste killarna hur mina barn mådde och det var egentligen av det skälet de ville få in mig på LCHF).

Den sommaren pratade vi mycket kost och hälsa hemma vid matbordet. Barnen var rätt skeptiska till en början men blev så småningom nyfikna, förutom 00:an som hoppade på det redan från början. Dottern, som är mycket intresserad av vilda djur och deras anatomi och hade rätt bra koll på olika djurarters föda, började se en logik i det här. Under sommaren prövade vi lite, det blev inte helt rätt och en hel del fusk, men efter sommarlovets slut, bestämde vi för att köra igång på allvar. Den hösten såg vi många föreläsningar och intervjuer på Kostdoktorn.se. Hela familjen tillsammans, utom 93:an som inte bor hemma och inte har varit så delaktig alls i det här. Istället för att titta på någon film, eller underhållningsprogram, lyssnade vi på historier om övervikt och diabetes. Vi lärde oss om den verkliga orsaken till hjärtsjukdom, om vad socker gör i kroppen och att mättat fett var nyttigt. Barnen visste snart mer om vad kolesterol är än vad de flesta läkare vet.

Redan efter några månader började vi alla märka skillnad. Framför allt 91:an och dottern. Ångesten som alltid hade funnits där försvann, likaså depressionen. De började bli glada, pigga och positiva inför en framtid som de tidigare inte såg att de hade. De började vilja och orka göra roliga saker, orkade börja ta tag i rutiner.

Dotterns resa har dock inte varit helt lätt. Hon blev ganska snart övertygad om att det här var rätt, och hon märkte också tidvis en stor skillnad, men till en början mådde hon väldigt väldigt dåligt. Hon som tidigare levt i stort sett på pasta, mackor, pannkakor och panpizza, hade ju inte längre något kvar som hon ”fick” äta. Hon har alltid haft stora problem med maten, framför allt med konsistenser, och det har varit få saker hon har kunnat äta. Det har krävt att jag lagat specialmat till henne. Hon trodde nu på LCHF och ville äta det, men det har krävts många långa samtal mellan henne och mig, för att försöka hitta alternativ som har fungerat.

Till en början var det mycket svårt att hitta nåt som gjorde henne mätt ordentligt och hon fick i sig alldeles för lite mat, och var enormt trött. Hon klarade inte av att äta så stora mängder åt gången, och inte så mycket av samma sak, så vi måste försöka hitta enkla mellanmål. Hon fick till en början äta ganska ofta. Äggmjölken blev en räddning. Hon har aldrig kunnat äta några som helst grönsaker, men så småningom vågade hon prova vitkål, det gick bra, och ganska snart började hon att tycka det var gott, riktigt gott. Hon äter fortfarande inte mer grönsaker än vitkål, men vill försöka lära sig.

Pizza var en av hennes favoriträtter, en av få saker hon tyckte om alls, så det var ju lite jobbigt att inte få äta det. Men så provade vi Birgittas pizzabotten med halloumiost, det blev en höjdare. Vad lycklig hon var när det gick att göra en pizza, som hon till och med tyckte var godare än originalet. Nu har vi börjat hitta bra mat som fungerar för henne och hon börjar så sakteliga tycka om mer och mer. Plötsligt har hon, liksom äldsta sonen, börjat se mat som något bra och positivt, som en vän och inte som något ångestfyllt.

Idag mår vi väldigt bra, men jobbar hela tiden på att förbättra hälsan. Ångest och depression hos barnen är i det närmaste helt borta, men det kan komma tillbaka om de äter fel saker, som tex socker, då kommer ångesten. Men nu vet de vad det beror på och det är lättare att hantera, och så vet de att de mår bra igen om de äter bra. Vi fortsätter att prova oss fram till vad som fungerar och inte. Sötningsmedel är det ingen som mår bra av, hellre sötar vi med små mängder honung, lite frukt eller något annat mer naturligt, men inte så ofta. För mycket grädde mår de inte så bra av heller, särskilt inte som en egen rätt, tex grädde och bär, det får vi inte äta allt för ofta. Även för mycket mandelmjöl kan vi märka av. Vi har också lagt till D-vitamin och Omega-3 tillskott, även om vi på senare tid har varit allt för slarviga med det. Jag och dottern provar nu också mejerifritt då framförallt dottern har märkt att hon mår dåligt av mejerier. Jag känner också att jag mår ännu mycket bättre utan.

Dottern har nu börjat få in ordentliga rutiner i sin vardag, hon är fortfarande hemma men hon arbetar mycket flitigt på sina serieromaner som hon ritar och skriver på datorn. Hon har börjat hålla ordning och städa och tar hand om sin lilla dvärgpudel Nala. 91:an som tidigare har varit svår att få att hjälpa till med saker, tar nu ett mycket stort ansvar här hemma. Han hjälper sin syster med att komma ut på promenader med hunden, hjälper till att fixa mat när jag inte är hemma, hjälper mig mycket med alla hönsen och kaninerna. De har också börjat bli intresserade av att motionera och träna, något som tidigare har varit helt otänkbart.

Men hur åt vi innan då? Egentligen inte speciellt dåligt. Inte efter vad man trodde var bra då. Jag har alltid tyckt om att laga mat, och att prova nya rätter. Visst använde jag en del hel- och halvfabrikat för att det var smidigt och gick snabbt, men lagade ändå det mesta själv. Ja, vi använde margarin, mest för att det var billigt, smör var en lyxvara man kunde unna sig ibland. Matlagningsgrädde, ja, men för att det var så bra hållbarhet på det, vilket var en stor fördel då jag oftast storhandlade. Förutom under den korta period med viktväktarna, har jag egentligen aldrig trott att riktigt smör eller grädde skulle vara farligt, men gick väl på det att det handlade om att vi åt för mycket fett i förhållande till hur mycket man rörde sig. Godis på lördagar, sällan någon annan gång, popcorn på fredagar. Chips och läsk bara sällan, inte ens en gång i månaden. Frukosten var väl ingen höjdare, särskilt inte för barnen, men det var sånt som de flesta åt, fil (inte lättfil, inte ens när jag åt vv-mat åt jag lättfil. Fil ska vara tjock, krämig och syrlig, annars är den äcklig!), eller jordgubbsyoghurt med flingor. Försökte undvika de allra sötaste flingorna, men när jag läste på förpackningen och insåg att skillnaden på sockerhalt i chokladflingorna och de ”nyttiga” special K inte var särskilt stor, var det svårt att motivera att de inte skulle få dem. Vi åt alltså en ganska normal kost, och jag tror, bättre än många.

Ingen av oss har haft något större sockerberoende och det är nog en anledning till att det ändå har gått relativt lätt att ställa om kosten. Det och kunskap! Jag har läst och läst, blivit nördigt intresserad (ja, jag har lite sådana drag jag med…) och lärt mig så mycket om kost och hälsa att övertygelsen om att det här är rätt är hundra procentig. Att jag relativt lätt fick med barnen berodde nog också på att de var så långt ner på botten att de lika gärna kunde prova vad som helst.

Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova.
Mvh Åsa Österlund med familj

Advertisements

Artikel från tidningen Hälsa: Cancerfondens kostråd är kontraproduktiva!

http://www.tidningenhalsa.se/artiklar/artiklar/20170123/ar-cancerfondens-kostrad-vid-cancer-kontraproduktiva/

Debatt: Cancerfondens kostråd är kontraproduktiva!

Det är skrämmande att studera Cancerfondens kostråd vid cancer, skriver näringsrådgivaren Kerstin Bergenulf med flera debattörer, som menar att det är dags att på allvar ta till sig kostens betydelse för hälsan.

Oktober är månaden varje år då mycket är rosafärgat i Cancerfondens anda. Överallt i samhället och media ska vi särskilt då bidra till att “lösa cancerns gåta” genom att köpa Rosa Band, bullar, godis och annat i rosa förpackningar. Ämnet berör, då alla idag känner någon som drabbats eller kanske själv är sjuk. Det är nästan tabu att kritisera denna massiva kampanj, men trots tv-galor, gåvor, skattemedel och forskning, är verkligheten att antalet cancerfall fördubblats sedan 1970. Inte minst bröstcancer har ökat, och är nu den vanligaste formen av cancer hos kvinnor. Den debuterar dessutom i allt yngre ålder. [1]

Vi hoppas att den som på allvar bryr sig om människors hälsa, läser detta med öppna ögon. Vi vill inget hellre än att få fram bättre och säkrare undersöknings- och behandlingsmetoder samt åtgärder och information som förebygger att människor insjuknar, får sämre prognos eller återinsjuknar.

