Artikel om D-vitaminbrist, av Mats Humble och Susanne Bejerot (SvD 18/1 2015)

Brist på D-vitamin måste tas på allvar

Låga D-vitaminnivåer utgör en förbisedd och allvarlig riskfaktor för en lång rad kroniska sjukdomar. Trots upprepade påstötningar om vikten av uppdaterade riktlinjer i området agerar inte ansvariga myndigheter, skriver forskarna Susanne Bejerot och Mats Humble.

Lika självklart som att solskyddsmedel rekommenderas vid resa söderöver bör D-vitamintillskott erbjudas riskgrupper i Sverige i preventivt syfte.
Susanne Bejerot och Mats Humble

Personer med invandrarbakgrund, låg inkomst och låg utbildning har en förhöjd risk för psykisk och fysisk ohälsa. Marginalisering, traumatiska erfarenheter och ohälsosamt leverne brukar anföras som sannolika orsaker. Forskningen visar nu att möjligen är kronisk D-vitaminbrist en bidragande faktor, något som borde vara betydligt enklare att komma till rätta med än att ändra folks livsstil och levnadsförhållanden. Lika självklart som att solskyddsmedel rekommenderas vid resa söderöver bör D-vitamintillskott erbjudas riskgrupper i Sverige i preventivt syfte. I dag förskrivs inte D-vitamin ens till gravida kvinnor som är mörkhyade eller har täckande klädsel; i stället rekommenderas de att själva köpa D-vitamin i doser motsvarande en bråkdel av vad de egentligen behöver.

**Vad D-vitaminbrist **innebär diskuteras fortfarande, men enligt internationell konsensus representeras “insufficiens” av blodnivåer under 50 nanomol per liter, och “brist” av värden under 30 nanomol per liter. Flera svenska forskargrupper har genom åren undersökt D-vitaminnivåer utifrån olika perspektiv. I vår befolkning har D-vitaminnivåerna sjunkit över tid, på 70-talet hade 14 procent av norrlänningarna nivåer över 75 nanomol per liter men 2005 uppnådde inte ens 2 procent dessa nivåer. Den D-vitaminberikning av vissa mejeriprodukter som görs i Sverige är uppenbarligen otillräcklig, eftersom vart fjärde ljushyllt förskolebarn och hälften av barnen med mörk hy boende i Umeå har insufficienta nivåer vintertid.

I en Göteborgsstudie av gravida ljushyllta kvinnor uppvisade var fjärde D-vitaminnivåer motsvarande ett bristtillstånd vintertid och hela 85 procent hade insufficiens. Att tro att D-vitaminrika födoämnen som fisk och kantareller kan råda bot på detta är naivt.

**Solstrålningen under **sommarmånaderna när solen står som högst utgör själva förutsättningen för att vi ska kunna producera D-vitamin i huden. Vid andra årstider nås vi inte av den nödvändiga UVB-strålningen, även om solen skiner, varför D-vitaminnivåerna gradvis sjunker under vinterhalvåret. Mörk hud hämmar bildningen av D-vitamin avsevärt; ljus hud är i själva verket en evolutionär anpassning för att effektivisera D-vitaminproduktion på våra breddgrader. Det innebär att mörk hud, täckande klädsel, innesittande sommartid och solundvikande utgör betydande riskfaktorer för D-vitaminbrist. Därför är det knappast förvånande att svår brist har uppmätts hos över 90 procent av Somaliafödda gravida kvinnor i Dalarna. Majoriteten av dessa var också så pass muskelförsvagade att de inte kunde resa sig från huksittande, något som sannolikt beror på just D-vitaminbrist.

Somaliafödda kvinnor i Sverige har dessutom en tre- till fyrfaldigt ökad risk för att föda ett barn med svår autism kombinerat med psykisk utvecklingsstörning och hyperaktivitet. Förutom den tragedi detta är för varje enskild familj har det medfört att många avstår från att låta vaccinera sina barn, då själva vaccinationen uppfattas orsaka tillståndet.

