Om gluten och havre, bloggpost från Hälsa som livsstil

Gluten finns ju framför allt i vete, råg och korn, men det finns andra typer av liknande protein i andra sädesslag, som också kan ställa till problem ibland – här är en bra förklaring på hur det är med havre, från bloggen Hälsa som livsstil

https://www.halsasomlivsstil.com/finns-det-gluten-i-havregryn/?fref=gc&dti=410004222410849
Publicerad:  | Uppdaterad: 6 februari, 2017

Gluten är en sammansättning av proteiner som finns i spannmål. När det pratas om gluten är det främst vete, råg och korn som menas men gluten finns även i majs, ris, havre och andra medlemmar av familjen gräsväxter. Dock skiljer sig strukturen på gluten åt mellan de olika sädeslagen. Så finns det gluten i havregryn eller hur ligger det till? Det ska vi ta reda på nu.

Gluten och havre

Havre innehåller gluten. Men det gör även ris och majs och de klassas som glutenfria. Hur kommer det sig att dessa livsmedel klassa som glutenfria trots att de egentligen innehåller gluten?

Specifikt för havre ligger det till så här. Havre befinner sig på en annan genetisk gren än de som vi kallar för gluteninnehållande gryn. Det gör att gluteninnehållet också skiljer sig åt. Havre innehåller inte den potentiellt skadliga formen av gluten som påverkar personer med celiaki. Gluten innehåller ett protein vid namn gliadin. En specifik typ av gliadin, a-gliadin (alpha-gliadin) är det protein som personer med glutenintolerans reagerar mot. A-gliadin finns inte i havregryn vilket är anledningen till varför det sägs att det inte finns något gluten i havregryn.

Havregryn är alltså ”glutenfritt” om man fokuserar på a-gliadin men annars innehåller det gluten precis som andra växter ur gräsordningen.

Viktigt att tänka på är att det fortfarande finnas vissa personer som reagerar på havregryn precis som allergier mot andra sorters råvaror. Personer som lider av glutenkänslighet kan reagera mot andra delar av glutenet. Det gör att även om havre kan ses som glutenfritt så kan dessa personer ändå få negativa symtom.

På bilden nedan kan du se den genetiska ordningen i gräsfamiljen, lägg märke till att havre (engelska: oats) är på en egen genetisk gren separerat från vete, råg och korn.

Havregryn kan bli kontaminerat med gluten

Havregryn klassas som glutenfritt men där är en viktig aspekt att ta i beaktning för personer med glutenintolerans. Skillnaden mellan certifierat glutenfria havregryn och traditionella havregryn är att de behandlas på olika sätt under produktionen. Certifierat glutenfria havregryn hålls strikt isär från andra gluteninnehållande gryn för att det inte ska finnas en riska att gluten kan leta sig ner bland grynen. Maxgränsen för gluteninnehåll i produkter som är certifierat glutenfria går vid 20 ppm (parts per million)vilket motsvarar 1 mg/kg.

Med traditionella havregryn processas de i fabriker som även tar hand om andra gluteninnehållande gryn. Det finns därför en risk att lite rester av vete, råg eller korn skulle kunna råka följa med ner i förpackningen med havregryn. Därför bör inte personer med celiaki förlita sig på att havregrynen är helt glutenfria på grund av kontamineringsrisken.

Certifierat glutenfria havregryn kan du hitta här.

Havregrynsgröt

Havregryn innehåller, förutom en mindre komplex form av gluten än vete, råg och korn, även antinutrienter så som fytinsyra. Fytinsyra hindrar kroppen från att ta upp specifika mineraler. Det går dock att komma runt problemet med antinutrienter genom att förbereda havregrynen på rätt sätt. Genom att blötlägga havregrynen tillsammans med krossat bovete och en skvätt vassle neutraliseras fytinsyran och gör gröten mer lättsmält.

Mer om hur du tillagar havregrynsgröt med mer tillgänglig näring kan du läsa här

PS. Gilla Hälsa som livsstil på Facebook  och Instagram och glöm inte bort att anmäla dig till vårt nyhetsbrev.

Blogg från Jonas Bergqvist: Är glutenfritt bara för glutenintoleranta?

http://www.jonasbergqvist.se/blogg/glutenfritt-bara-for-glutenintoleranta-nej-for-fler-an-sa

Glutenfritt bara för glutenintoleranta? Nej, för fler än så…..

Jag har en sida som grundligt går igenom allt om gluten, spannmål, läckande tarm och hälsoeffekter. Stora delar av denna sida återfinns i min bok Ät & Lev Paleo. Kontentan är att även alla som upplever sig känsliga mot gluten (utan att vara glutenintoleranta) bör undvika gluten och spannmål (speciellt vete). Det finns vissa oklarheter kring vad dessa personer får en immunologisk reaktion mot. Det kan vara gluten, men också andra spannmålsproteiner eller FODMAPS. Förmodligen skiljer det sig åt mellan individer. Ett mer heltäckande begrepp att använda är därför NCWS (non-celiac-wheat-sensitivity) jämfört med det mer vanliga NCGS (non-celiac-gluten-sensitivity) och för att vara på den säkra sidan är det bättre att tänka att man ska undvika spannmål än att bara undvika gluten.