De senaste decenniernas utveckling

Vi människor har som grupp samma genetiska uppsättning idag som för 50 år sedan, medan maten vi äter, hur den tillagas, vår miljö och hur vi lever i övrigt, har förändrats radikalt. En lönsam livsmedelsindustri har försett oss med processade bekvämlighetsprodukter som passar våra tidspressade liv, och det är numera så vanligt med mer eller mindre ohälsosam och onaturlig mat att vi tror att det är normalt och inte skadar oss nämnvärt.

Men den “vanliga maten” är ofta fabriksgjord av näringsfattiga onaturliga råvaror, sockrad, saltad och har kemiska tillsatser för attraktivare konsistens, smak, utseende och hållbarhet. Konsumtionen av socker och stärkelserika kolhydrater i västvärlden har ökat markant, och andelen färska grönsaker, läkande örter och kryddor på våra tallrikar har minskat. Många dricker regelbundet läsk, äter snabbmat och mjölrika sötsaker. Vanligt vetemjöl innehåller även mer skadligt gluten än förr.

Fisken är ofta förgiftad av utsläpp eller nästan helt utfiskad. I stället har en massindustri uppstått för odlad lax, som föds upp på pellets av kemikaliebesprutad soja, genmodifierad majs och fiskrens samt färgämnen för att ge fisken en snygg färg. Pelletslagren förses med flamskyddsmedel då de är så lättantändliga. För landdjur har stora köttfabriker uppstått, för snabbuppfödning med kraftfoder av majs och soja, i stället för gräs som är deras naturliga föda. Både den odlade laxen och den industriuppfödda kons kött innehåller mer omega 6, som främjar inflammationer. När de föds upp på naturlig föda och inte sedan processas till chark, innehåller köttet mer omega 3 som motverkar inflammationer.

Bröd, pasta, pizza, pommes frites och stora mängder potatis är förutom läsk och olika sötsaker bland de största bovarna bakom kraftig viktökning och de följdsjukdomar som detta kan medföra. Sjukdomar som diabetes typ 2, fetma, demens och olika former av cancer är nu epidemiska i västvärlden, och debuterar allt tidigare. Sockrets negativa påverkan på hälsan är ingen ny information. I gamla läkarböcker kan man läsa om hur en sockersnål kost rekommenderas för typ 2-diabetiker och överviktiga. Otto Warburg redovisade redan på 1920-talet sina teorier om hur cancerceller lever av glukos[2], och han tilldelades några år senare nobelpriset i medicin. Men att socker påverkar cancer verkar inte modern sjukvård och Cancerfonden vilja ta till sig.

Läkemedelsindustrin har gjort mångmiljardvinster på våra sjukdomar, diagnoser och behandlingar. Även om vi numera lever allt längre, medicineras vi som aldrig förr. Biverkningarna är inte sällan omfattande och allvarliga.

Sjukvården är sjuk och mycket styrs av pengar

Det finns ett starkt samband mellan vad som hänt med folkhälsan de senaste decennierna och vad som samtidigt skett inom livsmedels- och läkemedelsindustrin. Dessa branscher påverkar dessutom sjukvården i högre grad än vad många förstår. [5]

Sjukvården idag är så överbelastad att både patienter och personal blir lidande. När antalet vårdbehövande ständigt ökar p.g.a. våra kost- och livsstilsrelaterade välfärdssjukdomar, hjälper det inte att locka med högre lön för att få in mer personal. Trycket gör att den hårt arbetande personalen ger upp och själva blir sjukskrivna eller slutar. Ett förebyggande angreppssätt från sjukvården och samhället skulle minska patienttillströmningen, så att vårdpersonalen räcker till och orkar.

Varför ha synpunkter på kostråd?

Vi som skriver detta är starkt engagerade i hälsofrågor, med fokus på kost, näringslära och andra livsstilsfaktorer. Dessutom har vi personliga erfarenheter av hur rätt kost har förbättrat hälsan och kroppens egen läkningsförmåga. Vi har tagit del av många berättelser från människor, som trots att de blivit dömda till ett liv med livslång medicinering, har ändrat sin kost och övriga livsstil och blivit såväl medicinfria som friska. Majoriteten har inte en enda gång fått frågan av sjukvården om vad och hur de äter, eller fått råd och hjälp att ändra sin kost. De som själva efterfrågat detta, har vittnat om hur deras önskemål viftats bort med ibland hånfulla svar.

Det varnas inte tillräckligt om att den moderna kosten gör oss sjuka på sikt, genom att långsamt förgifta och inflammera våra blodkärl och inre organ, och bidrar till att cancerceller växer, delar sig och sprids. Bara om det är potentiellt allergiframkallande råvaror eller tillsatser som kan ge en omedelbar negativ reaktion, behöver tillverkaren upplysa om det.

Ska Livsmedelsverket alls ägna sig åt kostråd och näringsrekommendationer?

Cancerfonden hänvisar till Livsmedelsverkets näringsrekommendationer, som de har publicerat sedan 70-talet (tidigare Socialstyrelsen). Massiv kritik har framförts mot de föråldrade råden om att välja nyckelhålsmärkta sockrade lågfettsprodukter, varna för naturligt hälsosamt fett och förespråka margarin och omega 6-rika oljor som gör blodkärlen stela och främjar inflammation. [3]De tonar även ner riskerna med kemiska tillsatser, raffinerat vetemjöl och onaturliga sötningsmedel som förstör den för immunförsvaret så viktiga tarmfloran och bidrar till sjuklig svampöverväxt. [4]

Det har också framkommit kopplingar till livsmedelsjättar och stora läkemedelsbolag. [5]Många minns reklamen i slutet av 70-talet om att “Socialstyrelsen rekommenderar 6-8 skivor bröd om dagen”. Det var i själva verket bageriernas PR-organ Brödinstitutet som låg bakom det budskapet.

Eget ansvar, sjukvårdens roll och läkemedelsindustrins påverkan

Naturligtvis har vi människor en stor del av ansvaret för vår egen och våra barns hälsa. Men att själv sätta sig in i ämnet ordentligt, ändra sin kost och livsstil är inte alltid lätt. Många har dessutom ett beroende av sötsaker och skräpmat, och kan inte på egen hand ändra sitt ätmönster och införa bättre vanor trots goda råd. Här skulle samhället och den skattefinansierade sjukvården kunna göra en stor insats, men det vi erbjuds är oftast bara läkemedel och medicinska behandlingar av sjukdomen eller symptomen – möjligen remiss till dietist som dock till stora delar är utbildade av just livsmedelsindustrin och tyvärr oftare är fokuserade mer på energiintag än på naturlig, antiinflammatorisk, anticancer-kost.

Vi vill gärna tro att sjukdomar mest beror på otur, gener eller hög ålder, med andra ord faktorer som vi inte kan göra något åt. Detta är också sjukvårdens budskap – att sjukdomar ofta är i princip omöjliga att påverka själv. Vi vill även tro att sjukvården är styrd av krafter som alltid vill vårt bästa, och är organiserad därefter. För inte kan väl läkemedelsbolagen med sina vinstintressen påverka vilken forskning som bedrivs och vilka resultat de kommer fram till, eller vilka behandlingsmetoder sjukvården tillämpar? Jo, tyvärr är det ofta så illa, vilket allt fler med goda belägg vittnar om inifrån. [6]

Cancerfondens roll och kostråd

Med anledning av modern kunskap och erfarenhet, är det skrämmande att studera Cancerfondens kostråd vid cancer. På hemsidan och på sjukhus där broschyrer delats ut till patienterna, finns många destruktiva råd som inte bidrar till läkning, utan snarare till att cancern växer, sprider sig eller återkommer. De uppmuntrar till kemiskt margarin, snabbmat från frysdisken, efterrätter och annat med mycket kolhydrater. Inte någonstans kan vi läsa om vikten av naturlig mat med minimering av socker, maximering av c-vitamin, naturliga fytonutrienter och antioxidanter som stärker immunförsvaret och hjälper kroppen att läka.

Med det som bakgrund och att Cancerfonden dessutom delat ut miljoner i forskningsanslag till en professor som avfärdar risker med cancerklassade kemikalier och som arbetat som konsult åt kemikalieindustrin, är vi mycket kritiska till hyckleriet bakom den massiva Rosa Bandet-propagandan. [7]

Exempel ur Cancerfondens kostråd (med kommentarer inom parentes):

“Ät som vanligt och följ näringsrekommendationerna.”