Eftersom D-vitamin krävs för en normal hjärnutveckling finns anledning att tro att D-vitaminbrist under graviditet kan bidra till en autismutveckling hos barnet. En färsk studie, publicerad i den ansedda tidskriften Molecular Autism, visar att i ett syskonpar där det ena barnet senare erhöll diagnosen autism hade just det barnet lägre D-vitaminnivåer än sitt friska syskon redan vid födelsen. D-vitaminnivåerna hos barnen följde deras etniska ursprung, med lägsta nivåer hos dem med rötter i Afrika och Mellanöstern, i likhet med tidigare forskningsrapporter från en rad europeiska länder.

Att D-vitamin är nödvändigt för ett välfungerande immunförsvar och att D-vitaminbrist ger upphov till värk, muskelsvaghet och kognitiva nedsättningar är väl känt. Möjligen är det mindre känt att D-vitaminbrist också är överrepresenterat vid ms, Alzheimerdemens, Parkinsons sjukdom, barndiabetes, tjocktarmscancer, schizofreni, fetma, autism, utvecklingsstörning och depression.

D-vitamin kan antas bidra till att förebygga uppkomsten av åtminstone några av dessa sjukdomar, men för att den preventiva effekten ska kunna bevisas krävs mycket stora studier under lång tid. Inga sådana är oss veterligen på gång i Sverige, men en omfattande amerikansk studie på gravida har visat att doser upp till 100 mikrogram per dygn under graviditet är ofarligt och minskar antalet graviditetskomplikationer.

**Låga D-vitaminnivåer **utgör en förbisedd och allvarlig riskfaktor för en lång rad kroniska sjukdomar. Provtagningen kostar bara ett par hundralappar, motsvarande några timmars institutionsboende för en person med svår autism. För närvarande är det upp till varje enskild läkare om de vill förskriva D-vitamin och belasta klinikens läkemedelsbudget med en dyr och inte självklart sjukvårdande behandling. D-vitaminberikad oljelösning, framtagen för vitaminberikning av mjölkprodukter, kostar dock knappt en hundradel av receptförskrivet D-vitamin och kan enkelt doseras en gång per vecka. D-vitamin är med andra ord mycket billigt.

Trots upprepade påstötningar om vikten av uppdaterade riktlinjer i området (se till exempel Jonatan Salzers och Peter Sundströms inlägg om sambandet mellan ms och D-vitaminbrist på Brännpunkt den 20 november 2012) agerar inte ansvariga myndigheter. Fortfarande är D-vitaminfrågan “ingens bord”. Man kan fråga sig hur många sjukdomar som måste kopplas till låga D-vitaminnivåer för att något ska hända. Ansvar kommer förr eller senare att utkrävas. Vad har vår nya sjukvårdsminister att anföra i frågan?

SUSANNE BEJEROT

psykiater och docent, Karolinska institutet

MATS HUMBLE

psykiater och forskare, Örebro universitet

Artikel om D-vitamin, av Stig Bengmark

http://bengmark.com/det-livsviktiga-d-vitaminet/

DET LIVSVIKTIGA D-VITAMINET.

D-vitaminbrist – ett elände utan like

Historien om brist på vitamin D är lång och fylld av obeskrivliga plågor. Genom åren har både barn (från 6 månader och uppåt) och vuxna i ofattbart stor omfattning lidit av D-vitaminbrist – det var priset man fick betala för att bosätta sig så här långt norrut. Speciellt utbredd var D-vitaminbristen på 16-1700-talet, något som troligen hade samband med att man i större grad flyttade in till till städer.

