Artikel om D-vitaminbrist, av Mats Humble och Susanne Bejerot (SvD 18/1 2015)

Brist på D-vitamin måste tas på allvar

Låga D-vitaminnivåer utgör en förbisedd och allvarlig riskfaktor för en lång rad kroniska sjukdomar. Trots upprepade påstötningar om vikten av uppdaterade riktlinjer i området agerar inte ansvariga myndigheter, skriver forskarna Susanne Bejerot och Mats Humble.

Lika självklart som att solskyddsmedel rekommenderas vid resa söderöver bör D-vitamintillskott erbjudas riskgrupper i Sverige i preventivt syfte.
Susanne Bejerot och Mats Humble

Personer med invandrarbakgrund, låg inkomst och låg utbildning har en förhöjd risk för psykisk och fysisk ohälsa. Marginalisering, traumatiska erfarenheter och ohälsosamt leverne brukar anföras som sannolika orsaker. Forskningen visar nu att möjligen är kronisk D-vitaminbrist en bidragande faktor, något som borde vara betydligt enklare att komma till rätta med än att ändra folks livsstil och levnadsförhållanden. Lika självklart som att solskyddsmedel rekommenderas vid resa söderöver bör D-vitamintillskott erbjudas riskgrupper i Sverige i preventivt syfte. I dag förskrivs inte D-vitamin ens till gravida kvinnor som är mörkhyade eller har täckande klädsel; i stället rekommenderas de att själva köpa D-vitamin i doser motsvarande en bråkdel av vad de egentligen behöver.

**Vad D-vitaminbrist **innebär diskuteras fortfarande, men enligt internationell konsensus representeras “insufficiens” av blodnivåer under 50 nanomol per liter, och “brist” av värden under 30 nanomol per liter. Flera svenska forskargrupper har genom åren undersökt D-vitaminnivåer utifrån olika perspektiv. I vår befolkning har D-vitaminnivåerna sjunkit över tid, på 70-talet hade 14 procent av norrlänningarna nivåer över 75 nanomol per liter men 2005 uppnådde inte ens 2 procent dessa nivåer. Den D-vitaminberikning av vissa mejeriprodukter som görs i Sverige är uppenbarligen otillräcklig, eftersom vart fjärde ljushyllt förskolebarn och hälften av barnen med mörk hy boende i Umeå har insufficienta nivåer vintertid.

I en Göteborgsstudie av gravida ljushyllta kvinnor uppvisade var fjärde D-vitaminnivåer motsvarande ett bristtillstånd vintertid och hela 85 procent hade insufficiens. Att tro att D-vitaminrika födoämnen som fisk och kantareller kan råda bot på detta är naivt.

**Solstrålningen under **sommarmånaderna när solen står som högst utgör själva förutsättningen för att vi ska kunna producera D-vitamin i huden. Vid andra årstider nås vi inte av den nödvändiga UVB-strålningen, även om solen skiner, varför D-vitaminnivåerna gradvis sjunker under vinterhalvåret. Mörk hud hämmar bildningen av D-vitamin avsevärt; ljus hud är i själva verket en evolutionär anpassning för att effektivisera D-vitaminproduktion på våra breddgrader. Det innebär att mörk hud, täckande klädsel, innesittande sommartid och solundvikande utgör betydande riskfaktorer för D-vitaminbrist. Därför är det knappast förvånande att svår brist har uppmätts hos över 90 procent av Somaliafödda gravida kvinnor i Dalarna. Majoriteten av dessa var också så pass muskelförsvagade att de inte kunde resa sig från huksittande, något som sannolikt beror på just D-vitaminbrist.

Somaliafödda kvinnor i Sverige har dessutom en tre- till fyrfaldigt ökad risk för att föda ett barn med svår autism kombinerat med psykisk utvecklingsstörning och hyperaktivitet. Förutom den tragedi detta är för varje enskild familj har det medfört att många avstår från att låta vaccinera sina barn, då själva vaccinationen uppfattas orsaka tillståndet.

Eftersom D-vitamin krävs för en normal hjärnutveckling finns anledning att tro att D-vitaminbrist under graviditet kan bidra till en autismutveckling hos barnet. En färsk studie, publicerad i den ansedda tidskriften Molecular Autism, visar att i ett syskonpar där det ena barnet senare erhöll diagnosen autism hade just det barnet lägre D-vitaminnivåer än sitt friska syskon redan vid födelsen. D-vitaminnivåerna hos barnen följde deras etniska ursprung, med lägsta nivåer hos dem med rötter i Afrika och Mellanöstern, i likhet med tidigare forskningsrapporter från en rad europeiska länder.