(Nej, vill man tillfriskna är det bättre att äta strikt hälsosamt och skippa allt socker som göder cancerceller.)

“Det finns ingen forskning som visar att någon speciell diet botar en cancersjukdom.”

(Jo, många har fått tumörer att krympa genom att ta bort socker och de flesta kolhydrater, äta stora mängder ekologiska grönsaker, örter och kryddor såsom gurkmeja [8], samt höja kroppens ph-värde och ta tillskott av vitamin D3 och C.)

“De flesta skulle må bra av att:

* “välja nyckelhålsmärkta livsmedel” (dvs fettreducerade varor med tillsatt socker och ofta tarmretande emulgeringsmedel)

* “använda flytande margarin” (skandalråd!)

* “inta hälften så mycket läsk, godis, glass, snacks och bakverk” (Nej, men helt skippa detta!)

“Ingen mat är dålig mat. Ät den mat du tycker bäst om.” (Massor av mat är dålig mat – speciellt för den som redan är sjuk!)

“Pröva till exempel salta kex, chips, buljongsoppor.” (Vitt mjöl, konstgjorda transfetter och jästextrakt, dvs skräp för kroppen!)

“Tallriksmodellen är ett bra hjälpmedel.” (Verkligen inte med så stor andel kolhydrater!)

“Avsluta gärna måltiderna med en efterrätt.” (Mer uppmuntran till cancergödade socker.)

De uppmuntrar även till att äta “mejeriprodukter, quorn och sojaprodukter”.

(Mejerier bör verkligen undvikas, speciellt vid prostatacancer där forskningen visar ett tydligt samband. Quorn är en färsprodukt framställd av mögelsvamp som fått jäsa med tillsatt glukos, dvs socker. Soja – om den inte är fermenterad – har i studier kunnat kopplas till hormonell cancer i bröst och prostata, och kan dessutom motverka behandlingen av konventionell cancermedicin.)

Som dryck lyfter de fram saft och kommersiella näringsdrycker (typ Fortimel) som förutom de tillsatta vitaminerna innehåller socker, inflammationsdrivande omega 6 i solrosoljan som ofta ingår, konstgjorda smakämnen, aromämnen och emulgeringsmedel i form av sojalecitin samt citronsyra E330 som nästan alltid tillverkas med hjälp av svartmögel.

 

Bra förebyggande råd – som kan bli bättre

Alla råd är inte dåliga. Under förebyggande åtgärder rekommenderar de att undvika övervikt som påverkar hormonsystemet genom att insulin stimulerar celldelning och tillväxt i tumörer. [9] Med andra ord medges en indirekt koppling mellan höga blodsockernivåer och ökad risk för cancer. De skriver även att “vår västerländska livsstil med rökning, alkoholkonsumtion, ohälsosam kost, låg fysisk aktivitet, övervikt och fetma samt felaktiga solvanor ökar risken att insjukna i cancer”.

Naturligtvis ska man sola med måtta och inte bränna sig, men många har blivit så skrämda för solen att de har svår D-vitaminbrist, ett oerhört viktigt ämne som förebygger cancer. Eller så använder de solkrämer med parabener och andra skadliga ämnen. Parabener, liksom ftalater och bisfenoler i plaster, “härmar” kroppens östrogen och skapar östrogenöverskott – en känd riskfaktor för hormonell cancer. I en studie på 40 kvinnor med bröstcancer hittade man parabener i 99 % av vävnadsproverna. [10]

 

Bättre råd, motivation och förslag till lösningar

Vi är väl medvetna om hur svårt det kan vara att äta överhuvudtaget när man är sjuk, inte minst om man genomgår cellgiftsbehandling som ofta gör att man tappar aptiten, får förändrat lukt- och smaksinne och ofta mår illa, men detta gör inte socker och processad mat mindre skadligt – snarare tvärtom! I stället för de delvis destruktiva kostråden, varför inte upplysa och inspirera till en anticancer-kost, även om det är svårt att motstå det som skadar vår hälsa och gynnar tumörer? Det finns flera sätt att underlätta för den sjuke att få i sig det som stärker och läker.

Flera viktiga saker saknar vi helt i kostråden, bl.a. skillnaden mellan industriuppfött kött och mer hälsosamt vilt och gräsbeteskött. Man borde även stödja ekologiska grönsaker då konventionell odling sker med konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, som ofta finns kvar som rester i den färskvara som når konsumenten. De ekologiska innehåller mer av naturens vitaminer, mineraler och antioxidanter, viktigt för den som är sjuk och har nedsatt immunförsvar. Dessutom finns ett samband mellan just bröstcancer och kemikalier, så vi borde snarare uppmanas att minimera exponeringen för dessa. [11]

Kloka efterlyser ett mer integrativt förhållningssätt

Kerstin Unger-Sahlén är en av dem som själv tillfrisknat från cancer och engagerat sig i frågan. Hon är mycket kritisk till sjukvårdens fokus på att ensidigt inrikta sig på läkemedelsbehandling och efterlyser ett mer integrativt förhållningssätt, där näringsrik och varierad kost är en viktig del. [12] Kliniken MD Anderson i USA rekommenderar sina cancerpatienter att äta mat som håller blodsockret lågt eftersom de sett en koppling mellan högt blodsocker och en sämre cancerprognos. [13]

Vår förhoppning

Vi vill med denna text väcka människors medvetande och larma om hur illa det faktiskt är med de kostråd som ges av Livsmedelsverket, sjukvården och Cancerfonden. Det finns sätt att bli friskare med hjälp av rätt kost, miljö och livsstil. Därför är det oerhört viktigt att Cancerfonden uppmuntrar till just detta, och inte förmedlar budskapet att man kan äta lite som man känner för, bara man äter, utan att förstå vilken inverkan det har på immunförsvaret VAD man äter. Många har även vittnat om hur det serveras limpa, margarin, bullar, saft och fabriksgjorda kakor på sjukhusens vårdavdelningar.

Vi tycker att det är cyniskt att sjukvården och Cancerfonden undanhåller den kunskap som idag finns om sockrets påverkan på cancertillväxt. Människor måste åtminstone få kunskapen för att motiveras – och kanske skakas om rejält för att vakna och ändra riktning. Idag råder ingen tvekan om riskerna med rökning, varken i sjukvården eller samhället i övrigt. Vi menar att samma information måste gälla för socker, hormonstörande ämnen och potentiellt skadliga kemikalier.

Sjukvården och Cancerfonden borde lägga en del av skattepengarna och donationerna på att ta fram en pedagogisk och inspirerande sammanfattning som gynnar patienten istället för industrin. Det finns gott om litteratur om kost som förebygger och förbättrar läkning vid cancer och annan sjukdom. Många kunniga kost- och näringsterapeuter skulle kunna bidra, då de har betydligt mer kunskap om detta än läkare, som enligt en undersökning i snitt bara har knappt 24 timmars undervisning i näringslära under hela sin utbildning. Detta gällde Europa. I Sverige var siffran endast 12,5 timmar. [14]

Alternativ

För den som vill gynna oberoende forskning inom hälsoområdet, finns Kostfonden (www.kostfonden.se). Här går inga donationer till annonser och tv-galor, utan i så stor utsträckning som möjligt till slutändamålet. (Vi har ingen koppling dit.)

Varför gynna en industri som lever gott av att människor hålls “lagom sjuka” under lång tid, när rätt råd och hjälp till en kost- och livsstilsförändring i många fall kan maximera chanserna att slippa både sjukdom, mediciner och biverkningar?