Tillståndet beskrevs i den medicinska litteraturen för första gången kring 1750 av, som så ofta på den tiden, två engelska läkare. Tillståndet fick i övriga världen namnet rakit men benämndes i Sverige för engelska sjukan. Sjukdomen började som regel med svåra matsmältningsproblem och, hos barn, obeskrivlig gnällighet – så fort mödrarna tog i barnen skrek de av smärta. Konsekvenserna av D-vitaminbrist gjorde skelettet mjukt och om det inte behandlades i tid deformerades det för livet – svåra missbildningar ledde till omfattande handikapp och svårigheter för kvinnor att föda barn. Omfattande tandskador och tidig tandlöshet var också vanligt och förekom hos stora delar av befolkningen.

engelskasjukan_merge (kopia)

Någon egentlig behandling fanns sålunda inte förrän kring år 1920 då tillståndet fick sin förklaring – brist på vitamin D. Den då endast 35 år gamle engelske forskaren Edward Mellanby blev först att identifiera tillståndet D-vitaminbrist som förklaring till uppkomsten av engelska sjukan. Försökshundar som fick leva enbart på gröt fick ganska snabbt brist på vitamin D, men kunde botas när man tillsatte fiskleverolja i gröten. Senare påvisade Edwards hustru May Mellanby D-vitaminets omfattande förmåga att också förebygga och läka tandskador, vilket har betytt ofantligt mycket för mänskligheten. I ett långsiktigt perspektiv kommer med säkerhet D-vitaminupptäckten att betyda betydligt mer – särskilt när nu penicillineran långsamt går mot sitt slut och D-vitamineran bara är i sin linda.

Edward_Mellanby_1943

D-vitamin är mycket mer än ett vitamin – det kontrollerar hundratals viktiga processer i kroppen

D-vitamin är inte bara ett vitamin i raden av alla vitaminer som vi fått lära känna under de senaste 100 åren, det är också ett betydelsefullt hormon och, framför allt, en avgörande faktor för en välfungerande tarmflora och immunfunktioner – egenskaper som först på senare år blivit ordentligt uppmärksammade.

Länge stod D-vitaminets egenskap – att stödja skelettutvecklingen/inlagringen av mineraler som kalcium och magnesium i skelettet och dess förmåga att förebygga rakit (engelska sjukan) hos barn och osteoporos (benskörhet) hos äldre – helt i centrum för intresset. För dessa funktioner behövs uppenbarligen ett relativt litet tillskott av vitamin D, vilket förklarar att den rekommenderade dagsdosen för barn och vuxna länge hölls på en låg nivå. För att vidmakthålla en välfungerande tarmflora och en optimal immunfunktion tycks det emellertid behövas väsentligen högre nivåer av D-vitamin i kroppen!

Sällsynt vid ekvatorn – mycket vanligt i Norden

Förekomsten av D-vitaminbrist ökar ju längre från ekvatorn man bosätter sig – det är priset vi betalar för att vi bosatt oss så här långt norrut. I Sverige är mild D-vitaminbrist snarare regel än undantag, och det har rapporterats att mer än 80% av barn och ungdomar i övre Norrland och mer än 60% i södra Sverige (Göteborg) har dokumenterad D-vitaminbrist. Men, trots de goda förutsättningarna som finns så ses numera D-vitaminbrist också vid ekvatorn – mörkhyade människor har ca 5 gånger svårare att ta upp vitamin D och anledningen är de religiösa föreskrifter i dessa länder som kräver att man skall täcka sin kropp, speciellt kvinnorna. Detta har även skapat ett stort problem också i vårt land – mörkhyade uppvisar här en betydligt ökad sjuklighet. Vid ekvatorn är sjukdomar som t ex astma, diabetes typ 1, inflammatoriska tarmsjukdomar och multipel skleros mycket sällsynta.

Moder sol bjuder på det – här hjälper inte enbart kosten

Det är speciellt organen bisköldkörteln, hjärnan, njurarna, tarmarna, tarmfloran och skelettet som är känsliga för låg tillgång till D-vitamin. Och kroppens behov av D-vitamin kan knappast täckas genom enbart kosten. De främsta källor av D-vitamin i maten är fet fisk, ägg och fet mjölk, men den mängd D-vitamin som sådan kost kan bidra med räcker inte långt – ingen kan äta de stora volymer av fet fisk och ägg som i så fall skulle krävas. Det finns bara en naturlig utväg som täcker behovet – att vistas i solen och exponera sin hud för att få tillräckligt med D-vitamin. Solens uppgift är att omvandla kolestrolet som finns i huden till D-vitamin, vilken normalt lagras i kroppen för framtida behov. Så långt från ekvatorn som Sverige ligger kan detta bara ske under sommarhalvåret.