Att D-vitamin är nödvändigt för ett välfungerande immunförsvar och att D-vitaminbrist ger upphov till värk, muskelsvaghet och kognitiva nedsättningar är väl känt. Möjligen är det mindre känt att D-vitaminbrist också är överrepresenterat vid ms, Alzheimerdemens, Parkinsons sjukdom, barndiabetes, tjocktarmscancer, schizofreni, fetma, autism, utvecklingsstörning och depression.

D-vitamin kan antas bidra till att förebygga uppkomsten av åtminstone några av dessa sjukdomar, men för att den preventiva effekten ska kunna bevisas krävs mycket stora studier under lång tid. Inga sådana är oss veterligen på gång i Sverige, men en omfattande amerikansk studie på gravida har visat att doser upp till 100 mikrogram per dygn under graviditet är ofarligt och minskar antalet graviditetskomplikationer.

**Låga D-vitaminnivåer **utgör en förbisedd och allvarlig riskfaktor för en lång rad kroniska sjukdomar. Provtagningen kostar bara ett par hundralappar, motsvarande några timmars institutionsboende för en person med svår autism. För närvarande är det upp till varje enskild läkare om de vill förskriva D-vitamin och belasta klinikens läkemedelsbudget med en dyr och inte självklart sjukvårdande behandling. D-vitaminberikad oljelösning, framtagen för vitaminberikning av mjölkprodukter, kostar dock knappt en hundradel av receptförskrivet D-vitamin och kan enkelt doseras en gång per vecka. D-vitamin är med andra ord mycket billigt.

Trots upprepade påstötningar om vikten av uppdaterade riktlinjer i området (se till exempel Jonatan Salzers och Peter Sundströms inlägg om sambandet mellan ms och D-vitaminbrist på Brännpunkt den 20 november 2012) agerar inte ansvariga myndigheter. Fortfarande är D-vitaminfrågan “ingens bord”. Man kan fråga sig hur många sjukdomar som måste kopplas till låga D-vitaminnivåer för att något ska hända. Ansvar kommer förr eller senare att utkrävas. Vad har vår nya sjukvårdsminister att anföra i frågan?

SUSANNE BEJEROT

psykiater och docent, Karolinska institutet

MATS HUMBLE

psykiater och forskare, Örebro universitet

Artikel om Michael Pollan om vår kost, från SvD

http://www.svd.se/michael-pollan-hela-varlden-har-en-atstorning?utm_source=SvDNYH1D&utm_medium=email&utm_campaign=2016-06-18

Av Henrik Ennart 18 juni 2016

Professor: Hela världen har en slags kollektiv ätstörning

Det finns ingen brist på kalorier på jorden. Dagens och framtidens hälsoproblem hänger ihop med något helt annat – ett slags kollektiv ätstörning, anser den amerikanske författaren, New York Times-kolumnisten och journalistprofessorn Michael Pollan.

Michael Pollan är allmänt ansedd som en av de absoluta förgrundsfigurerna i de senaste decenniernas folkliga uppror mot processad snabbmat och för en återgång till lokalproducerad mat baserad på färska råvaror.

Genom sina böcker – däribland The omnivores dilemma – som blivit till både filmer och tv-serier har Pollan i vida kretsar uppnått närmast ikonstatus.

SvD möter honom i den enda intervju han ger i samband med förra veckans EAT-konferens i Stockholm som tillkommit på initiativ av Stordalen foundation, Welcome trust och Stockholm resilience center.

Konferensens tema är hur vi skapar en uthållig livsmedelsförsörjning som klarar klimathotet och jordens växande befolkning, men Michael Pollan vill nyansera den gängse bilden av att det är en fråga om volym.

– Det finns många som tjänar på att säga av att vi måste producera mer mat: de stora jordbruksföretagen, kemikalieindustrin, de bolag som tar fram utsäde. Men i verkligheten produceras närmare 4 000 kilokalorier per individ på jorden om dagen. Det är nästan dubbelt mot vad vi behöver. Problemet är inte att vi äter för lite utan alldeles för mycket, men samtidigt att vi äter fel saker.

Michael Pollan påminner om att stora delar av den bästa åkerarealen används till att producera foder till djur trots att vi redan äter mer kött än vad som är hälsosamt.

Dessutom slänger vi massor av mat.

– Även i utvecklingsländerna är övernäring i dag det dominerande hälsoproblemet med fetma, diabetes och hjärtsjukdomar. Kina är det land i världen som har flest diabetiker, säger Michael Pollan.

Problemen, för sådana finns, ligger enligt honom i att människor äter fel mat, mat som är processad industriellt, mat som innehåller för lite mikronäringsämnen och som baseras på alldeles för få råvaror.

– I århundraden har all växtförädling gått ut på att få grödor att väga mer, inte en tanke har ägnats åt att få dem mer hälsosamma att äta, säger Michael Pollan.