 

Kerstin Bergenulf (näringsrådgivare & försäkringsspecialist)

Kerstin Gullbrand (samhällsvetare)

Thomas Andersson (civilingenjör, affärssystemutvecklare)

Ingela Björk (distriktssköterska)

Marianne Munktell (fil kand)

 

Källhänvisningar

[1] http://docplayer.se/264506-Statistik-antalet-fall-av-cancer-okar-snabbt-i-sverige-10-cancerbordan-vaxer-i-varlden-22.html      https://res.cloudinary.com/cancerfonden/image/upload/v1418299910/documents/cfr13/cfrapport2013_kapitel_statistik.pdf

http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/cancer

[2] http://fof.se/tidning/2012/3/tumorens-enorma-sockersug

http://www.mercola.com/article/sugar/sugar_cancer.htm

[3]  http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2009/04/07/livsmedelsverket-bor-omedelbart-sluta-med-kostrad-till-allmanheten/

[4]  http://www.vetenskaphalsa.se/den-friska-tarmfloran-ar-som-en-regnskog-i-balans/

https://www.sciencedaily.com/releases/2016/04/160413151108.htm

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27709424

[5] http://www.etc.se/inrikes/myndigheten-ar-kopt-av-matjattarna

www.etc.se /debatt/dagens Dagens ETC svarar livsmedelsverket. 2015 –10- 14

[6] http://www.bokus.com/bok/9789187207372/dodliga-mediciner-och-organiserad-brottslighet-hur-lakemedelsindustrin-har-korrumperat-sjuk-och-halsovarden/

http://www.bokus.com/bok/9789172412538/forskningsfusket-sa-blir-du-lurad-av-kost-och-lakemedelsindustrin/

[7] http://newsvoice.se/2015/06/09/hans-olov-adami-svensk-mastare-i-att-avfarda-cancerrisker-tjanar-inte-samhallet-att-cancerklassa-dioxin/

[8]  http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0014299915304350

http://liu.se/forskning/forskningsnyheter/1.659918?l=sv

[9] https://www.cancerfonden.se/livsstil/overvikt

[10] http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2012/04/02/toxic-parabens-on-breast-cancer-patients.aspx#_edn1

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27581495

http://nyheter24.se/nyheter/418736-solkram-kan-orsaka-cancer

[11] http://sciencereview.silentspring.org/PDFs/lay_EnvEpi_FINAL.pdf

http://www.precaution.org/lib/07/prn_chemicals_linked_to_breast_cancer.070514.htm

http://www.svd.se/kemikalier-i-luften-kan-ge-brostcancer/om/sverige

[12]     http://newsvoice.se/2014/12/17/den-moderna-medicinens-cancerbehandlingar-lider-av-fundamentala-svagheter/

[13]     https://www.mdanderson.org/patients-family/search-results.html?searchType=patient-education#filter|pe_topics:Nutrition,filter|languages:English

[14]     https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24781690

Article by Camila Domonoske: 50 Years Ago, Sugar Industry Quietly Paid Scientists To Point Blame At Fat

I have posted a lot about sugar, here’s another article about that theme, from Camila Domonoske, posted 13 Sept 2016 at npr.org

http://www.npr.org/sections/thetwo-way/2016/09/13/493739074/50-years-ago-sugar-industry-quietly-paid-scientists-to-point-blame-at-fat

50 Years Ago, Sugar Industry Quietly Paid Scientists To Point Blame At Fat

In the 1960s, the sugar industry funded research that downplayed the risks of sugar and highlighted the hazards of fat, according to a newly published article in JAMA Internal Medicine. 

The article draws on internal documents to show that an industry group called the Sugar Research Foundation wanted to “refute” concerns about sugar’s possible role in heart disease. The SRF then sponsored research by Harvard scientists that did just that. The result was published in the New England Journal of Medicine in 1967, with no disclosure of the sugar industry funding.

The sugar-funded project in question was a literature review, examining a variety of studies and experiments. It suggested there were major problems with all the studies that implicated sugar, and concluded that cutting fat out of American diets was the best way to address coronary heart disease.

The authors of the new article say that for the past five decades, the sugar industry has been attempting to influence the scientific debate over the relative risks of sugar and fat.

“It was a very smart thing the sugar industry did, because review papers, especially if you get them published in a very prominent journal, tend to shape the overall scientific discussion,” co-author Stanton Glantz told The New York Times.

Money on the line

In the article, published Monday, authors Glantz, Cristin Kearns and Laura Schmidt aren’t trying make the case for a link between sugar and coronary heart disease. Their interest is in the process. They say the documents reveal the sugar industry attempting to influence scientific inquiry and debate.

The researchers note that they worked under some limitations — “We could not interview key actors involved in this historical episode because they have died,” they write. Other organizations were also advocating concerns about fat, they note.

There’s no evidence that the SRF directly edited the manuscript published by the Harvard scientists in 1967, but there is “circumstantial” evidence that the interests of the sugar lobby shaped the conclusions of the review, the researchers say.

For one thing, there’s motivation and intent. In 1954, the researchers note, the president of the SRF gave a speech describing a great business opportunity.

If Americans could be persuaded to eat a lower-fat diet — for the sake of their health — they would need to replace that fat with something else. America’s per capita sugar consumption could go up by a third.

But in the ’60s, the SRF became aware of “flowing reports that sugar is a less desirable dietary source of calories than other carbohydrates,” as John Hickson, SRF vice president and director of research, put it in one document.

He recommended that the industry fund its own studies — “Then we can publish the data and refute our detractors.”

The next year, after several scientific articles were published suggesting a link between sucrose and coronary heart disease, the SRF approved the literature-review project. It wound up paying approximately $50,000 in today’s dollars for the research.

One of the researchers was the chairman of Harvard’s Public Health Nutrition Department — and an ad hoc member of SRF’s board.

“A different standard” for different studies

Glantz, Kearns and Schmidt say many of the articles examined in the review were hand-selected by SRF, and it was implied that the sugar industry would expect them to be critiqued.

In a letter, SRF’s Hickson said that the organization’s “particular interest” was in evaluating studies focused on “carbohydrates in the form of sucrose.”

“We are well aware,” one of the scientists replied, “and will cover this as well as we can.”

The project wound up taking longer than expected, because more and more studies were being released that suggested sugar might be linked to coronary heart disease. But it was finally published in 1967.

Hickson was certainly happy with the result: “Let me assure you this is quite what we had in mind and we look forward to its appearance in print,” he told one of the scientists.

The review minimized the significance of research that suggested sugar could play a role in coronary heart disease. In some cases the scientists alleged investigator incompetence or flawed methodology.

“It is always appropriate to question the validity of individual studies,” Kearns told Bloomberg via email. But, she says, “the authors applied a different standard” to different studies — looking very critically at research that implicated sugar, and ignoring problems with studies that found dangers in fat.

Epidemiological studies of sugar consumption — which look at patterns of health and disease in the real world — were dismissed for having too many possible factors getting in the way. Experimental studies were dismissed for being too dissimilar to real life.

One study that found a health benefit when people ate less sugar and more vegetables was dismissed because that dietary change was not feasible.

Another study, in which rats were given a diet low in fat and high in sugar, was rejected because “such diets are rarely consumed by man.”

The Harvard researchers then turned to studies that examined risks of fat — which included the same kind of epidemiological studies they had dismissed when it came to sugar.

Citing “few study characteristics and no quantitative results,” as Kearns, Glantz and Schmidt put it, they concluded that cutting out fat was “no doubt” the best dietary intervention to prevent coronary heart disease.

Sugar lobby: “Transparency standards were not the norm”

In a statement, the Sugar Association — which evolved out of the SRF — said it is challenging to comment on events from so long ago.

“We acknowledge that the Sugar Research Foundation should have exercised greater transparency in all of its research activities, however, when the studies in question were published funding disclosures and transparency standards were not the norm they are today,” the association said.

“Generally speaking, it is not only unfortunate but a disservice that industry-funded research is branded as tainted,” the statement continues. “What is often missing from the dialogue is that industry-funded research has been informative in addressing key issues.”

The documents in question are five decades old, but the larger issue is of the moment, as Marion Nestle notes in a commentary in the same issue of JAMA Internal Medicine:

“Is it really true that food companies deliberately set out to manipulate research in their favor? Yes, it is, and the practice continues. In 2015, the New York Times obtained emails revealing Coca-Cola’s cozy relationships with sponsored researcherswho were conducting studies aimed at minimizing the effects of sugary drinks on obesity. Even more recently, the Associated Press obtained emails showing how a candy trade association funded and influenced studies to show that children who eat sweets have healthier body weights than those who do not.”

As for the article authors who dug into the documents around this funding, they offer two suggestions for the future.

“Policymaking committees should consider giving less weight to food industry-funded studies,” they write.

They also call for new research into any ties between added sugars and coronary heart disease.