Under vinterhalvåret sker ingen nysyntes utan förråden tunnas snabbt ut – för varje 6-veckorsperiod efter september minskar vårt lagrade D-vitamin med hälften. Detta gör att lagren är ytterst tunna fram i mars-april – en period då nya sjukdomar ofta debuterar och andra kommer tillbaka, som t ex depressioner och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Fig_no_25_vitaminD_functions-01

Att sola, speciellt mitt på sommaren, är ytterst effektivt. En timme helkroppssolning mitt på dagen ger ca 50 000 IE  – bara 10-15 minuter i sol räcker till flera dagars behov. Det är delvis en missuppfattning att man inte skall sola mitt på dagen – det är just vad man skall – men försiktigt och utan att bränna sig!

Solen har nämligen i princip två olika sorters ”strålar”, den skadliga/cancerframkallande UV-1 och den i sammanhanget nyttiga UV-2. Kvoten mellan nyttiga/skadliga UV-strålar är som absolut bäst mitt på dagen. Det är alltså bättre att sola kort mitt på dagen än under längre tid tidigare eller senare på dagen – man utsätts visserligen för litet mer av skadliga strålar, men tillgodogör sig ofantligt mycket mer av nyttiga strålar!

D-vitaminbrist bidrar till många sjukdomar – nästan ALLA

D-vitaminbrist har beskrivits ha sammanhang med bl a dessa tillstånd: allergi i allmänhet, Alzheimers sjukdom, astma, autism, blodförgiftning, cancer, Crohns sjukdom, cystisk fibros, degeneration av gula fläcken (macula), depressioner, diabetes 1 och 2, dålig hörsel, dåliga sportprestationer, eksem, epilepsi, fetma, förkylning, för tidigt åldrande, gravitetsbekymmer och förlossningsproblem, hjärtsjukdomar, hål i tänderna, högt blodtryck, infektioner, infertilitet, influensa, lungsjukdomar inkl KOL, migrän, multipel skleros, muskelsmärtor, munsjukdomar som tandköttsinflammation, karies och tandlossning, njursjukdomar, Parkinsons sjukdom, psoriasis och andra hudsjukdomar, reumatiska sjukdomar, schizofreni, tuberkulos och vaginala flytningar.

D-vitaminbrist behöver inte föreligga vid just den tidpunkten då sjukdomar debuterar, både Multipel skleros och Parkinsons sjukdom har t ex ett starkt samband med perioder av D-vitaminbrist i ett tidigare skede i livet. Studier visar att majoriteten av de som kommer till sjukhuset med kronisk sjukdom har D-vitaminbrist – t ex för operation av diverse kroniska sjukdomar: fetma-operation 57% (mörkhyade 79%), njurtransplantation 67% (mörkhyade 95%), operation av kronisk inflammation av bukspottkörteln 77%, och för att undergå höft/knäprotes 85%. Nog skulle det vara mycket intressant att veta hur många av dessa behandlingar/operationer man hade kunnat undvika om man sett till behovet av D-vitamin i det tidigare livet.

D-vitaminets förmåga att förebygga influensa och andra säsongsinfektioner är fenomenal

Det är säkert som så att stora epidemier av influensa i det förgångna, som Spanska sjukan t ex, skördade miljontals liv på grund av att de flesta hade mer eller mindre utbredd brist på D-vitamin. Det är speciellt viktigt att känna till att D-vitamin liksom, som också visats i flera studier, pro- och synbiotika, har en fenomenal förmåga att hålla borta infektionerna och influensan som så frekvent drabbar befolkningen på våren då D-vitaminhalten i kroppen är som lägst. Det finns faktisk ingen medicin som kan konkurrera med D-vitamin att motverka detta.