Många svart-vita kostexperter håller dock fortfarande fast vid åsikten att det inte finns någon anledning att undvika gluten om man inte har glutenintolerans (celiaki). Det är en tydlig, svart-vit, enkel och populistisk gränsdragning som många också vill höra för att rättfärdiga sitt brödberoende. Det som dessa kostexperter inte tar hänsyn till är de små ohälsoprocesser – ofta kroniska inflammationer – som kan förekomma i kroppen och som helt eller delvis kan vara grogrund till framtida sjukdom. Det är ett typiskt skolmedicinskt synsätt att se på kroppen som fullt frisk för att sedan över en natt drabbas av sjukdom. Ett mer funktionsmedicinskt synsätt (och mer överensstämmande med verkligheten) är att inse att dessa kroniska inflammationer bör motverkas på ett tidigt stadium för att undvika sjukdomar längre fram. Alla former av förhöjda värden på inflammationsmarkörer är därför relevant att beakta och försöka åtgärda. Och i det synsättet hör hemma att betydligt fler än de som har glutenintolerans bör undvika gluten och spannmål för optimal hälsa, eller åtminstone skära ner konsumtionen och hålla sig till ursprungliga spannmålssorter.

Ny studie
En välgjord och nypublicerad studie bekräftar återigen att gluten och spannmål orsakar immunologiska reaktioner hos fler personer än bara de som har glutenintolerans. I studien tog man 80 personer som upplevde sig känsliga mot gluten (och som inte hade glutenintolerans), antingen med symtom från mage och tarm eller från annanstans på kroppen. Dessa personer fick äta spannmålsfritt under 6 månader och symtomen försvann. De återinförde spannmålen under 1 månad och symtomen kom tillbaka. Som kontrollgrupp hade man 40 personer med glutenintolerans och 40 personer som var friska och inte upplevde sig känsliga mot gluten.

Resultat
Patienter med glutenintolerans uppvisade i blodprov förhöjda nivåer av IgA antikroppar mot transglutaminas 2 (främsta diagnoskriteriet för glutenintolerans) samt IgG och IgA antikroppar mot gliadin (en del av gluten). Inget konstigt med det. Men personer som upplevde sig känsliga mot gluten hade förhöjda värden av IgA, IgG och IgM antikroppar mot gliadin, men inte lika höga jämfört med personerna med glutenintolerans. Personer som upplevde sig känsliga mot gluten hade också förhöjda värden av LBP (Lipopolysackarid-Bindande Protein), CD14 och FABP2 (Fatty-Acid-Binding Protein 2). Utan att gå in i detalj så påvisar förekomst av LBP och CD14 en immunologisk respons och FABP2 skada på tarmslemhinnan. Slutligen såg man också andra förhöjda immunologiska värden hos personer som upplever sig känsliga mot gluten jämfört med friska personer, bland annat tecken på endotoxiner i blodet. LPS (LipoPolySackarider) definieras som ett toxin från tarmbakterier och har intressant nog visat sig binda till receptorer i hjärnans blodkärl, vilket leder till en frisättning lokalt av cytokiner som är immunförsvarets signaleringsämnen. Där har man en tydlig koppling mellan hjärna och tarm och ett bevis på att hjärnans miljö är beroende av mag-tarmhälsan.

Slutsats
I studien drar man slutsatsen att personer som upplever sig känsliga mot gluten får en specifik immunologisk respons av intag av spannmål som skiljer sig från glutenintolerans. Denna slutsats dras eftersom man hos dessa personer inte ser förhöjda värden av just antikroppar mot transglutaminas 2 och deaminerat gliadin. NCWS är alltså ingen light-variant av glutenintolerans utan en självständig immunologisk reaktion.

Vidare diskuteras att den mekaniska skadan på tarmslemhinnan som kan inträffa hos personer med NCWS är placerad i jejunum (eftersom det är från dessa celler FABP2 frisätts) och inte i tolvfingertarmen som vid glutenintolerans. Så en person med NCWS som söker vård och genomgår en biopsiundersökning får med all sannolikhet ett falskt positivt svar, eftersom man undersöker på fel ställe i tarmen. Hos en person med NCWS kan näringsupptaget således fortfarande vara tillfredsställande medan näringsupptaget minskar drastiskt vid glutenintolerans. NCWS bör tas på allvar, eftersom det ofta handlar om små symtom som inte motiverar den enskilda individen att fullt ut undvika gluten och spannmål, vilket gör att den immunologiska reaktionen får fortgå.