Artikel om skräpmat/epilepsi av Christer Kustvik

Tänk att kosten kan vara så viktig… att äta en så bra kost som möjligt är ju bra i alla lägen, sen kanske man måste finjustera lite fram och tillbaka, men det verkar ju som om det är väldigt mycket som går att lösa, eller i alla fall bli lite bättre, med en bättre kost…

http://www.corren.se/sport/kustvikskronikor/arenor-fyllda-med-skrapmat-7305768.aspx
P
ublicerad 6 sep 2016

Arenor fyllda med skräpmat

KRÖNIKA Hoppas ni tål lite hejdlös glädje, kära läsare, för den här krönikan kommer att skrivas i ett lyckorus.

Den gångna veckan har varit en av de absolut bästa i mitt liv.

Som jag skrev på facebook i torsdags:

“Yiiiihaaaa! För första gången på 20 år är jag MEDICINFRI! Två decenniers epilepsiproblem är plötsligt under kontroll tack vare ändrad kost (mindre kolhydrater/socker). Helt fantastiskt, det känns som jag flyger idag!” 

Så är det.

Mindre kolhydrater/socker har gett mig ett nytt liv. Ett friskt liv.

Plötsligt känner jag mig stark. Pigg. Lätt.

Att bli frisk när man varit så sjuk är som en dröm. En känsla svår att förstå för friska människor, tror jag.

Jag satt nyligen och tänkte tillbaka på mina 23 år som sportjournalist på Corren. Jag gjorde det för att jag nu bytt spår och blivit redaktionschef.

Det blev en fantastisk nostalgitripp. Från mina första stapplande steg i huset, med Jörgen Auer som fantastisk mentor, till alla underbara möten och upplevelser på små och stora arenor.

Jörgen som inte bara lärde mig göra tidning, utan också lärde mig så mycket om livet, och idrotten bortom alla resultat. Även om ingen var mer noggrann med just resultaten än Jörgen, så var det heller ingen på sportredaktionen som såg på idrotten, och livet, som just han.

När Jerrevång, Nydahl och Bergsten jagade in på redaktionen från diverse matcher, uppeldade efter förluster och segrar för LHC, Saab och ÅFF, log oftast Jörgen och sa något i stil med: ”jaja, det är bara idrott”.

Jörgen fick mig, sporttoken, att se att idrotten är så mycket mer än bara mål, poäng och utvisningar. Som livet självt. Fylld med samma känslor, glädje, sorg, spänning och gemenskap, men också det nödvändiga som organisation och ekonomi.

Målen, poängen och utvisningarna i all ära, men det är människorna som gör idrotten.

Med den dimensionen för ögonen, dimensionen Jörgen gav mig, blev mina sportjournalistår rena drömmen.

Tyvärr var inte hälsan en dröm under dessa år och när jag nu vet vad som orsakat så mycket problem för mig, nämligen att jag ätit för mycket kolhydrater och socker, så inser jag vilken minimal hjälp idrotten varit i det hänseendet.

Gå in på vilken idrottsarena som helst och det är rena mardrömmen för den som mår dåligt av socker. Ni som mår bra av socker är verkligen att gratulera.

Utbudet av söta drycker, godis och skräpmat är enormt. En försäljning som ger idrotts-Sverige tiotals miljoner kronor varje år.

Barerna på de största arenorna, med all alkohol de erbjuder, är förstås stora inkomstkällor också, men mest pengar gör idrotts-Sverige på skräputbudet i kioskerna.

Det var det utbudet jag min idiot öste mig full av under de 23 år idrottsarenorna var min arbetsplats, utan att förstå att det påverkade min hjärna så negativt.

Mitt ansvar fullständigt förstås, men jag undrar vilket ansvar idrotten känner för kosten de erbjuder sina kunder?

Vilken kost står idrotten för?

Är det varm korv, pommes frites, choklad, chips och läsk som LHC, ÅFF , LFC och Piraterna vill förknippas med?

Vore jag LHC skulle jag öppna ett par kiosker i Saab arena med ett utbud liknande Hälsofreak i Linköping.

Det vore en inkomst att vara stolt över.

Christer Kustvik är redaktionschef på Corren och skriver krönikor på lördagar.

 

 

Artikel: Dr Gary Fettke censureras för att han rekommenderar lågkolhydratkost

Här är ett blogginlägg från kostdoktorn Andreas Eenfeldt sida, om Dr Gary Fettke, och inlägget är skrivet av Dr Jason Fung

http://www.kostdoktorn.se/du-kan-inte-hantera-sanningen-dr-gary-fettke-censureras-for-att-han-rekommenderar-lagkolhydratkost

”Du kan inte hantera sanningen” – dr Gary Fettke censureras för att han rekommenderar lågkolhydratkost

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Ibland kan det vara svårt att hantera sanningen. I filmen A Few Good Men spelar Tom Cruise en militäradvokat som försöker ta reda på sanningen om ett mord. Han pressar Jack Nicholson för att få ur honom ”sanningen”, tills Nicholson uppretat skriker ut ett sina mer berömda citat: ”Vill du ha sanningen? Du kan inte hantera sanningen!”.

Nicholson menar att det finns många tillfällen i livet då det kommer att vara svårt att hantera sanningen. Vi försöker skydda människors känslor genom att mörka sanningen. Exempelvis ber familjer ofta läkare att inte meddela patienten dennes cancerdiagnos. Vi säger till våra barn att farfar har ”åkt bort och kommer vara borta väldigt länge” istället för sanningen att deras älskade har gått bort.

Vi gör detta hela tiden eftersom vi ”inte kan hantera sanningen”. Det var många som valde att förneka att förintelsen skett för de inte kunde hantera sanningen.

Men precis som i filmen är det bara sanningen som kan frigöra oss. Bara genom att förstå och acceptera sanningen kan vi komma vidare. Allt för ofta skadas de vi vill skydda genom att vi gömmer sanningen. Genom att tro på lögner kan vi inte fatta rationella beslut. I huvudsak kan vi använda samma argument som Jack Nicholson använder sig av i filmen. Eftersom du inte kan hantera sanningen måste Big Brother tvångsmässigt gömma den för dig.

Inom vetenskapen är behovet av öppenhet väl förstått. Galileo, till exempel, förföljdes på grund av det han trodde på. Genom observationer från sitt nya teleskop stödde han Copernicus idé om att jorden kretsade runt solen, istället för att universum kretsade runt jorden. År 1632 publicerade Galileo sina vetenskapliga observationer, vilka dessvärre gick stick i stäv med den romersk-katolska kyrkan. År 1633 prövades han i domstol för kätteri av den romerska domstolen och befanns skyldig. Under de resterande åren av sitt liv satt han i husarrest istället för att utöka människans kunskap.

Av denna anledning avskyr vetenskapen censur över allt annat. Vi kanske inte alltid håller med. Vi kanske inte agerar civiliserat. Dock erkänner varje sida den andras rätt att ha en egen synpunkt. Exempelvis, jag kanske inte håller med Gwyneth Paltrow om att ånga i underlivet är till någon nytta, men jag förnekar inte hennes rätt till yttrandefrihet. Inom vården hoppas vi många gånger att också de medicinska auktoriteterna inser vikten av diskussion och dialog. Oturligt nog använder dessa auktoriteter istället mobbning och tystande av kritiker genom brutal kraft istället för reson och intellekt allt för ofta.

När Nina Teicholz publicerade sin kontroversiella artikel i BMJ, där hon argumenterade att de amerikanska kostråden inte baseras på vetenskap, svarade hennes kritiker (dr Frank Hu från Harvard) inte med rimliga argument, utan genom att försöka få henne att dra tillbaka det hon uttalat. Han försökte kväva konversationen istället för att möta upproriskheten. I en mobbares tonläge påstår dr Hu i princip till resten av vetenskapssamfundet att ”du kan inte hantera sanningen”. Farligt. Mycket farligt. Det är dock tur att han inte gjorde som man gjorde med Galileo och satte Nina i husarrest. Istället för att hålla vetenskapliga samtal, krävde den fega dr Hu censur istället.

Gary Fettke

Oturligt nog fortsätter det komma fler exempel. Det senaste offret är min vän dr Gary Fettke, en ortoped-kirurg från Tasmanien. Som överlevare av hjärncancer åker han runt i världen och föreläser om vikten av rätt kost vid kroniska sjukdomstillstånd som cancer. Jag träffade honom i Kapstaden, Sydafrika där han imponerade på mig, inte bara på grund av sitt pojkaktiga och stiliga utseende (ok, i ärlighetens namn inte så mycket av detta) utan även på grund av hans djupa förståelse och passion för näringslära. Som läkarkollega till honom förstår jag själv hur otroligt viktig kosten kan vara vid metabola sjukdomstillstånd.