Fig_no_26_influensa_vitaminD-01

Medan 25% av de som inte fick D-vitaminsupplement utvecklade influensa på vintern, fick bara 3% av de som fått 800 IE (20 µg) D-vitamin per dag influensa. Och de som fått 2000 IE (50 µg) per dag visade över huvud taget ingen influensa alls.

Regelbunden D-vitamintillförsel minskar dramatiskt sjuklighet och sparar miljarder till samhället

Om alla invånare i Europa alltid hade normala D-vitaminnivåer skulle frekvensen av en rad sjukdomar minska radikalt. Ett amerikanskt- europeiskt forskningsprojekt (Gant WB et al Prog Biophys Mol Biol 2009;99:104-113) använde metoder som tagits fram av hälso-ekonomiprofessorn Bengt Jönsson på Handelshögskolan i Stockholm, för att kartlägga vilka effekter det skulle få om det sågs till att alla innevånare i EU alltid hade normalt D-vitamin i blodet. De satte gränsen för D-vitaminbrist till en mycket låg nivå (40 ng/mL) och idag är nästan alla forskare och även myndigheterna i en del länder överens att det bör ligga nästan dubbelt så högt (70 ng/mL). 40 ng/mL når man i flesta fall med ett dagligt intag på 2000-3000 IE (50-75 µg) vitamin D och kostnaden för att nå dit (information, testande, bekostande av vitamin D etc) beräknas vara 10 millioner Euro per år (ca 95 miljoner SEK). Å andra sidan beräknas vinsten (minskad kostnad för sjuklighet/vårdbudget) bli inte mindre än 187 miljarder Euro/år (ca 1.765 miljarder SEK) – vilket motsvarar 36% av sjukvårdens indirekta kostnader i EU och 28% av de direkta kostnaderna.

Detta skulle innebära en ofantlig minskning av sjukdomar: en uppskattning är att hjärtkärlsjukdomar (mest hjärtinfarkt och stroke) skulle minska med upp till 14%, infektioner inkl influensa med upp till 7%, typ 2 diabetes med upp till 7%, cancer med upp till 6,4%, osteoporos (benskörhet) med ca 1.5% och multipel skleros med åtminstone 1%. Mycket talar för att tarmfloran och immunsystemet gärna ser en högre nivå i kroppen av vitamin D – idag kan vi bara spekulera i vilka förhoppningsvis ännu större vinster som gjorts om vi hade satt gränsen till 70 ng/mL

Det är hög tid att ta vara på kunskapen

Man skulle tro att information av detta slag skulle skapa febrila aktiviteter bland Europas hälsopolitiker, men så har det inte varit i det förgångna och heller inte nu. Man tänker osökt på Alf Henriksons dikt:

”Det var som det var, tills det blev som det blev.
Det blir som det blir, när det är som det är.
Det är som det är, tills det blir som det blir.

Faran är att det blir som det var.”

För många år sedan var jag ledamot av en statlig utredning (1969 års Öppna vårdutredning), en av de utredningar som föregick byggandet av många hundra vårdcentraler i landet. I utredningens rapport förespråkade vi att en av vårdcentralernas allra främsta uppgifter skulle vara att informera om hälsa, undervisa om hälsa och aktivt verka med förebyggande åtgärder. Det blev många hundra vårdcentraler men inga förebyggande insatser och så är det än idag. Inget landsting bekostar t ex ett prov på vitamin D i dag, om det inte föreligger symtom på D-vitaminbrist.

Vilken nivå av D-vitamin skall man eftersträva?

Nyligen publicerades studier som visar att afrikaner som lever i byar på landet har en D-vitaminnivå på mellan 115 och 125 ng/mL – alltså en mycket högre nivå än vi ser i nordeuropa. EU:s speciellt utsedda vetenskapliga kommitté rekommenderar som standardintag upp till 50 µg (2000 IE, 1 µg = 40 IE) som övre gräns dagligt intag för vuxna och 25 µg (1000 IE) för barn.