Han påpekar att vår planet har producerat ett överskott av kalorier i mer än hundra år. På en mogen marknad måste företagen hitta nya sätt att tjäna pengar och det sker via förädling, vilket sällan ger nyttigare produkter, eller genom att få kunderna att äta mer än de mår bra av. Man kan också genom att dumpa priserna locka kunder från konkurrenter.

– Bönderna har pressats att överproducera mat vilket förstås lett till lägre priser och att bönderna inte får sin ekonomi att gå ihop. Resultatet är utslagning och dagens enorma storjordbruk med monokulturer som varken är bra för människor eller miljön.

– I butikerna ser det ut som att vi har stor valfrihet men det är en chimär. Läser du på etiketterna består nästan allt av majs och soja, säger Michael Pollan, som efterlyser ett jordbruk som producerar en mycket större mångfald av grödor.

I hans ögon är en jämlik distribution av mat ett mycket större framtidsproblem än att lyckas hålla uppe den totala livsmedelsproduktionen för att i framtiden föda nio miljarder människor.

I tredje världen leder odlingen av monokulturer till skogsskövling och till att människor i byarna blir av med sina egna täppor och småjordbruk. Om de inte får jobb som lönearbetare på storjordbruket har de varken egna grönsaker eller pengar att handla bra livsmedel för.

– Vad Afrika behöver för att klara livsmedelsförsörjningen handlar om att stimulera små och medelstora lokala jordbruk som är fristående från de stora leverantörerna av utsäde och bekämpningsmedel, och att ge stöd till dessa småjordbruk genom att skapa en lämplig infrastruktur, säger Michael Pollan.

– Tidigare stödinsatser då väst dumpat enorma mängder spannmål i fattiga länder har tvärtom slagit ut lokala odlare som inte längre kunnat få betalt för sin skörd, tillägger han.

Michael Pollan menar att människor i USA, liksom stora delar av världen, lider av en nationell ätstörning som grundar sig i att vi förlorat kontakten med matlagning och den jord som föder oss. I stället blir vi enkla offer för ständigt nya trenddieter och blir besatta av att försöka leva hälsosamt.

I grunden är människan en allätare och runt om i världen har olika ursprungsbefolkningar anpassat sig till helt olika dieter utifrån sina egna förutsättningar, påminner han. Massaierna i Kenya åt kött och blod och inte mycket mer, Grönlands inuiter levde på valspäck och Amerikas urinvånare livnärde sig på bönor och majs.

– Den franska paradoxen är att de har bättre hjärthälsa än vi, trots att de smaskar i sig ostar, dricker vin och äter gåslever. Den amerikanska paradoxen är att vi är ett folk som grubblar osannolikt mycket över vad vi ska äta och ändå har den värsta kosthållningen i världen.

I sina böcker har Michael Pollan gått hela vägen från trädsgårdsodling, över en lång rad granskande reportage av jordbruket och livsmedelsindustrin till en personlig guide om vad man egentligen bör äta. Den kokar ner till det smått klassiska rådet: ”Ät mat. Inte för mycket. Mest växter.”

Med mat menar han allt som hans egen farmor skulle kunna identifiera som mat – grönsaker, frukt, fullkorn, fisk och även lite kött – men som inte innehåller vad Michael Pollan beskriver som ”ätliga matliknande substanser”.

Glöm alltså alla de senaste decenniernas högprocessade matliknande produkter som uppfunnits i ett laboratorium och fyllts på med en eller annan för tillfället populär vitamin.

Tongivande kritiker av processad mat

Michael Pollan är författare, mångårig kolumnist i New York Times magazine och professor i miljö- och vetenskapsjournalistik vid Berkeley-universitetet.

Mest känd är han dock som tongivande kritiker av de multinationella jordbruksföretagens inverkan på miljön och den mat vi äter. Han är också en förgrundsfigur i den globala rörelsen bort från processad industrimat till förmån för mat lagad av färska närproducerade råvaror.

Fem av hans böcker har blivit New York Times bestseller och 2010 rankades Michael Pollan av Time Magazine på listan över världens 100 mest inflytelserika personer.

Michael Pollan är född 1955 och är bosatt utanför San Francisco.

Böcker i urval

• Second nature (1991)

• A place of my own (1997)

• The botany of desire (2001)

• The omnivores dilemma (2006)

• In defense of food (2008)

• Cooked: A natural history of
transformation (2013)

Maten som ger jordens friskaste människor

SvD:s Henrik Ennart har de senaste åren besökt de så kallade blå zonerna, där flest 100-åringar lever runt om i världen. Utifrån mötena med världens äldsta människor har han sammanställt de viktigaste råden kring just maten. Samtliga reportage finns på samlingssidan Planetens blå zoner.

July 2020
M T W T F S S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031