Gary startade Nutrition for Life-mottagningarna för att hjälpa till att guida patienter till rätt kost. Han hade tröttnat på att amputera diabetikers ben när sjukdomen lätt kan fås under kontroll med hjälp av rätt kost. Jag genomgick samma upplysning för några år sedan. Jag var trött på att ge diabetiker dialys när alltihop kan förhindras genom ordentlig förståelse för kost.

Bara denna vecka har Australian Health Practitioner Registration Agency gett en tystnadsordersammanställd i ett mejl på 14 sidor. De har beordrat att han tystas ner. ”Särskilt då han inte ger specifika råd eller rekommendationer om kost och hur dessa relaterar till kontrollen av diabetes eller behandling och/eller förebyggande av cancer.”

NoFructose: Who is qualified to give nutritional advice?

Detta innebär att Gary, en läkare, inte anses kvalificerad att ge hälsoråd. Så din frisör kan alltså ge kostråd, men en högst kvalificerad läkare kan inte det. Tyvärr är detta inte ett skämt.

Vad var det för råd som var tillräckligt farliga för att tvinga APHRA att ge order om tystnad? Tja, dr Fettke menar att man bör minska sitt kolhydratintag och äta ordentligt med hälsosamma fetter, men främst av allt att undvika processad och artificiell mat och istället äta ren, oprocessad, säsongsbetonad och lokalt producerad mat. HERRE GUD! Va??? Det är ju fullständigt… vettigt!

Hans underrättelse var anonym. Man vet inte om någon faktiskt skadats av dessa, eh, rätt väl accepterade kostråd. Han vet inte heller vilka kollegor som har anklagat honom. Han får inte kommunicera via sociala medier. Han får inte prata eller hålla föreläsningar eller prata med sina patienter om kost. De som anklagat honom gömmer sig fegt bakom AHPRA, ovilliga att ge sig själva till känna. Samtidigt som de försöker kväva konversationen och skrika till den australiensiska allmänheten att ”Ni kan inte hantera sanningen!”

Detta är ännu mer bisarrt eftersom många riktlinjer består av samma rekommendationer som Gary förespråkar. I Storbritannien, till exempel, går det att läsa i riktlinjerna från National Institute for Health and Excellent Care (NICE) i december 2015:

”I behandling och vård bör varje individs behov och preferenser tas i beaktande. Patienter bör ha möjlighet att göra välinformerade beslut om sin egen vård och behandling, tillsammans med sina vårdgivare.”
1.3.3 Uppmuntra kolhydratskällor med mycket fibrer och lågt glykemiskt index
1.3.6 Anpassa alkohol- och kolhydratrekommendationer efter varje individ

Åhhh. Att läkare bör individanpassa rekommendationer och lågkolhydratkost är vettigt. Patienter bör också ta VÄLINFORMERADE beslut. Konstigt att det inte står ”hälsoauktoriteter bör censurera doktorer och diktera patienternas kost och till och med förbjuda kostråd som används över hela världen av institutioner som Harvard. Patienter bör inte höra avvikande åsikter eftersom DU INTE KAN HANTERA SANNINGEN!” Konstigt, eller?

Academy of Nutrition and Dietetics (AND) i USA släppte nyligen sina riktlinjer för 2015 till det amerikanska jordbruksdepartementet. AND, som representerar amerikanska dietister, stödde beslutet att ta bort kolesterol från listan över skadliga näringsämnen och rekommenderar vidare att allt mättat fett bör tas bort. Enkelomättat fett, som går att hitta i olivolja och avokado och nötter, anses av nästan alla vara hälsosamma. Så de upplever inte att budskapet om att ”äta mer fett” är särskilt kontroversiellt.

Dr Osama Hamdy, den medicinska chefen för Harvards världskända fetmaprogram från ”Joslin Center for Diabetes”, kräver en kostrevolution där man använder lågkolhydratkost. Han har själv använt det i över ett decennium.

Slutligen, det som är sorgligt är att AHPRA valde censur över transparens. De spelar alltså rollen som de gamla auktoriteterna i Rom under Galileos tid, och säger till det australiensiska folket att ”Vi är Big Brother, och vi säger till er vad ni ska och inte ska äta. Dessutom ska ni tycka om det och sen tacka oss för det!”

Vi hoppas att Australien kommer fortsätta vara en del av den fria världen, istället för en censurförespråkare. Sluta bete er som att ert folk inte kan ta egna välgrundade beslut. Ge dem frihet att lyssna till de de vill lyssna till. Detta är inte Stalins Ryssland. Detta är inte nazi-Tyskland. Vi bör lyssna till alla läkare, både de som håller med och de som inte gör det. Ge sedan folk frihet att välja vem de vill följa.


Dr. Jason Fung

Kommentar från dr Andreas Eenfeldt

Det är absurt att en läkare inte ska kunna ge välgrundade kostråd till sina patienter. Men om det finns någon rättvisa bör detta vara tillfälligt. I Sverige hade vi ett välkänt fall för några år sedan där en läkare (dr Annika Dahlqvist) utreddes på grund av liknande råd. Hon friades. Jag berättar hennes historia i denna föreläsning. Men självklart kan rättvisa ibland ta tid.

 

Videos about how to take care about your liver :-)

If you are following my blog you might have discovered that I think that it is really important, what kind of food we are giving ourselves – here are two videos about the importance of the liver, and the impact food/drink is having on the liver, and our bodies…

Dr John Bergman
Liver Disorders: Cause and solution
(Text from youtube)

Publicerades den 19 feb. 2016

At http://bergmanchiropractic.com and http://Owners-Guide.com we strive to educate people on natural solutions to health.
http://www.theArthritisReversalSystem… is my online video course with 21 videos, 3 manuals and an online forum!
https://www.owners-guide.com/online-c… for online consults.
SUBSCRIBE at http://www.youtube.com/user/johnbchiro

CALL TOLL FREE 1-855-712-0012 to get bonus materials not on YouTube or text your first name and email plus 89869 to 1-817-591-2905.

Dr Eric Berg
The best liver cleansing food

(text from youtube)

Publicerades den 30 dec. 2014

Get 10% off the Organic Cruciferous Food : http://bit.ly/Cruciferous-Food

I created a short video on Chapter 10 (Liver Enhancement) from The 7 Principles of Fat Burning: http://vvv3pstudio.s3.amazonaws.com/*…

Find Your Body Type: http://bit.ly/BodyTypeQuiz

Dr. Berg discusses the best liver cleansing foods in his webinar. In this video, he also explains the Liver and what it does to your body fat and weight when it is not functioning properly.

Dr. Eric Berg DC Bio:

Dr. Berg, 50 years of age is a chiropractor who specializes in weight loss through nutritional and natural methods. His private practice is located in Alexandria, Virginia. His clients include senior officials in the U.S. government and the Justice Department, ambassadors, medical doctors, high-level executives of prominent corporations, scientists, engineers, professors, and other clients from all walks of life. He is the author of The 7 Principles of Fat Burning, published by KB Publishing in January 2011. Dr. Berg trains chiropractors, physicians and allied healthcare practitioners in his methods, and to date he has trained over 2,500 healthcare professionals. He has been an active member of the Endocrinology Society, and has worked as a past part-time adjunct professor at Howard University.
DR. BERG’S VIDEO BLOG: http://www.drberg.com/blog

FACEBOOK: http://www.facebook.com/DrEricBergDC

TWITTER: http://twitter.com/DrBergDC

YOUTUBE: https://www.youtube.com/user/drericbe

ABOUT DR. BERG: http://www.drberg.com/dr-eric-berg/bio

DR. BERG’S SEMINARS: http://www.drberg.com/seminars

DR. BERG’S STORY: http://www.drberg.com/dr-eric-berg/story

DR. BERG’S CLINIC: https://www.drberg.com/dr-eric-berg/c

DR. BERG’S HEALTH COACHING TRAINING: http://www.drberg.com/weight-loss-coach

DR. BERG’S SHOP: http://shop.drberg.com/

DR. BERG’S REVIEWS: http://www.drberg.com/reviews

The Health & Wellness Center

4709 D Pinecrest Office Park Drive

Alexandria, VA 22312

703-354-7336

Disclaimer: Dr. Berg does not diagnose, treat or prevent any medical conditions; instead he helps people create their health to avoid health problems. He works with their physicians, which regular their medication.