Det är ett mycket stort problem att det föreligger så stora individuella skillnader. Som exempel har jag träffat idrottsmän som noggrant följer sina D-vitaminvärden genom att regelbundet låta amerikanska laboratorier analysera deras D-vitaminnivåer och de har berättat att trots att de tar 10000 IE (250 µg), så har de stora svårigheter att ta sig över 70 ng/mL. Upptaget förbättras om man samtidigt intar fett, men det löser inte problemen helt. Forskarna är eniga om att äldre människor med tunnare hud har sämre förmåga att bilda Vitamin D och också sämre upptag och därför behöver större dos – säkert det dubbla. Jag och min fru tar 5000 IE (125 µg) per dag året runt, vilket leder mig till en nivå av drygt 80 ng/mL medan min något yngre hustru når ”afrikansk” nivå, drygt 120.

Tänk om vårdcentralerna kunde få resurser att testa nivån av D-vitamin? Jag propagerar ofta för vikten av förebyggande hälsovård för att förhindra dyrbar sjukvård. Jag kan bara fortsätta att tjata och hoppas att våra politiker en dag ska inse vilka besparingar som kan göras. Att ge möjlighet till test av D-vitaminnivån är ett utmärkt exempel.

Artikel – Vitamin D är nyckeln till kroppens försvar

http://illvet.se/manniskan/halsa/vitamin-d-ar-nyckeln-till-kroppens-forsvar

En rad upptäckter visar nu att D-vitamin är avgörande för hälsan. Cancer, diabetes, MS, depression och barnlöshet kan uppkomma som en följd av brist på D-vitamin. Nyligen har forskare upptäckt att ­immunförsvaret inte kan aktiveras utan D-vitamin. Därmed har vitaminet tre centrala funktioner: reglering av immunförsvaret, reglering av cellväxten och reglering av hormonbalanser.

Solen kan skapa det, och fet fisk har det i sig, men vi får i oss alldeles, alldeles för lite. D-vitamin är en bristvara för de flesta människor på norra halvklotet. Över hälften av den brittiska och amerikanska befolkningen har för låga nivåer av D-vitamin, och mer än tio procent lider av uttalad D-vitaminbrist. I Sverige har en majoritet av befolkningen för låg nivå av D-vitamin, i varje fall under vinterhalvåret. Det är inte bra, för forskarna har efterhand funnit tungt vägande bevis för ett samband mellan D-vitaminbrist och risk för många sjukdomar och sjukdomstillstånd.

De senaste åren har en lång rad studier fått forskarna att spärra upp ögonen. D-vitamin har visat sig ge ett väsentligt skydd mot allt från cancer till infertilitet och psykisk sjukdom. Nyligen fick forskare vid Köpenhamns universitet helt avgörande insikter i hur vitaminet kan skydda oss mot sjukdom. Forskarna, med professor Carsten Geisler i spetsen, påvisade i en uppmärksammad undersökning att D-vitamin är essentiellt för immunförsvarets fronttrupp, T-cellerna.

Gen måste slås på med vitamin

Under lugna förhållanden simmar cellerna runt i blodet i ett passivt tillstånd av dvala, men så snart en inaktiv T-cell upptäcker en främmande kropp, fäller den ut en signalantenn för att bli aktiverad. Forskarna fann att en av de första antenner som T-cellen öppnar är en D-vitaminreceptor som binder D-vitaminet för att därmed slå på en viss gen, som väcker T-cellerna. Finns inte D-vitaminet i blodet, kommer T-cellen aldrig i gång.

”Det var en nyhet för oss att den gen som väcker T-cellerna ur deras dvala slås på, enbart när D-vitaminet är närvarande i vissa mängder”, berättar Geisler.

D-vitaminet fungerar alltså som ett slags batteri för T-cellerna och är en förutsättning för att de skall kunna mobilisera ett angrepp. Denna nya insikt fogar ännu en pusselbit till bilden av hur D-vitaminet verkar i vår kropp. Vitaminet bidrar också till att dämpa immunförsvaret, så att det inte löper amok, vilket kan leda till autoimmuna sjukdomar. De senaste åren har visat att vitaminet också kan hjälpa till att skydda mot både typ 1- och typ 2-diabetes, cancer, MS och psykiska sjukdomar som schizofreni och depression.

Det verkar inte finnas någon ände på D-vitaminets positiva egenskaper, men om det nu närmast är en mirakelmolekyl, som är involverad i så många allsidiga och livsviktiga funktioner, varför går då minst hälften av oss runt med för lite D-vitamin i blodet? Forskarna menar att den märkbara ökningen i D-vitaminbrist under de senaste åren delvis kan hänga ihop med de många varningarna för solstrålningen. För mycket sol kan orsaka hudcancer, men samtidigt tyder alltså mycket paradoxalt nog på att vi får för lite sol.

Solen är den bästa källan till D-vitamin

D-vitaminbrist är dock ett problem framför allt på vintern, för solljus är den suveränt största källan till D-vitamin. På sommaren räcker 20 minuters vistelse i solen varje dag för att ladda D-vitamindepåerna helt, och det motsvarar en dos på 250 mikrogram. För att uppnå samma mängd från andra källor än solen skulle man varje dag behöva få i sig ett kilo lax, 50 glas mjölk eller 50 multivitamintabletter – det är 50 gånger mer än den dagliga dos på fem mikrogram som många myndigheter rekommenderar att man äter.

Kan man då få för mycket D-vitamin? Några undersökningar har visat att det för en frisk person krävs dagliga intag på över 1000 mikrogram, innan det vållar kräkningar, huvudvärk eller hjärtproblem, men det behövs fler undersökningar som kan kartlägga möjliga biverkningar vid längre tids intag, och därför är myndigheterna försiktiga med sina rekommendationer. De många bevisen för D-vitaminets gynnsamma effekter har dock fått flera forskare att kräva en högre rekommenderad dos av vitaminet som kosttillskott. Carsten Geisler menar att man bör vara uppmärksam på befolkningens generella brist på D-vitamin.

”Vi vet ännu inte vad den optimala koncentrationen av D-vitamin i blodet är – alltså vilken mängd som behövs för att skydda oss maximalt mot infektioner och sjukdomar, men även friska per­soner kan ha nytta av ett förebyggande D-vitamintillskott”, säger han.

D-vitaminbrist ökar risken för autoimmuna sjukdomar som MS och reumatoid artrit.

Immunförsvaret är både vår vän och vår fiende. Verkar det för svagt eller för långsamt, blir vi sjuka av infektioner. Verkar det däremot för kraftigt och oprecist, kan det skada vår kropp, och vi kan utveckla allergi och autoimmuna sjukdomar. Man vet att D-vitamin har flera funktioner, som både stimulerar och hämmar immuncellernas aktivitet.

Bland annat stimulerar D-vitamin makrofager att bilda viktiga enzymer som dödar bakterier och aktiverar immunförsvarets T- och B-celler, när främmande kroppar skall övermannas. Vitaminet slår också på och av gener, som bestämmer om immunceller utvecklar angreppsfunktioner, om de utsöndrar vissa inflammations­molekyler och om de aktiverar andra celler.

Vitaminet ser alltså till att immunreaktioner effektivt kan oskadliggöra främmande kroppar, men omvänt förhindrar det också att immunförsvaret blint angriper kroppen. Man har hittat samband mellan D-vitaminbrist och större risk för sjukdomar som uppstår, när immunförsvaret angriper antingen nervceller (MS), insulinproducerande celler (typ 1-diabetes), led- och broskceller (reumatoid artrit), hudceller (barneksem och psoriasis) eller tarmceller (tarminflammationer).

D-vitamin har alltså en vital roll som regulator av immunförsvaret, och hos personer med låga nivåer av D-vitamin ses en större förekomst av både autoimmuna sjukdomar och av virusinfektioner, till exempel förkylningar och influensa, som immunförsvaret skall bekämpa.

Alla de viktiga cancersjukdomarna kan hänga ihop med D-vitaminbrist.