This video is not designed to and does not provide medical advice, professional diagnosis, opinion, treatment or services to you or to any other individual. Through my videos, blog posts, website information, I give suggestions for you and your doctor to research and provide general information for educational purposes only. The information provided in this video or site, or through linkages to other sites, is not a substitute for medical or professional care, and you should not use the information in place of a visit, call consultation or the advice of your physician or other healthcare provider. The Health & Wellness and Dr. Eric Berg, D.C. are not liable or responsible for any advice, course of treatment, diagnosis or any other information, services or product you obtain through this video or site.

Till minne av Dr Tore Persson

Här är tyvärr en tråkig nyhet (från Facebook) om Dr Tore Persson (inte bara en bra doktor, en mångsysslare för övrigt, bland annat musiker i gruppen Grus i Dojjan)

Image may contain: 3 people , outdoor
VisFestivalen i Västervik feeling sad at Visfestivalen, Västervik.Like Page

VisFestivalen är i sorg idag. Tore Persson, en älskad medarbetare och vän, har gått bort. Tore var en multikonstnär, artist, konferencier och läkare, men framförallt en snäll och klok människa. Den glädje han spred bland artister och personal går inte att ersätta. Våra tankar går till hans familj ❤️
(Fotograf: Sune Ekstrand, 2012)
Jag har postat hans föreläsningar om socker förut, men det är värt att titta på dom igen, här kommer en favorit i repris:

Artikel om Michael Pollan om vår kost, från SvD

http://www.svd.se/michael-pollan-hela-varlden-har-en-atstorning?utm_source=SvDNYH1D&utm_medium=email&utm_campaign=2016-06-18

Av Henrik Ennart 18 juni 2016

Professor: Hela världen har en slags kollektiv ätstörning

Det finns ingen brist på kalorier på jorden. Dagens och framtidens hälsoproblem hänger ihop med något helt annat – ett slags kollektiv ätstörning, anser den amerikanske författaren, New York Times-kolumnisten och journalistprofessorn Michael Pollan.

Michael Pollan är allmänt ansedd som en av de absoluta förgrundsfigurerna i de senaste decenniernas folkliga uppror mot processad snabbmat och för en återgång till lokalproducerad mat baserad på färska råvaror.

Genom sina böcker – däribland The omnivores dilemma – som blivit till både filmer och tv-serier har Pollan i vida kretsar uppnått närmast ikonstatus.

SvD möter honom i den enda intervju han ger i samband med förra veckans EAT-konferens i Stockholm som tillkommit på initiativ av Stordalen foundation, Welcome trust och Stockholm resilience center.

Konferensens tema är hur vi skapar en uthållig livsmedelsförsörjning som klarar klimathotet och jordens växande befolkning, men Michael Pollan vill nyansera den gängse bilden av att det är en fråga om volym.

– Det finns många som tjänar på att säga av att vi måste producera mer mat: de stora jordbruksföretagen, kemikalieindustrin, de bolag som tar fram utsäde. Men i verkligheten produceras närmare 4 000 kilokalorier per individ på jorden om dagen. Det är nästan dubbelt mot vad vi behöver. Problemet är inte att vi äter för lite utan alldeles för mycket, men samtidigt att vi äter fel saker.

Michael Pollan påminner om att stora delar av den bästa åkerarealen används till att producera foder till djur trots att vi redan äter mer kött än vad som är hälsosamt.

Dessutom slänger vi massor av mat.

– Även i utvecklingsländerna är övernäring i dag det dominerande hälsoproblemet med fetma, diabetes och hjärtsjukdomar. Kina är det land i världen som har flest diabetiker, säger Michael Pollan.

Problemen, för sådana finns, ligger enligt honom i att människor äter fel mat, mat som är processad industriellt, mat som innehåller för lite mikronäringsämnen och som baseras på alldeles för få råvaror.

– I århundraden har all växtförädling gått ut på att få grödor att väga mer, inte en tanke har ägnats åt att få dem mer hälsosamma att äta, säger Michael Pollan.

Han påpekar att vår planet har producerat ett överskott av kalorier i mer än hundra år. På en mogen marknad måste företagen hitta nya sätt att tjäna pengar och det sker via förädling, vilket sällan ger nyttigare produkter, eller genom att få kunderna att äta mer än de mår bra av. Man kan också genom att dumpa priserna locka kunder från konkurrenter.

– Bönderna har pressats att överproducera mat vilket förstås lett till lägre priser och att bönderna inte får sin ekonomi att gå ihop. Resultatet är utslagning och dagens enorma storjordbruk med monokulturer som varken är bra för människor eller miljön.

– I butikerna ser det ut som att vi har stor valfrihet men det är en chimär. Läser du på etiketterna består nästan allt av majs och soja, säger Michael Pollan, som efterlyser ett jordbruk som producerar en mycket större mångfald av grödor.

I hans ögon är en jämlik distribution av mat ett mycket större framtidsproblem än att lyckas hålla uppe den totala livsmedelsproduktionen för att i framtiden föda nio miljarder människor.

I tredje världen leder odlingen av monokulturer till skogsskövling och till att människor i byarna blir av med sina egna täppor och småjordbruk. Om de inte får jobb som lönearbetare på storjordbruket har de varken egna grönsaker eller pengar att handla bra livsmedel för.

– Vad Afrika behöver för att klara livsmedelsförsörjningen handlar om att stimulera små och medelstora lokala jordbruk som är fristående från de stora leverantörerna av utsäde och bekämpningsmedel, och att ge stöd till dessa småjordbruk genom att skapa en lämplig infrastruktur, säger Michael Pollan.

– Tidigare stödinsatser då väst dumpat enorma mängder spannmål i fattiga länder har tvärtom slagit ut lokala odlare som inte längre kunnat få betalt för sin skörd, tillägger han.

Michael Pollan menar att människor i USA, liksom stora delar av världen, lider av en nationell ätstörning som grundar sig i att vi förlorat kontakten med matlagning och den jord som föder oss. I stället blir vi enkla offer för ständigt nya trenddieter och blir besatta av att försöka leva hälsosamt.

I grunden är människan en allätare och runt om i världen har olika ursprungsbefolkningar anpassat sig till helt olika dieter utifrån sina egna förutsättningar, påminner han. Massaierna i Kenya åt kött och blod och inte mycket mer, Grönlands inuiter levde på valspäck och Amerikas urinvånare livnärde sig på bönor och majs.

– Den franska paradoxen är att de har bättre hjärthälsa än vi, trots att de smaskar i sig ostar, dricker vin och äter gåslever. Den amerikanska paradoxen är att vi är ett folk som grubblar osannolikt mycket över vad vi ska äta och ändå har den värsta kosthållningen i världen.

I sina böcker har Michael Pollan gått hela vägen från trädsgårdsodling, över en lång rad granskande reportage av jordbruket och livsmedelsindustrin till en personlig guide om vad man egentligen bör äta. Den kokar ner till det smått klassiska rådet: ”Ät mat. Inte för mycket. Mest växter.”

Med mat menar han allt som hans egen farmor skulle kunna identifiera som mat – grönsaker, frukt, fullkorn, fisk och även lite kött – men som inte innehåller vad Michael Pollan beskriver som ”ätliga matliknande substanser”.

Glöm alltså alla de senaste decenniernas högprocessade matliknande produkter som uppfunnits i ett laboratorium och fyllts på med en eller annan för tillfället populär vitamin.

Tongivande kritiker av processad mat

Michael Pollan är författare, mångårig kolumnist i New York Times magazine och professor i miljö- och vetenskapsjournalistik vid Berkeley-universitetet.

Mest känd är han dock som tongivande kritiker av de multinationella jordbruksföretagens inverkan på miljön och den mat vi äter. Han är också en förgrundsfigur i den globala rörelsen bort från processad industrimat till förmån för mat lagad av färska närproducerade råvaror.

Fem av hans böcker har blivit New York Times bestseller och 2010 rankades Michael Pollan av Time Magazine på listan över världens 100 mest inflytelserika personer.

Michael Pollan är född 1955 och är bosatt utanför San Francisco.

Böcker i urval

• Second nature (1991)

• A place of my own (1997)

• The botany of desire (2001)

• The omnivores dilemma (2006)

• In defense of food (2008)

• Cooked: A natural history of
transformation (2013)

Maten som ger jordens friskaste människor

SvD:s Henrik Ennart har de senaste åren besökt de så kallade blå zonerna, där flest 100-åringar lever runt om i världen. Utifrån mötena med världens äldsta människor har han sammanställt de viktigaste råden kring just maten. Samtliga reportage finns på samlingssidan Planetens blå zoner.

Blogginlägg om kolesterol, från Sven-Erik Nordin

Ett till blogginlägg om kolesterol, första länken är själva blogginlägget, andra länken är info om bloggaren Sven-Erik Nordin

http://www.svaradoktorn.se/425444274

http://www.svaradoktorn.se/425406668

Myt och sanning om kolesterol

Vår uppfattning om världen består ofta av myter och missuppfattningar som är helt galna – men ändå är vi gärna tvärsäkra på att vår uppfattning är ”sanningen”, och vi vill inte gärna bli påkomna med att ha haft fel. Till de mer bisarra missuppfattningar som råder i dag hör myten om det skadliga kolesterolet. Via vårt högkostnadsskydd betalar samhället miljarder varje år till läkemedelsbolag för att kunna behandla några hundra tusen svenskar med kolesterolsänkande mediciner (Simvastatin, Zocord, Lipitor, Crestor m.fl.). Man har lyckats lura i oss, att kolesterol nästan är ett livsfarligt gift, och att vi till varje pris måste sänka kolesterolhalten i vårt blod för att undvika hjärtproblem. Sanningen är den att kolesterol är ett av kroppens allra viktigaste ämnen. Utan kolesterol skulle varje enskild cell sjunka ihop som en trasa – eftersom det är kolesterol som upprätthåller spänsten i cellväggarna (och styr genomsläpplighet och andra elementära egenskaper). Det är för övrigt också just kolesterolet som gör att vår hud med hjälp av solens strålar kan skapa livsnödvändigt D-vitamin (plus att kolesterol är nödvändigt för en massa andra viktiga funktioner i kroppen). Det som är farligt är alltså LÅGT kolesterolvärde. Under en viss nivå, så dör vi helt enkelt! Det här känner förstås alla initierade forskare till, men myten om kolesterolets farlighet sprids och understöds av läkemedelsföretagen, som varje år tjänar miljarder på försäljning av statiner. Läkemedelsindustrin är för övrigt den i särklass mest lönsamma industrin i världen – och just statiner är faktiskt världens genom tiderna mest lönsamma farmaceutiska preparat! Fakta i målet är t.ex. att de som dör i hjärtinfarkt i genomsnitt har LÄGRE kolesterolvärden än andra. Och åtminstone vi som har fyllt 50 har större chans att bli gamla, om vi har ett HÖGT kolesterolvärde. Detta är statistiskt belagt till 100 %. Är det då någon som tycker det är smart att lägga ner miljarder på att SÄNKA våra kolesterolvärden?

Om man sedan också börjar titta på statinernas biverkningar, så blir det hela än mer obegripligt. Det vanligaste är kanske muskelsmärtor (som ofta blir så omedelbart påtagliga, att många slutar ta dessa mediciner av ren självbevarelsedrift). Sedan finns en hel lista av andra biverkningar, från leverskador till förvirring och minnesstörningar, impotens, depression och självmord. Statiner tycks också ha samma effekt på fosterutvecklingen som ökända Neurosedyn, varför de inte skall förskrivas till kvinnor i fertil ålder. Det hela är en tragedi! Men läkemedelsföretagen kammar in storkovan! Läs gärna docent Uffe Ravnskovs bok ”Hur kolesterolmyten hålls vid liv” (se bild ovan). Ravnskov är en välmeriterad läkare, som ägnat de senaste 25 åren åt att granska tillgänglig forskning om fett och kolesterol – och det utbredda fusket inom forskningen. En annan alldeles utmärkt bok är docent Ralf Sundbergs ”Forskningsfusket”, vars titel säger precis vad det handlar om. Han avslöjar i boken en stor del av de myter vi lever med på det medicinska området – och det ekonomiska och politiska spelet bakom. Det är svårt att inte bli upprörd, när man läser boken.

Om någon till äventyrs påpekar, att det finns “gott” resp. “ont” kolesterol, så kan man komplettera med följande – starkt förenklade – information. Sanningen är att det i grunden finns bara ett kolesterol. Kolesterol är livsnödvändigt för varje cell i kroppen och måste därför transporteras ut till kroppens alla delar via blodet. Problemet är då, att kolesterol inte är vattenlösligt. Därför kan det inte lösas i blodet och föras runt på det sättet. I stället måste det ”förpackas” i små enheter av något man kallar lipoproteiner, och dessa förpackningar kan vara av olika storlek. Den här processen sker i levern.

Förpackningarna kallas efter storleken – från störst till minst – för VLDL (Very Low Density Lipoprotein), LDL (Low Density Lipoprotein) och HDL (High Density Lipoprotein).

Det är LDL, som man kallar för det ”onda” kolesterolet. Intressant är att det är kolhydrater – och INTE fett – som ökar mängden av LDL, tvärt emot vad som ofta hävdas. Men hela denna process med transport till och från levern av kolesterol är så avancerad och intrikat att det är svårt för en amatör att sätta sig in i och förstå den. Vi kan nog i allmänhet också sluta bekymra oss om detta. Om vi äter mat som kroppen mår bra av, så sköter den också detta med kolesterolet, utan att vi behöver bekymra oss om några “labbvärden”…

Man har tidigare ofta bara mätt ”totalkolesterol”, vilket är helt meningslöst, och fortfarande ordineras nog många människor statiner utifrån ett högt totalkolesterol. Hela ”kolesterolhypotesen” (att högt kolesterol ökar risken för hjärt- och kärlproblem) är ett falsarium – som ytterst kan sägas emanera från ökända forskningsfuskaren Ancel Keys. Den falska hypotesen har lett till hundratusentals människors försämrade hälsa och förkortade liv – men har inbringat Big Pharma miljarder. Det senare är förstås anledningen till att hypotesen fortfarande omhuldas. Att än i dag hundratusentals fullt friska människor bara i Sverige behandlas med kolesterolsänkande statiner är minst sagt upprörande!
Här ett klipp från Facebook, som kan illustrera vad det här handlar om:
“Det borde vara straffbart att skriva ut statiner till folk. Hur kan det vara försvarbart att lura människor med att det är för högt kolesterolvärde som ger hjärt- och kärlsjukdomar?? Och trots att försäljningen av statiner har tredubblats i Norden så har ändå inte antalet hjärtinfarkter eller antalet dödsfall i infarkt sjunkit, snarare ökat, men vetenskapen har skapats av vissa intressen för självisk vinning. Modus operandi är att industrin utvecklat affärsmodeller som lanserar nya produkter vilka sedan marknadsförs med falska ”vetenskapliga bevis”.
Hur kan det vara försvarbart att skriva ut lm med så svåra biverkningar som inte ens är framtagna och utforskade på människor utan på kaniner som är helveganer – som öht inte bryter ner fett som vi människor gör?
Jag har nu en kund som fått halva sitt liv förstört av bluffmedicinen eftersom den stackars kvinnan trott på kvacksalveriet. Den här kvinnan har ätit statiner i ca 15 år och hela tiden trott att det varit bra, då det är utskrivet av en läkare, som talat sig hes över Simvastatin för henne.
Kvinnan har fått i princip nästan alla biverkningar som man kan få av statiner. Hon har fått svaghet i armar, ben och nackmuskulatur, ledvärk, blåmärken av okänd orsak, håravfall, agressivitet, irritation, sömnsvårigheter, muskelvärk i axlar och höfter, känsla av trötthet/svaghet, myrkrypningar i benen, yrsel, depression mm
Nu efter att hon hållit upp med Simvastatin i enbart 2 veckor, så har hon börjat få livet tillbaka, personen är som en helt ny människa. Personen har nu börjat ta Q10 och selen som reparerar skador efter statinerna. Muskelsmärtan har minskat, muskelsvagheten har minskat, personen sover mycket bättre, tröttheten pga statiner har minskat mm med extra tillskott av Q10 och selen.”

Video: Dr Peter Glidden, Chemotherapy is a Waste of Money

If the things Dr Peter Glidden talks about in this video is true (as they might be) then it’s really bad…
Laddades upp den 18 juli 2011

http://www.ihealthtube.com

Dr. Peter Glidden talks about the incredibly low success rate for chemotherapy as a cancer treatment. Be sure to talk to your doctor about all of your options before deciding on a cancer treatment path.

Previous Older Entries

June 2018
M T W T F S S
« Apr    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930