D-vitamin visar sig ha stort inflytande på cellväxt och cellförändringar, vilket gör det till ett värdefullt vapen mot cancer. Det har väckt forskarnas intresse, så att det under de senaste årtiondena har kommit en våg av övertygande undersökningar av sambandet mellan låg D-vitaminnivå och ökad risk för hela 17 olika cancersjukdomar, däribland bröst-, tarm-, njur-, prostata- och lungcancer. Samtidigt visar flera undersökningar att ett dagligt tillskott av D-vitamin på 25 mikrogram kan minska risken för lung-, bröst-, bukspottkörtel- och tjocktarmscancer med 40–75 procent.

D-vitamin stimulerar minst tre gener

Cancer beror på okontrollerad celldelning i kroppen, och D-vitaminet gör dagligen sitt bästa för att döda en massa av våra egna celler. Vitaminet stimulerar minst tre gener, som på olika tidpunkter kan stoppa celler i deras utveckling och se till att de begår programmerat självmord – antingen om de har blivit stressade, för gamla, infekterade av virus eller utsatta för DNA-skador. Hämning av cellväxt är dessutom en livsnödvändighet överallt i kroppen – både för att organen skall utvecklas korrekt i fostret, för att immunceller skall stoppa sin aggressivitet, för att ben och muskler skall bilda rätt strukturer och för att matsmältning och ämnesomsättning skall fungera optimalt. Ett underskott av D-vitamin kan störa dessa essentiella funktioner.

Vitaminet styr också cellväxt i huden. Psoriasis och barneksem är kroniska sjukdomar, som uppstår när hudceller utvecklas felaktigt. Det kan skapa lokal inflammation, men D-vitamin kan dämpa denna och återskapa cellstrukturen. Vitaminet används därför också i behandlingen av psoriasis.

Hormonbalansen påverkar allt i kroppen och är beroende av D-vitamin. Kanske avgör vitaminet till och med om vi kan få barn.

D-vitaminet säkrar balansen mellan våra hormonnivåer. För lite D-vitamin höjer nivån av vissa hormoner och sänker nivån av andra, och båda delar kan leda till sjukdom. Nya studier pekar dock på att vitaminet också har betydelse för om vi överhuvudtaget kan få barn.

Under 2008 visade två oberoende forskarlag från USA och Australien ett övertygande samband mellan brist på D-vitamin och kvinnors fruktsamhet respektive mäns spermakvalitet. I den ena studien hade över 90 procent av kvinnorna med ägglossningsproblem en låg D-vitaminnivå, och i den andra studien led 33 procent av männen med fertilitetsproblem av en uttalad D-vitaminbrist.

Man vet dock inte exakt vilka mekanismer som ligger bakom, men vissa faktorer tyder på att vitaminet är involverat i mognaden och utvecklingen av könscellerna. Många forskare fruktar nu att den utbredda bristen på D-vitamin kan vara en orsak till den stigande barnlösheten. Därför kan användning av D-vitamintillskott som behandling och förebyggande av barnlöshet vara ett bra och mindre riskfyllt alternativ till de gängse fertilitetsstimulerande metoderna.

D-vitamin påverkar hjärnans funktioner

Det är allmänt känt att D-vitamin är nödvändigt för upptaget av kalcium och därmed för att man inte skall drabbas av benskörhet eller engelska sjukan (rakit) med felaktig benutveckling som följd, men det har också visats att D-vitaminet inverkar på hjärnans funktioner. Vitaminet stimulerar växten av nervceller och bildningen av neurotransmittorer, vilket kan förklara sambandet mellan D-vitaminbrist och risken för utveckling av schizofreni. Vitaminet tros även ha en antidepressiv effekt genom att hämma inflammatoriska reaktioner och reglera kalciumbalansen i nervsystemet.

Nyligen visade två europeiska studier dessutom ett tydligt samband mellan D-vitaminbrist och försämrad inlärningsförmåga, som kan vara ett tidigt tecken på demens, till exempel Alzheimer. Ju lägre försökspersonernas D-vitaminnivå var, desto sämre resultat fick de i ett mentalt test. Personerna med den högsta D-vitaminnivån fick dubbelt så bra resultat som de med den lägsta nivån.

July 2020
M T W T F S S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031